tisdag 18 december 2012

Segt som knäck - tur att jag inte känner för att tävla i vinter!

Usch vad jag tycker det går tungt just nu! Jag vet av erfarenhet att det är så på vintern med sämre fäste och femtioelva lager kläder på kroppen men likväl gör det löpningen tråkigare! Just nu känns det som om jag knappt förmår pressa upp farten till 4:30 min/km. Lunchjogg idag, 8 sega kilometer, farten modesta 4:56 min/km, hyggligt fäste i snön med mina Inov-dojjor men ändå segt och ansträngande!

Under lördagens 15km-runda pratade jag och David om det här med att tävla på vintern. Ta Sylvesterloppet som många säkert springer som en kul grej och som ett avbrott i vinterträningen. Visst, roligt att träffa bekanta men att åka dit och springa på kanske...41 minuter i halkan (just nu är det tveksam om jag skulle fixa en mil under 40 minuter i det väglag som råder och med den här sega känslan i kroppen) - hur kul är det? Jag har blivit bättre på att ta tävlingar som en kul grej men nej, fortfarande vill jag göra mitt bästa på tävling och att tävla när både min form och yttre förhållanden är långt ifrån optimerade, det känner jag inte det minsta sug efter!

Det vore roligt att inleda säsongen 2013 med att springa Premiärmilen i slutet av mars men även det har jag mina funderingar kring. Blir det en lång vinter kommer inte snabbheten finnas där redan i mars och det går inte att göra sig själv rättvisa annat än att ta tävlingen som ett aktuellt formbesked och en nivå att utgå ifrån där och då. Men det är kanske så man bör tänka när det gäller tävlingar som ligger riktigt tidigt på säsongen? Jag har de senaste två åren sprungit Påsksmällen - en hyggligt kuperad miltävling, delvis på grusväg - i april på 39:33 resp 38:55 och det blev ju mina två bästa säsonger hittils!

Målgång Påsksmällen (2011)

12 kommentarer:

  1. Det var bättre förr..med pers i nästan varje tävling. Har också funderat lite hur man lägga upp målsättningen när tiderna inte längre förbättras i snabb takt..det är ju svårt att bli nöjeslöpare när en stor del av nöjet handlar om att slå pers.

    SvaraRadera
  2. Man kan också dela in året i två tävlingsperioder, en i maj/juni och en i sept/okt och de är på tävlingar inom dessa perioder man ska vara som bästa. Övriga delar av året kan man tävla och göra sitt bästa, men då mer som en del av träningen. Då tar man också bort själva tänket på att persa vid varje tävling.

    I höstas tävlade jag mycket som en del i träningen men det var egentligen på Stockholm Halvmarathon och Hässelbyloppet som jag skulle vara bäst. Enhörna Challenge, Tälje Stadslopp och Hälsoloppet var bara roliga träningspass :-) som ett led i att vara som bäst någon månad senare.


    Premiärmilen kanske kan vara ett led i träningen för att vara som bäst på till exempel Kungsholmen runt.

    SvaraRadera
  3. Ja, det är segt nu. På många sätt. Men man får kämpa på och drömma om löpning i shorts med en ljum vind i ryggen (fast det känns väldigt avlägset :-).

    Jag ska faktiskt inleda säsongen med att springa just Premiärmilen. Jag har aldrig någonsin varit i form så tidigt på året. Och jag ser det mest som en del av träningen, som Lennart föreslår, och ett test för att se var jag står i slutet på mars. Hässelbyloppet och Stockholm Halvmarathon är huvudmålen och förhoppningsvis då jag kommer äntligen kommer vara i form (efter 2,5 år).

    SvaraRadera
  4. Du har ju haft en bra säsong Staffan så en liten dipp fysiskt och mentalt kanske inte är så jättekonstigt? I synnerhet inte nu för modd och mörker gör ju inte det hela direkt varken enklare eller roligare...
    Jag försöker liva upp det hela med löpning på band och i hallen. Kanske prova något helt annat om du ändå vill träna? Spinning, box, dans (jo det är riktigt bra träning), styrka eller vad du nu kan viljas testa.
    Och kom ihåg, snart vänder det!
    Det gör det alltid för inget, inte ens modd och elände, varar för evigt. :-)

    SvaraRadera
  5. Ännu så länge tycker jag det går hyggligt att variera målsättningen genom att fokusera på olika sträckor Magnus, t ex ska det bli kul och motiverande att prova Lidingöloppet för första gången 2013! Men i långa loppet inser jag ju att antal pers kommer bli färre och det gäller att hitta andra motivatorer!

    Det är ett bra tänk Lennart, fast kanske om man tävlar lite mer än vad jag brukar göra!

    Henrik, det låter som en bra plan, tycker jag! Kanske gör jag debut på Premiärmilen också, vi får se vad helgerna rymmer.

    Visst är det så Ingmarie! Jag kör också lite band nu och kommer faktiskt köra ett styrkepass på lunchen idag istället för löpning, det händer inte så ofta, men jag tror det är extra bra att variera nu!

    SvaraRadera
  6. Tror att många av dem som tävlar på vintern tänker placering snarare än tid. Alla springer ju under samma moddiga, hala och sliriga förhållanden. Men någon vinner ju trots allt.
    Hoppas den sega känslan ger med sig!

    SvaraRadera
  7. Ja alla sliter vi nu med underlaget och att det är så tungt, så tungt att springa fort. Ibland tycker jag att jag trycker på riktigt ordentligt och så landar km-tiden på 4.30... Inte riktigt där jag vill vara...

    Det där med pers börjar kännas jobbigt! Både du och jag har ju nu nått nivåer där det inte kommer bli pers varje tävling och kanske några pers till och med kommer stå sig länge... Då känns det skönt att läsa och höra om de riktiga seniorerna som fortsätter att utvecklas och sätta imponerande tider trots att de är runt 50! Kolla t ex in Gunnar Durén - helt sjukt!!! 2.01 på 800m, 9.07 på 3000m och 2.45 på maran. Hyfsad bredd :-) http://www.lopningforalla.se/index.php/intervjuer/1709-qoch-jag-som-bara-ville-springa-liteq

    Jag sprang Premiärmilen i år och den var riktigt skoj! Mycket folk och en relativt snabb och vacker bana. Rekomenderas!

    SvaraRadera
  8. Visst är det så Sofia, men jag tycker allt att loppen ska vara bra små för att det ska vara av intresse att tänka placering. Känslan gäller mest att acceptera i nuläget så vänder det så småningom!

    Jag tror Tobias att vi kan fortsätta utvecklas om än inte i samma takt och kanske krävs det att man mer fokuserar på bara en eller två sträckor, jag är t ex revanschsugen på 10km, en sträcka som heller inte kräver så mycket mängd. Ja, Gunnar Durén är grym och dessutom trevlig, pratade och joggade upp med honom på Påskmällen i våras. Vi får se om Premiärmilen!

    SvaraRadera
  9. Tror att det är fler faktorer som gör löpningen "seg" just nu och förmodligen av naturlig karaktär. Kroppen behöver en viloperiod, fysiskt som mentalt. Jag är inne i en period med väldigt blandad träning och springer bara för att jag springer, utan att egentligen reflektera över det. Blivit tillfrågad om diverse tävlingar, men känner inget som helst sug eller längtan.

    Min första tävling ligger i april. Premiärmilen är ju en trevlig väcka-liv-i-vintersömniga-ben och få ett tidigt formbesked. Jag hoppas att du hittar någon slags rofylld förlikning i situationen som råder. Njut av den stundande ledigheten!

    SvaraRadera
  10. Jag gillar Sylvesterlopp! Det är kanske inte optimala förhållande alltid men det sätter en fin punkt på året. I år blir det Sylvesterlopp igen! :)

    SvaraRadera
  11. Så är det Niklas, absolut! Vila är nog vad som behövs, mentalt och fysiskt från prestationskraven!

    Daniel, härligt att du uppskattar det, på med spikes och kör så isen sprutar!

    SvaraRadera
  12. Jag tycker att det hör till att vara seg i benen såhär års. Jag har för tillfället otroligt svårt att nå ner på tider under 4:30 på normallånga pass på mellan 12-15 km, utan ligger mest och segar på i 4:50-tempo. Men jag tar det inte så hårt utan räknar med att det lossnar senare när väglaget blir bättre och när det blir ljusare. Mörkret påverkar ju även sinnesstämningen, vilket igen påverkar träningen.

    Ett tips är att satsa mer på djupstretching och yoga. Har märkt att detta har en mycket positiv inverkan på drivet i steget och det allmänna välmåendet. Skall själv lägga in detta i programmet nu efter nyår...

    SvaraRadera