fredag 24 maj 2013

Race Report - Milspåret 2013

Eftermiddagen började med lite dramatik då en man som hade bråttom över Vasagatan inte uppmärksammade en fickparkerad buss som backade. Han stod i cykelbanan precis bakom bussen och jag fick ta ett par snabba steg framåt och uppmärksamma honom på att bussen inte hade en chans att se honom!

Väl vid Sjöhistoriska, platsen för starten, träffade jag Spårvägen-Jonas som är en mycket snabbare löpare än jag och på väg tillbaka efter skada. Jag skämtade att hans målsättning var att slå mig med minst två minuter. På köpet fick jag också en kort pratstund med Fredrik Uhrbom. Preloppsnack och kort uppjogg i tilltagande regn med Kent, Johanna och Petra innan jag sedan hamnade perfekt i startfållan, precis bakom elitlöparna!

Start Milspåret, jag syns med vitt/orange linne bakom killen i det röda Danmarkslinnet.
Fick stryk med förargliga 20 m i år efter att ha haft honom 50 m framför hela tiden men jag
slog honom i alla fall förra året.
Kom iväg i precis rätt fart omkring strax under 3:50 min/km utan någon trängsel även jag som vanligt blev omsprungna av som det kändes, hela startfältet första 500 metrarna Som vanligt så är de flesta sedan "försvunna" någon kilometer senare utan att det känns som om jag sprungit om så många redan, ett mysterium!

Milspårets bana är vacker men lite jobbig och då tänker jag inte på backarna för de är rätt snälla. Backen vid roddklubben var inte så tuff som jag mindes den från förra året och stigningen upp till Rosendahl är bara på första varvet och följs av en lång utförslöpa ner till vattnet igen. Nej jag tänker på grusunderlag som dominerar banan och som syns i Micke Sjöbloms film nedan. Det är lite "vågigt" eller gropigt vilket gör fotisättningen annorlunda i varje steg och istället för flyt framåt och bra frånskjut som på jämn asfalt blir det orytmiskt med oflyt i steget med en lite bromsande effekt om man landar i en grop eller uppe på en "kant". Svårt att förklara men svårare att springa fort på än plan asfalt.

 

Sprang om Kent någonstans kring 2 km och agerade sedan omedvetet farthållare åt honom resten av loppet då han bara var 10-15 sekunder efter i mål, riktigt bra sprunget där! Hamnade i en utspridd grupp med yngre löpare och resten av första varvet hände inte så mycket. Fokuserade på att hålla min fart men också på att inte vara för bekväm och det är jag nöjd med, varje gång jag kom ikapp en löpare nöjde jag mig inte med att ligga kvar i rygg utan jag vågade trycka mig förbi, varje gång och det tar jag med mig och är jag nöjd över! Jag sprang kontrollerat första varvet men vågade ändå trycka på!

Jag kan ibland känna mig lite löjlig som satsar så mycket på löpningen med bloggande, alla prylar, och Jogg.se när jag ändå är en dussinlöpare i mängden men det slog mig igår att löparna jag hade runt mig i de allra flesta fall nog var ca 20 år yngre än mig och det är inte så många jämngamla gubbar som hänger med mig!

I början pep Garmin vid kilometerskyltarna men som vanligt ju längre in i loppet jag kom ju tidigare jämfört med skyltarna pep klockan och mer så på den här banan än på andra känns det som. I mål visade klockan dock bara 100m för mycket vilket är vanligt på millopp. Jag räknade med att passera 5 km på ca 19 blankt men det blev några sekunder mer.

Det kändes sedan om om jag sprang ett snabbare andra varv. Det borde jag gjort då man slipper stigningen upp till Rosendahl på andra varvet men klockan visar att jag tappade en hel del på andra varvet. Den som är extremt intresserad av kilometertider från klockan kan kolla här. Det var nog bara ansträngningen som ökade trots att farten sjönk lite för jag fortsatte våga och passerade löpare en efter en och tog hela tiden sikte på nästa rygg trots att jag var trött! Klockan och jag är i alla fall överens om att jag avslutade riktigt riktigt bra! En sista kilometer på 3:39 enligt klockan där det enda jag fokuserade på var att hålla uppe stegfrekvensen och springa tekniskt bra, passerade här alla de löpare jag hade inom rimligt avstånd 20-30 meter framför mig och jag var rejält trött i mål men som vanligt på millopp så äterhämtar man sig snabbt och grämer sig en minut senare att man inte tog i mera.

Jag experimenterade lite på det här loppet, dels att begränsa uppvärmningen till 1 km för att inte vara trött redan när jag ställer mig på startlinjen, det föll väl ut och det kommer jag fortsätta med! Att ta det lugnare i uppförsbackarna för att vara fräsch på krönet och verkligen våga/kunna springa fort utför för att spara benen lite. Också det föll väl ut! Ändå passerade jag löpare uppför men fler utför som sprang och bromsade med för långa steg.

Klockan stannade alltså på 38:30 (bruttotid) vilket räckte till en 50:e plats i herrar tävling. Att jämföra med förra årets 37:49 och en 33:e plats. Jag tänkte innan loppet att jag skulle vara nöjd med en tid på låga 38 och otroligt nöjd med en tid på 37:XX. Snabbdistansen söndagen före loppet på 6km i 3:45 min/km fick mig till och med att drömma lite om PB. Så blev det inte och 38:30 är inte riktigt låga 38 men vet ni vad? Jag är nöjd ändå!

Eftermiddagen som nu övergått i kväll började som den slutade med lite dramatik. På 69:ans buss mot Centralen när jag pratade med Kent fick plötsligt en tjej som sprungit blodsockerfall och höll på och ramla ihop precis framför mig och var knappt kontaktbar. Hon fick sittplats och det visade sig att hon hade diabetes och verkade när jag klev av repa sig snabbt efter att tursamt nog fått Dextrosol av en annan tjej och diabetiker som stod alldeles bredvid.

Jag är tillbaka där jag vill vara och där jag hör hemma kapacitetsmässigt! Det var inte så länge sedan jag sprang Premiärmilen på 41 minuter och känslan var über alles ganz kaputt och jag nästan funderade på att sluta springa! Jag har farten men inte uthålligheten och det saknas helt enkelt lite längre pass i träningsdagboken! Med mer träning kommer jag kunna springa fortare än så här senare i år. Att jämföra med 2012 är också en tuff jämförelse. Jag var i väldigt fin form innan maran förra året efter hela vårens fokuserade och målmedvetna maraträning och summerar jag träningsmängden mellan jan-maj så hade jag sprungit 105 mil 2012 mot 80 mil i år. Klart som korvspad det gör skillnad!!! Jag hade en bättre uthållighet och kunde springa fortare utan att benen stumnade av mjölksyra förra året

Avslutningsvis, hur gick det då för Jonas, jodå, enligt bruttotiden klarade han sin (min) målsättning med 1 sekunds marginal, 36:29, grattis Jonas :-)

Sådärja, überlång race rapport, precis som vanligt! Tur att jag inte är romanförfattare...

10 kommentarer:

  1. Grattis till ett bra lopp! Härligt att formen är på plats igen :-)

    SvaraRadera
  2. Hej Staffan! Haha ja, skriv en roman - jag köper den rakt av! Grattis till ett fint lopp! Starkt jobbat av dig!

    SvaraRadera
  3. Grymt Staffan är ordet och jag älskar dina race rapporter. Du skriver bra och ingående..

    SvaraRadera
  4. Tack Gabriel!

    Haha, Tove, det skulle bli en tegelsten. jag skulle nog inte vara så framgångsrik i din roll på jobbet, behöver lite mera tid för att kunna berätta en historia som dessutom ska sälja :-)

    Dubbelt tack Alexandra! Kul att du gillar dem! Ja, loppet var kul, bra arrangemang, vacker bana, OK resultat! Nu är jag på gång igen, vilat idag men imorgon blir det Inov-pass i skogen, ser redan fram mot det!!

    SvaraRadera
  5. Jag tycker att det är jätteroligt att läsa långa rapporter :-)
    Grattis till ett bra lopp. Det är inte alltid det behöver vara ett pers för att man ska ha anledning att vara nöjd!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra, då kommer du uppskatta mina tävlingsrapporter :-) Tack, nej, det gäller att hitta andra anledningar att vara nöjd, det kommer komma en tid när personbästan är utom räckhåll, jag är inte där än hoppas jag!

      Radera
  6. Grattis Staffan! Härlig läsning och jag som missade loppet kände ändå att jag nästan var där när jag läste din rapport!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Louise, synd att du inte kunde springa men det kommer ju fler lopp. Det är som sagt svårt att tänka sig en vackrare milbana en försommarkväll i Stockholm!

      Radera
  7. Bra sprunget och bra skrivet som alltid. :-)
    TACK för att du delar med dig!
    Men du, be ALDRIG om ursäkt, eller känn dig "löjlig, för att du gör något du gillar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv Ingmarie, för att du läser, kommenterar och peppar!! Helt sant, vet inte riktigt varför jag kände eller skrev så där, uppenbarligen är det ju många som tycker om att läsa om mitt springande här på bloggen :)

      Radera