Motivationen åker berg-och-dalbana

I lördags en härlig boost för motivationen med ett tufft intervallpass med ett gäng übertrevliga bloggare, i söndags och måndags noll träning och motivation och mest en stillsam kamp mot förkylningsvirus och nu är motivationen tillbaka på topp igen!

Familjen drog till svärföräldrarna igår eftermiddag och imorgon efter jobbet åker jag också till "Sveriges Närmaste Stad". Det har varit några sega dagar med virusar som jobbat hårt för att bekämpa orken och humöret på familjen, jag är den enda som klarat mig helt ifrån det. Ingmarie är övertygad om att det har med mitt D-vitamin-intag att göra och jag är beredd att hålla med henne.

Bland elkablar, spackel, slipdamm, gamla golvlister och annan bråte i det som ska bli ett nytt sovrum till äldsta sonen var det plötsligt igår kväll så självklart vad jag skulle göra efter att inte ha kommit ut på ett par dagar. springa naturligtvis.

Det var rätt trista förutsättningar; mulet, lite blåsigt, ett par minusgrader ömsom modd ömsom blankis men faktiskt också lite barmark här och var. Efter bara ett par hundra meter kom tanken spontant "jag älskar ju det här" och ett leende spred sig över hela ansiktet. Det blev till slut 20km @4:48 min/km/173 bpm med några kilometer i mitten och i slutet i 4:30-tempo utan att kännas speciellt ansträngande. Jag sprang mest igenom passet och det kändes det löst och ledig hela vägen, härligt!

Ikväll blev det också ett pass, 12km fartlek @4:38 min/km med 172 bpm i snittpuls. Körde passet som två progressiva avsnitt med undantag för någon enstaka kilometer där det var väldigt halt. Först 7km från ca 5:09 ner till 4:20-tempo och sedan 4km från 4:50 ner till 4:14-tempo vilket var precis så fort jag vågade springa idag bland isfläckarna. Ett roligt och bra pass i lätta skor på pigga ben när stelheten från gårdagens 20km släppt!