Race Report Storängsözet 5000m - inte varje dag man blir kallad en legendar!

Med tanke på hur det känts i kroppen på sistone var jag ganska opepp på att åka till Huddinge och springa hårt i tisdags men under eftermiddagen började jag känna av de typiska tecknen före tävling, rastlöshet, lite nervositet och en massa energi som helst ville släppas loss.

Hade lite bryderier innan vilka skor jag skulle välja av de två lättaste i samligen. Adidas Adizero Hagio eller New Balance RC1600. Båda snabba, lätta (ca 170-180 gram) skor med 6 mm drop där Hagion är hårdare och NB väldigt mjuk och ca 20 gram lättare. Valet föll till slut på NB RC 1600 som jag sprang i senast i juni.

Hem och hämta barn och fixa middag varav jag bara åt lite lätt och lite senare iväg till Storängshallen där det var full aktivitet av friidrottstränande ungdomar och härlig stämning! Pratade en del med Jens som jag följer på Twitter och joggade upp, delvis med Andreas samtidigt som allt fler löpare anlände.

Förestartprat med Dace Landström, Vallentuna, jag är nyfiken på vad jag säger här, haha! Kanske "Det är min tur att vinna idag" eftersom hon spurtslog mig på Södertälje IP i juni. Foto: Carl Wistedt

Överens i alla fall? Foto: Carl Wistedt

Dags för start! Foto: Carl Wistedt. 

Upprop och dags för start och vi kom iväg utan stök. Slutsegraren i heatet Antonio L, med nr 16 på bröstet i bilden ovan, från Huddinge AIS seglade iväg och jag hamnade femma sexa i en andraklunga anförd av duktiga Dace Landström, Vallentuna. Dace som jag förlorade en spurtstrid mot när jag satte mitt PB på 17:40 i juni men idag skulle jag få revansch! Siktade på att hålla 42-43s per varv (sluttid 17:30-18:00 och det gick bra till en början även om något enstaka varv hamnade på 44s men överlag gick första kilometern kontrolllerat och helt enligt plan. Bara att koppla bort att det fortfarande återstod 20 varv och köra på och då varvet är så kort inomhus försvann varven ganska fort.

Det jag minns av mittenfasen av loppet är att det ibland blev lite ryckigt, ibland höll jag på att trampa löparen framför mig på hälarna och fick bromsa in lite grann även om det faktiskt inte diffar mer än ett par sekunder på varvtiderna. Samtidigt fanns det ingen naturlig lucka framför och då jag inte ville springa på andra banan hela tiden höll jag min plats istället. Fältet drogs sedan ut en aning när Dace Landström fick avlösning med farthållningen av Patrick Pring, Tullinge-Tumba friidrott, en löpare jag slagit några gånger, t ex på Påsksmällen. När lite luckor uppstod bland oss i andraklungan passerade jag den Linnealöpare jag sprungit i rygg på samt Lars från Järvälla. Det fortsatte dock att vara lite ryckigt och varvtiderna låg mellan 44-45 sekunder, lite för långsamt, och jag blev snart passerad av Linnealöparen igen.

Nu återstod det inte så många varv och vi började varva löpare längre ner i fältet. En rödklädd löpare i spikskor (född -61 som satte ett svenskt rekord med 17:44 i loppet!) hade övertagit dragjobbet och också gått ifrån till en klar andraplats och med cirka 1400-1200m kvar tog jag kvällens bästa beslut! Jag ser på varvtiderna att jag med sex varv kvar har ett varv på 41s och förmodligen var det där jag, påhejad av Robert från sidan, drog om Linnea-löparen, Pring och Dace Landström i en kurva och tog mig upp på tredje plats och drog omgående ifrån dem med de följande varven igen nere på 42 sekunder. Nu var det bara jag mot klockan, fick pepp av min varvräknare och av speakern som ropade att, "Nu händer det saker i klungan när Staffan Dahlgren, SLDK går upp på en tredjeplats".  Blev varvad av ledande Antonio någon gång i slutet, tvåan i loppet var utom räckhåll ca 50-60 meter framför mig och med absolut ingen som hotade bakifrån kämpade jag på, försökte öka farten och tyckte väl jag gjorde det men varvtiderna förblev ganska jämna och endast det sista varvet gick några sekunder snabbare på 41 sekunder innan jag trött gick ut i banan på upploppet och korsade mållinjen på en ytterbana och stapplade trött av banan på stela ben.

Hela loppet fångades på video så fram med chipsen och starta fredagsmyset lite tidigare!



Jag hämtade mig oerhört fort och stannade kvar och njöt av den trevliga, peppande stämningen, gratulerade mina medlöpare för fina insatser, blev kallad en legendar (!) av Antonio när jag grattade honom till heatsegern, bara en sådan sak, förmodligen p g a mitt idoga bloggande! Såg A-heatet med bl a Anders Szalkai som vanns av Alberto Ramos Huddinge på drygt 16 minuter där Andreas gjorde en kämpainsats och krigade sig in under 17 minuter, stort grattis!

När jag såg hur oerhört slutkörda de snabbaste löparna i A-heatet var - totalt utmattade - så blir jag lite fundersam. Min puls var riktigt hög - 191 i snitt och 198 i maxpuls, likvärdigt med när jag satte PB i somras men ändå tycker jag att jag borde kunna släppa kontrollen lite mera och verkligen ta ut det där sista lilla extra med tanke på hur fort jag återhämtar mig efter målgång på de kortare loppen!

Summa summarum var det en rolig kväll, faktiskt inte tråkigt alls att snurra runt 25 varv, det gick ganska fort att räkna ner. Jag gör mitt näst snabbaste 5km-lopp och är bara 12 sekunder från pers i ett lopp jag ändå upplevde som relativt kontrollerat och lite ryckigt i mitten. I ett jämnare lopp eller om jag hade vågat lite mera i mittenfasen i loppet och gått upp tidigare och dragit hade jag nog kunnat kapa några sekunder ytterligare. Mitt mål var att göra en säsongsinledning som jag var nöjd med snarare än att göra en viss tid! Samtidigt finns alltid tiderna där i bakhuvudet och självklart ville jag gärna under 18 igen men det var inget krav jag ställde på mig själv. Nu åkte jag hem nöjd och är nöjd även nu efteråt och jämför jag känslan på den här säsongsinledningen med Premiärmilen förra året så är det en otrolig skillnad och det här känns såklart så mycket bättre! Pepp!

Avslutar rapporten med bilder tagna av Huddinges duktiga löpare Carl Wistedt.

På väg att bildas två klungor i början

Gäller att hålla tungan rätt i mun...

Ett varv kvar

Målgång