Att skjuta upp saker ger stora I-landsproblem!

Inte fanken blev det några tröskelintervaller i fredags kväll!

Efter den goda kycklinggrytan slunkit ner ihop med en kall öl intog kropp och knopp viloläge i soffan. Resten av familjen, eller i alla fall de äldsta barnen, är ganska engagerade i Idol, ett program jag själv tycker är både tjatigt och med lågt underhållsvärde så efter en stunds förhandlande med mig själv lämnade jag trots allt godisskålen och hoppade i löparskorna och sprang en lugn runda på 8km istället.

Det kändes rätt segt, huvudet ville väl tillbaka till den sköna soffan men 8 km avverkades ändå i 4:30-tempo utan besvär, tvärtom fick jag till en väldigt bra hållning och det kändes nästan som om benen inte var mina egna utan någon annans som bara satte en fot framför den andra för att förhindra mig från att falla framlänges.

Idag däremot blev det ett rejälare pass med tröskelintervaller som också "råkade" bli ett långpass, 5 x 2km med 1 min vila, en favorit från tidigare. Det råkade bli ett långpass eftersom ingen var hemma när jag kom hem efter passet och eftersom jag inte hade med mig nycklar men däremot mobil så ringde jag min fru och sprang och mötte dem på deras promenad, vilket gjorde nerjoggen ett par kilometer längre.

Lite segt i början med sedan allt bättre känsla och pulsen kom inte ens upp i de 180 bpm i slutet av varje intervall där jag vill ha den för att kalla det tröskelpass, utan låg hela tiden mellan 175-177bpm. Jag ser nu också att jag fick till en fin progression genom hela passet men det beror mest på att de två sista är mer lättsprungna är de tre första och att jag tog i lite extra i slutet på sista intervallen.

I-landsproblemet blev såklart om jag skulle bokföra detta som ett långpass eller intervallpass i träningsdagboken men efter lång vånda fick det bli det senare. Bokför nu en riktigt bra träningsvecka med drygt 56 km på fyra pass, två kvalitétspass och två långpass!