Tvåhundringar i sommarkvällen och värmepass idag

Efter två dagars skönt midsommarfirande blev det till slut ett distanspass tillsammans med långpasskompisen David på 15,2km @4:38-fart på söndagskvällen.

Detta är dock inte helt sant för passet bestod av ca 4 km uppjogg, 10x200m med 200m pausjogg, jogg några kilometer igen, en progressiv 1x500m och avslutande nerjogg! Vi körde ganska hårt på tvåhundringarna och den korta vilan kändes mot slutet men på något sätt tog vi oss igenom serien.

Så här blev farten på intervallerna; 10 x 200m: 41, 39, 38, 38, 39, 40, 39, 38, 34, 34 sekunder eller i min/km; 3:25, 3:15, 3:10, 3:10, 3:15, 3:20, 3:15, 3:10, 2:52, 2:52.

Efter några kilometers jogg körde vi en snabb progressiv femhundring på omkring 1:35 (3:10-fart) och det kändes bra och och sporrande att köra intervaller ihop med någon annan vilket jag inte gjort tidigare!

Idag 10,2km lugn distans på lunchen @4:38-fart och det var riktigt tungt. Skulle springa lugnt i fem-fart men det gick alldeles för snabbt i början och blev därför onödigt jobbigt i slutet med skyhög puls i värmen. Vila imorgon och summering av en riktigt bra junimånad som inleddes med Stockholm Marathon och som sedan har innehållit flera bra kvalitétspass efter det!

Lata dagar

Igår en skön solig midsommarafton med premiärdopp, lek med barnen, gott sällskap och massor av god mat och idad en skön lat dag. Det var meningen att jag skulle sprungit lite intervaller idag men jag kände mig skönt trött och lat och tänkte att det får nog blir ett lugnt distanspass istället. Det har jag hittills inte kommit ut på heller och risken är nog relativt stor att det inte blir någon löpning alls idag.

Jag träffade min långpasskompis David och han frågade om jag ville springa tvåhundringar imorgon kväll och det tackar jag naturligtvis inte nej till!

Från igenkännandets leende till magkramper

Idag var det dags att premiärspringa mina nya DS Trainers. En arbetsdag helt utan möten och tider att passa och en rejälare lunchrunda stod därför på mitt icke existerande träningsprogram.

Hmm, jag får nog gå på kurs hos Daniel för att ta bättre mobilbilder under löprundorna...

Tempot skulle vara lugnt, möjligen med någon form av lätt farthöjning i mitten men efter ett par inledande lugna kilometrar så spred sig ett igenkännandets leende i ansiktet och farten låg mellan 4:20 och 4:30 min/km. Leendet kom sig av att jag så väl kände igen löpkänslan i skorna från mitt förra par! Lätt känsla men ändå stabilt och väldämpat! En härlig löpkänsla helt enkelt!

Visst sitter skon tight eftersom jag gått ner från 43,5 till 42,5 i storlek. 43 (som DS Trainer inte görs i) hade nog varit optimalt men jag gillar riktigt tight passform på löparskor och jag tror det här paret blir perfekt när jag sprungit några rundor i dem!

I så här fina omgivningar bredvid Mälaren brukar jag springa på luncherna

Löpningen fortsatte gå lätt även om pulsen var hög i värmen (ofta mellan 175-180) men det kändes inte jobbigt ansträngningsmässigt. Milen passerades efter 45:04 men sedan började jag få problem med magkramper, vilket inte alls var speciellt kul.

Kortade därför ner rundan från tänkta 15km men jag var ju tvungen att ta mig tillbaka vilket gick bra till slut, tack vare ett flertal pauser. Totalt blev det 13,2km på en timma precis vilket ger fina 4:33 min/km.

Jag glömde att fira vid 2,1km då 1000 löpta kilometer 2010 passerades...Mängden i juni blir nog hygglig tack vare maran men det blir inte lika lätt att upprätthålla den fina mängd jag haft i år utan maraförberedande långpass nu.

Mitt "värsta" löparminne...

Ny dag och lite uppfräschning av bloggen. Inte helt nöjd och jag kommer kanske leka lite mera med de nya mallarna men visst känns det lite lite fräschare? Lite förnyelse utan att bli för plottrigt? Har jag tid med det här förresten eller borde jag skaffa mig ett liv kanske? :-)

Jag vill gärna inspirera med bloggen men här är några rader om mitt värsta minne i löparskor, att skratta åt eller egentligen vad som helst...

Numera nedlagda Rösjöloppet/Rösjöstafetten, Sollentuna maj 1997. Social kväll med jobbet, två mixade lag om fyra löpare vardera skulle springa stafett och jag skulle springa första sträckan i ett av lagen. På nittiotalet sprang/joggade jag lite sporadiskt någon gång i veckan utan målsättning. Detta var också några månader innan man hittade ett Hb-värde på 60 g/L på mig (referens män 130-166 g/L) och min järnbristanemi diagnosticerades. Det visste jag ju inte då men jag kände mig "ur form" vid den här tiden.

När starten gick sprang jag iväg i sällskap med tjejen och kollegan som sprang första sträckan i andra laget. Sträckan tror jag var drygt fyra kilometer terrängspår och redan i första backen kändes det tungt tungt. Kollegorna hejade i backen och ropade "ÖKA". I backe nummer två strax efter fick jag släppa iväg min kollega eftersom jag inte orkade springa i hennes tempo längre. Sedan minns jag bara att det blev allt glesare med löpare omkring mig i takt med att jag hamnade allt längre bak i fältet. Till slut var det bara jag och några åskådare som hejade, och jag orkade inte ens springa längre utan varvade gång med löpning. Ungefär samma känsla som mellan 35-40km på maran 2008 och 2009 alltså med den skillnaden att jag nu skulle springa 4 km och inte 42,2...

Målområdet Rösjöloppet med den första backen i bakgrunden. Foto: Tureberg Friidrott.

Det jobbigaste var att jag sprang stafett, vid målområdet väntade tre ivriga kollegor på mig och på att få springa. Hade det bara varit jag hade jag för länge sedan avbrutit men nu plågade jag mig runt, trött, besviken och förbannad på mig själv.

Jag kom till slut till målområdet och lyckades jogga i mål nu helt ensam men jag minns tydligt hur publiken plötsligt började klappa i händerna och speakern höjde rösten men inte på grund av mig utan på grund av att täten närmade sig. Jag höll alltså på att bli varvad, precis efter att jag halvdöd sjunkit ihop i gräset så gick täten i mål på sin andra sträcka!

Det var märkbart tyst bland kollegorna. Unga, friska, sportiga människor som lite skämtsamt och halvkritiskt undrade vad som hänt och var jag varit. Jag minns att det tog ganska lång tid att skaka av mig den olustiga känslan som "löpningen" skapade den gången.

Vilken tur att jag idag har ett betydligt hälsosammare Hb-värde (även om jag fortfarande inte, tretton år senare, vet vad min järnbristanemi beror på trots otaliga utredningar) och att jag idag förknippar löpning med helt andra tankar!!

Har ni något eget värsta löparminne? Bjud i så fall på det via en kommentar eller genom ett inlägg på er egen blogg!

"Pappa, du är så nördig"...och det där tröskelpasset

Mina nya skor anlände i fredags från Prodirectrunning.com tillsammans med en "gratis" träningströja med texten "Do running. Everybody Should". Nyfiken på vad en ny modell av favorit-träningsskon och storlek 42,5 istället för 43,5 gör för vikten så jämförde jag med mina förbrukade DS Trainer 14, vilket fick sonen på åtta år att fälla kommentaren ovan.

Nördigt Facit:
Slitna Asics DS Trainer 14 storlek 43,5: 295 gram
Nya Asics DS Trainer 15 storlek 42,5: 290 gram

A head to head comparison. Skiftbyte i springfabriken...

En liten nördig fundering är att jag undrar hur mycket snabbare jag blir nu i mina nya skor... Kvällens pass fick väl visa det, dock utfördes det inte i nya dojjorna utan i springa snabbt-skorna. Planen på lugn distans förbyttes snabbt då jag märkte att det fanns spring i benen och istället bestämde jag mig för tröskelpasset 3x2000m som jag skrev om efter maran och det blev precis så kul och bra som jag hoppats på.

Riktigt bra och progressiv fart, lätt känsla, även om jag var trött i slutet. Vilan var 1 minuts gåvila. Ansträngningen blev väl lite tuffare än tröskel mot slutet men vad gör det en sådan här härlig löparkväll? Totalt med upp och nerjogg blev det 10km på 42:12. Ovan har ni en sammanfattning av passet, kilometer-tiderna på tvåtusingarna står i högermarginalen, som sagt, det gick undan ikväll på veckans andra intervallpass!

Jag mötte några bekanta på uppjoggen och fick en vänlig pik att det såg långsamt ut, "snart går det snabbare" svarade jag. På sista snabba kilometern mötte jag dem igen och de ropade "sådärja, nu börjar det likna nåt" och jag svarade :"jag sa ju det"

Nördigt? Utan tvekan!

Ibland blir det lite fel...och lite annat

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om nu på bloggen så jag fortsätter tillsvidare dela med mig av beskrivningar av träningspass och andra funderingar. Vi pratade på jobbet igår om det värsta vi varit med om när det gäller löpning och jag har ett klar favorit i den genrén, så det blir ett inlägg om det snart - stay tuned!

En viss sommarstiltje har också infunnit sig i löparbloggosfären men min skrivklåda håller mig igång ett par veckor till innan jag och bloggen tar semester från varandra, vi umgås ju en del :-)


Bläddrar lite förstrött i senaste numret av Runners World. Kul att läsa Petras och Mirandas mara-bidrag i ett annars ganska tunt nummer. Jag läser att jag nu är kvalificerad till Boston Marathon om jag vill eftersom kvalgränsen är 3:10 i min ålder. Men när jag läser om banan på sid 41 så tror jag att jag står över:

"Det finns inte en deltagare som inte darrar inför Heartbreak Hill, den en kilometer långa backen som börjar vid 32-kilometermarkeringen och vars stigning är 600 meter". Där ser man, en sådan backe skulle jag också darra inför!! Ingår karbinhakar, rep och annan klätterutrustning vi löpare lär behöva för att forcera den väggen, i startavgiften?

Läser även testet "hur fit är du?" och konstaterar att jag ligger i kategori "toppen" på nästan allt, t ex 2 minuter plankan och 25 armhävningar, vilket känns lätt för att höra till "toppen". Det som känns "orimligt" tufft (jämfört med de övriga testerna) bland toppenkategorierna är fart-testet, 400m bana på 55 sekunder, det fixar jag inte! Jag ska maxa på 200m och 400m på tartanbana med några springande kollegor efter semestrarna, det ser jag fram emot! Undrar om jag fixar 70 sekunder (2:55 min/km) på 400...

Snart dags för lugn lunchdistans, ca 10km i ganska mysigt tempo. Ett pass på söndag också så kan jag ticka av fyra löppass varav ett med intervaller den här veckan - nice!

Trevlig Fredag!

Gårdagens 8x200m med 300m pausjogg och en missad chans

Fokus var inte att gå på max utan på att hitta flyt i löpningen vilket väl gick så där, tisdagens distanspass satt lite i benen och jag fick inte till kadens eller hållning men jag satte i alla fall den sista tvåhundringen på 35 sekunder vilket ger 2:55 min/km.

Pulsen var stigande under hela passet och riktigt hög i slutet i värmen och jag ger mig själv godkänt, också för att jag faktiskt höll mig joggande hela tiden på vilan utan gå-eller ståvila någon gång på passet, även om tiderna på vilan drog iväg i slutet.

För övrigt har jag svårt att tro på Garmin när den visar att jag sprang så snabbt som 4:23-4:40 på joggvilan, men det kanske känns långsamt när man precis sprungit i 3:30-tempo?

Effektiv träning på kort tid är det i alla fall med den här typen av pass!

Skärmdump från jogg.se

Vad menar jag med en missad chans i rubriken? Jo, igår kväll upptäckte jag av en slump Enhörna Challenge - 10 000m på bana, även för motionärer, i Södertälje! Hade jag vetat det lite tidigare hade jag definitivt anmält mig för igår ikväll fanns inga förhinder. Jag övervägde ett tag att åka och titta men latmasken i mig vann och jag stannade hemma.

Halvårsavstämning mot målen

Snart dags för halvlek 2010 och vad passar väl bättre än att då kontrollera hur jag ligger till mot de mål jag satte upp i januari efter att ha summerat löparåret 2009 i december.

Så här formulerade jag målen i januari:

1. Mera backträning
2. Mer regelbunden fartträning
3. Försöka få in någon mera tävling under året
4. Springa även något långpass under hösten
5. 5 km: sub 19 minuter
6. 10 km: Sub 42 minuter (väl försiktigt jag vet men jag ser det som ett delmål på väg mot sub40 och jag har ju heller aldrig tävlat på 10km. Dessutom är det ju kul att nå sina mål ibland som omväxling...)
7. Halvmara: sub 90 (vad annars...?)
8. Marathon: Sätter inget tidsmål (!) utan som jag skrev i mitt förra inlägg så är målet att göra en jämnare lopp 2010, att springa hela vägen/inte tappa lika mycket efter 30km och därigenom förhoppningsvis förbättra mig tidsmässigt.
9. Mängd: Kanske 1500 km men eftersom ökad mängd hittills inte gjort mig så mycket snabbare sätter jag inte upp något annat mål än att miniminivån ska vara 100km/månad.

Så hur har det gått:

1. Ser mörkt ut, visst har jag sprungit ett antal kuperade pass, men backpass i meningen kuta uppför samma backer x antal repetitioner har jag gjort kanske....hm...2 gånger i år...
2. Inte fler rena intervallpass hittills i år, däremot fler progressiva pass med farthöjning på slutet, har lovat mig själv att snäppa upp farten nu i sommar så det ser ljust ut!
3. Ser mörkt ut, två tävlingar hittills i år, visserligen väldigt lyckade med PB'n på båda men ack vad svårt det är att få in tävlingar som passar i kalendern med jobb och familj och helgaktiviteter...
4. Detta gäller ju hösten 2010 och måluppfyllelse beror på om jag springer marathon nästa år eller inte...
5. Kvar att fixa, bedömmer att det bör gå i år. Chanser är t ex Telge Stadslopp 21 augusti eller Enhörnas träningsfemma.
6. Check! 39:25 på träning, 41:36 på andra milen på Kungsholmen Runt 2010
7. Check! 1:28:08 på Kungsholmen Runt 21,1km 2010. Äntligen!!
8. Check! 3:09:46 Stockholm Marathon 2010. Äntligen nöjd med min mara!!
9. Check so far. 970km löpta hittills i år och drygt fyra mil i veckan i snitt innan maran. Nu kommer mängden att sjunka när långpassen blir färre men det blir nog inga problem att nå 1500km eller 100km/månad.

Har redan nu en känsla av att rubriken på blogginlägget när jag så småningom summerar 2010 kommer att heta något i stil med "Mitt bästa och roligaste löparår hittills..."

Progressivt pass och snart dags för nya skor

Idag var det dags att rasta benen för andra gången efter Stockholm Marathon och idag ville jag också testa hur benen reagerade på lite högre fart igen. Eftersom sönerna på 4 och 8 år ville med ut och springa så gick det inte så fort i början.

Eskil fyra år var nöjd efter 250 meter i 8-minuters-tempo. Henrik som fyller nio i augusti hängde med en kilometer i 6:58-tempo inkl två gångpauser, han ville gärna stanna när det var hundra meter kvar, men pappa var sträng och jag peppade honom att fortsätta springa hela vägen hem vilket han lyckades med.

Efter ytterligare en lugn kilometer med några korta farthöjningar så höjdes farten från 4:45 via 4:30 till 4:15-4:05 och avslutades med en tionde kilometer på 3:48 på en regnblöt grusväg innan det var dags för 3km nerjogg för att komma hem. Lite stela vader, men helt OK känsla utan att det var speciellt jobbigt. Det jobbigaste idag var regnet som fastnade på glasögonen och att jag av någon outgrundlig anledning valt att springa med jacka idag.

Passet blev nog ett av de sista i mina DS Trainers, efter drygt 1600km känns de väldigt stumma och genomtrampade. Blir nog en beställning på ett par nya men min storlek verkar just nu inte finnas på lager på Start Fitness, vilket är den webb-butik jag tycker verkar ha bäst priser.

Vad har ni hittat på i löparskor idag?

Och nu då? Post Marathon Depression? Knappast!

Idag startade jag upp löpningen igen med ett lätt distanspass i flack terräng 8,3km @4:48 min/km och det kändes piggt och bra. I övrigt har jag tagit det lugnt efter maran trots att jag känt mig väldigt fräsch i kroppen. Mycket tänjningar och en sväng på Mountainbiken i måndags har det bara blivit sedan i lördags. Att vila mycket efter en mara gör nog gott både för kropp och knopp!

Min MTB som hängt med sedan studieåren i Uppsala! Vi umgås inte lika ofta längre men kommer fortfarande bra överens!

Jag känner INTE av den omtalade post marathon tomheten! Tvärtom, jag njuter fortfarande av mitt marathon och på kvällarna när jag lägger huvudet på kudden spelas sekvenser av loppet i skallen och framkallar ett leende. Inte undra på att jag varit trött på mornarna den här veckan för vem kan somna när man är mitt i loppet?

Här har ni split-tiderna på halvorna i lördags;

• Första 21,1 km på 1:35:51
• Andra 21,1km på 1:33:55

Tack igen för alla kommentarer, beröm och pepp, det värmer helt otroligt ska ni veta. När jag började blogga i augusti kunde jag aldrig drömma om den här responsen och inte heller att bloggen skulle ge mig möten med alla er inspirerande människor!

En rolig detalj efter maran var på nationaldagen när jag och en annan löpare stod och pratade i våra Finisher-tröjor. Då kommer kommunalrådet i min kommun fram och gratulerar och vill prata löpning. Dessutom berömmer hon mitt löpsteg eftersom hon sett mig träna...kul!!

Jag har fått en del frågor kring vad jag siktar på nu, vilka mål jag sätter upp och svaret är att jag inte vet än. Just nu vill jag bara ha kul! Jag kör som vanligt utan något strukturerat veckoupplägg eller längre program men i sommar ser fram mot massor av kul tröskelpass, tänk t ex 3x2km tröskel i 4:05-tempo i sommarkvällen - mumma!!! Att joba lite på snabbheten lockar nämligen mest just nu!

Vad gäller lopp så blir det säkert lokala Telge Stadslopp 5 km i Södertälje 21 augusti (kom hit och spring med mig!!), ett trevligt stadslopp på vacker bana vid vattnet men ett där jag hittills alltid underpresterat. Ett givet mål är att slå min löparkompis David :-) som gjorde överrraskande fina 19:02 förra året (kom ihåg att ett av mina mål i år är att göra 5 km sub 19 minuter), sedan har jag en halvmara inplanerad i september (E18-loppet eller Stockholm halvmarathon). Ett millopp letar jag också efter för att få en officiell sub40 notering. Semesterloppet 10km 3 juli i Mariefred ser tyvärr inte ut att funka med familjens planer.

Kommer jag springa Stockholm Marathon igen? Självklart! Kommer jag springa det 2011? Inte lika självklart! Jag är nöjd med min tid och jag har nått mitt mål att göra ett jämnare lopp vilket utgjort lite av drivkraften i år. Viljan att investera tiden för att sikta mot 3:05 eller t o m sub 3 timmar finns inte just nu.

Jag har inte sett fram emot långpassen i år, så är det tyvärr och de måste springas för att lyckas på marathon. Visst skulle jag kunna skippa en del tråkiga långpass under vintern och "mysjogga" runt på 3:30-3:40 (nu är jag kaxig eller hur?) men står jag väl på startlinjen så vill jag nog satsa även om förberedelserna inte varit lika bra som i år och då riskerar maran att återigen bli en tung upplevelse. Jag känner mig lite "mätt" efter tre år i rad i Stockholm och kommer kanske hoppa över 2011, vet inte just nu. Det är alldeles för tidigt för sådana beslut!!

Nu ska det bara njutas och ha kul och springas ganska fort i löparskor här ett tag framöver!! Jag räknar med att ni hänger me'!

Stockholm Marathon 2010 - Den lååånga versionen - 3:09:46 med positiva tankar hela vägen!

Mina vänner, ett långt lopp kräver ett långt inlägg men det blir ett med mycket glädje, Häng me' på min virtuella bloggmara

Efter några dagars laddning med mycket dricka, kolhydrater och sömn blandat med lite oro över det stramande högerknät åkte jag in till Östermalms IP lördag förmiddag. Det skulle senare visa sig att oron för knät var helt obefogad, det kändes bara lite stelt de första fem kilometerna, sedan inga besvär alls under eller efter loppet.

Hämtar nummerlappen och ett mellantidsarmband för sluttid 3:15 hos Jogg.se och bestämmer mig också för en traditionsenlig massage på 15 minuter innan jag beger mig mot sjukvårdstältet för att hälsa på Ingmarie. Jättekul att träfffa henne "på riktigt"!! Strax därefter kommer även Daniel, Lars och Magnus förbi.

Efter en stunds halvnervöst prat går Daniel och jag till vår bloggträff och några hittar oss trots allt i vimlet, (Oliver, Sofie, Mia, Anneli, Anders, Jumper, Janne och Lina). Lite nervöst fipplande med chippet (det säkras med skosnöret och alla klisterband som följde med), ett par toabesök och vi är på Valhallavägen där de resterande 40 minuterna till start försvinner snabbt. Tobias står snett framför mig till vänster men hör inte när jag ropar. Han ser fokuserad ut inne i sin race-bubbla! Nedräkning, handklappningar, pang och iväg. Daniel går ut i sin planerade 4:15-fart och försvinner snabbt. Jag har istället sällskap av några sjungande (!) spanjorer första kilometern som går på 4:35, helt enligt plan.

Starten Stockholm Marathon 2010. Foto: Marathon.se

Den andra kilometern är förföriskt lätt utför och går på 4:22 utmed Valhallavägen. Högersväng och ny bansträckning nu uppför förbi SVT-komplexet. Där hälsar Fredrik, kul eftersom vi läser varandras bloggar, och vi springer sedan avslappnat hela första varvet tillsammans vilket känns bra eftersom det tar bort lite fokus från uppgiften vi har framför oss. Vi springer till höger på Strandvägen och där lättar trängseln åtminstone tillfälligt. Ingmarie hejar vid Norrmalmstorg och 5km passeras på 22:35 (4:31 min/km i snitt).

Jag syns med nummer 890 nere till vänster i bild. Fredrik i vit tröja och keps till höger om mig. Slussen-passering första varvet. Bild: Granlöf.net.

Västerbron första varvet går lätt och jag fokuserar på att löpa med kort steg, högt och lätt utför för att spara på lårmusklerna. Milen passeras helt enligt plan på 45:33 efter den långsammaste femman på hela loppet med ett snitt på 4:36. På Norrmälarstrand får jag beröm för bloggen av en löpare jag tyvärr glömt namnet på men jag tackar såklart för berömmet och sällskapet!

Femman mellan 10-15km går på 22:53 (4:35 i snitt) och 15 km passeras på 1:08:26 enligt bruttotiden. Vi har också sällskap med Kerstin från jogg.se som springer med lätta steg bredvid oss och vi pratar lite på Torsgatan och följs åt in på Djurgården. Kerstin går till slut in på en mycket fin 54:e plats med tiden 3:17. Fortfarande har vi farthållarna för 3:15 framför oss trots att vi nu har två minuter tillgodo på sluttiden 3:15 vilket även är Fredriks mål för dagen. Torsgatan går lätt första varvet och det känns sedan lite konstigt att passera Stadion redan efter 15-16km. Femman mellan 15 och 20 km på 22:27 (4:30 i snitt). Kring 19-20 km har jag den första antydan till lite negativa tankar men de försvinner snabbt utan att behöva ta hjälp av några avancerade tanketricks.

Efter ett par snabbare kilometer förbi Sjöhistoriska närmar vi oss nu farthållarna för 3:15. Halvmaran passeras på 1:35:51, dvs 16 sekunder långsammare än 2009 och kanske någon minut långsammare än jag planerat men jag känner mig otroligt stark här och nu.

Jag har hittills druckit en mugg vid varje vätskekontroll (inte likt mig) men skippar nu en kontroll som kommer ganska tätt inpå den förra. Istället ökar jag farten i ett motlut och går om klungan runt farthållarna och plötsligt är det mycket bättre plats att löpa på. Jag kommer ifrån Fredrik, men har ett bra klipp i steget och farten går ner mot 4:15-4:20 någon kilometer och jag plockar massor av löpare ute på Djurgården. Jag passerar och hälsar på Hässelby-Karin som jag pratat med hos Ingmarie före start. Hennes lopp slutar på finfina 3:16 idag. Det fortsätter i ett jämnt och stabilt 4.30-tempo mellan halvmarapasseringen och 25 km.

Bara jag och publiken - GRYMT!!!

Trots känslan av löpstyrka är det skönt att vara tillbaka i stan och Strandvägen igen. Jag löper nu ganska ensam utan någon klunga omkring mig och jag får enormt mycket pepp av publiken längs banan, vilket gör att hållningen och steget blir bättre och att tempot ökar en aning. Jag ler, gör tummen upp längs strandvägen och får mångdubbelt tillbaka. Vid Kungsträdgården är känslan enorm, jag lyfter armarna i luften och klappar i händerna och vilket gensvar jag får!!!! Hejarop, applåder, leenden i långa rader samtidigt som jag hör speakern berätta att vinnaren är i mål, helt otroligt!!

På skeppbron svalkar det skönt i brisen från saltsjön, 30km passeras på 2:15:18 vilket är PB på distansen, efter loppets snabbaste fem km på 21:56 (4:24 i snitt) - tack publiken!

Nästan bara jag och publiken...

Det känns som om jag flyger uppför backen vid slussen, jag bjuder på några high fives och tänker att nu måste jag lugna ner mig och fokusera på uppgiften. Jag ser nämligen nu att jag ligger 4-5 minuter före tidsschemat och alltså har chans på 3:10. Garmin har autopausat i tunnlarna vid Slussen och även innan Torsgatan och fått frispel och går därmed inte att lita på, avståndsmätningen är fel och även tiden har autopausat, vilket jag inte vet fattar just då men mera om det senare.

På Södermälarstrand har jag det nu lite småjobbigt och jag rabblar Snabb-Stark-Lätt några gånger, tar en Maxim-gel, peppar en tjej i orange linne med ett "bra sprunget tjejen", får ett trött leende tillbaka. Jag skippar buljongen och bananerna som erbjuds här och på något sätt är det sedan dags för den jobbiga lilla knixen upp till Västerbron. Den går riktigt tungt men är kort och väl uppe på bron känns det inte speciellt jobbigt längre. Jag har under hela loppet sprungit med fokus på kort steg, hög höft, avslappnade axlar och tänker extra på att korta in steget uppför bron och det funkar bra. Omedveten om det passerar jag Ulf på vägen upp, var du rödklädd till vänster om mig?? Utför försöker jag springa fort och avslappnat och lyckas bra med det.

Vid vätskekontrollen på Norrmälarstrand tar jag både sportdryck och vatten i stora klunkar och jag känner hur effekten av gelen kickar in i blodbanan. Femman mellan 30-35 går på 22:39 (4:32-tempo). Låren börjar bli ordentligt stela men inte så att de hindrar mig i löpsteget, vid tidigare maror har vaderna stelnat ordenligt på slutet men det känner jag inte på samma sätt idag. Längre än 30 km har jag inte tidigare sprungit i mina Brooks ST4 Racers, men de känns väldigt bra även så här sent i loppet.

Lite koladryck vid Stadshuset och en mugg vatten vid Centralstationen sedan är det färdigdrucket eftersom det nu inte hinner tas upp innan jag är i mål. Några tjejer i 10-årsåldern vill göra en high-five strax efter och jag ler när jag hör dem fnittra hysteriskt när min gel-/sportdryckskladdiga och svettiga handflata träffar deras torra varma händer! Tänker att de får skylla sig själva, ha ha!!

Byter fokus och peppar mig med att Torsgatan är "sista jobbigheten" men avbryts i mina grumliga funderingar av att jag ser en välbekant löpare 50 meter framför mig. Det är Daniel som löper med lätt och fint steg även om det inte går så fort längre. Stressar inte för att komma ifatt honom men snart är jag där och jag tror jag ropar "kom igen Daniel, nu kör vi" eller något annat intelligent, får pepp tillbaka och hör hur han ropar "Snabb-Stark-Lätt Staffan" vilket är precis hur jag känner mig uppför Torsgatan. Två Dextrosol i backen, den vanliga astmaliknande känslan av pulver i halsen innan de lösts upp och sedan dags för skön utförlöpning efter krönet på Odengatan. Här lutar jag mig framåt, kortar in steget och löper på i bra fart och plockar löpare efter löpare. de kalla ångduscharna är sköna här, men det är inte så varmt så jag känner behov av att doppa kepsen i vatten någon gång som jag gjorde 2009.

Här någonstans ropar någon mitt namn och jag ser Bureborn i ögonvrån, får mer energi och fortsätter hålla god fart. 40km passerad på 3:00:02 enligt bruttotiden vid mattan, efter en sista femma på 22:05 (4:26) och jag har alltså 9:58 på mig att springa 2,2km kilometer för att klara 3:10 men min egen tid har jag ju inte riktigt koll på i det här läget. Först nu hör jag ljudligt hur det piper när bara JAG passerar mellantidsmattan, skönt att chippet fungerar, först nu kan jag släppa den jobbiga tanken "tänk om inte chippet fungerar..."

Visst är jag trött nu men inte så trött att jag ens överväger att sakta ner, stanna eller bara helt enkelt lägga mig ner och dö. Mängder av löpare går eller står och stretchar längs banan precis som jag gjort under tidigare lopp. Jag springer förbi Ingmarie igen som hejar friskt och ropar att det ser bra ut. Sturegatans uppförlut väljer jag att ignorera, jag tittar bara på publiken, tar in speakern som ropar att det är 900m kvar, springer på, upp på Valhallavägen, peppar en Lidingölöpare som går precis utanför Stadion. In genom Stadionporten, jag tycker jag spurtar och visst gör jag det inne på stadion men snittempot förblir 4:26 sista biten. Enligt min klocka har jag en hel minut på mig men förvånat ser jag bruttotiden från kurvan närma sig 3:10, jag ökar farten ett litet snäpp til i kurvan samtidigt som jag vinkar till publiken, trycker mig förbi en rödklädd löpare på upploppet, springer på mitt max nu i cirka 50 meter, höjer armen och vrålar JAAAA och stänger av Garmin som visar 3:09:07. Tokglad förstås och väldigt trött men inte på det fullständigt utmattade, ledbrutna, negativa och trasiga sätt som vid mina två tidigare maror utan trött på ett positivt sätt som efter en kontrollerad urladdning.

Målgång på Stadion med tummen i vädret, Tobias springer i grön Jogg.se-tröja och gula skor rakt över löparbanan. Tack Tobias för bilden. Fotograf: Bo-Göran Carlson

Löparglädje på Stadion!

75 meter kvar, kom igen nu!

Yes, jag fixade det!!!

Ett par minuter senare kommer en trött men glad Daniel över mållinjen och vi kramar om varandra och lunkar mot IP för T-shirt-utdelning och återhämtning. Där träffar vi även Therese som vi gratulerar till den fenomenala tiden 2:48:19. Fredrik kommer förbi och vi tackar varandra för sällskapet på första varvet, han har kommit på 3:26.

Daniel på väg mot mål i vit/grön tröja. Jag väntar någonstans i vimlet. Bild lånad från Daniels blogg.

2009 mådde jag riktigt dåligt på IP, illamående med noll aptit, nu känner jag mig väldigt pigg och hungrig och jag pladdrar på samtidigt som Daniel piggnar till så smått. Efter en stund eftersnack skiljs vi åt och jag ringer till en kompis och får den officiella sluttiden 3:09:46, vilket förvånar mig eftersom klockan visade så mycket mindre men jag inser senare med hjälp av Tobias (som var 17 sekunder före mig i mål, trots det såg jag aldrig hans gröna Jogg.se-tröja under loppet) att även tiden autopausas när klockan tappar GPS-kontakten vilket väl är logiskt.

Jag träffar Sofie, Mia och Nix och en liten besviken Miranda och är egentligen alldeles för uppfylld av mitt eget lopp för att ha någon pepp att erbjuda men hon gläds med mig och strax därefter lämnar jag Östermalms IP.

Denna gång, efter min tredje mara, för första gången, helt, totalt, fullständigt, belåten, nöjd och jätteglad över min prestation på alla sätt!! Jag är faktiskt så pigg att jag visslar hela vägen till tunnelbanan vilket väcker en del förundran hos trötta medlöpare!! Ni kanske tror att jag var för pigg och att jag kunde sprungit ännu snabbare? På det har jag faktiskt inget svar, eftersom jag inte vet.

Jag tryckte på bra sista biten in mot mål och tyckte nog att jag gav i princip allt. Eventuellt fanns det en liten växel till men då hade jag gått över gränsen och inte haft så bra kontroll som jag upplevde att jag hade och det är just känslan av kontroll, av att det var JAG som bestämde, JAG som regerade över min tidigare svaga mentala inställning eller pannben som det populärt kallas i löparbloggvärlden, som tillsammans med glädjen under alla 42 kilometrar utgör mitt starkaste intryck och ett förhoppningsvis livslångt minne efter den här maran!

Å andra sidan om man tänker efter, vem om inte just jag, ska springa en mara i just 4:30-tempo...

Tack för allt pepp via bloggen, tack till alla jag mötte före loppet, utmed banan och efteråt. Ni är fantastiska!

Stockholm Marathon 2010 - 3:09:46 - den korta versionen

Jag är fantastiskt nöjd med mitt lopp idag, samma känsla som under Kungsholmen Runt för en månad sedan. Snabbt men med full kontroll och positiva tankar hela vägen. Det svalare vädret gjorde det också mycket lättare att springa idag och den riktiga väggen kom aldrig.

Gick ut för 3:15 och låg hela tiden ett par minuter före schemat och efter 3 mil insåg jag att jag hade en bra chans även på 3:10. Intressant att inse att jag lyckades springa progressivt idag och jag kände mig grymt stark ute på Djurgården när jag beslutade mig för att gå förbi farthållarna för 3:15 för att slippa trängseln.

Också fantastiskt roligt att träffa alla bloggare på IP och utmed banan. Tack för allt pepp! Jag har aldrig varit så pigg efter maran, jag visslade hela vägen till tunnelbanan efteråt!! Nu ska jag suga på den här karamellen ett tag så kommer det en längre race report, förhoppningsvis med lite bilder, senare i veckan!!

Lunchpass, massage och sista bloggposten innan maran - hoppas vi ses där!

Fail to Plan - Plan to Fail. Nu är all planering gjord, all träning likaså. Det fanns inte tid till något tisdagspass, därför blev det lätt lunchpass idag istället, 5km @ 5:04-fart inkl 600m lång backe och en sista km i 4:06-fart med pigg och bra känsla.

Stelheten utsida höger knä (lätt känning av löparknä förmodligen) som jag känt sedan torsdagens snabbdistans kände jag inte av alls och efter jobbet idag fick jag massage där massören hittade en hel del stelhet i stora sätesmuskeln och den stora lårmuskeln fram. Massören förklarade att då får de knästabiliserande musklerna på sidorna jobba mycket mer vilket kan ge knäsymptom. Efter massagen känns det fantastiskt i benen och jag kunde inte låta bli att jogga lite i mina sneakers på kvällspromenaden nyss :-) Nu blir det helvila (och stretch) i mer än två dygn så kommer jag vara grymt löpsugen på lördag!!

Jag har tränat på bra i vår, bättre än innan mina två tidigare maror. Jag har ett gott självförtroende efter färska PB'n både på halvmaran och på milen på träning. 90 mil i benen är 15 mer än förra året, bra kontinuitet utan längre avbrott. Jag tycker också att jag i år har mer erfarenhet och fler mentala nycklar och knep att ta till när (inte om) det börjar ta emot, inte minst insikten om att tröttheten kan komma och sedan försvinna igen under ett pass eller ett lopp. Jag är en bättre löpare i år än tidigare helt enkelt!!!

Förutsättningarna är därmed goda så nu kör vi - full fart mot bortförklaringarna!!! :-)

Nu gäller vila, mat, dryck och mycket sömn och så hoppas jag att vi ses på Östermalms IP på lördag!

Vi är nämligen några bloggare som diskuterat en bloggträff på Östermalms IP någon gång kring kl. 12.30. Platsen är inte spikad i detalj men någonstans i skuggan i slänten bredvid där man går ut till startfållorna. Där kan de som vill träffas IRL en stund för lite peppande snack innan start. Jag hoppas vi ses där! På min nummerlapp står det 890.

Även bloggen får vila nu ett par dagar! Håll utkik efter en kort resultatuppdatering här på lördag kväll följt av en längre race report lite senare.

Jag önskar mig själv och alla andra marathonlöpare LYCKA TILL!!!