Annan idrott, lite nostalgi och en rejäl vurpa

Likt en flaskpost i stiltje i en stilla lagun i cyberrymdens periferi har bloggen legat övergiven och guppat i vågorna de senaste dagarna och det har sina orsaker.

Sedan i torsdags har jag agerat chaufför (stor familj = stor bil = plats för många innebandygrabbar) och supporter när sonen spelat Storvreta Cup i innebandy i Uppsala med sitt lag Nykvarns IF P-01. Sonen var nöjd med äventyret och jämna, spännande matcher och vi åkte hem idag efter två förluster, en oavgjord och två vinster. Man inser värdet av ideella insatser i idrottslivet i Sverige och jag var imponerad över storleken på arrangemanget och hur proffsigt det var, 520 lag, över 1400 matcher över åtta dagar i åtta olika hallar. E4 var avstängd i 30 min på uppvägen p g a olycka i glashala väglaget och bara lite mera försening och hela matchschemat hade behövts skjutas på för ett stort antal lag! Det var kul att bidra med det lilla jag gjorde men den stora insatsen gjorde givetvis lagets fem ledare som sov och umgicks med 25 ganska livliga innebandygrabbar dygnet runt under de här dagarna.

Uppsala Universitet

Då vi har vänner i Uppsala har jag varit där många gånger sedan jag flyttade därifrån efter studier 1997 men det var ändå lite nostalgiskt att ta en promenad runt Universitetet, Gustavianum, Domkyrkan och många av Nationerna och tänka tillbaka på när jag gjorde samma promenad bland de gamla ärevördiga byggnaderna för snart tjugo år sedan, tvivlandes på min själv.



Uppsala Domkyrka

Gustavianum med anatomiska teatern



Löpningen har av naturliga och logistiska skäl fått stå tillbaka lite de här dagarna - tiden har helt enkelt inte funnits även om prylarna legat packade i bilen - men igår blev det i alla fall en lätt progressiv runda över åtta kilometer från femfart ner till strax under M-pace på ganska pigga ben. Den friska vinden var dock svårt att skydda ansiktet mot och det kändes betydligt kallare än tre minusgrader.

Höften protesterade dock inte och varför skulle den göra det undrar ni kanske? Jo, i onsdags, på veckans andra pass, på en i övrigt ospännande milrunda i femfart intog jag lika plötsligt som oväntat horisontalläge när jag halkade på utlagt grus i en tvär kurva. Plötsligt låg jag bara på cykelvägen med rejält ont i höger höft och ett fult skrapsår på höger hand. Efter att jag hämtat andan och känt efter en stund fortsatte jag springa (tänkte att det skulle vara bra med lite genomblödning) och även om det var lite stelt i början så gick det bra men det har varit lite stelt och ömt några dagar och jag har fått klappa i händerna "tvärtom" under innebandymatcherna, med höger hand i vänster handflata då höger handflata fortfarande är lite öm.

Det blir ytterligare ett pass den här veckan och det blir då veckans fjärde, en fartmässigt lugn, men helt OK uppstartsvecka på 2012.