En mycket intensiv helg är förbi. Den tillbringades till stor del på knäna i sonens sovrum för att sätta lister, bygga garderob och bokhylla, montera hyllor och lampor ihop med allt övrigt som ska hinnas med under en helg i en familj med fyra barn. För en gångs skull hade jag i alla fall kommit ihåg att ladda skruvdragaren, denna pryl som annars aldrig är laddad när man behöver den.
Tidig söndag eftermiddag tog jag fram solglasögon och racerskorna och gav mig ut i vårsolen för att kuta en sväng. Inspirerad av Thomas och Lennarts långa intervaller i veckan tänkte jag köra något liknande alternativt springa snabbdistans.
Den korta versionen av det här inlägget är att passet gick lite för tungt för att det ska kännas bra. Den långa versionen är att jag hade lite svårt att hitta rätt tempo (planen var 4:10-tempo för att det inte skulle vara för slitsamt) och det gick lite för snabbt i början men det tog som vanligt emot att sänka farten när jag väl börjat. Därför blev det 4x2000m med 2 min gåvila.
Jag fick jobba en hel del med mina tankar. Under två första hade jag en känsla av att kroppen inte ville va' me', fick hela tiden deala mig med mig själv för att fortsätta, kämpa med att inte lyssna på skallen som ville minska antalet repetitioner o s v. De två första gick OK även om jag var trött i slutet. Den tredje tvåtusingen gick snabbast men på en lättsprungen sträcka. Enligt fysikens lagar följs en utförsbacke av en uppförsdito när man ska tillbaka till utgångspunkten och på den sista fick jag därför slita rejält för att hålla farten under fyra minuter per kilometer.
Lite illamående och duktigt trött efter sista, Långt ifrån någon bra känsla idag (förutom i utförskilometern på 3:41 :-) men jag besegrade latmasken i mig och totalt 12km löpning varav 8km sub 4 min/km in på kontot i alla fall. Gott så!
Grymt jobbat Staffan! Känns fint när man tvingat kroppen att avsluta det man påbörjat. Det hela handlar ju trots allt bara om överlevnad så det känns ju fint att denna nedärvda instinkt även fungerar hos dig :)
SvaraRaderaNU lägger vi grunden för tävlingssäsongen! :)
habilt. 4 x 2000 är svårt, man kan måste hitta balansen mellan känsla av ok i början och känsla av inte ok i slutet. Prova 4x4 min någon gång, då är det bara bulldozerlöpning som gäller!
SvaraRaderaJohn, tackar! Precis, att träna skallen när det börjar ta emot är minst lika viktigt som att träna hjärtat!
SvaraRaderaUlf, tack! Visst är det så! 4x4min tänker jag motsvarar ungefär tusingar och det var ett tag sedan nu, absolut!
Tack för tipset om löppasset imorse. Det blev en härlig runda med fyra riktigt bra fartökningar! :)
SvaraRaderaJobbiga intervaller men oerhört nyttiga.
SvaraRaderaAtt köra dom själv är inte det lättaste.
Själv körde jag 3 x 5 x 200
Har tappat lite fart under vintern men får försöka träna upp den igen
Det är alltid tufft att väcka kroppen till liv efter vinterdvalan. ;-) Och det är svårt att veta vilken fart man ska hålla. "Problemet" är väl att farten finns men inte uthålligheten. (?) Bromsa lite, lite nästa gång och gå mer på känslan så ska du se att du vill springa en till.
SvaraRaderaMadeleine, vassego! Kul att du gillade det och som sagt det där passet kan vara ganska lätt eller lite tuffare beroende på hur snabbt man springer fartökningen!
SvaraRaderaMikael, nyttigt javisst men jag upplever nästana tvåhundringar som mer intensiva. Jag tycker det kan vara lättare att köra dem med någon annan men det är inte alltid så för mig.
Vi har nog alla tappat lite farta av att slira runt i snön.
Ingmarie, precis, nu har jag faktiskt kört med kvalité i år än tidigare år men det är också skillnad på band och ute.