Idag har det varit en dag fylld av träning, men inte för mig.
Jag hade tänkt mig en timmas löpning i lugnt tempo i helgen men när den inte blev av igår misstänkte jag att risken för att den skulle utebli även idag var ganska stor. Yngsta sonen har tränat innebandy och äldsta sonen har spelat tre innebandymatcher (6-7, 16-1, 11-5 mot Strängnäs, Katrineholm och Hölö-Järna), jag funktionärade och satt i sekreteriatet och efter det hämtade vi dottern från hennes fotbollsträning och där någonstans insåg jag att det inte skulle bli någon löpning idag.
En motiverad helt frisk Staffan skulle förmodligen snörat på sig skorna för en löprunda ändå. En lite omotiverad och småförkyld Staffan orkade däremot inte ge sig ut i mörkret och kylan när klockan var 20.00 och jag äntligen fick sitta ner med familjen en stund. Veckan stannade därför på bara 24km fördelat på två pass, varav visserligen det ena gick i hygglig fart. Det blev heller inga intervaller i veckan p g a att jag inte känt mig helt hundra i halsen.
När jag summerar januari efter ett lunchlöp imorgon kommer det stå 120km i träningsdagboken. Inte urdåligt men inte heller bra. En inledning på året som påminner om 2009 men då sprang jag långpass vilket jag inte gör just nu och utan långpass kommer jag ha förtvivlat svårt att få någon större mängd på mina 3-(4) pass/vecka. Nåja, fokus i år är ju inte att samla kilometer utan att träna smartare och lite tuffare, men snabbare löpning kräver ett bättre underlag än vad det är ute nu och en hals som inte är raspig.
Det jag tar mig med är att jag ändå varierat farten och genomfört ett par skapliga intervallpass och att jag alternativtränat med lite längdskidåkning och kört en hel del löpskolning/styrka.
Ikväll inspireras jag istället av andras bloggposter, inte minst den om Ingmaries fina halvmararesultat i Barcelona, och blickar framåt! För varje dag med sol så exponeras allt mer asfalt fri från snö och is!
Min inledning på januari var inte heller den bästa (om än inte heller urdålig), men som tur är så är det ju 11 månader kvar på det här året, så än hinner man träna både mycket och smart.
SvaraRaderaDu hinner nog komma igång och den smarta träningen får nog fart på dig... Jag håller alla tummar för att solen ska frilägga safalten så fort det nu bara kan gå.
SvaraRaderaOch vistt är det kul att glädjas åt det som hände i Barcelona.
Johanna, välkommen till min blogg - helt rätt inställning du har, om nu bara vintern kunde försvinnna!
SvaraRaderaJanne, hoppas du har rätt! Det känns som om våren är på G nu!
Hej Staffan!
SvaraRaderaDu har verkligen en inspirerande blogg. Läste ditt förra inlägg om dina distanspass föregående år, jag är helimponerad! Du skriver att du sprang dem tidiga söndagsmorgnar, tankade du i dig frukost först och hur länge väntade du isåfall innan du begav dig ut?
Är ju också i småbarnslivet och känner väl att jag skulle vilja "stöka undan" långpassen så fort som möjligt under helgen för att kunna umgås med resten av familjen, men dels är jag ingen morgonlöpare och sen måste man väl vänta gode stunden efter man har ätit så att man inte får håll? Eller? Vad är din erfarenhet?
Krya på dig Staffan och jag hoppas att när det är dags för summeringen av februari så är du då fullt tillfreds.
SvaraRaderaPeace Love och Löparskor!
Jeppe, tack för omtanken, ingen större fara med mig, det ska nog bli bra detta med lite mera vår nu för varje dag. Har tröttnat på vintern nu fast jag vet att det kan vara vinter länge än.
SvaraRaderaEn å fyrtiofem, tack för din fina kommentar, den värmer! Jag tycker heller inte om morgonlöpning egentligen så tidiga långpass med start i mörker 06.30 en söndagmorgon i februari med -14 grader, snöfall och 30km att springa har minst sagt varit utmanande men bra mental träning!! Längre fram på våren blir det lättare. Yes, alltid frukost först, annars fungerar inte jag!! En vanlig frukost med fil med müsli, någon smörgås, två stora glasvatten och sedan kaffe och toabesök om du ursäktar skitsnacket...
SvaraRaderaSedan har jag gett mig iväg ungefär 30-45 minuter senare, kvällen innan har jag lagt fram alla löparprylar så att det ska bli svårare att backa ur, vilket jag faktiskt aldrig gjort. Jag har inte upplevt några problem med håll, men jag kan oftast springa, t o m ganska tuffa pass, ganska nära inpå en måltid. Om man startar lugnt som man alltid gör på långpass så borde det inte vara något problem men som alltid gäller det att prova sig fram till det som funkar bäst för dig!
Lycka till med träningen inför varvet!
Psst, en å fyrtiofem, tala om inte för coach Mia att du läst det här inlägget förresten, hon har en lite annan syn på det här med fart i långpassen än jag ;)
SvaraRadera