Grispass blev flytpass

Det var riktigt länge sedan. Länge sedan jag genomförde ett riktigt tidigt långpass i grisigt väder. När jag sprang 121 km en vecka i januari genomförde jag flera långpass i blåst och snöfall men det var mitt på dagen och jag var ledig. Inför maran 2012 tog jag flera gånger ledigt från jobbet för att springa långpass och tidiga, riktigt långa långpass i vintriga förhållanden förekom oftare som en del av den mentala träningen inför mina första maratonlopp 2008-2009.

I söndags hade jag planerat 35-36 km väl medveten om att prognosen lovat snö och blåst. Frågade om David vad intresserad och som tur var ville han hänga med en bit och vi valde en varvslinga som är 12 km första halvan på grusväg, andra halvan på asfalt med en hel del kupering. Fördelen är att rundan möjliggör utplacering av dricka vid varvning.

Gick upp kl. 06:00 och åt frukost, en rutin jag alltid följer innan långpass då jag tycker om att vakna till lite före löpningen! Ute friskade det i och snön föll horisontellt och marken var täckt av blöt snö. Såg i alla fall att vinden var byig och inte konstant frisk. Vad tänkte jag? Inte så mycket faktiskt, mitt sinne var neutralt, konstaterande, insåg att de första fyra km och avslutningen på varje varv skulle bjuda på rejäl motvind men att det i skogen i mitten skulle vara både lä och förhoppningsvis också lite medvind. Knackade på Davids dörr kl. 07:00 och vi stack iväg, vinden och snön rakt i ansiktet omöjliggjorde nästan samtal första fyra km och först när vi vek söderut kunde vi undvika de värsta byarna. Lugn fart och vi hann avverka mycket jobb då vi båda bytt jobb nyligen. Ett varv passerade, drickapaus, det andra passerade ganska obemärkt även om en viss trötthet började komma i de småknixiga backarna i slutet på andra varvet. Efter två varv och 24 km tackade jag David för sällskapet, fyllde på med mera sportdryck och gick in i min bubbla, fick sällskap av Petra Månström och Anders Szalkai i Marathonpodden, ett trevligt avsnitt som räckte nästan hela sista varvet. Det hade slutat snöa, vinden hade lugnat sig och lite blå himmel börjat visa sig mellan molnen. Benen var fortfarande ganska lätta och tillät faktiskt 4:30-fart och t o m lite snabbare ibland. Backarna på asfaltspartiet gick bra, 30 km passerades utan problem och känslan var att jag kunnat fortsätta ett bra tag till. Snart var jag dock tillbaka vid min drickaflaska, drack ur det sista sportdrycken och kunde stanna klockan på jämna 36 km efter 2:54(4:50 min/km i snitt, pulsen på 151 eller 75% av HRmax )strax utanför dörren. Längre än så här finns ingen anledning att springa innan Stockholm marathon.

Jag provade en ny sportdryck från Tailwind nutrition som fungerade riktigt bra. Istället för maltodextrin som ger många magproblem (dock inte mig) innehåller den en blandning av dextros och sukros vilket lättare och snabbare tas upp av kroppen. Jag hade gott om energi hela vägen. Med vätska under och som avslutning av passet blev återhämtningen inte alls lidande och eftermiddagen bjöd på simhallsbesök med barnen och benen var väldigt fräscha redan samma eftermiddag. Igår blev det också en 5 km återhämtningsjogg ihop med äldsta dottern. Mycket trevligt!

Den här veckan har jag börjat med helvila idag och så startar jag lugnt imorgon med ett lättare distanspass.