onsdag 22 maj 2013

Masspsykosens tid

Rätt så peppande att mötas av detta på Östermalms IP 2012...

Hänryckningens tid mellan hägg och syren men också masspsykosens tid. Så kallade jag 2011 skämtsamt den tid vi nu är inne i när Stockholm marathon närmar sig med stormsteg. För många löpare är Stockholm marathon ett lopp i mängden, många tar det med en klackspark och för väldigt många är det löparårets absoluta höjdpunkt.

Det är som bekant det enda maraton jag sprungit och loppet har absolut en särskilt plats i mitt löparhjärta och jag anser att det saknar motsvarighet i löpar-Sverige, sedan får ni västkustbor hävda hur mycket ni vill ;-) att Göteborgsvarvet är större vilket det såklart är men för mig är Stockholm marathon det största vi har i löpar-Sverige! Att komma till Östermalms IP på tävlingsdagen och suga åt sig av den kollektiva energin från tusentals förväntansfulla deltagare, att gå ut i startfållan på Lidingövägen, höra helikoptrarna hovra ovanför, se elitlöparna komma ut framför en, känna gemenskapen med alla löpare tätt runtomkring vars fötter otåligt väntar på att få börja springa, höra speakern välkomna löpare från olika länder och sedan räkna ner till start och ge sig iväg på de vackra 42,2 km med massor av publik som kantar gatorna (ja förutom 2012 då när de flesta klokt nog stannade inne), ståpäls som Gunde skulle ha sagt!

Mitt beslut i höstas att stå över i år känns helt rätt men det verkar ruskigt effektivt för motivationen att stå över vartannat år för nu saknar jag att vara i pre-race bubblan och känner av att jag inte deltar i år.

Det är nu som träningsforum och sociala medier fylls av frågor och allehanda bra och dåliga pre-lopp råd, inte minst om kosten vilket jag debatterade lite på marathonbloggens Facebooksida. Min personliga åsikt om det är att kolhydrattömning och att sista veckan ändra på vad man är van vid, är en riktigt dålig idé för oss motionärer. Gärna lite extra av allt sista dagarna och gärna lite extra dricka och kolhydrater lyder mitt enkla tips vad gäller kosten!

Roliga gissningar och diskussioner förekommer också i riklig mängd när löpare tränar lite mindre och får mer tid över att fundera på tävlingsdagen, "Jag sprang Knäckebrödhultsloppet 12 km för en månad sedan på xx:xx, har visserligen inte blivit så många långpass under våren men tror ni ändå att en sluttid på x:xx är realistiskt på min första mara?". Typ sådant. Roligt! Ack om det bara vore att extrapolera från ett kortare lopp och sedan ställa ut skorna. För några kanske det fungerar, för det stora flertalet förmodligen inte. Med sin långa distans är maran mer oförutsägbar, det är en del av tjusningen och utmaningen med distansen.



"Det ska bli skönt när den här masspsykosen är över" var min skämtsamma kommentar, tror det var till Sofies man eller till hans eller hennes bror (lite oklart där...) där på Östermalms IP 2011 när jag var åskådare vilket också var en väldigt rolig upplevelse!

Mitt undermedvetna försöker tala om något för mig. Det lutar alltmer åt en anmälan till ett femte Stockholm marathon 2014! Fem genomförda Stockholm marathon låter bättre än fyra på något sätt!

17 kommentarer:

  1. Någon gång ska jag också springa Stockholm Marathon!! (Men har precis överlevt Göteborgsvarvet så får se om jag ska våga utmana mig mer till nästa år!) :D

    SvaraRadera
  2. Känner lite pirr i magen nu när STHLM närmar sig...Står inte själv på startlinjen i år. Hoppade i år och tar Båstad Marathon istället. Men STHLM är större än GBG i mina ögon. Tyvärr upplevde jag STHLM från den regniga sida DVS 2012...Hua kändes som jag skulle dö den dagen men runt kom jag....

    SvaraRadera
  3. Jag känner igen mig av din beskrivning. Man börjar bli mer o mer laddad för varje dag som går nu och snart står man där på lidingövägen redo för Take Off. Lite rysningar får man allt.

    SvaraRadera
  4. Kommer mentalt att heja på dig i Stockholm Marathon, får se ifall man kanske hinner med ett besök i stan och titta på när ni springer. (:

    SvaraRadera
  5. Ett marathon är en rolig och klart genomförbar utmaning för en motionär som redan sprungit halvan Sara, jag sprang min första halvmara 2007 (Göteborgsvarvet) och mitt första marathon 2008 i Stockholm.

    Samma känsla som jag altså Alexandra! Vi i klubb 120602 känner igen varandra på den stolta hållningen, de röda regnpiskade kinderna och den gula tröjan :-) Båstad lär vara en backig bana och små marathon lockar inte mig riktigt, kan nog bli lite ensamt. Skulle gärna istället springa en mara utomlands någon gång, helst någon Major, Chicago, Paris, New York, Boston, Berlin t ex eller Frankfurt på hösten.

    Vet precis vad du menar Olov, känner av det fast jag inte springer :-)

    Tack Andreas men spara det till ett år när jag faktiskt kommer att springa, kanske nästa år :)

    SvaraRadera
  6. Om man ska ga efter dina tidigare upplagg med vart annat ar-marathon sa kommer det ju att ga kalas!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hoppas det Petra, motivationen finns där! Marathon är ju inte lika jobbigt som 10km ;-)

      Radera
  7. Säger bara NICE marathon då Staffan! Underbart lopp! Berlin blir det för mig till Hösten :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nice är ju en trevlig stad Alexandra, vem vet vad det blir framöver? Berlin lockar dock med sin flacka bana!

      Radera
  8. Extrapolering av kortalopp för att estimera långa är något jag gjort mkt i mina dagar =D Men går om man är försiktig.. Tex sprang jag min första halvmara någon vecka(Gbgvarvet -12) innan maran(Sthlm-12), jag kände mig fräsch efter Varvet så att dubbla tiden på dubbla distansen verkade rimligt, +4min marginal. Halvvägs 4min före plan =D i mål låg jag 7 min efter.
    Sum: j*k7!gt jobbigt, men fick en bra tid =D
    Rekommenderar ingen att göra de samma, om man inte är beredd på att måste bryta eller bli skadad.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dubbla halvmaratiden +10 minuter har jag hört och det verkar stämma på rätt många Emil. Det beror ju på hur man tränat, är man rätt uthållighetsträna och har mängden för maran behöver man inte tappa så mycket, sedan spelar temperatur in också!

      Radera
    2. Dubbla +10min stämmer ju riktigt bra på mig =), men som du säger så spelar värmen in (snarare bristen på den på Sthlm-12 ). PS: Började nyss läsa din blogg, kommer fortsätta göra det!

      Radera
    3. Roligt Emil, välkommen hit, hoppas du gillar bloggen och hittar inspiration och får tips på pass m m. Jag lägger ner en del tid på att skriva helt enkelt för att jag tycker det är roligt!

      Radera
  9. Haha, den kommentaren hade jag nog glömt bort... och tror det var till brorsan om det var 2011. Jag tänker lite att jag går in i masspsykosen trots att jag inte springer i år. Och 2014 ska det också bli femte Stockholm marathon för mig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kan stämma Sofie, minns att ni hade en lite "familjeträff" där :-) Härligt, då ses vi, om inte förr, på Östermalms IP i slutet av maj 2014!!

      Radera
  10. Hahas. Bra liknelse! (Som även var vid Gbg varvet)
    På tal om mat så har jag aldrig kolhydratladdat och jag vet ytterst få elitlöpare som gör det.
    Ät som vanligt och träna mindre så löser den där lagringen sig själv om du frågar mig.:-)
    man ska inte krångla till det så mycket. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jodå, även vid varvet laddas det kollegialt. Anders Szalkai verkar ju just förespråka kolhydrattömning. Jag håller med mig, lite extra av allt och så blir det ju lite mindre träning sista tiden innan! Inga konstigheter!

      Radera