Förra veckan var tänkt som uppstartsvecka för lite tuffare träning igen. Hög tid en månad efter maran! Men kanske blev det lite för tufft! Redan innan veckan började sprang jag 6x1000m+5x400m på bana på midsommardagen. I tisdags sprang jag 15x400m med 1 min gåvila rakt igenom på Bergshamra IP på lunchen. Tanken var lite snabbare än milfart vilket är ganska kontrollerat på så korta intervaller. Känslan bra rakt igenom även om jag var rätt trött efter 10 st men de fem sista gick snabbast och på de två sista repetitionerna klarade jag att öka farten markant, 1:17 och 1:11 vilket är under 3 min/km. Efter den sista var jag fullkomligt slut!
I torsdags försökte jag också springa fort på lunchen. Joggade bort till banan för Vintermarathon och körde en förkortad variant av en av McMillans key 10k workouts. Det här är tuffa pass som ska förbereda en för en snabb mil och jag valde en förkortad variant av ett pass, "2 miles +4x1 mile 10kp" men kortade av tidsskäl ner till 2x1 mile, alltså 3,2 km+2x1,6 km. Tanken var 3:40-fart rakt igenom, lite fortare än tänkt milfart.
Det gick inte alls...var tungt från första steget och jag avbröt första långintervallen besviken redan halvvägs. Tänkte då köra 4-5x1500m istället. Avbröt efter tredje när jag inte kunde hålla farten och joggvila var det inte tal om utan ca 2 min ståvila krävdes mellan repetitionerna.
Frånsett den väldigt lätta milen med hustrun i söndags och 7 km jogg i tisdags kväll sprang jag alltså enbart intervaller förra veckan, inte så konstigt kanske att det gick tungt i torsdags? Jag drar inga stora växlar på det för för som en träningskompis uttryckte det:"Man måste ha misslyckade pass för att verkligen njuta av de lyckade".
 |
| I lördags blev det ett kort besök i skogen. Här Jägarskogen. Bild från tidigare tillfälle. |
Sedan i torsdags har jag därför tagit det lugnt. Helvila i fredags och lufsade runt i skogen en dryg halvtimma i lördags med en lätt förkylningskänning dessutom. Igår sprang jag dock igen, 17km distans i 4:30-fart är ju OK men det var rätt segt och oinspirerat. Prova en km i 3:40-fart på slutet och det gick men kändes inte lätt.
Jag hade tänkt tävla på onsdag. Som kropp och skalle känns nu behöver det hända något dramatiskt, annars lutar det åt att inte det blir så. Inte tillräckligt sugen och inte i tillräckligt bra form. Så känns det idag. Definitivt beslut tas senare i veckan.
Jag rekommenderar att stå över tävlingen om det inte kändes hundra. Så slipper du genomlida det jag genomled i lördags.
SvaraRaderaSÅ blir det förmodligen, om inget dramatiskt händer och jag är väldigt pigg imorgon eftermiddag efter vila i nästan 48 timmar...
RaderaÄven om allt känns toppen så kan lopp gå riktigt uselt. Prova att tävla ändå. Det här är kanske inte lopp som varit ett stort mål? Avgiften kanske är överkomlig? Funkar det inte är det bara att kliva av?
SvaraRaderaJag tycker du ska köra ändå även om jag skulle haft precis samma tankar som du.
Jag vet inte...tävlar inte så ofta så jag brukar ha mål för varje tävling och svårt att ta lättare på det, precis som du. Även om tävlingen på inget sätt är något huvudmål så vill jag ner på 36 minuter, inte springa på höga 37. Dessutom har jag lovat mig själv att aldrig mer kliva av ett lopp (om jag inte skadar mig såklart). Klev av just det här loppet 2012 fyra veckor efter maran och det var skittråkigt, lång efteråt och därför vill jag numera alltid fullfölja.
RaderaStämmer bra att jag inte springer för att göra höga 37 min.
SvaraRaderaAnledningen till att jag inte klev av på Mölnlyckeloppet var för att det hade blivit för lång väg att ta sig tillbaka till målområdet. Jag ser inga problem med att bryta och tycker det bara är oerhört fånigt med de personer som gör en sån stor sak av det på twitter och andra sociala medier.
Problemet jag ser med att bryta handlar inte om sociala medier utan enbart att jag är rädd för att försvaga pannbenet ytterligare och göra det till en vana och kliva av så fort det tar emot lite. Det vill jag absolut inte!
RaderaDu körde ju på rätt hårt förra veckan med intervallerna så kanske inte så konstigt om det tar emot nu. Bestäm dig först i morgon när du känner hur du mår och om du är i tävlingsmood. Om inte skulle jag inte ha några problem med en DNS. Om jag var du alltså - vilket jag gärna skulle vara i löparsammanhang... :-)
SvaraRaderaFast egentligen har det tagit emot ända sedan Stockholm marathon och intervallerna förra veckan (vilket blev ganska intensivt, det är riktigt) var ett försök att komma ur det. Ett alternativ jag funderar på nu är att eventuellt ta det som ett hårt träningspass och inte fokusera lika mycket på tiden och inte heller då (försöka) bli besviken om den blir "dålig" och därmed riskera DNF...får se...har vilat idag och det var varit välbehövligt!
RaderaSer fram emot att se dig tävla igen, ska som sagt bli intressant var du ta dig efter maran.
SvaraRaderaFår se när det blir Andreas, känner mig inte alls i samma form som innan maran, trött och hängig och seg. Kommer ta beslut under dagen om det blir tävling ikväll men förmodligen inte.
Radera