En lista om löpning

Jag fick en utmaning av Ann-Sofie och Petra att svara på några frågor och det gör jag så gärna!

1. Vilken typ av löpare är du?

Vi är alla en blandning av olika typer och jag är en resultatinriktad njutningslöpare vilket låter som en paradox. Tider är viktiga för mig och jag vill utvecklas och se var gränserna går för hur duktig jag kan bli på det sätt jag tränar. Samtidigt njuter jag ofta i fulla drag när jag springer, inte jämnt och inte på alla pass men väldigt ofta både på lugna pass och även på de lite tuffare passen finns känslan av att känna mig levande, stark och närvarande på ett sätt som få andra aktiviteter kan åstadkomma.

2. Hur länge har du löpt?

Jag började springa mer regelbundet i januari 2007, innan dess har jag sprungit i perioder under många år.

3. Hur mycket löper du per vecka?

I år fokuserar jag på mitt femte Stockholm marathon och har hittills snittat drygt 55 km/v vilket är mycket för att vara jag. Veckosnittet för hela 2013 blev 44 km/v efter ett titt i träningsdagboken. Där har jag väldigt bra koll på min träning, har varenda löppass sedan 31 december 2006 registrerat. Nördigt javisst men kontinuiteten ger också motivation vilket ger kontinuitet, win-win!

4. Vilket är ditt “feelgood” tempo?

4:50-5:15 min/km är väldigt bekvämt och skönt. Långsammare än så och det börjar kännas löptekniskt onaturligt för mig och dessutom långtråkigt. Detta tempo gäller väg. Springer jag i skogen går det naturligtvis långsammare.

5. Vad måste du ha med dig på ett pass?

Ingenting faktiskt. Ogillar att springa med telefon, den får bara följa med om jag springer i skogen där jag kanske inte hittar eller riskerar att ramla. Måste inte ha med mig musik, har det ibland under höst och vinter men sällan vår-sommar. Springer jag ett kvalitétspass måste jag dock ha med mig klockan för att få feedback om fart, puls, sträcka t ex. Klockan följer med på nästan alla pass för att jag vill ha sträckan men många rundor vet jag hur långa de är så de går bra att springa utan klocka också. På de riktigt långa passen över 30km brukar jag lägga ut en flaska med saft eller sportdryck som jag passerar någon gång eller ha en "tjuga" i fickan och stanna och köpa energi någonstans.

6. Varför springer du?

För att jag tycker så mycket om det! Hälften prestation - Hur bra kan jag bli genom ett smart och varierat träningsupplägg? Hälften avkoppling/upplevelse - För att få egen tid, för att jag mår bra av det, jag blir en gladare och mer närvarande make och pappa, för att få komma ut i naturen, få upptäcka nya platser m m.

7. Har du någon gång ljugit för att få springa?

Nej, inte vad jag kan komma på. Mina närmaste vet hur viktig löpningen är för mig. Samtidigt är det inte alltid det hinns med och hur löpsugen jag än är så gör ett inställt eller flyttat pass inget alls på min nivå. Sedan kan det väl hända att jag dragit en vit lögn någon gång om hur länge jag varit ute eller hur många lunchpass det blivit i veckan :-) Mer på jobbet än hemma i sådana fall.

8. Hur ofta köper du löparskor?

Inte så ofta, i alla fall inte i butik i Sverige. Bloggen är välbesökt vilket har lett till samarbeten och möjligheten att prova och skriva om skor på bloggen. Just nu har jag fler par löparskor än jag behöver. Det senaste paret köpte jag i butik under en semesterresa till London i april, annars blir det kanske ca en beställning av skor per år, se svaret på nästa fråga.

9. Var/hur handlar du din löputrustning?

Skor handlar jag nästan uteslutande via nätet, oftast på Wiggle eller Start Fitness. Kläder köper jag oftast i butik. I Stockholm är favoritbutiken Runners Store.

10. Dygnets bästa springtid?

Tidig kväll tycker jag absolut mest om! Har aldrig riktigt uppskattat morgonpassen även om det kan vara fantastiskt att springa en tidig sommarmorgon (efter frukost, springer aldrig före frukost och kaffe) eller en solig vårvintermorgon också.

11. Hur ofta tävlar du?

Inte så ofta som jag kanske skulle vilja men det brukar bli ca 5-8 gånger per säsong.

12. Vilken är favoritdistansen?

Alla distanser jag hittills har tävlat på, dvs 5-42,2 km, har sin tjusning (och sina utmaningar) men måste jag välja en säger jag halvmarathon. Det är löpning på en intensitet jag gillar att bedriva träning i. Snabbt men ändå med viss kontroll. Inte så intensivt och mjölksyrestint som 10 km och inte så mängdkrävande som marathon.

13. Har du ett mantra som du rabblar i huvudet när du blir trött?

Ja, det har jag. Jag rabblar Snabb-Stark-Lätt i takt med stegen för att fokusera på något annat än hur trött jag är, t ex under en tävling och jag förvånas varje gång hur effektivt det är.

14. Springer du helst i grupp eller ensam?

Löpträning i grupp har jag nästan obefintlig erfarenhet förutom att vi var några som sprang tillsammans på lunchen på mitt förra jobb. Min familjesituation gör att jag har svårt att träna på fasta tider så de allra flesta passen springer jag själv. Jag uppskattar dock tillfällen då jag har någon annan att springa med. Jag har t ex en löparkompis med liknande kapacitet som jag och de långpass vi ibland hör ihop brukar vara trevliga.

15. Hur återställer du dig efter ett långpass?

Dricker direkt när jag kommer in och ser till att få i mig någon form av snabb energi, lägger benen i högläge mot en vägg i några minuter. Om jag inte sprungit långpasset med kompressionsstrumpor tar jag ibland gärna på kompressionsstrumpor efter passet. Sedan tänker jag på att fortsätta smådricka under dagen, äta bra saker och ta det så lugnt som familjens schema tillåter. Har jag fått 2-3 timmar egen tid för ett långpass på morgonen kan jag inte gärna ligga i soffan resten av dagen och hävda att jag måste återhämta mig :-)

16. Vilken snabbhetsträning föredrar du?

Långa intervaller absolut! T ex tvåtusingar eller fallande stegar i ökande fart med kort vila. Som långlöpare är det min uthållighet i högre fart jag behöver träna på. Springa i sprintfart på korta sträckor har jag inte lika stor nytta av på de sträckor jag tävlar på även om det är roligt som omväxling.

17. Vilket lopp drömmer du om att springa?

De klassiska marathonloppen i New York, Boston eller Berlin lockar mest.

18. Vilken kändis skulle du helst vilja springa med?

Svår fråga. Jag har rätt dålig koll på kändisar och inga riktiga favoriter. Jag är väl trist men hur mycket jag än tänker så kommer jag inte på någon uppenbar. Springer nog hellre med någon av alla de fantastiska människor jag mött tack vare löpningen!

19. Vilka tre till fem löp/träningsbloggare utmanar du att fylla i den här listan?

Eva, Andreas och Tove.

Bild från helgen. Det är verkligen inte svårt att motivera sig till löpning just nu!

Nya skor fick bekänna färg direkt

London bjöd såklart på en del shopping, inte så mycket för mig som för äldsta dottern men ändå. En sak jag köpte var ett par nya löparskor. Inte för att mitt behov av skor är stort, men jag har funderat på vilka skor jag ska springa Stockholm Marathon i. Mina älskade Asics Tarther från 2011 är väl fortfarande OK men ärligt är inte känslan lika pangbra i dem längre även om jag hoppas på många mil till i dem.

Mina Salming Speed har jag sprungit upp till 25 km i och de skulle säkert fungera bra på maran, men de är aningen stora vilket känns i sidled i kurvor, jag får i vissa strumpor antydan till skavsår av hälkappan, jag har lite respekt för det låga droppet på 5 mm och de är rätt så tunna också och jag är lite rädd att jag slår sönder vaderna i dem.

Priserna på skor i London var inte låga och utbudet inte heller så bra. Frågade efter Tarther i Asics Flagship Store som trots det imponerande namnet var en identiskt kopia av butiken i Stockholm. Fick till svar att de fortfarande görs men att Asics anser dem vara en "transitionssko" mellan trainers och spikskor och att den främst är avsedd för bana och därmed inte säljs lika brett. De fanns på en outlet på Wembley dock. Istället provade jag en modell jag tittat på ett tag, nya Asics DS Racer 10, en modell som är väldigt lik Tarther i ovandelen och generellt och en modell som efter att ha blivit tyngre och allt mindre av en tävlingssko flera årgångar nu återigen är en lättare sko. Priset var ungefär som i en engelsk nätbutik och lite billigare än hemma.

Skor ska inte behöva springas in enligt mig och efter att ha studsat lite i dem hemma fick de följa med på dagens tidiga långpass. 05:45 stängde jag dörren efter frukost och kaffe och sprang ut på rundan jag kallar "Tre-Sjöar" eftersom jag passerar just tre olika sjöar på ett varv på 12 km. 50% grusväg, 50% asfalt och ett relativt backigt varv. En kall morgon på tre minusgrader vid start. Jag planerade tre varv och lade ut en påse med en literflaska saft, en banan och en belöning vid varvning och drog iväg och ju högre solen steg ju skönare blev det! Lät benen springa i den fart de valde själva och det var ca 4:45-4:40 min/km i början. Lyssnade på några avsnitt av en amerikansk podcast som heter Runners Connect och det var väl OK förutom att en löpare hela tiden tackade Gud för att han sprang så bra. Den coachen har jag inte hört talas om, i alla fall inte i löparsammanhang.

Magen gav sig till känna vilket jag var tvungen att åtgärda efter 15 km och jag hade druckit lite mycket men utöver det var känslan allt bättre. Farten skruvades ner till 4:30 av sig självt och andra varvet försvann relativt fort bakom mig. Varvning, vätska, banan och dags för sista varvet. Övervägde ett tag en fartökning ner till 4 min/km men avstod då jag inte ville bli för sliten då jag visste att resten av dagen inte skulle bjuda på någon återhämtning (städdag på gatan m m). Farten var högre nu, en hel del kilometer under 4:20, någon enstaka ner mot 4:10 och jag tröttnade inte nämnvärt mot slutet heller. Fokuserade på mina hangups jag brukar ha på den här rundan. Inte fuska genom att passera lyktstolpen på skolgården eller stenen bredvid cykelbanan till vänster. Nej, till höger för att hålla banan. Fullkomligt knäppt såklart men det bjuder jag på. Avslutade med en 35:e kilometer en bit under 4 min/km och det var kontrollerat. Kanske såg jag fram emot belöningen, en Geisha Dark och då menar jag inte en vacker Japansk sällskapsdam i siden-kimono utan en 37g chokladbit i påsen vid vattenflaskan. Joggade hemåt sista kilometern och kunde nöjd och inte speciellt sliten summera 36 km på 2:41 (4:29'/km).Hann precis duscha, steka mig lite potatis och en korv innan det var dags att gräva sandlåda och rensa rabatter på städdagen. Nu några timmar senare är jag rätt fräsch i benen ändå, ska ut i solen nu efter lunch en runda igen och fixa lite på tomten. En lång historia blev det om ett enstaka träningspass! Så kan det gå. Ha en trevlig lördag!

Hemma efter passet! Nya skor, calf sleeves jag tänker springa maran i och så
klubbjackan höjde motivationen idag!

Race Report Påsksmällen 10 km - 37:15 trea i M40 - Att springa fort handlar väldigt mycket om att slappna av!

Bloggen har legat övergiven en dryg vecka även om jag bjöd på ett förinställt inlägg i onsdags. Det beror på en påskvecka med familjen i London. En intensiv men avkopplande vecka där löpningen tillfälligt åkt flera steg ner på priolistan (apropå förra inlägget) och det har varit skönt! Då vi bodde nära Hyde Park sprang jag där ett par gånger, ett fartlekspass med backe och en lätt morgonjogg med hustrun.

I teorin hade jag gjort allt rätt, tränat mycket och bra och sedan vilat mycket innan Påsksmällen med den förväntade känslan av pigga ben och energi som ville ut fanns inte där alls, benen var trötta av allt promenerande och sådär jobbigt pirriga även i vila som jag upplevt förut. Joggade en kort sväng kvällen innan tävlingen men fick inga svar ang formen. Vaknade upp på annandagen och kände mest olust inför att tävla men åkte ut till en soldränkt motionsgård i Enhörna där jag tyvärr också noterade att det blåste en del och värmde upp samtidigt som jag hälsade på många bekanta och nervositeten lade sig även om uppvärmningen kändes ganska kass.

Jag var ändå motiverad att springa tufft och ge sub37 ett allvarligt försök och jag tänkte inte fastna i starten utan ställde mig allra längst fram vid den kritade linjen. Sub37 känns numera som ett realistiskt mål med den träning jag har genomfört men samtidigt är Påsksmällen en tuff och kuperad bana som till 50% går på grus och jag har inte sprungit snabbare än 38:55 här tidigare.

Strax efter start och vinnaren Robert Fischa som satte banrekord med 30:39 har redan skaffat sig en liten lucka. Bild från Löpning för Alla. 

Starten gick och jag kom iväg precis som jag ville även om jag blev omsprungen av en hel rad löpare i början trots att jag öppnade på 3:34 på den första kilometern. Inledningen av banan går på asfalt och är hyggligt lättsprungen men tyvärr blåste det motvind här vilket förtog lite av effekten. Jag hamnade bakom en löpare från Fredrikshof men gick snart om och tog sikte på Dace Landström, Vallentuna en bit fram som jag brukar springa jämnt med och snart passerade jag henne också. Den tredje kilometern är lite tung där det först går uppför innan det viker av in på grusvägen och den första rejäla backen kommer och här sjönk farten. Efter att jag passerade Dace fick jag springa resten av loppet solo. Jag hade en löpare från FK Studenterna en bit framför mig men kunde/vågade inte gå ifatt, vilket var synd då han sprang på 36:55 och sakta utökade försprånget hela loppet. Hade också en löpare från Vallentuna ca 50 meter framför mig. Grusdelen innehåller en del utförslöpor och något motlut men här går det att springa fort vilket tiderna visar att jag gjorde innan banans värsta backe inleder den sista kilometern innan varvning och målgång på andra varvet. Varvade 5 km på 18:20 enligt speakern vilket motiverade mig till att fortsätta kämpa ut på andra varvet och den sjätte kilometern gick OK men på den sjunde gick det så tungt plötsligt i motvinden. Efteråt berättade alla jag pratade med precis samma sak, hur farten sjönk på det här partiet. Dace Landström berättade att hon närmat sig mig här samtidigt som jag närmade mig den tröttnande löparen från Vallentuna. Farten sjönk till 4 min/km och jag gick en mentalt väldigt tuff match mot mig själv, samtidigt som jag sprang dåligt med för långa steg och sluggade mig fram med för dålig hållning. Jag lovade mig själv att aldrig mer springa milen, jag var bara några steg bort från att strunta totalt i alla ambitioner och bara jogga i mål och kanske slog jag också av farten några steg men när vi vek in på grusvägen igen och slapp motvinden igen kändes det lättare trots att det blev mer kuperat.

Här är banans höjdrofil. Att km 2-3 och 7-8 går tungt kanske inte är så konstigt! Tittar jag på km-tiderna från när jag sprang senast, 2012, så är mönstret exakt likadant att det gick som långsamt på det här partiet. 

Jag kom ifatt och passerade löparen från Vallentuna men orkade absolut inte peppa någon annan än mig själv. Fokuserade på att slappna av och det blev väldigt tydligt att med fokus på hög stegfrekvens och hållning går det mycket lättare och fortare jämfört med att kämpa och ta i i varje kroppsdel! Att springa fort handlar paradoxalt nog väldigt mycket om att slappna av! Den näst sista kilometern är lättsprungen och här gick det fort igen, 3:39 och jag laddade för sista backen och istället för att kriga mig uppför hela den och vara helt rökt på krönet försökte jag slappna av och kunde hålla bra fart och sedan höja farten ytterligare på upploppet som faktiskt går lite utför sista biten och avslutade med loppets snabbaste kilometer på 3:33. För ovanlighetens skulle struntade jag i klockan sista biten och fokuserade helt på att ge allt jag hade hela vägen förbi mållinjen, jag visste att det skulle bli personbästa och jag visste att jag inte skulle nå sub 37. I mål var jag helt slut, det var länge sedan jag var så trött i mål. Flämtade en lång stund innan jag joggade till bilen och bytte om.

Bara ca 200 löpare sprang vilket jag tycker är väldigt synd, förmodligen drar sig många motionärer för att springa ett mindre lopp en bra bit från innerstan och med en anrik löparklubb som arrangör men det är väldigt trevlig, inkluderande stämning, ingen trängsel och generösa prisbord. Dagen avslutades med att jag som trea i M40 fick kliva upp på scenen (altanen på kiosken) och ta emot pris, första gången det händer trots att det inte var min första pallplats.

Ett kort tag efter målgång var jag lite missnöjd över att jag spred kilometertiderna så ojämnt, det skiljde nästan en halvminut men snabbaste och långsammaste kilometern men efter att ha pratat med andra löpare om värmen (nästan tjugo grader i skuggan), motvinden i början och den tuffa banan så släppte de tankarna ganska fort. På en kuperad bana diffar kilometertiderna mer än på ett ett platt asfaltslopp och ansträngning är en bättre utgångspunkt och den var hög i princip hela loppet! Jag kom tillbaka genom att fokusera på mitt gamla PB och jag lyckades slappna av trots tröttheten och jag slog mitt PB med nästan en halv minut och jag satte PB på den här banan med 1:40. Med 37:15 som är mitt nya pers på 10 km är sub 37 inte långt borta på ett plattare bana!

Avslutar med lite siffror:

Tid: 37:15 (splittar: 18:20/18:55)
Placering: 3:a i M40, plats 16 totalt:
Puls (snitt/max): 187/194 bpm
Km:tider: 3:34, 3:42, 3:48, 3:37, 3:44, 3:43, 4:01, 3:54, 3:39, 3:33

Ett bra reportage från Påsksmällen finns på Löpning för Alla.

Hur får jag egentligen ihop min träning? En inblick i en typisk vecka

Lisa bad mig beskriva hur jag får ihop min träning med familj och jobb. Min mängd är inte så hög utan på en nivå där jag tycker löpningen är skön och rolig och som fungerar i mitt liv just nu. Samtidigt tränar jag såklart mer än de flesta "Svenssons" men lite i jämfört med många duktiga löpare. Så hur ser det ut då? Jag har ett flexibelt kontorsjobb och jag springer 1-2 lunchpass per vecka och jag springer oftast två vardagkvällar i veckan samt ett eller t o m två pass på helgen. Det gör att antalet pass per vecka varierar från:

• Minivarianten tre pass; ett lunchpass, ett kvällspass, ett helgpass (ganska sällan jag "bara" köra detta)
• Det vanligast just nu, fyra pass: Ett lunchpass, två kvällspass, ett helgpass
• Mer träning än vanligt, 5-6 pass; Två lunchpass, två kvällspass, eller eller två helgpass.  

Med ett nytt jobb har jag kortat ner lunchpassen jämfört med tidigare. Ofta blir det en kort, lugn jogg ute eller någon form av kvalité på löpband, tusingar eller backpass t ex. Våra veckor hemma är relativt lika varandra och invanda. Min fru jobbar sent oftast två kvällar i veckan, de dagar hon slutar tidigt brukar hon vilja träna. En typisk vecka kan se ut så här:

Måndagar: Sonen 12 år har innebandyträning 16:45-18.00 Min fru slutar nästan alltid tidigt och brukar träna ett tidigt pass. Ibland springer jag ett lugnt distanspass senare men lika ofta vilar jag.
Tisdag: Inga barnaktiviteter, frun brukar sluta tidigt och träna. Just nu försöker jag ersätta ett längre lunchpass i veckan med ett lite längre distanspass/fartpass/valfritt pass på ca 15-17 km och detta är den bästa kvällen i veckan för det.
Onsdag: Sonen 12 år har innebandyträning 18:30-20:00. Ibland cyklar han men ganska ofta skjutsar vi. Den här kvällen är det svårare att få till träning för mig. Min fru jobbar ofta sent. om inte så tränar hon oftast för att sedan vila torsdag-fredag. Ibland lunchtränar jag men oftast är onsdagen en vilodag.
Torsdag: Sonen 8 år har innebandyträning 17:00-18:00. Jag hämtar nästan alltid torsdagar då min fru jobbar sent. Eftersom sonen även tränar söndagar och han bara är 8 år tycker vi att en gång i veckan räcker och hoppar ibland över den här träningen. På torsdagarna brukar vi försöka städa åtminstone en våning på huset för att slippa göra det på helgen. Jag springer ofta en lättare kortare runda senare på torsdagen.
Fredag: Sonen åtta år har simskola 17:00-17:45. En av oss följer med, den andra fixar middag. Jag tränar aldrig fredagkvällar utan eventuell fredagsträning blir i så fall på lunchen men lika ofta blir det vila.
Lördag: Inga aktiviteter. Hustrun jobbar ibland, ca varannan lördag. Ibland springer jag på dagen om storasyskonen passar småsyskonen.
Söndag: Sonen på åtta år har innebandy 12:00-13:00. Hustrun jobbar ibland. Min långpassdag oftast som då springer på morgon förmiddag. Springer jag inte långpass brukar jag springa någon form av kvalitétspass på kvällen efter att min fru tränat.

Ibland springer jag både lördag och söndag. Det vanliga är dock att det blir ett pass på helgen och inte två.

Yngsta dottern som fyller fyra år i höst har inga aktiviteter och äldsta dottern som fyller 15 i höst är i stallet ca 5 dagar per vecka och vi hämtar med bil 1-2 ggr/vecka utöver detta ovan. Sonen på 12 år har förutom träning måndag-torsdag också ofta innebandymatch på helgen under säsong höst-vår som kan vara hemma eller borta och då kan det vara en bit att åka (Eskilstuna, Katrineholm, Nyköping, Strängnäs, Södertälje etc...).

Som sagt, veckorna är ganska inrutade men vi tar oss båda tid att träna och tycker om det. Så mycket annat hinns dock inte med, förutom att umgås med barnen och prata med varandra. TV-tittande, t ex serier är väldigt nedprioriterat. Jag har inte följt en TV-serie på flera år. Ser sällan på TV alls på vardagarna och det lilla jag ser är oftast en nyhetssändning. Husfixande är också nedprioriterat jämfört med tidigare, orken och tiden finns inte just nu.

Vad gäller arbetsfördelning hemma så ger vi varandra utrymme för egen tid/egna aktiviteter som just nu oftast innebär tid för träning (eller i alla fall för mig något löprelaterat som t ex en tävling eller något annat). samtidigt som vi delar jämnt på hemmaarbetet. Jag städar mer och lagar mest mat/diskar medan min fru tar ett större ansvar för handling och tvätt och då hon lämnar barnen på morgonen så tar hon även ett större ansvar för daglig planering, att de har med sig rätt saker till skolan etc...

Förutom allt detta vill vi ju gärna vara lite sociala och ibland i alla fall träffa vänner/släkt och det gör att det ibland är svårt att komma iväg på tävlingar. Jag behöver ha ganska god framförhållning då min fru arbetar i genomsnitt varannan helg (oftast då bara en dag). Mormor och morfar ställer ibland upp och är barnvakter.

Det blev ett ganska långt inlägg. Det är ganska fullt upp som ni märker men samtidigt härligt på ett sätt som det gäller att komma ihåg att uppskatta mitt i vardagen! Det är sällan vi har en kväll när vi bara slappar men då och då händer det. Samtidigt, det är inte som när barnen var små och vi inte fick sova etc, de stora barnen hjälper till en del och passar sina småsyskon om det behövs, de kan ofta ta sig till/från egna aktiviteter själva o s v. Just nu har jag haft en fas då jag först var extra trött p g a att jag börjat nytt jobb. Sedan har jag kommit in i och börjat trivas bra med det och då har det istället gett mig energi vilket spillt över på träningen och jag har kunnat träna hårdare. Träningen anpassar jag efter hur jag mår och orkar, nu gillar jag ju de snabba passen och den lite tuffare träningen men är jag trött och låg på energi springer jag istället lugnare pass.

Skam den som ger sig, nytt försök - 8x1000m

Jag var varken besviken eller revanschsugen efter mitt inställda pass med tusingar i höstvädret i torsdags. Det var helt enkelt fel dag på många sätt och jag var klok nog att inse det. Däremot var jag besluten att prova igen och när SJ ställde in tåg igår fick det bli en arbeta hemma-dag vilket möjliggjorde intervaller i strålande solsken på lunchen istället för i kyla sent på kvällen.

Sagt och gjort, iväg på rätt så trötta ben med lite samma trötta, pirrande känsla jag hade i benen i inledningen av förra säsongen. Att vara lite sliten nu är enligt plan och trots att veckans pass varit lätta hittills var det ändå fjärde dagen i rad med löpning. Planen jag följer innebär lite mindre löpning närmaste veckan då innebandycup med sonen följt av en semesterresa står för dörren och i samband med det har jag kört på ganska intensivt och tar nu en återhämtade vecka, vilket mina ben nog kommer uppskatta.

8x1000m var planen även igår och det gick bättre än i torsdags men jag fick inget gratis utan fick jobba ordentligt för det hela vägen. Jag var lite less på min vanliga intervalltusing så jag sprang genom skogen till en asfaltsraka där jag brukar springa långpass. Nu var den inte alls så flack som jag mindes den utan jag fick två sega motlut på varje intervall men trots det snittade jag intervallerna på 3:32'/km med en minuts gåvila. Efter fyra var jag rejält trött. Efter sex otroligt trött och jag förstod inte hur jag skulle orka två till men på något sätt går det alltid ändå även om det nästan handlade om maxansträngning på sista som också blev den snabbaste på 3:27. Efteråt var jag alldeles vimmelkantig med tunnelseende så jag fick sätta mig på en sten och pusta en bra stund innan jag orkade jogga ner hemåt. En underbar dag, fågelkvitter och solsken och ett positivt besked att farten blev såpass hög trots lite kupering och riktigt sega ben.

Idag är det vilodag och det har jag verkligen gjort mig förtjänt av och njuter av i fulla drag! Trevlig helg! 

Att jobba med kroppen, inte mot

Det var med en viss spänd förväntan jag skulle springa intervaller igår kväll. Av två anledningar. Jag har sprungit några riktigt fina pass i mars, t ex en lång snabbdistans i 3:57-fart och 10x1000m med 3:37'/km i snitt och på något sätt så tror skallen att det då hädanefter alltid ska gå lite bra och sätter en ny "baslinje". Samtidigt visste jag innerst inne att igår inte var en bra dag att springa intervaller, busväder ute och en trött kropp med sömnbrist då sonen varit sjuk men den närmaste tiden kommer annat än träning att vara i fokus och jag ville passa på när tiden fanns.

Inte blev det roligare av regn och kraftig blåst men när hustrun kom hem från sitt cirkelpass så bytte jag i alla fall om och stack iväg och uppjoggen på 2,5 km gick ju OK trots vädret. Bort till startpunkten för "min tusing" på cykelbanan och iväg på första i rejäl motvind, 3:39 på den men jag fick inget gratis i vinden. Den andra tillbaka samma väg kändes mycket lättare i medvinden men trots att jag höll samma fart så visade klockan allt långsammare tider och i slutet på intervallen visade den en tid på strax över 4 min/km. Inte en chans att jag sprungit så långsamt och den lilla teknikaliteten räckte för att få motståndsbägaren att rinna över och jag avbröt passet och joggade de korta biten hem, inte alltför nedslagen.

Jag var redan genomvåt efter drygt 20 minuter ute och var inte så intresserad av att dra på mig en förkylning när kroppen säkert sänkt garden lite p g a sömnbristen och trots att jag ogillar att avbryta pass jag tänkt springa så insåg jag direkt att igår var en dålig dag att försöka springa snabba intervaller på. Hade jag lyssnat bättre på kroppen hade jag hört den säga det till mig men det är svårt det där. Jag vill jobba med kroppen inte mot, men samtidigt går det ju inte att lyssna på den alltför mycket om jag vill att träna ska leda till utveckling. Då måste jag strunta i vad den säger till i alla fall vid vissa tillfällen. Igår var inte ett sådant tillfälle.

Jag ska se om det går att hitta en lucka på torsdag istället.

Salming Speed - Summerar de första intrycken efter dagens snabba långpass

Två dagars helvila gjorde mig gott i början av veckan, jag tittade i träningsdagboken och blev nästan chockad över hur länge sedan det var jag vilade två dagar i rad. Jag fick gå tillbaka till 17-18 januari och då var jag sjuk! Så har jag också legat på en hög träningsvolym under hela våren! Hög med mina mått mätt, det är ju jag som bloggar här och ingen annan...Hursomhelst, efter vilan har det blivit löpning varje dag, 15km kuperat i Oxvreten i onsdags, 8x400m i torsdags och ett mycket lugnt distanspass på en timma igår och idag sprang jag ett tidigt långpass men riktigt snabbt långpass på 25 km, 4:15 min/km i snitt och 5km i slutet på strax under 4 min/km!! Visst blev jag trött men det var kontrollerat och efteråt är jag inte sliten alls! Det går bra nu!

April är den viktigaste träningsmånaden inför Stockholm marathon men efter tre månader med riktigt hög mängd kommer min mängd minska lite nu i samband med en semesterresa. Det passar bra då jag hoppas kunna tävla på 10 km när jag kommer hem och då med pigga, springsugna ben och bra form! Innan dess kommer här en recension till.

Jag har fått modellen Speed från Salming och här kommer en bloggpost som summerar intrycken efter att ha sprungit några mil inkl lugna distanspass, fartpass och långpass. Återigen, skorna har jag fått av Salming utan några motkrav att skriva om dem, och jag skriver precis vad jag tycker. I det här fallet tycker jag en hel del och bra saker.

Första intrycket ur kartong är en färglad sko med låg sulprofil som utseendemässigt påminner väldigt mycket Saucony Type A5, en sko jag dock aldrig sprungit i så övriga likheter kan jag inte uttala mig om.

Jag valde storlek EU44 eftersom de skulle vara lika Adidas i storlek och det stämmer och 44 fungerar bra även om en halv storlek mindre säkert också skulle fungerat. Vikten är 210g i referensstorlek och mitt par väger 225g med lite skit under sulan. Jag knöt skorna relativt hårt de första passet och tyckte ändå att hälen glappade något de första metrarna men den känslan försvann omgående under löpning och har inte återkommit.

Skon ger ett mycket välbyggt intryck i ovandelen och består av en relativt kraftig trelagerskonstruktion med ett förstärkt parti i framfoten för extra hållbarhet. Kosmetiska revor i meshen i ovandelen kan inträffa ganska fort på lätta skor men Speed kommer nog att stå emot detta längre än många andra modeller. Hälkappan är relativt styv utan att vara hård med några insydda plastdetaljer.

Passformen är typiskt långsmal i mellanfoten utan att vara alltför tight då den känns relativt mjuk i ovandelen. Mackan gjorde jämförelsen med Saucony Kinvara i sin bloggpost. Jag hittar bara en parallell när jag springer i skon och det är hur tyst sulan är mot marken i framfoten. En del raceskor med knottrig sula har en tendens att låta vid fotisättning men Speed är liksom Kinvara väldigt tyst men i övrigt tycker jag inte skorna lika varandra. Speed har inte den mjukhet som kännetecknar Kinvaran. Ovandelen, framförallt i hälen är också något styvare än i Kinvara. Skon är relativt låg och tunn men erbjuder ändå lite dämpning över hela fotsulan och för mig som typiskt landar mitt på foten finns en viss mjukhet vilket jag gillar även i en tävlingssko, samtidigt som jag har en mycket bra kontakt med underlaget både på asfalt, grus och gräs! Löpkänslan är väldigt god och skon känns verkligen byggd för att springa fort i!

Något jag får fundera på är om Speed är en marathonsko för mig. Den inbjuder verkligen till snabb löpning och och dämpningen tror jag också räcker till. Det som ändå får mig att fundera är det relativt låga dropet på 5 mm. Jag är lite "rädd" för skor med lågt drop på just marathonsträckan. Hos någon som landar på mittfoten som jag gör får vaderna får bekant ta en hel del belastning ändå under 42,2km asfalt i hög fart. Dagens 25 km gick utan några som helst problem men jag ska fortsätta utvärdera detta under ett par längre pass och fundera på om jag ska välja Speed eller någon annan sko i Stockholm.

Salming utgör ett spännande och dessutom svenskt nytillskott på en marknad där tuff konkurrens råder. Flera löpare och bloggare som springer i märket verkar mycket nöjda med skorna och jag instämmer. Jag önskar Salming verkligen lycka till framöver! Speed är en modell som kommer nära den perfekta skon för just mig med en väldigt fin avvägning mellan låg vikt, löpkänsla, mjuk, tight passform och dämpning. Få skor jag tidigare provat har lyckats kombinera allt detta på ett så här tilltalande sätt!

Bild lånad från Skynda Långsamt.  

Garmin Forerunner 620 en recension - sponsrat inlägg

Detta inlägg presenteras i samarbete med Garmin som också försett mig med klockan. Åsikterna är helt mina egna.

Inlägget om mina första intryck av pulsklockan Garmin Forerunner som ni hittar här har lästs över 3800 gånger. Nu har jag sprungit över 3000 km med klockan och har därmed ett bättre underlag för de saker som jag inte avhandlade i det första inlägget. Jag vill, som alltid, vara tydlig med att jag fick klockan av Garmin. Jag försöker alltid vara objektiv när jag skriver om prylar vare sig jag köpt dem själv eller fått dem.

De grundläggande funktionerna beskrev jag i förra inlägget och att ställa in skärmarna med det du vill se och komma igång är enkelt och kräver ingen manual.

Handhavande
Klockan kan ge ett lite plastigt intryck men den tål ganska tuffa tag. Touchskärmen klarar pass i regn bra och det är inga problem att bläddra mellan menyerna med tunna handskar. Kyla likaså, har provat i temperaturer ner till strax under -10 grader den här milda vintern och klockan fungerade precis som vanligt. Jag har också råkat tappa klockan i asfalten ett par gånger när jag fumlat med armbandet och det har den klarat utan märken eller repor på skärmen (det som ser ut som en repa på bilden ovan är skit på linsen :-). Armbandet förresten, det är rätt så kort om man har flera lager på sig och då har jag ändå rätt så tunna handleder.

Pulsbandet
Är mjukt och sitter väl på plats och jag har aldrig upplevt kontaktproblem med Garmins äldre hårda pulsband eller detta mjuka nyare. Då hade jag mycket större problem när jag använde en enkel Polarmodell 2008-2009.

Hitta satellit
En av de största skillnaderna mot tidigare modeller! Klockan lär spara vissa vanliga platser, ingenting jag ställt in själv men klockan är verkligen blixtsnabb på att lokalisera satellit, det tar ca 5 sekunder från det att jag låser upp skärmen tills dess att den låst signal och kan börja mäta avstånd!

Batteritid
Var alltid lite av ett orosmoment med Garmin Forerunner 305, speciellt nu mot slutet, hade jag glömt att ladda klockan så var det inte sällan den lade ner i mitten eller t o m innan ett pass. Batteritiden både räcker och blir över för mina behov. Stänger jag av GPS'en lär batteriet räcka 6 veckor. Kort sagt, jag har aldrig upplevt problem med batteritiden.

Upplevda problem
På ett pass fick jag inga data på löpdynamik (Stegfrekvens, vertikal rörelse, markkontakttid) men det verkar ha varit en engångsföreteelse då det inte upprepats. På ett långpass nyligen sa klockan att jag sprang första kilometern på 4:05 vilket jag inte alls gjorde, snarare 5:05 men kanske hade inte klockat låst satellit när jag började. Resten av passet fungerade klockan normalt.

GPS-noggrannhet
Jag har inte reagerat över konstiga mätningar på mina invanda rundor.

Några sakerjag var tvungen att konsultera manualen för.

Utföra intervallpass som förts över till klockan
Likt tidigare Forerunnermodeller går det enkelt att skapa ett intervallpass i Garmin Connect och sedan föra över det till klockan. Alternativt kan du snabbt skapa ett eget intervallpass direkt i klockan. Du hittar denna funktion genom att på startskärmen (som visas efter att du låst upp skärmen från vanligt "klockläge" trycka på det som ser ut som en pokal, vilket jag först bara trodde var någon form av logotype. Här lägger du enkelt och snabbt in antalet repetitioner och längden på dessa samt hur lång vilan ska vara, sedan sköter klockan allt, utom springandet då.

Virtual Partner
Denna funktion där du kan tävla mot dig själv, på en tidigare runda eller ställa in en viss snittfart och tävla mot den finns också i 620 men det tog ett tag att hitta den.

Några saker jag ännu inte lyckats med eller fått att fungera tillfredsställande.

Distansmätning med accelerometer inomhus.
Garmin FR 620 har en accelerometer som påstås kunna mäta distans inomhus på samma sätt som en fotpood mäter distans. Jag har provat detta nu vid ett flertal tillfällen och får det inte att fungera tillfredsställande, felmarginalen på distansmätningen blir över 10% och fartangivelsen helt fel, det kan skilja så mycket som 1 min/km medan det ibland i jämn fart kan vissa relativt nära det bandet visar. Kanske kanske att det finns en tendens till att felet blir mindre över tid. Jag har provat på flera olika band och ändrar jag farten t ex på intervallpass hänger inte klockan med alls inomhus. På banan inomhus uppskattade Garmin 5 km till 4,31 km.

Ta bort etapper
När jag sprungit ett intervallpass och tryckt lap manuellt vid start-stop av varje vila vill jag efter passet ta bort viloetapperna från passet då de påverkar snittpulsen. Det gick lätt med Garmin Forerunner 305 men jag har inte lyckats ta bort enstaka etapper i 620. Det går lätt att hitta etapperna i historiken på passet men det går inte att ta bort enstaka etapper genom att trycka på skärmen, bara ta bort hela passet. Om någon vet om det går att ta bort enstaka etapper i klockan får ni gärna skriva en kommentar om det!

Vad jag inte provat

Live tracker. Forerunner kommer med en ny funktion som innebär att någon kan följa dig live på löprundan. Kan ju vara bra som ett alternativ att slippa ta med sig telefonen och ringa till en irriterad partner och tala om att du blir sen, nu ser ju partnern hela tiden var du är. Det gäller ju bara att man inte är ute på dumheter... Den här funktionen har jag inte provat, inte för att jag är ute på dumheter utan för att jag (eller min fru) inte haft behovet, eller intresset :-)

Forerunner 620 är en ganska dyr klocka men då får du också mycket för pengarna. En robust klocka, nya funktioner där jag tycker att data på stegfrekvens är extra bra, färgskärm, bra batteritid. En både enkel, användarvänlig och avancerad klocka på samma gång. Distansmätningen inomhus är väl det enda jag inte fått att fungera tillfredsställande, i övrigt är jag väldigt nöjd med funktionaliteten och klockan som sådan.