Jag tittade tillbaka i träningsdagboken och jämförde med perioden januari-mars 2014 och ser att mängden i år är lika som 2014, jag ligger t o m lite plus i år jämfört med förra året. Jag sprang fler långpass förra vintern än jag gjort i år framförallt i januari då jag var ledig men jag hade samtidigt lite av en småstrulig januari 2014 och var sjuk. Jag hittade ett par längre bra, snabba pass, i övrigt ser jag inget som "står ut". Ändå är det lite av en deprimerande jämförelse!
Fjärde mars 2014 sprang jag Storängsözet på 17:52 och därefter sent i mars 2014 - den månad jag sprungit mest, 270 km på en månad - och början av april var jag i vad jag nog skulle vilja kalla mitt livs form! Jag sprang 17 km i 3:57-fart och minns att det där passet kändes mer kontrollerat än vad 7-8 km i samma fart känns just nu. Jag sprang mitt livs snabbaste tusingar, 10x1000m med 1 min gåvila 11 mars och snittade dem på 3:37 min/km och i april 8x1000m med 3:32 min/km i snitt.
 |
| Före passet 22 mars 2014 där jag sprang 17 km i 3:57-fart och tyckte det kändes riktigt kontrollerat. Ett av flera lyckade nyckelpass innan Stockholm Marathon förra året! |
Jag hittar heller inga noteringar om att jag kände mig snorig och förkyld vilket jag gör nu mest hela tiden och nej, jag är inte pollenallergisk vad jag vet (vilket jag också kollat) även om jag trott det flera vårar då jag gått omkring och nyst.
Imorgon är det Storängsözet 5000 m igen men jag är inte anmäld i år. Det vore riktigt roligt att springa och lite sugen är jag men det vore ännu roligare om jag kände mig 100% frisk och lite snabbare än jag gör nu även om tävling är bästa träning. Nej, jag vill helst bli av med förkylningskänningen innan jag maxar på 5000 m. Kanske är det sedan att "bara" ge mig ut och springa 5 km det snabbaste jag kan och planka förra årets pass för att framkalla fjolårets hysteriska form? Det har känts skönt att inte ha några tävlingar inbokade men nu börjar tävlingssuget komma smygande lite. Kanske springer jag Påsksmällen i Enhörna annandag påsk även om jag kanske hellre skulle leta upp någon ny tävling jag inte sprungit förut, för variationens skull.
Jag har tränat på riktigt bra länge nu och sprungit fler dagar än jag brukar per vecka och det innebär att de flesta pass springs med ben som inte är så pigga. Jag kommer fortsätta någon vecka till men sedan kommer jag eventuellt prova att minska antalet pass något och se om jag då kan hämta hem lite form efter all den här genomförda träningen.
 |
| Storängsözet 2014. Fotograf. Carl Wistedt. Att springa sig i form... |
 |
| ...eller är det bara att hålla tungan rätt i mun så kanske formen kommer...? Foto: Carl Wistedt |
Jag är inte heller pollenallergisk - det har jag kollat. Lik förbannat har jag käkat pollenmedicin de senaste 20 åren för våren och sommaren är vidriga ur snor, host, kli, nysningar-perspektiv. Jag reagerar även på mögel, damm, olika blommor osv. Björk är rena marodören. Men som sagt allergitester visar inget.
SvaraRaderaJag har däremot lärt mig att gluten och pollen är en vanlig korsallergi. Jag har sedan årsskiftet inte ätit gluten och ser nu med spänd förväntan fram emot hur jag reagerar under denna pollensäsong. Än så länge verkar det lovande.
Det kan vara värt att pröva?!
Skumt Patrizia men ja, korsallergi är ju vanligt. Jag har inga allergier alls mot pollen, pälsdjur, födoämnen etc. Inte heller någon överkänslighet mot gluten så det känns inte troligt. I så fall skulle jag nog känna av detta året runt.
RaderaVet att en del bara korsar tex björk och gluten. Inte heller jag är glutenintolerant i övrigt. Men ja skumt!
RaderaMan kan ju vara känslig för gluten utan att vara helt intolerant eller allergisk men i mitt fall tror jag inte på det, jag skulle märkt det i så fall och mera året runt.
RaderaKlarar inte av att titta tillbaka. När jag var som snabbast 2011/2012 så snittade jag 300 km/månad minst och körde ofta två kvalitetspass/vecka. Jag är inte ens i närheten av det än mindre de tider jag presterade då. Dock verkar många tror att jag fortfarande ligger där. Har ju haft en del svackor de två senaste åren och har ju inte heller tränat för att vara snabb på milen eller halvmaran.
SvaraRaderaHärligt att se att du hela tiden förbättrar dig! Bra att du även tagit lite paus i tävlande så att du kan återhämta dig mentalt. Man kan inte på sikt bara rusa vidare till nästa grej och efter urladdningen på SM förra året förstår jag att du behövt återhämtning. Härligt att du nu känner dig på G igen även om kroppen kanske trilskas lite. Jag tror du kommer göra en kanontid på halvmaran i år för att sen avsluta året med målgången i Central Park med ett leende på läpparna! KRAM!
Du har ju så tydligt ändrat fokus i din träning Eva längre utmaningar i terräng nu än Varvet och milen. Klart det blir lite "tråkigt" att jämföra farter då! Jag hoppas i alla fall kunna fortsätta utveckla mig. Förra säsongen tävlade jag rätt flitigt för att vara jag vill säga och persade på milen två gånger, rejält på maran och halvmaran. Jag kände väldigt tydligt efter Vintermaraton att jag tävlat klart för säsongen men nu börjar jag bli lite sugen igen, så fort jag känner mig frisk och att jag kan göra mig rättvisa. Kommer nog springa Stockholm halvmaraton i september och det vore roligt men en halvmara även i vår, får se om jag hittar någon. Den där målgången - något att se fram emot :-) kram!!
RaderaKänner igen den där jobbiga små-snuvan som bara hänger i och vägrar att försvinna (eller för den delen bryta ut). Jag längtar efter den degen då jag får springa ett lopp helt frisk utan att känna av någonting. Förra året var det så i maj (Kungsholmen runt och Sthlm mara) men i övrigt har jag alltid en liten snuva, känns det som. Men går man till läkare så är man enligt dem full frisk.
SvaraRaderaHoppas du kryar på dig.
Du har småbarn, det kan du glömma de närmaste tre åren Anders :-) skämt åsido, känner igen mig, snart är det vår och försommar då blir det bättre, tack!
Radera