torsdag 20 oktober 2011

One small step...

Lyckades fånga de allra första stegen hos dottern i förra veckan, jag ber om ursäkt för den minst sagt usla kvalitén men försök själv att be en ettåring göra om något så stort som att ta sina första steg på en annan plats med bättre belysning...

video

Lilltjejen är temperamentsfull (jag brukar säga till min fru att det är en egenskap på den kvinnliga sidan av familjen...) och just nu är hon inne i en mellanfas vad gäller att sova en eller två gånger om dagen. Sover hon två gånger är hon vaken alldeles för sent på kvällen och arg som ett bi när jag försöker lägga henne och sedan trött nästa morgon och behöver sova två gånger även nästa dag. Man måste pricka precis rätt ögonblick och nattningsrutinen tar mycket tid, tid jag behöver ägna också åt de äldre barnen. Sover hon bara en gång sitter hon nästan och somnar på eftermiddagen. 

Min fru har kommit in i träningsrutinerna och kör en hel del Step, Combat, Core-pass och spelar innebandy och springer även till-och från gymmet ibland och det är jätteroligt att hon börjat göra träningen till en vana och mår bra av det! Dock tränar hon mest kvällstid efter att ha jobbat hela dagen och jag blir grinig och sur och mitt sämsta jag när jag måste lägga en timma per kväll på att försöka natta lilltjejen när jag redan varit med henne hela dagen. Det har väl varit liknande faser med de andra barnen men liksom Ingmarie verkar även jag ha "Guldfiskminne"...

Jag måste helt enkelt jobba mycket med mig själv och mitt humör just nu för ingen blir gladare av att jag går omkring och är sur och irriterad varenda kväll och lilltjejen somnar inte fortare för det.

9km lugn vagnsjogg i femfart igår och idag har jag bestämt mig för en vilodag då jag har en del annat att göra. Imorgon är min fru ledig och då ges utrymme för löpning dagtid utan vagn. Om jag själv får bestämma (och det får jag ju) tror jag det blir ett lättare och kravlöst fartpass av något slag.

8 kommentarer:

  1. Ojojoj, mycket stark igenkänning på det inlägget. Har precis hamnat i den där känslan av instängdhet och dåligt humör själv. Häromkvällen kändes det som att jag lika gärna kunnat ha fotboja, så förutsägbara är dagarna ;-)
    Tyvärr har jag inga bra tips till dig för att komma ur det. Det är nog faser man går igenom under en föräldraledighet. Min enda strategi är att hålla hårt i träningen, den håller humöret uppe. Kanske skulle ett reducerat sockerintag hjälpa till att hålla föräldramonstret i mig borta också...

    SvaraRadera
  2. Vilken söteplutt! och kanske har du guldfiskminne även när det gäller temperamentet? ;-)

    SvaraRadera
  3. Helt klart en blivande löpare! Hoppas du får ett bra och humöruppfriskande pass imorgon!

    SvaraRadera
  4. Vilken fin liten tjej! Snart springer hon om dig i sparet! :)

    SvaraRadera
  5. Känner igen mig i det du skriver, visst blir det en del irritation i småbarnsträsket... Hur mycket man än tycker om sina barn och vill vara med dem så behöver man få sin egen tid för att bli en bättre mamma och pappa. Även om det kan vara lite problematiskt med logistiken så tror jag ändå att det är bra att ha en partner som har samma intresse som en själv, dvs. träning, eftersom man får en ömsesidig förståelse för varandras träningsbehov. Men visst är vardagen påfrestande mellan varven!

    SvaraRadera
  6. Åh, så sööööt! Barn som lär sig gå - ett mirakel varje gång! Det är tur att de ger så mycket glädje, hur skulle man annars klara småbarnsåren? Hoppas löppasset funkade som humörventil. Man behöver verkligen egentid för att orka med vardagen ibland.

    SvaraRadera
  7. Fina bilder och bra text. Var försiktig med att lämna ut privatlivet för mycket. Det finns många störda människor på nätet.

    SvaraRadera
  8. Visst är det faser Magnus, igår prickade jag rät och den lilla somnade på två minuter...

    Ingmarie, hoppas det :)

    Jodå, stegfrekvensen är nog minst 180 per minut Sofie :-)

    Ja, hon är fantastisk Petra, om än en ganska bestämd ung dam redan, hoppas verkligen hon vill springa med pappa lite längre fram!!

    Man kan ju tycka Lotta att jag skulle ha rutin ny fjärde gången men man glömmer mellan varven och jag tycker faktiskt att vi fått till det bra så att vi båda kan träna i den omfattning vi båda mår bra av men alla dagar är man ju inte på topp som sagt!!

    Visst är det så Bureborn! Jodå, en kvällsrunda häromkvällen, bara 30 minuter men det gjorde underverk!!

    Anonym, tack! Och du har absolut rätt, jag försöker vara personlig men inte privat och vara lite restriktiv med vad jag lämnar ut när det handlar om text och bild om/på familjen!

    SvaraRadera