En morgon i spenaten

Jag är glad att jag har en löparkompis på gatan! Vi har mycket att prata om på våra rundor, har liknande familjesituation (fast jag har dubbel så många barn som D förstås), är jämna som löpare och så hittar han bättre i skogen är jag gör!

För det var dit vi styrde löparskorna imorse strax innan klockan slog åtta. Tolv kilometer löpning på bitvis breda, släta barrstigar, bitvis så smalt så att det knappt rymdes en löpare i bredd, ojämnt med rötter och stenar, över stockar och diken, över hala berghällar och mossbevuxna stenar och genom knähögt gräs. Ner till naturreservatet Jägarskogen där solen sken inbjudande över sjön Yngern trots att badsäsongen för länge sedan är passe.

På hemvägen bommade vi stigen och fick "springa" 500m helt obanat genom blåbärsris och över mossiga stenar för att komma på den igen. Ibland sved det till i foten där det var alltför ojämnt och jag fick hela tiden trippa fram och parera ojämnheterna vilket säkert gav bra styrketräning för fotlederna. Veckans fjärde och sista pass slutade till sist på 12,4 km löpning @ 5:36 min/km - en fart det knappt är värt att duscha efter i vanliga fall men idag sprang jag med ganska hög koncentration medans vi pratade om allt möjligt, och jag var ganska trött när vi kom hem igen!