Jag är en matador!

Stolt som en matador for jag fram i tisdags under och efter mitt pass. Mitt skynke var dock blått och inte rött eftersom ett paket från Craft oväntat hade anlänt innehållandes en Elite Run Light Jacket och ett par Elite Run Tights med lätt kompressionseffekt. Peppad av detta gav jag mig ut efter att hustrun kommit hem från sitt Bodypump-pass och vi också hunnit prata lite vid köksbordet.

Veckans fartpass var klassiska 10x1000m, det berömda passet jag bara provat en gång tidigare. Nu är jag i strålande form och var nyfiken på utfallet. De fem första fram och tillbaka på min klassiska tusing, en cykelbana som är hyggligt platt och rak men det blev för tråkigt med fem till på samma sträcka och kvällens hundar med matte/husse i koppel var inte överförtjusta när jag for förbi för tredje gången så jag fortsatte ner mot centrum, där det blir lite knixigare med rondeller och korsande vägar som ska passeras. Redan på tredje intervaller tyckte jag benen började stumna och jag var beredd på att förkorta passet men på varje vila återhämtade jag mig fint och kände mig fräsch när jag igen startade nästa. Från den sjunde och framåt var jag tröttare men jag behövde aldrig sänka farten trots att den sista intervallen fick springas i den 400m långa men flacka backen som leder hem igen. Jag försökte tänka bort tröttheten genom att fokusera på tekniken och lyckades väl hyggligt. Sedan kan jag inte hjälpa det, men det är spännigt roligt och såklart töntigt (att tycka det är roligt) att i hög fart blåsa förbi promenerare.

3:37'/km i snitt. Jag har sprungit tusingar fortare men då har det var fyra eller fem med längre vila. Jämfört med passet i julhelgen sprang jag mer än 10 sek/km snabbare per kilometer nu. Träning är en sak och tävling är en sak men jag har inte varit nere på 37 minuter på milen sedan maj 2012 och nu känner jag att jag har en bra chans att förbättra mitt gamla milpers rejält och kanske också närma mig 36:XX på milen. Premiärmilen fungerar inte med familjekalendern men Påsksmällen i slutet av april kanske jag springer fast den banan inte är lika snabb.

Rubriken då? Bara ett av dessa alltför vanliga misstag i fruktbranschen nuförtiden. När Magnus kommenterade mitt pass med att "Du bygger maraformen steg för steg" blev maraformen "matadoren" i hans äppletelefon så ser ni en stolt matator fara fram längs vägarna så vet ni vem det är. Om jag inte tyckte att tjurfäktning är ett grymt djurplågeri kanske jag t o m skulle överväga att komplettera löpargarderoben med cape, basker och svärd...