Igår - en arbetsdag utan någon löpning inplanerad efter söndagens 21,2km - startade vi och det blev direkt väldigt tydligt vilket stillasittande arbetsliv jag lever.
Somewhere, something went terribly wrong...
En vanlig arbetsdag ser lite förenklat ut så här för mig: Gå ca 300m till busshållplatsen och SL-bussen som tar mig de 15km till mitt arbete (det händer men alltför sällan att jag springer den här sträckan i någon riktning). Arbetsdagen tillbringar jag mycket framför datorn, på en hel del möten i huset där jag arbetar eller i byggnaderna nära intill. Avbrotten består av mycket korta promenader till kollegor, skrivaren eller kaffeautomaten. Mitt på dagen går vi till lunchmatsalen som ligger kanske 700 meter från kontoret innan eftermiddagen fortsätter på samma sätt som på förmiddagen och jag slutar dagen med att gå på bussen alldeles utanför huset jag arbetar i. Efter 25 minuters bussresa går jag återigen de 300 meter till hemmet. Kvällarna ser väl ut som kvällar gör i de flesta barnfamiljer, skjutsa något barn till någon träning och kanske träna något själv men igår var det inte mycket sådant på programmet.
Det här är en beskrivning av en stillasittande vardag jag tror jag delar med en stor del av Sveriges befolkning och när jag kom hem igår hade jag inte ens gått hälften av de rekommenderade 10 000 steg vi bör gå dagligen. Endast med hjälp av en kort kvällspromenad med min fru kom jag till slut upp i 7500 steg totalt.
Idag med hjälp av 11,4km lunchlöpning (för att komma upp i 150km i augusti, siffernörd vem jag??) i form av en "Staffanmil" (distanslöpning med fartökning till tröskelfart var tredje kilometer, 4:01, 3:55, 3:48 min/km) ser naturligtvis siffrorna mycket bättre ut.
Tack löpningen för att vi har hittat varandra!