lördag 23 november 2013

Vilodag har guld i mund

Morgonstund har guld i mun säger man ju. Det stämmer inte idag. Vaknade med ont i halsen och känslan i kroppen var att det inte blir någon träning idag. Jag skulle säkert kunna springa en lugn sväng men jag tror det är bättre att kroppen lägger energi på att bekämpa den här killförkylningen istället. Jag har ju gått och snorat i flera veckor men inget mera än så och det har inte hindrat mig från att träna lätt.

Inget guld i mun alltså, däremot i brevlådan igår. Inte så ofta jag kommer hem och hittar en liten, med betoning på liten, guldmedalj i posten, nämligen mitt VDM-guld i M40 från Vintermarathon! Hade någon sagt åt mig för några år sedan att jag skulle vara med och tampas om DM-medaljer hade jag nog skrattat högt. Det betyder självklart inte att jag är den bästa marathonlöparen i Stockholm mellan 40-45 år men startar man inte vinner man inte och trots att vi var fem stycken som sprang under tre timmar var jag snabbast och det är jag stolt över!


Kanske hinner jag istället för att träna börja bläddra in en ny bok jag fick hem i veckan. En träningsfilosofi jag fick upp ögonen för just efter Vintermarathon som bygger på att många löpare i sin maraträning lägger för stor vikt vid långa långpass som kanske utgör halva veckovolymen. I de här programmen är inte långpassen längre än 26km (16 miles) men det ingår istället ganska många pass per vecka och vissa av dem i marafart vilket gör att långpasset springs på ben som är ganska nedtränade och därigenom ska de ersätta de riktigt långa långpassen. Jag får återkomma med en recension senare!


Hoppas kunna träna imorgon igen om jag tar det lugnt idag. Tack förresten för intressanta kommentarer och en bra diskussion i förra inlägget om lågpulsträning, ett inlägg som haft nästan 350 visningar redan! I torsdags kväll snackade jag bort en timma i löparskor med min springkompis David och efter 12 riktigt lugna och behagliga km i 5:18-fart skrattade jag nästan högt när jag såg att snittpulsen hamnat så lågt som 139 bpm. Alltså precis vid min "tillåtna" puls enligt Maffetone och rekordlågt för att vara jag. En mycket behaglig runda var det men jag skulle aldrig ha tålamodet att bedriva merparten av min träning i den här låga farten, som känns på gränsen till onaturligt långsam för mig även om det naturligtvis också är en vanesak.

15 kommentarer:

  1. Det var en väldigt fin peng som låg i brevlådan! den ska du bära med stolthet. Väldigt bra jobbat Staffan! Vilket år du har haft :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det gör jag, bär den med stolthet! Ja, året började inte bra löpmässigt men andra halvan har varit riktigt bra med Lidingö och maran!

      Radera
  2. Inte för att blåsa liv i debatten igen, men jag kan inte låta bli att tänka på fotbollens förbundskapten Laban Arnesson som på 80-talet sa att "vill man se mål får man gå på fotboll". Vill man träna lågpuls kan man väl cykla? tänker jag...

    SvaraRadera
  3. Oj, blev lite fel. "Vill man se mål får man gå på hockey" ska det såklart vara...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, bra citat, som svar på varför landslaget då inte gjorde några mål kanske? Ja på cykel blir pulsen alltid mycket lägre, men en lugn löprunda i låg puls är skönt men variationen med snabbare pass är det som gör löpningen rolig!

      Radera
  4. Hoppas förkylningen försvinner snabbt och grattis till medaljen! Jag hade en liten förhoppning om att även silverlöparna skulle få en medalj, men jag har inte fått någon... Så njut lite extra - den är verkligen "precious"! ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det verkar som om förkylningen viker undan fort, har kunnat springa idag! Det är väl klart att du ska ha en silverpeng du också, hoppas den är på väg!!

      Radera
  5. Fin medalj det där. Liten, men naggande god :-)!

    Jag har inte fått min bronsmedalj från lagtävlingen vi sprang över 8 km terräng. Som Louise ovan är jag i-och-för-sig inte helt säker på om vi får en bronsmedalj, men jag tror det. Troligvis ligger den hos klubben. Måste kontrollera det för den vill jag i så fall ha :-).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis! Hoppas som sagt du får medaljen som du ska ha!

      Radera
  6. Mycket fin medalj! Som du självklart har gjort den väldigt förtjänt utav!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Andreas, ja, den har jag förtjänat!

      Radera
  7. Välförtjänt medalj!

    Jag ser fram emot dina synpunkter på bröderna Hansons träningsupplägg.

    SvaraRadera
  8. Tack Stefan, recension och tankar kommer så småningom, ska bara beta av en halvtråkig deckare jag håller på och ta mig igenom först, haha.

    SvaraRadera
  9. Hoppas du mår bättre nu.
    Och spännande bok! Skippa den tråkiga deckaren. Du är stor pojk nu och då måste man inte längre läsa klart trista böcker. ;-)
    Och grattis till medaljen förstås!!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha, Ingmarie, tack :-D Jag läser nog klart den ändå, inte så långt kvar och jag ogillar att lägga ifrån mig böcker halvlästa! Ska dock bli kul att läsa boken, Finns lite läsning om man Googlar "Hanson marathon training/method"

      Radera