Livlös Garmin på snabbdistans

Puls är en förutsättning för liv och med tanke på att pulsbältet till min Garmin 305 har strulat någon vecka tycker jag att min Garmin var vid liv ovanligt länge men imorse efter laddning dog displayen knall och fall och inga återupplivningsförsök hjälpte. Trist eftersom jag bara haft klockan i ca 18 månader!

Pulsbandet hade jag klarat mig utan eftersom puls är den funktion jag tittar minst på under och efter passen. Mest vill jag ha information om fart och sträcka, pulsen kan jag numera med relativt god precision uppskatta i en given hastighet, det brukar bara diffa på två till tre slag när jag sedan kollar klockan. Helt utan klocka blir det svårare att klara! Har läst lite om Garmin senaste klocka, 610, som ser fin ut men den är ganska dyr. Min gamla 305:a är istället i detta nu på väg till Garmin på serviceretur, håll tummarna för att det inte tar alltför lång tid.

Garmin 610

I övrigt har det tränats igen, planerar för en hygglig mängdvecka med mina mått mätt med ett långpass i helgen. Jag har inte varit ett dugg sliten efter 5km-loppet i lördags även om jag vilade i söndags. Igår blev det därför en spontan snabbdistans full med löpglädje utan klocka, 9,4km i fart strax under fyra minuter per kilometer, ca 3:53-3:57 min/km någonstans, jag kunde ju inte mäta lika noggrant...med bra känsla där jag fokuserade på andning och att behålla stegfrekvensen fast jag var trött. Det kändes som höst plötsligt, 11 grader på termometern vid niotiden på kvällen, brrr. Skulle sprungit med joggingvagnen idag men strulet med Garmin tog en del tid och kanske blir det först imorgon. Torsdag kväll tror jag det blir 3x3km tröskel, men utan Garmin kanske jag får köra tre gånger tolv minuter istället? Jag är lite småförkyld men inget som gör att jag inte kan träna och inget som påverkade prestationen i lördags.

Race report Stallarholmsloppet 5 km - "har jag gått i mål?"

Inga officiella resultat på hemsidan ännu men här är ändå min race report från Stallarholmsloppet igår. Den korta versionen är att loppet slutade med seger i klass 5km herrar och tiden 19:11 på egen klocka efter drygt fem löpta kilometer, vad den officiella tiden slutligen hamnar på är både osäkert och spännande och varför förstår ni om ni läser hela inlägget!

Packade in alla barnen i bilen och drog iväg till Stallarholmen strax efter lunch, 25 grader varmt och en strålande vacker sommardag om än ganska blåsigt. Vi kom fram alldeles för tidigt och jag hade för mycket tid att tänka och sade till dottern att jag var nervös, hon tittade både lite uttråkat och roat på mig och svarade "varför är du nervös för att springa det här lilla skitloppet?" och det hade hon naturligtvis helt rätt i även om jag nog valt en annan formulering...Yngsta sonen var mera entusiastisk; "jag tror du vinner pappa".

Hämtade nummerlapp och frågade funktionärerna om banan var kuperad, "ja, det är lite backar" var svaret, "nej, det är platt" svarade han bredvid. OK...Frågade också om bana var kontrollmätt och hur många löpare det skulle bli, svaren var "nej, inte på riktigt" (?) och "ungefär 120 löpare".

Uppvärmning klar...har blivit shortslöpare på sistone...

Drog iväg på vad jag trodde var lite banbesiktning som uppvärmning och det såg lättsprunget ut i början, flackt och hårt, fint grusunderlag. Spanade in mina medlöpare, ett och annat klubblinne och lite lättviktsskor här och där men också många lokala förmågor i fotbollsshorts och jag träffade ingen jag kände. Lugnare nu och jag bestämde mig för att släppa alla krav och ha kul istället! Jag tog plats längst fram och när starten gick kom jag direkt iväg som tvåa. Löparen som tog ledningen var inget att göra åt, han gick ut hårt och fick direkt en lucka som sedan sakta växte. Strax efter start fick jag sällskap av ett par Adios och strax efter det också ett par Hyperspeed.

Bansträckning var inte alls så rak som jag trodde utan vi korsade omgående det lättsprungna partiet och sprang istället på knixiga småvägar med löst grus. Ganska snabbt fick de två lättviktskorna en lucka och det var mitt största misstag att jag släppte iväg dem för jag fick sedan löpa resten av loppet helt solo medans avståndet fram höll sig relativt konstant. Första kilometern på 3:34 men jag hade fått slita mer för det än optimalt. Andra kilometern var klart tuffare och gick upp och ner mest hela tiden och och tog hela 3:48 och även om det inte var några jättebackar hade jag det kämpigt och redan här jag började jag ana att något personbästa skulle jag nog inte fixa idag.

Nog kände jag backarna i början och kanske förklaringen till varför tredje  kilometer gick OK...

Km tre lite snabbare på 3:40 efter en del utförslöpning och jag tog in lite på de två löparna framför men när vi kom ner till Mälaren där det blåste motvind så att det gick vita gäss i viken rasade min löpning ihop fullständigt! Vad jag fick slita här, jag kom ingenstans! Försökte få fart i benen men den snabba öppningen hade kostat på och det fanns varken ork eller mental styrka att pressa på längs den fina strandpromenaden, fjärde kilometern på icke-godkända 3:56 innan det äntligen svängde höger och vinden kom från sidan istället.

Hade vid det här laget släppt alla tankar på PB utan ville bara genomföra och komma i mål, fick pepp av publiken där jag sprang helt själv, tittade bakom mig ett par gånger men de vita kompressionsstrumporna jag hade ca 100m efter mig kom aldrig närmare och några andra löpare såg jag aldrig där bakom. Högersväng och upplopp och den sista kilometer på 3:51 men nu vid målgång blev det både förvirrat och komiskt.

En liten skylt visade 5km till vänster och 10km rakt fram och mina två konkurrenter framför mig fortsatte rakt fram men eftersom jag aldrig såg den lilla målfållan i gräset bredvid vägen precis vid den handmålade lilla 5-km-skylten sprang jag också rakt fram i tron att målfällan var till vänster efter ICA-affären. Speakern ropade upp mitt namn, hörde strax därefter en kvinna i publiken högt säga "vart är han på väg?" varpå jag stannade, slog ut med armarna och frågade "är jag i mål?" fick ett jakande svar av funktionärerna och knallade tillbaka in i målfållan och fick ta emot publikens applåder och en hel del leenden. En målgång att minnas!! Någonstans här tryckte jag också av min Garmin.

Tack och lov gjorde i stort sett samtliga 5km-löpare gjorde samma misstag som jag vid målgång. Jag var inte speciellt trött i mål, konstaterade bara att loppet var slut och att jag inte fick ut mera fart i benen än så här idag! Efter lite snabbt löparsnack i målfållan, tackade jag arrangörerna för ett trevligt arrangemang samt meddelade att jag inte hann stanna på prisutdelningen en och halv timma senare och joggade tillbaka till barnen vid starten och berättade att jag faktiskt vann, vilket det sedan tog ett tag på hemvägen att övertyga barnen om, att jag faktiskt inte skämtade.

Roligt att vinna ett lopp såklart, det händer ju inte så ofta ha ha, även om det endast var tack vare att de snabbaste tre löparna valt att springa 10km istället för 5km. Genomförandet kan jag inte vara helt nöjd med och då menar jag genomklappningen på den fjärde kilometern, men jag hade inte mera fart i benen den här dagen och det är svårt att disponera ett lopp man aldrig sprungit förut på en bana man inte känner till. I efterhand gick det något för snabbt på den första kilometern och den riktiga snabbheten har jag tydligen inte i benen just nu, vilket inte är så konstigt då jag slarvat lite med kvalitétspassen på sistone och korta intervaller var det ett tag sedan jag sprang.

Men ändå, jag genomför fem ganska tuffa km på ett svårsprunget, löst underlag med en snittfart på 3:50 min/km och ingen annan gjorde det snabbare än jag!

Längre än så här blir inte race rapporten ;-) tack alla som orkat läsa så här långt!

Jag vann!!!

Idag vann jag mitt livs första löpartävling, Stallarholmsloppet 5km, tiden absolut inget att skryta med och banan var ganska tuff de första två km så något personbästa var jag inte i närheten av men kul och annorlunda att vinna. Det finns mycket mer att berätta bland annat om en mycket förvirrande målgång men det gör jag imorgon!

Kanske ett pre-race inlägg om utifall att...

Om febern släpper greppet om yngsta sonen kan det faktiskt bli tävling imorgon! Högst oväntat i så fall! Det arrangeras verkligen små lopp överallt nu, imorgon kan man springa Stallarholmsloppet 5 eller 10km i natursköna Stallarholmen vid Mälaren. Frun jobbar så jag åker i så fall dit själv med barnen och de stora ställer upp som barnvakt till småsyskonen de ca 18 minuter det tar för mig att kuta runt 5km.

Därför blev det inget kvalitétspass igår kväll när förkylningen släppt utan ett lättare fartlekspass över 7,5km med fokus på kortare kontrollerade farthöjningar på ett par hundra meter för att väcka benen. Sprang med lätt känsla i lätta skor och körde även några lite längre farthöjningar över ca 400-500m men var noga med att inte dra på mig någon syra i benen även om Garmin påstod att det gick i sub 3 min/km i slutet av en farthöjning, jag undrar jag...
 
Vinnartiden förra året i Stallarholmen var blygsamma 18:37 så förutsättningar finns för en framskjuten placering men nu ska jag inte ta ut något i förskott, det är inte säkert vi är friska imorgon, jag har alls inte förberett mig, hade inte en tanke på att tävla så sent som i onsdags men hittade loppet i tävlingskalendern på jogg.se och efter att jag "missade" Telge Stadslopp har jag varit grymt sugen på att tävla. Banan tror jag är platt men underlaget är 80% grus och 20% asfalt.

Först ska jag komma till start och då ska jag göra mitt bästa såklart, siktet är i första hand inställt på nytt PB, jag har 18:45 från Telge Stadslopp 2010 och jag gjorde 18:30 på träning förra året och eftersom jag blivit snabbare i år känns det realistiskt att utmana dessa tider. Sub 18 känns däremot väl långt borta.

Det kan nog gå precis hur som helst detta! Håll tummarna för att jag i första hand startar! Efter loppet blir det raka vägen hem (någon prisutdelning så sent som 16:30 hinner jag inte vara med på) för 40-årsfest (inte min egen) på kvällen.

Trevlig helg!

Kommer in i rutiner och träningsplanerar (nästan i alla fall)

Min gamla Filofax används inte så ofta, inte ens för träningsplanering...

Första föräldralediga veckan har börjat ganska intensivt, igår var det både skolstart för de båda äldsta barnen, tandläkarbesök för tre barn följt av fotbollsträning för yngsta sonen och däremellan tvätt, matlagning och lite allmänt fixande. Idag behövde jag bara handla lite smått efter ha lämnat sonen på dagis och det slutade med nästan fyra välfyllda kassar och närapå tusenlappen. Nu är dessutom två maskiner tvätt hängda men eftersom detta nu inte ska förvandlas till en hemma-pappa blogg så åter till löpningen;

Då benen var ganska stela igår trots återhämtningsjogg i måndags efter söndagens 3 x 10 min tröskel så tog jag en vilodag. Idag har jag planerat en lätt vagnsjogg efter lunch men lite halsont på morgonen gör att jag tvekar. Imorgon kväll blir det i alla fall ett kvalitétspass igen, funderar på antingen 3x3km tröskel eller en kortare snabbdistans i halvmaratempo.
 
Precis som innnan Enhörna Challenge 10K på bana i juni så har jag några pass jag vill klara av under de knappa fyra veckor som återstår innan halvmaran, ett långpass i ganska lugn fart ca 22km helgen den 2-3 september, åtminstone en snabbdistans över åtminstone 8km i tänkt halvmarafart (helst inte för nära tävlingen för att inte slita för mycket), 3x3km tröskel och också ett pass med 4 x10min tröskel. Sista veckan eller de sista tio dagarna vill jag också hinna med 1-2 kortintervallpass med löpning i klart snabbare fart än racepace men med ganska få repetitioner och kanske också lite längre vila för att skapa lite "spets" i löpformen.
 
Vad tror ni om det, jag betraktar detta så nära seriös träningsplanering som jag kommer att komma.

DNS på Telge Stadslopp, nya rutiner och ett lånat pass

Sen eftermiddag och färdigbadat för stora och små

Det blev tyvärr aldrig något Telge Stadslopp för mig i lördags, ett lopp jag hela året räknat med att springa. Det innebär att jag förmodligen bara kommer att springa tre tävlingar i år, vilket är lite mindre än jag hoppats på. Nu har jag hopppat över två tävlingar på hemmaplan till synes utan anledning, Enhörna Challenge 5km på bana av ren lathet efter att ha varit och badat hela dagen den femte augusti och igår Telge Stadslopp. Lite trist eftersom jag är i bra form men det är bara att konstatera att den där extra motivationen att visa det på tävling saknas just nu.
 

Blå blå vindar och vatten, blå blå himmel och hav...

Omställningen från 31 grader och strålande sol till regn och 16 grader spelade säkert in även om solen retsamt tittade fram en halvtimma innan start. Större roll ändå spelade nog den mentala omställningen från en lat semestervecka med sol och bad hem till uppackning och vardag med börja-jobba-stress i familjen. Jag både ville åka in och springa och ville inte åka in och springa men det funkade helt enkelt inte att komma hem och ställa om från "semestermode" till "pressa-sig-själv-på-tävling-mode". Tog en kort promenad vid fyratiden för att försöka bestämma mig och beslutade mig för att inte springa även om jag såklart ångrade mig när klockan närmade sig 18:00 och det var dags för start i Södertälje.

Sandy Bay Cypern

Nu vidtar en ny tid, jag är hemma och föräldraledig, något jag varit förut men inte riktigt kombinerad med löpträning på den här "nivån" och man nu kan kalla min begränsade träning för någon slags nivå utöver vanlig motionärslufsande. Vi får se vad det innebär med hustrun som ofta arbetar ganska sent men jag ser framför mig några distanspass per vecka med joggingvagnen när lilltjejen sover på dagtid och ett kvalitétspass per vecka på kvällstid samt ytterligare ett på helgen.

Igår blev ett kvalitétspass igen, lånade ett av Ingmaries pass (men jag sprang det själv) för att väcka kroppen till liv efter resan, nämligen 3 x 10 min tröskel (1 min gåvila). Tänkte kaxigt nog köra fyra intervaller men den första gick lite för fort, så det räckte alldeles utmärkt med "bara" tre för att bli alldeles rejält supertrött på den sista intervallen!

Enligt Garmin hann jag 2580-2610-2640 meter på mina tre gånger tio minuter vilket ger 3:53-3:50-3:47 min/km i fart och alltså 30 min progressiv kvalité med 3:50-min/km i snitt. Totalt med upp-och nerjogg dryga 13km. Några tröskelintervaller blev det alltså inte, och inte heller några VO2-Max-intervaller med den korta vilan utan något mellanting, men som sagt, ett tufft och riktigt bra uthållighetspass i hög fart och med kort vila ändå. Det här passet ska jag köra flera gånger innan halvmaran, men då kanske med fyra repetitioner i något långsammare fart än idag, fyrafart borde vara idealiskt för den tid jag siktar på den 17 september och innan dess bör tävlingsmotivationen vara tillbaka för jag ser grymt mycket fram emot halvmaran nu!

Kort lägesrapport

Hemma i regnet igen efter en härlig, varm vecka på Sandy Bay Sunwing Resort på Cypern. Träning har inte direkt varit i fokus även om två löprundor i den trettiogradiga värmen genomfördes varav den ena i åtminstone OK 4:25-fart över 7km. det gick utmärkt att bli svettig varje dag i alla fall, faktiskt utan att röra på sig! Jag har ändå hållit igång med några längder simning varje dag i den motionsbassäng som faktiskt fanns, 2 x 12 chins varje dag vid bron som gick över stora poolen samt övat upp min bedrövliga crawl-teknik till att faktiskt klara att crawla en hel (!) bassänglängd utan att vara helt slut efteråt! I övrigt har vi ätit gott, solat, badat, snorklat i havet och vaknat alldeles för tidigt varje morgon när lilltjejen tyckte att det dags att gå upp.

Blir nog någon bild från resan senare i veckan men nu är det hög tid att bestämma mig för om jag i kväll i regnet ska åka in till Södertälje och springa 5 eller 10 km på Telge Stadslopp. Finns inga hinder förutom att jag inte alls har något lust eller inpiration till att göra just det. Återkommer med resultatet av denna dialog med mig själv!

Gästinlägg: Tips på träningsområden i Stockholm

Jag fick ett mail från Louise Hemman från Expedia om jag kunde tänka mig att publicera hennes text om tips på träningsområden i Stockholm. Här är hennes artikel där hon tipsar om träningsområden i Stockholm.

"Är man inne i träning och springer mer eller mindre varje dag spelar väder och omgivningar mindre roll, men för dem som just påbörjat sin träning kan vackra löprundor vara en avgörande faktor i att komma ut och röra på sig. Här följer några tips på natursköna träningsrundor i och omkring Stockholm, vilka passar såväl nybörjare som mer rutinerade löpare. Själv är jag orienterare så trivs bäst i skogsområden, så några tips på terrängspår slinker också med.

Centrala löpspår i Stockholm och omgivande förorter och städer kan man enkelt hitta via  Hjärt och Lungsjukas Riksförbund och deras långa lista på Hälsans Stigar. Dessa finns i hela landet och passar utmärkt för dem utan egen transport då man enkelt kan nå dessa med lokaltrafik. I Stockholm ligger finner man till exempel en 9 km slinga som går runt om Södermalm. Denna slinga går utmed vattnet på Södermalms västra sida, förbi Liljeholmsbadet och Tantolunden. Efter Norra Hammarbyhamnen viker slingan upp mot Vita Bergen och vidare ner mot Slussen. Beroende på var man påbörjar slingan får man en behaglig okuperad löpning utmed vattnet för att sedan klättra mer i pittoreska Vitabergparken.



Hagaparken

  En lite längre slinga finner man vid Brunnsviken i norra Stockholm. Denna 11 km runda börjar vid Stallmästargården vid Norrtull och fortsätter runt om Brunnsviken, förbi Hagaparken, Bergshamra och ner mot Universitetet vid natursköna Frescati. På Hjärt och Lungsjukas hemsida finns kartor att ladda ned för alla dessa stigar där parkeringar, tunnelbana samt busshållplatser finns utmärkta. 

 Ett annat tips är att springa de rundor som används vid till exempel Tjejmilen och Lidingöloppet. Tjejmilen startar vid Filmhuset på Gärdet och fortsätter förbi Kaknästornet, utmed vackra Djurgårdskanalen och Rosendals trädgård tillbaka upp emot Gärdet. På Tjejmilens hemsida kan du se en mer exakt beskrivning av slingan samt jämföra dig med tävlingstiderna. Klassiska terrängtävlingen Lidingöloppet erbjuder en liknande service på sin hemsida. Området kring Grönsta på Lidingö, Lidingöloppets målområde, erbjuder flera elljusspår och slingor på olika längd och kupering. Här kan man också utnyttja Lidingö SOKs klubbstuga Säckatorp för ombyte.



Djurgårdskanalen, vackert och lättsprunget, en utmärkt plats att springa intervaller på!

För den som gärna löptrönar i skogsområden rekomenderar jag att ta kontakt med lokala orinteringsklubbar för att höra vilka kartor och spårområden de kan erbjuda. Ofta utgår dessa från klubbstugor med dusch vilket är en bonus. Många klubbar erbjuder också kartor med permanenta kontroller, så kallade Naturpasset, för dem som vill variera sin träning. Dessa återfinns ofta i stadsnära områden eller till exempel nära Arlanda flygplats, speciellt anpassade för gäster på hotell Arlanda. På Naturpasset hemsida kan man se en lista på alla aktuella områden samt försäljningsställen".

Staffan: Då många läsare av den här bloggen är Stockholmsbaserade både i Söderort, i innerstan och norr om stan så får ni gärna komplettera med era favoritområden i kommentarsfältet! Jag vet ju att det avverkas många kilometer i löparskor i Nackareservatet, i Älvsjö och Mälarhöjden, i Björkhagen, på Kungsholmen, runt Årsta och i Vallentuna-trakten bland mina läsare!

Teknikfokus

På en runda för ett tag sedan kom jag att tänka på några saker. Någon på jogg.se skrev "glöm inte armföringen, ju fortare du rör armarna desto fortare går benen". Självklart är det så men jag har inte tänkt på det just så förut! När jag höjer farten eller spurtar på en tävling så gör jag det mest genom att benen jobbar hårdare. Jag brukar tänka på att min armföring inte ska vara för yvig och på att armbågen ska vara nära kroppen och armarna jobba framåt men att låta armarna "hjälpa till" att hålla eller öka farten genom att höja frekvensen på armpendlingen har jag tidigare inte tänkt på.

Den andra tanken handlade om min fotisättning. Jag säger att jag har en mittfotsisättning där sedan hälen fjädrar ner och också vidrör marken lätt. Min landning försöker jag att inte fokusera på utan den är en funktion av att jag numera springer med en högre stegfrekvens än när jag började springa regelbundet. Jag fokuserar istället på att dra upp foten igen så snart som möjligt efter landning. Vid tävlingar i högre fart när tröttheten har satt in händer det att jag tappar hållningen och steget blir då för långt och jag landar på hälen fortfarande. Det som slog mig var att min fotisättning kan vara något olika mellan vänster och höger ben. Fotsättning vid löpning går så fort så det krävs egentligen filmning och stegvis visning av varje filmruta för att se men känslan säger mig ändå att det är så här. På vänster fot känner jag tydligt hur mitt-/framfot rör marken först medan isättningen på höger fot känns lite mera "platt".

2007-2008 (med hällandning och längre steg) hade jag en hel del besvär med benhinnorna och sökte sjukgymnast. Hon konstaterade att mina ben är olika långa, något som tydligen är ganska vanligt. Vi provade något slags hälilägg i kork i ena foten som jag omgående slutade med då det mest kändes märkligt. Jag minns inte nu om det var i höger eller vänster sko jag skulle ha ilägget men det är ju logiskt att var i rörelsen foten landar påverkas av längden på benet.

Jag provar mina tjockaste skor, Adidas Sequence ibland och det känns mest bara märkligt att springa i dem nu, visst de är otroligt mjuka och ombonade och inte heller supertunga men har en riktigt hög häl och den är verkligen ivägen med mitt nuvarande löpsteg! Därför tjänstgör den här skon mest som allmän fixarsko hemma just nu, att klippa gräsmattan, måla, snickra i trots att den bara gått 60 mil.

Det var lite spridda tankar för stunden. Löpteknik och Pose som jag sneglat en del på har jag skrivit tidigare om här på bloggen.

Etthundratusen besökare...

Hade någon sagt till mig i augusti 2009 att den här bloggen knappt två år senare skulle ha besökts etthundratusen gånger hade jag nog skrattat gott! Nu är det en passerad milstolpe sedan jag började räkna besökare i oktober 2009. 

Några har ju faktiskt hittat hit efter att detta skrevs...

Det har känts stimulerande och inspirerande med bloggen i princip hela tiden och bloggandet har definitivt tillfört en ytterligare dimension till min löpträning! Jag är dessutom övertygad om att jag är en duktigare löpare idag än vad jag varit om jag inte bloggat. Läsning av andras bloggar liksom skrivandet av min egen har gett mig idéer och nya pass att testa och insikter om mig själv och min träning.

En blogg utan besökare är som...kaffe utan grädde? Nä! Kärlek utan kyssar för att citera den gamla Povel Ramel-låten? Åtminstone närmare sanningen än parallellen till kaffet! För såklart är det det överlägset viktigaste som bloggen givit mig, möten med alla er läsare, både här på sidan och "i verkliga livet". Jag har mött många av er läsare före olika lopp och efter målgång i andra lopp. Även under lopp har läsare hälsat på mig och tackat mig för inspiration här på bloggen, t ex mitt på Norrmälarstrand på första varvet på Stockholm Marathon 2010. Dessa möten har jag verkligen uppskattat!! Några av er har jag träffat flera gånger, tränat med i Sätrahallen, sprungit lopp med, slagit personbästa ihop med och kommit att betrakta som mina vänner...

Liksom löpträningen fortsätter bloggandet, ibland med knivskarpa mål i sikte, ibland mera planlöst men alltid med ambitionen att skriva texter med varierat och förhoppningsvis inspirerande innehåll, med löpträning i fokus uppblandat med livspusselfunderingar och familjebetraktelser. Min "nisch" (som jag delar med flera andra) både som bloggare och löpare är väl att jag som fyrabarnspappa tränar relativt lite jämfört med många andra löpare men ändå är en relativt snabb löpare vilket säkert lockar en del läsare till sidan. Jag hoppas ni fortsätter läsa och kommentera och slutar det här inlägget med en härlig kommentar från femåringen i familjen;

Sonen fem år, tittandes upp på mig: "Pappa, när man är hundra år, måste man vara ute hela tiden då?
Jag: "Nä, varför skulle man behöva vara det?"
Sonen: "Jag trodde man slog i taket annars..."

Jodå formen finns där - Halvmara-/tröskelintervaller 5x2000m

Kvällens siffror...

Förra veckans blygsamma två pass och blott 15km verkar inte ha påverkat formen! Jag infriade inte löftet till mig själv om löpning både lördag och söndag utan lördagen bjöd på 12km distans i 4:34-tempo med någon enstaka snabb kilometer och lite löpskolning som jag dock avbröt då det smärtade i mitt högerknä. Löpningen gick dock både lätt och smärtfritt.

Söndagen skulle innehållit 5 x 2000 m i halvmaratempo, dvs 4:02-4:05 min/km som riktmärke (motsvarar en halvmaratid på 1:24:59-1:25:59) med en minuts gåvila mellan men regnet och blåsten gjorde att jag inte ville bli förkyld igen när jag precis känt mig lite småsnorig så jag körde det passet ikväll istället.

Det gick lite snabbare än plan hela passet igenom och det blev också en fin progression på tvåtusingarna men det var alls inget maxande ikväll utan istället en härligt lätt löpkänsla med både en och två ytterligare växlar att lägga i om jag velat, kändes faktiskt som om jag sprang och bromsade även om benen blev lite trötta på den sista tvåtusingen. Att jag dessutom fixade att springa det här passet en knapp timme efter en mastig middag med kycklingenchiladas var också bra och det underlättar tränandet för mig att jag slipper vänta länge efter måltid.

Ett pass som förutom det vanliga endorfinruset efter ett kvalitetspass, också gav en boost självförtroende! Jag sprang i det som blir mina tävlinggskor även på halvmaran, Asics Tarther, och jag måste säga att jag verkligen gillar dem skarpt! Jag uppskattar dem mer än hyllade Adidas Adios som jag också har ett par men som jag upplever som mycket stummare att springa i jämfört med Tarther.

Fiske, en massa bad och lätt distanslöpning mitt i semesterlunken

Det har blivit en del fiske med kastspö hittills i sommar, en riktigt bra avkoppling och något jag ägnade många många timmar åt som barn och var hyffsat bra på också. Häromkvällen var äldsta sonen och jag nere och tog ett kvällsdopp följt av just lite fiske.

Jag fiskade på rutin av området genom att kasta ut i solfjäderform på olika djup med olika drag och veva hem med lite ojämna ryck i fiskespöt för att få draget att uppträda som ett attraktivt byte för storgäddan utan annat resultat än att ett par pyttesmå abborrar nyfiket följde med draget in till strandkanten. Och vad gjorde då sonen medans jag fiskade enligt konstens alla regler? Jo han gick och lattjade med draget ca en meter under vattenytan vid bryggan och får givetvis direkt en gädda enligt "säkra" vittnesuppgifter av hyffsad storlek på kroken. Som så ofta så valde dock gäddan att göra ett kraftigt ryck och slet sig precis när sonen skulle ta upp den från vattnet, något sonen var både lättat och besviken över.

Jag blev också lite kall där på kvällen och kände mig lite förkyld morgonen efter så det har därför bara blivit ett lättare pass senaste dagarna, igår kväll 8km i femfart, lugnt och fint. Hoppas dock kunna springa både lördag och söndag nu. Veckan i övrigt har faktiskt bjudit på bad varje dag, det gäller att passa på när det varit så fint väder och efter att ha badat hela dagen idag, grillat med en kall öl på eftermiddagen så fanns inte motivationen att lämna fredagsmyset och dra in till Södertälje för att springa Enhörna Challenge 5km på bana. Ett lopp jag verkligen inte laddat för och som jag egentligen inte heller räknat med att springa.

Om en vecka avslutar vi semestern med en vecka på Cypern, innan dess ska det såklart springas lite, funderar på lite lättare 4x2000m på söndag t ex. På Cypern ska också löpardojjorna få mig ut från Resorten på några pass och så hoppas jag kunna komma till start på Telge Stadslopp dagen efter att vi kommit hem. Efter det är det sedan bara en månad kvar till halvmaran i Stockholm där jag ska försöka nå mitt mål att springa på 1:25 (helst under 1:25) men såhär mitt i semestern förmår jag just nu inte träna fokuserat mot ett mål utan fortsätter med lustbetonad löpning som visserligen kan vara tuff men ändå oplanerad. Vad jag däremot vill hinna med för att känna att jag förberett mig åtminstone lite grann är ett par lite längre pass innan halvmaran. Det borde inte vara något problem att få tid till om jag bara kan förmå mig till att planera in dem.

För övrigt nu knappt 250 unika besök kvar till 100 000 besök här på bloggen...hur ska det firas tycker ni? Ett gästblogginlägg (igen) av besökare nr 100 000 kanske? Jag har ju tyvärr inga kontakter som kan ge mig gratis löparprylar att lotta ut.

Ett pass att minnas när vintern kommer

Efter två dagars solande, slappande och bad på vårt jättetrevliga bad Hökmossen här i Nykvarn snörde jag på mig Adiosen när hustrun kom hem från sitt Step Up-pass och bänkade sig med barnen framför allsången. Dagen till ära hade jag mitt nya gröna Adias-linne som ni säkert sett på de Adidas-sponsrade löparna i Diamond League.

Jag följer inget träningsprogram och bestämmer ofta när jag snör på mig skorna vad det ska bli för pass och idag tänkte jag springa ett lättare distanspass med några kilometer tröskel mitt i. Tassade iväg och det var en sådan fin och stilla kväll, kropp och skalle i totalt
avslappnad semesterharmoni och löpningen gick så lätt lätt med ett leende på läpparna.

"Uppjoggen" blev progressiv från 4:40-tempo ner till 4:15-fart och jag tänkte sedan köra tre km tröskel i ca 4:05-fart och även om det först kändes lite segt att växla fart så kom jag snart in i ett härligt flow och avverkade istället 5km på 19:30 (4:01, 4:00, 3:57, 3:53, 3:38 min/km) utan att förta mig även om jag i ren löpglädje bestämde mig för att trycka på och aktivt träna på att springa avslappnat fast jag var trött, på den sista kilometern. Avslutade med två kilometer nerjogg som också kändes lätt och var hemma igen efter 12km med en snittfart på 4:12 min/km. Inget speciellt varken ur längd-eller fartsynpunkt men känslan under kvällens pass, känslan av att till synes utan ansträngning springa i ganska bra fart med lätta skor och kläder en ljummen sommarkväll, den har jag lagrat på den mentala hårddisken för att plockas fram när kalendern visar december och det är mörkt, grått och disigt, termometern visar tre plusgrader och ett duggregn blankpolerar isen på cykelvägen och nästan omöjiggör löpning i någon vettig form eller fart.

Sommarlöpning när den är som bäst!!

Sprungit på sparlåga men ändå inte...

Veckan har tillbringats på resande fot - fyra dagar i Göteborg med Universeum, 10 timmar på Liseberg och bad i havet (Smithska badet på Näset för eventuella Göteborgsbaserade läsare), en dag på Skara sommarland och så en sväng via Motala - Vadstena på hemvägen.

Inte för att det blev så mycket karuseller på Liseberg, försiktig som jag är men tre åk Flumeride med barnen och 4000g choklad efter en insats på 20kr är ju inte så illa.

4000g choklad och glada miner

Varnhems Klosterkyrka och ganska uttråkade barn...

Göta Kanal

Löpmässigt har veckan varit minst sagt klen, bara två pass och totalt 15km. Det är ganska intensivt när man reser bort och bor tätt ihop hela tiden och lika mycket som egen tid då kan behövas lika svårt kan det vara och kännas att sticka ut själv och springa. Det blev i alla fall ett ganska tufft blandat fartlekspass i Slottskogen i Göteborg i onsdags där jag blandade 2km tröskel (ca 4:05 min/km-tempo) men backintervaller i alla backar jag hittade (och det finns ju några i Slottskogen...) och där jag också roade mig med att springa om långsamma cyklister, 6st stegringslopp på ca 60m och en avslutande snabb kilometer på 3:25, totalt 8km @ 4:19 min/km.

I lördags råkade jag hamna mitt i halvmaran Baltzarloppet i Motala med löpare som sprang längs med Göta Kanal. På kvällen blev löpsuget så stort så familjen mer eller mindre körde ut mig för en sen kvällsrunda längs med Motala Ström och Göta Kanal. Riktigt mysiga fina omgivningar att springa i och det blev en lugn sightseeing-runda på 7km i 4:47 min/km-tempo.

Vädret ser ut att stabilisera sig på lite varmare läge nu så jag hoppas jag på en del bad och också lite mera löpträning närmaste veckan även om jag just nu efter den här "lediga" veckan kommit av mig lite med träningen.