Från det ena till det andra - njutbar snabbdistans över 10km

Om det förra inlägget andades lite irritation så kan det vända fort. Glad fru efter ett bra jobbmöte, glada barn och en pigg och glad Staffan som umgicks med yngsta sonen på förmiddagen. Han satt och bläddrade i senaste numret av min Runners World:

-"Pappa, vem är det?" pekar på en bild från Berlin Marathon.
- Jag: "Han heter Patrik Makau och är världens snabbaste marathonlöpare"
- Sonen efter en tankepaus: "Pappa, han var inte i det där loppet du vann i somras va'?"

Så rätt så rätt, den där segern har verkligen gjort intryck på sonen! Om Patrik Makau mot alla odds skulle dykt upp i lilla Stallarholmsloppet för att tävla på 5km så hade jag definitivt inte vunnit :-)

Nyss hemkommen efter eftermiddagens snabbdistans, soligt och svalt och helt OK att springa i shorts och långärmad tröja. Upptempo i IPoden och jag kände genast att det skulle bli ett bra pass, tänkte mig ca 8-10km i ca 4:15 min/km-tempo och startade med en kilometer uppjogg i 4:37-fart och lät sedan benen bestämma farten utan att titta på klockan hela tiden och det gick så LÄTT! Jag trodde aldrig jag skulle benämna ett snabbdistanspass som njutbart men det kändes nästan så idag!

Sprang i lätta skor med ett leende på läpparna och höll en bra hållning och stegfrekvens. Fem kilometer på strax under 20 minuter och det kändes väldigt kontrollerat så jag fortsatte i samma fart. Såklart mattades jag mot slutet men för att utmana mig själv lite valde jag en väg som innebar att den nionde kilometern var en enda lång stigning och som krydda på det en ca 100m lång ganska brant backe i slutet på tian. Det gick alldeles utmärkt att behålla farten även i slutet även om jag var rejält trött efter stigningen och efter 10km stannade jag klockan på 39:33 (3:57 min/km). Tre kilometer fantastisk skön nerjogg i 4:40-tempo avslutade sedan passet, totalt 14km @ 4:09 min/km med 175 bpm i snittpuls.

Nu en kaffe med endorfiner och så fredag på det, kan inte bli så mycket bättre eller hur?

Trevlig helg!