torsdag 19 maj 2011

Lost in the Forest - all alone

Efter två dagars intensivt jobbande var det underbart att igårkväll snöra på sig löparskorna för en halvtimmas löpning i skogen. Jag hade Garmin kvar på jobbet men igår hade jag verkligen behövt den för jag sprang vilse!

Skogen nära mig begränsas av järnvägen på enda sidan och vägar på de andra men jag hade ingen lust att komma ut på andra sidan och helt plötsligt springa 20km runt skogen när jag tänkt mig en kort rensa-skallen runda.

Tanken var att hitta en närbelägen sjö jag aldrig hittat fram till. Sprang söderut på en relativ löpvänlig stig där jag kunde höja farten bitvis och det var en underbar känsla! Kom till ett kalhygge och 100m bort stod en älgko med en kalv och tittade på mig. Fortsatte en bit till, såg en uggla sväva bort mellan träden och efter ca 15 min löpning såg jag sjön mellan träden och jag lämnade stigen och sprang obanat men det var så sankt att jag inte kom ända fram och här någonstans måste det ha blivit fel.

Jag hittade inte tillbaka till där jag lämnade stigen och jag trodde nu att jag fortsatte bort när jag i själva verket måste ha sprungit i någon slags cirkel för jag sprang i själva verket hemåt igen. Kände ändå inte igen mig och tänkte efter en stund att "nä, nu vill jag inte fortsätta längre, jag vänder och kutar hemåt". Vände och efter en stund hade jag igen kalhygget på vänster sida när jag förväntat mig att nu ha det på höger sida om mig. Jag brukar alltså påstå att jag har bra lokalsinne! Klockan närmade sig 21.00, det var mulet så jag fick ingen vägledning av solen och jag insåg att jag helt plötsligt var vilse och för en stund var det inte så lattjolajbans där i tystnaden!

Lugnade mig och bestämde mig ändå för att fortsätta bort från kalhygget i vad jag trodde var riktining bort och trodde jag skulle komma ut vid Jägarskogen, ett naturreservat 4km hemifrån vid sjön Yngern (en av Sveriges renaste insjöar, det Ingmarie är något för din vattenlöpning!) men blev förvånad (och lättad) när jag till slut istället skymtade järnvägen mellan träden och kunde kuta de 500m hem.

Det dråpliga var att vid järnvägen träffade jag två tjejer på Mountainbike som frågade mig "vart går den här stigen" och jag svarade med ett leende: "Tro mig, ni vill inte anlita mig som guide" och förklarade att jag precis sprungit vilse. Totalt blev det 40 minuter löpning, uppskattningsvis ca 8km, ibland snabbare än femfart, ibland långsammare. Nästa gång får Garmin följa med. Jag vill ju åtminstone kunna se var jag varit när jag väl kommer hem...

11 kommentarer:

  1. Haha! Det där känner jag igen allt för väl! Själv är jag känd för att sakna lokalsinne så visst "händer det" att jag springer vilse :)

    SvaraRadera
  2. Du kan ju i alla fall skylla på att du inte hade karta och kompass :-) Jag tror att det var något i luften. Eller så hade Bysen kommit från "öin" och hälsat på.

    SvaraRadera
  3. Kanske dags att ta med telefonen om du ska springa obanad terräng ensam? :)

    Tur att du kom hem!

    SvaraRadera
  4. Låter i alla fall som ett pass som uppfyllde sitt syfte att rensa hjärnan på jobbtankar. Tur att du hittade hem!

    SvaraRadera
  5. Yngern är uppskrivet! Låter som en dröm! Men är det ok att jag kommer och skitar ner den tror du? ;-) Tycker du fick till ett perfekt rensahjärnan-pass!

    SvaraRadera
  6. Usch, det kan minsann suga rejält i magen när man är vilse. Paniken kryper på.
    Själv har jag bara sprungit vilse när jag haft med mig karta och kompass. Då stirrar jag så intensivt på kartan att jag hale glömmer bort att se mig omkring. Vips - noll koll på vad jag är.

    SvaraRadera
  7. Det är då man skulle vilja haft en gps-klocka som loggade hur man sprang för att kunna skratta åt väl man är hemma igen... Skönt att det gick bra!

    SvaraRadera
  8. Inget vidare att springa vilse, man känner sig rätt liten vilse i en skog när det börjar skymma.

    Måste ju ändå vara bra för att rensa hjärnan, de där sakerna på jobbet där du inte ha tänkt på vilse och med älgar som stirrar på dig :-)

    SvaraRadera
  9. John, :-)

    Ellinor, frågan är hur mycket bättre det blivit med karta och kompass...

    Roger, bra idé! Den slog mig också, men å andra sidan, vem hade hittat mig ;)

    Sofie, tack! Och du har helt rätt, hade inte en tanke på jobbet där ute i spenaten!

    Ingmarie, ha ha, det är nog inga problem, välkommen hit när du vill!!

    Bureborn, ja, känslorna rusar iväg med en fast man vet att man (fågelvägen) inte är så långt borta!

    Niklas, precis, jag är sugen på att ge mig igen på samma runda fast nu med Garmin på armen för att få det plottat på kartan!

    Thomas, precis, och som sagt, hade inte en tanke på jobbet så visst var det effektivt!

    SvaraRadera
  10. Polisen har värmekamera i helikoptern och så länge du springer avger du en hel del värme. Det kunde ha blivit ditt första Ultra-lopp i obanad terräng! :)

    SvaraRadera