Efter två dagars träningsvila var det med förhoppning om ganska pigga ben jag ställde mig på löpbandet för en snabbdistans i ett tempo bara någon sekund/km snabbare än önskad halvmarafart 2013. Värmde upp med lite Crosstrainer och roddmaskin och långsam löpning på bandet först men avbröt sedan snabbdistansen redan efter 1,3km i 3:54 min/km-fart. Visst, det kändes jobbigt men inte så jobbigt! All löpning under 4 min/km känns just nu mycket jobbigare än den brukar och pannbenet verkar rekordsvagt för tillfället utan någon mental styrka alls!
Löpbandet på jobbet innehåller 20 färdiga "banor" med namn som varav 15 running courses från easy till hard. Jag valde istället ett pass med namnet "Tour de France" vilket visade sig vara ett backpass på 20 minuter med konstant uppförslöpning, dock i ganska låg fart, på mellan 2-7 graders lutning i form av två fiktiga berg jag skulle över. Hyggligt jobbigt men hanterbart i den låga farten, som snabbast 11,4km/h. Varvade ner med 1 km i 5 min/km och avslutade lunchpasset med 40 armhävningar.
Det är inte nu jag ska vara i toppform men det är tråkigt att känna att farten inte alls finns där. Nåja, något gav det säkert ändå!
Äh, bara en liten dipp. Det har vi alla. Finns väl kanske lite annat i ditt liv som tar energi så att träningen kanske inte kan vara optimal?
SvaraRaderaLåter som om vi båda behöver lite välbehövlig julledighet, eller hur? :-)
Visst har du rätt Eva och ja, det ska verkligen bli skönt med lite julledighet. Med tanke på hur vädret ser ut (blåst och drivor med nysnö) den här morgonen så kommer det bli lite mindre löpning framöver!
SvaraRaderaDet finns nackdelar med att ha upplevt hur det är att vara i kanonform. Det känns gräsligt trist att vara ur form... Urk!
SvaraRaderaTur man kan trösta sig med att urformperioden lägger grunden för en ännu bättre form kommande säsong!
Visst är formen sämre Sofia och visst är det tråkigt men till stor del är det nog en mental svacka just nu också, idag sprang jag intervaller, visserligen korta sådana med en helt annan känsla.
SvaraRaderaDet är tufft med dippar, men man kommer tillbaka! (För det mesta) Pannben, envishet. Snart blir det ljusare ute igen och då vänder det ofta!
SvaraRaderaPepp!
Hej Katarina, tack! Visst gör man det! Det har varit lite tufft på jobbet ett tag, det är nog framförallt det som det handlat om nu! Jag visade förresten min fotointresserade 13-åriga dotter din blogg och portfolio häromkvällen. Hon gillade bilderna!!
SvaraRaderaVisst är det trist när man jämför med vad man borde kunna göra - men inte klarar längre. Men, som du skriver, det går upp och ned. Du är ändå stark som fortsätter gneta på och bra med lite alternativ styrketräning. Det kommer ge resultat! Det är en sak jag verkligen gillar med din blog - du skriver om löpning (och även annat) som det är, ibland är det upp och ibland är det ner. Så, fortsätt med det!
SvaraRaderaTack Tobias! Redan igår kändes det faktiskt klart mycket bättre på lunchpasset!
SvaraRadera