Den här frågan fick jag i veckan när mitt maratonresultat kom på tal. Det korta svaret på frågan är nej, givetvis vill jag bli snabbare men en riktigt seriös satsning med den träning och allt annat som följer med det, lockar inte!
Jag har provat att träna 8-10 mil/ i veckan vid flera tillfällen i kortvariga perioder när tillvaron haft utrymme för det eller när jag tvingats till det som t ex när busschafförerna strejkade. Det har förvandlat löpningen från något jag tycker är roligt och mår bra av till något som känns slitsamt och som ett halvtråkigt halvtidsjobb. Givetvis förstår jag att det krävs mer än några enstaka veckor för att låta kroppen vänja sig och absorbera en sådan ökning i träningsmängd men jag är inte intresserad.
Jag strävar efter balans. Att ha kul och må bra av min träning, att ha löpningen som ett utvecklande, roligt och också ibland utmanande intresse. Att hålla mig skadefri och behålla motivationen under lång tid - förhoppningsvis många många år - framöver och att förhoppningsvis också fortsätta utvecklas då jag är övertygad om att jag kan utvecklas mer utan att för den skull träna mer.
Jag lägger redan en hel del tid på löpningen förutom själva träningen. Jag skriver den här bloggen, jag för träningsdagbok på nätet, läser en hel del om löpning. Har koll på svensk och internationell långlöpning eftersom det är mitt intresse! Samtidigt hinner jag med jobb, hus (nåja...), familjen och alla aktiviteter och min fru hinner träna i en omfattning hon vill. Skulle jag öka/dubbla min träningsmängd skulle det inte fungera, balansen skulle rubbas. Då skulle inte bara jag utan även hela familjen få "leva löpning" - min löpning - och det vill jag inte! Jag skulle missa för mycket av gemensamma aktiviteter och gemensam tid. Jag vet löpare som fixar att springa 15 mil i veckan trots familj och krävande jobb. Jag skulle kanske fixa det också men känner att priset för det skulle bli alldeles för högt och därför går det bort för mig!
Givetvis är jag medveten om att när jag gör det här valet väljer jag också bort att nå min fulla potential som löpare! Det gör mig ingenting. Inspirationen, glädjen och utmaningen i löpningen är det viktigaste för mig och att ta reda på hur bra jag kan bli med mina förutsättningar genom att träna smart. Inte att ta redan på bra jag skulle kunna bli!
 |
| Strax före 30 km på Stockholm Marathon i år. En glad, skadefri men också lite trött löpare |
Ja, jösses och TÄNK om du börjat träna tidigare, dvs som ung - tänk vart du hade varit då?
SvaraRaderaSkämt åsido, jag tycker du gör helt rätt för DIG. Fortsätt så.
Det har jag också funderat på :) och kommit fram till att jag då kanske hunnit tröttna vid det här laget som så många andra som springer mycket innan de bildar familj :) Glad att jag hittat till löpningen nu istället för att försöka vrida klockan tillbaka :)
RaderaTycker också det är skönt att ha många år på sig att bli bättre på!
SvaraRaderaHur skulle du börja resonera när tiderna inte blir bättre än sist, dvs när det stagnerar eller börjar gå bakåt? Skulle du kunna tänka dig att öka då? Hur pass viktigt är det för dig?
Det spännande ligger väl litet i just det där: hur bra kan man bli när man har begränsad tid och är kommen till åren. Well, där finner jag nöjet. Inspireras naturligtvis av att se att det går att komma ganska långt, så jag suger åt mig och tackar. Fast jag undrar även i ditt fall måste det emellanåt komma en viss mättnad?
SvaraRaderaBarnen är bara barn under en begränsad tid. Så jag tycker du tänker sunt.
SvaraRaderaKlokt! Var sak har sin tid. Och vem säger att du skulle bli bättre även om du ville och kunde kuta mer?Mer är inte alltid bättre. :-)
SvaraRaderaJag tror att du har tiden för dig om du vill testa det sen. :-)
Claes, eller hur?! Jag är inte där än, när tiderna börjar vända uppåt och jag tror och hoppas det kan dröja länge än så jag har inte funderat så mycket på det, antar t ex att jag borde kunna hålla mig under 40 minuter på milen i många många år till men vem vet? Siktar kanske då på att bibehålla nivån så gott det går så får vi se!
SvaraRaderaVisst är det som du skriver Urban att det som lockar är att se hur bra jag kan bli med mina egna förutsättningar. Kortsiktig mättnad finns alltid efter lopp som t ex Stockholm marathon och kanske börjar överlag en känsla att infinna sig att det är svårare att hitta nya logiska mål som känns nåbara.
Så är det absolut Anneli!
Precis, var sak har sin tid Ingmarie! Nej, alla fungerar olika, en del på mängd, en del svarar på kvalité istället. Vill jag springa mer när barnen blivit större och jag har kvar motivationen kan jag ju prova då!
Läste Bill Rodgers bok nyligen. Han sprang en del :)
SvaraRadera180 miles (27 mil) på en vecka tror jag att han kunde komma upp i.
Boken var lite dåligt skriven men bra och vilken kille !!
/Morgan
Motivationen är ju en väldigt viktig del av hur man presterar också - och kanske är det just med din nuvarande träning/balans med livet där du presterar som bäst och kan njuta samtidigt. Grym är du i alla fall!
SvaraRaderaDu är en klok herre och jag bedömer att du kan bli ännu bättre med dina förutsättningar. Det finns alltid massor av förbättringar att göra i träning, näring, återhämtning, flexibilitet, vikt, utrustning, balans, kontinuitet eller vad det nu kan vara som är mest relevant i ditt fall.
SvaraRaderaTack Fedric! Jag tror som du, tålamod lönar sig i konditionsidrott och om jag bara fortsätter träna, fortsätter variera mig, fortsätter utmana kroppen med lite nya pass och moment och är rädd om kroppen och återhämtar mig ibland så kommer jag fortsätta utvecklas!
SvaraRadera