Brutit ett mönster

Dagens 15,4 km stängde november på 203km löpning, återigen en mycket bra månad för att vara jag! Två långpass, ett pass med kortintervaller och ett par snabbdistanser i M-pace, i övrigt ospännande distanspass. Snittfarten över månaden 4:39 min/km, helt OK! 


varje kilometer bokförd sedan 1/1 2007...call me morbid...

Tittar man på bilden ovan så har föräldraledigheten satt sina spår i träningsdagboken! Det syns tydligt att jag brutit ett mönster. Räknar jag bort 2007 när jag sprang så "lite", så ser man ett mönster 2008-2010 när jag sprang Stockholm marathon med en ökad träningsmängd fram till maran och därefter en minskning. Senaste månadernas föräldraledighet har gjort att jag kunnat träna på bra och därför ökat på mängden under andra halvåret 2011 istället. Under sommaren sjönk mängden något, något jag nog inte är ensam om. Semesterresor och frånvaron av rutiner och fasta tider gör att man tränar mindre och mindre strukturerat, trots att intentionen ofta är den motsatta när man är ledig.

Idag kände jag mig dock ganska sliten, körde lite fartlek och teknikfokus i början med fokus på snabba fotisättningar, hög hållning och stegfrekvens och avslappnade axlar och armar. Under andra delen av passet blev det distans i måttlig fart, kände mig rätt orkeslös och tog några pauser på trötta vader som inte var så springsugna längre. Kanske är det fortfarande förkylningen som härjar, kanske satt måndagens snabbdistans kvar i benen eller kanske är det faktiskt så att höstens ökning av kilometrarna börjat sätta sina spår och säger till mig att kroppen nu vill springa lite mindre i december?

Jag jagar inget specifikt mängdmål för året och även om jag drastiskt minskar mängden i december kommer jag ändå att ha sprungit mer i år än jag gjort innan.

Vaderna fick en omgång med brödkaveln efter passet och imorgon blir det helvila så får vi se sedan hur snabbt benen blir sugna på en löprunda igen!

Fler som känner sig lite slitna så här års? 

Olika

Såklart blev det aldrig något pass igår kväll, det var alltför trevligt inne i värmen och trots att det faktiskt inte blåste så farligt så fällde en hagelskur och Garmins dåligt laddade batteri avgörandet!

Den tredje november testsprang jag 11km i en fart som gör maran under tre timmar, dvs något snabbare än 4:15 min/km. Min tanke är att OM jag i vår bestämmer mig för att verkligen satsa på det målet så vill jag då ha sprungit ganska många kilometer i just den farten och fått den att kännas hyggligt bekväm. Därför kan man säga att jag är i någon slags "testa hur det känns"-fas just nu. Trots att jag nu sprungit halvmaran tre gånger snabbare än 4:15 min/km (1:30) så tycker jag nämligen fortfarande det är en fart som är lite svår att "hitta" det blir gärna lite för snabb löpning istället.

Jag sprang då, den tredje november, 11km med en snittfart på 4:12 min/km där första halvan gick lite fortare 4:08 min/km men där jag sedan slog av lite på takten och läser i träningsdagboken att jag då skrev "...och då kändes det såklart mera avslappnat och lättare. Ett bra och kontrollerat pass."

Lätt och avslappnat kändes det inte idag då det efter två dagars vila blev en replika på passet den tredje november, idag totalt 16km varav 10km @ 4:12 min/km där första halvan igen gick lite fortare, runt 4:08-4:09 min/km. Jag hade tänkt springa 12km i M-fart som jag nu kallar de här passen men redan halvvägs på den snabbare delen började jag förhandla med mig själv om att förkorta passet och då jag fick slita alltmer för att hålla farten i slutet så nöjde jag mig efter milen.

Visst, formen kan variera mellan olika dagar och inte minst över en hel månad, det blåste fortfarande ganska duktigt idag, jag har dessutom varit förkyld nu en tid och har också slarvat med att äta mina järntabletter som jag behöver ta regelbundet för att hålla mitt Hb och järnvärde på en bra nivå. Men ändå, tänk att två så lika pass kan kännas så olika!

Återstår

Återstår gör kvällens pass och det fjärde som jag tänkte hinna med den här veckan. Tänkte springa det efter lunch men så blev vi bjudna på just lunch hos goda vänner och blev sittande där ganska länge vilket var trevligt.

Nu är stormen här! Det kan vara mäktigt att ge sig ut och känna på naturens urkrafter men det är kanske klokast att ikväll välja en runda som inte har så många granar tätt intill vägen, för det är väl dem som faller lättast? Det återstår alltså att se om det blir något pass ikväll när hustrun kommit hem från julmiddagen, alternativt när lilltjejen somnat. Någon snabbdistans i M-fart blir det däremot inte, såvida jag inte hittar en runda med enbart medvind...

Det är mycket som återstår förresten, resten av livet till exempel. Såvida jag inte får en gran eller en takpanna i skallen under kvällens löprunda vilket återstår att se. Var rädda om er därute i blåsten!

Pulsande

Yngsta dottern har en rejäl förkylning, funderar på om det kan vara RS-virus med tanke på hur segdraget det är och hur mycket slem som produceras. Själv hanterar jag det bättre även om jag också är småförkyld och går och nyser.

Träna kan jag göra men jag tar det lite lugnare och igår blev det ett lugnt distanspass som inte var så spännande. Bestämde mig för att springa på puls och inte låta den gå över 160 bpm (min maxpuls är 203). Det gick hyggligt även om pulsen ibland kravlade sig över 160 i någon backe, ibland var den å andra sidan nere under 150, farten varierade mellan 4:50-5:10 min/km och det kändes som om jag trippade fram och mitt löpsteg blev bra mycket bättre när jag struntade i pulsen och sprang sista 500m hem i för mig mera naturlig 4:40-fart, totalt 13 km @ 4:59 min/km med en snittpuls på 157 bpm i alla fall så det blev godkänt.

Väl hemma blev det pepparkaksbak och glöggpremiär - mysigt! Känner jag mig lite mindre snorig imorgon blir det pass i M-fart igen, tusingar var också länge sedan men det får vänta några dagar till!

Det lite för snabba långpasset

Långpass, vilka associationer framkallar det hos er?

Ni som hängt med här ett tag vet att det inte är mitt favoritpass då jag säger att det tråkar ut och stressar mig. Stressar mig gör det inte för närvarande då jag kan springa på vardagar men att det tråkar ut mig försöker jag fortfarande hantera. Visst är det skönt att njuta av natur och frisk luft, även i duggregn, snålblåst och tre plusgrader som idag och låta tankarna flyta omkring men mina tankar kan flyta omkring ganska bra även i lite högre fart och det är lätt hänt att benen drar iväg i vanlig distansfart trots att skallen vet att benen idag ska springa lite längre än vanligt.

Idag på förmiddagen blev det ett kortare långpass, 22,1km med en snittpuls på 171 @ 4:37 min/km, vilket nog var lite för snabbt eftersom det bitvis kändes ganska slitsamt. Första milen ganska lätt runt 4:40-fart sedan erbjöd motvinden en chans att sänka farten men efter ett tag var jag ändå tillbaka på 4:35-4:40 min/km och avslutade passet lite förtid p g a det trista vädret, ganska sliten, med en kilometer på 4:11 min/km.

Jag har tidigare sprungit både klart längre, en bra bit över 30km på träning i den här farten inför maran 2010 och snabbare långpass men just idag kände jag att det gick lite för snabbt, ett bra riktmärke just nu för mina långpass tror jag snarare ligger mellan 4:45-4:50 min/km för att få den där riktigt lätta känslan, bara jag inte blir så uttråkad...

I  träningsprogram eller artiklar läser man att långpasset ska gå i pratfart, kan man inte prata med en eventuell kompis springer man för fort. Springer man för fort påverkar det naturligtvis återhämtningen och därmed kanske resten av träningsveckan även om jag inte märkt så mycket av det själv. Springer man för hårt kanske man också tränar "fel system", man kanske springer på mjölksyratröskeln eller t o m går över den och tränar anaerobt när pulsen drar iväg i någon tuff backe och många påstår då att långpasset förlorar sitt syfte, nämligen att träna aerob uthållighet och förbränning i låg intensitet under lång tid. Jag vet inte hur det är med den saken, om passet förlorar sitt syfte - vet ni? - och visst är det en träningssak men jag har förbaskat svårt att ligga och bromsa, speciellt när jag i bra form.

Jag gör som en viss f d chefredaktör för en viss löpartidning brukar göra, jag avslutar med en låt, den här förträffliga popdängan både inledde och avslutade dagens långpanna. Refrängen gör mig alltid på riktigt bra humör av någon anledning. Hoppas ingen såg eller hörde mig där jag sprang och trummade och sjöng med ute i skogen...

Skruva upp volymen så kör vi!

Tillbaka efter förkylning men tar det lite försiktigt vilket inte träningsdagboken skvallrar om

Jag har varit ganska frånvarande från bloggen några dagar. Förkylning och fullt upp med annat i helgen stavas förklaringen. Även om vi lade ut underarbete och tapetsering av sonens sovrum på en målare den här gången blir det ju en hel del jobb ändå med att iordningsställa allt! Det saknas inte (lek)saker och andra prylar men efter en hel del monteringsarbete och utrensning av gamla saker börjar det se riktigt bra ut och klart mindre rörigt än vad det var förut!

Innebandyturnering i Eskilstuna i lördags. Sonens lag spelade riktigt bra och vann två av tre matcher och förlorade den sista med knappa siffror, 6-8. Längst upp på läktaren i den fräscha hallen fanns både löpband, cross-trainer, roddmaskin och diverse andra gym-maskiner men då jag var snorig och hade en Hellner-backe i halsen blev det ingen träning. Hade ju inte heller förberett för det.

Jag har ändå genomfört två löppass sedan förra inlägget. Söndag kväll var jag betydligt piggare och körde ett riktigt hardcore-pass. Inte hardcore i betydelsen att jag sprang särskilt hårt, drygt 12km @ 4:41 min/km med en lite snabbare kilometer på 4:07 som avslutning, utan p g a vädret! Ett par plusgrader, kolmörker och ett duggregn som gjorde att det bara var vi hängivna löpare som var ute och luftade benen. Jag hade sett betydligt bättre om jag lämnat glasögonen hemma, helt klart!

Igår ännu ett distanspass över 10km i 4:30-fart med 2 x 2 + 1km i M-fart insprängt, där de snabbare fem kilometrarna gick i intervallet 4:11-4:15 min/km. Känslan var att jag fick slita lite mer för det än när jag sprang 11km i M-fart häromveckan vilket jag tar som ett tecken att förkylningen fortfarande sitter kvar lite i kroppen och att kroppen inte riktigt är redo för några tuffare pass än så här på ett tag ännu.

Idag vilodag då jag inte gjort många knop vilket varit skönt. Imorgon förmiddag tänker jag ge mig ut på ett lugnt långpass och siktar sedan på ytterligare ett par pass senare i veckan så att jag får ihop fyra pass den här veckan.

Jag har hittills sprungit 1728km i år och det innebär att trots att jag inte sprang några långpass under våren så kommer jag slå min toppnotering på 1880km från förra året utan att behöva springa extra mycket nu sista veckorna. Siktar nu på att komma upp i 1900 km vid årets slut.

Hur många kilometer har ni läsare sprungit i år?

Inte så mycket men mycket ändå

Gårdagens mycket lugna distanspass över elva kilometer i femfart förtjänar ingen längre beskrivning, lugnt och skönt men med en lätt förkylningskänning. Jag ville ändå springa eftersom idag och imorgon har det varit och blir det fullt upp med annat. Därför inte så mycket intressant att skriva om idag såvida ni inte vill läsa om:

- Att dagen tillbringats på Ikea för att handla ny förvaring till yngsta sonens nytapetserade sovrum och att rummet just nu ser ut som ett bombnedslag med gamla saker som ska slängas och nymonterad förvaring som nästan är på plats och ungefär en miljard prylar som ska förvaras någonstans så småningom.
- Att resten av helgen bjuder på ganska mycket innebandy för äldsta sonen vilket betyder att jag får stå över ett långpass ihop med min löparkompis David imorgon.
- Att min fru är på tjejmiddag medans jag nu sitter här och slösurfar med IPaden och ett glas rött och huset fullt av ungar (fyra egna plus en kompis) som jag precis utfordrat med spaghetti och köttfärssås.
- Att det varit några riktigt ledsamma dagar här hemma då dotterns favorithäst på ridskolan fick lämna jordelivet idag på förmiddagen på grund av sjukdom. Han fick ändå 24 år med massor av fina tjejer som brydde sig om honom på ridskolan!
- Att stavningskontrollen på IPaden gör det här inlägget helt obegripligt om jag inte kontrolläser det innan publicering.

Så kan det vara en fredag i november! Inte så mycket (träning att skriva om) men mycket ändå. Eventuellt blir det ett kort lätt löppass redan imorgon men det vore bara bonus. Räknar istället med att nästa pass blir när vi kommer hem från sonens innebandyturnering i Eskilstuna på söndag eftermiddag.

Tills dess, ha trevlig helg!

Känner att jag upprepar mig

Just nu känner jag att både träning och bloggande börjar gå lite på tomgång och jag känner att jag upprepar mig när jag skriver om pass jag genomför.

Tur ändå att jag är i riktigt bra form och löpningen känns lätt vilket förhoppningsvis inspirerar några av er som tycker att det är tungt att träna nu i höstmörkret? Det vore väl inte lika roligt att läsa om utebliven motivation och tunga, tråkiga löprundor? Men kanske är det ändå lite tjatigt att beskriva ytterligare ett pass där löpningen gick så lätt vilket den gjorde igår igen då jag sprang ett vanligt distanspass över 12km.

Det var tänkt just som ett vanligt lätt distanspass men farten hamnade snart strax under 4:30 min/km och plötsligt sprang jag i tänkt marafart i mina lätta Adios, en löpglad sko som gör att det är lätt att det går lite fortare än tänkt på passen. Det hela slutade med att de sista åtta kilometerna sprangs i eller omkring 4:15-4:20 min/km och de två sista progressivt på 4:09 och 4:06 min/km utan att jag på något sätt tog ut mig. Och jag som tänkte springa det här passet i M(arathon)-fart imorgon kväll, försöker nog byta ut det passet mot ett lätt distanspass istället...

Det mest noterbara som hände på passet igår var att jag tvingades till en gångpaus på några minuter. Den här rundan går förbi ett stall med travhästar och det här är inga gulliga hästapollar man stannar och matar med lite gräs utan muskulösa kraftpaket. En av dessa stora, vackra hästar leddes framför mig på grusvägen av sin skötare som pratade i sin mobil och hästen klippte nervöst bakåt med öronen så jag vågade inte passera utan avvaktade till skötaren lade märke till mig och tog hästen åt sidan så att jag kunde fortsätta på min löprunda.

Höstintervaller 12x400m

Gav mig själv lite egentid på idrottsplatsen i Farsdagspresent igår. Det var ett bra tag sedan jag genomförde ett intervallpass på bana och eftersom Enavallen ligger en lagom uppjogg från svärföräldrarnas hus fick det bli ett pass där. I och för sig sprang jag inte närmaste vägen utan använde 5km uppjogg till att vakna till.

Efter jag gjort första kurvan på bana ett hjälpligt fri från alla höstlöv satte jag igång med passet, 12 x 400m, som vanligt med 1 min ståvila. Intervallpass på förmiddagen är inte min favorit och det kändes ganska segt till en början.men jag genomförde ändå en jämn serie även om det inte riktigt kändes så då vissa varv var riktigt sega. Det var ändå lite mysigt att springa runt helt själv med löven och en och anna kråka som enda sällskap! På de fem sista började syran ge sig till känna på upploppet och de sista var riktigt sega hela vägen men jag lyckades ändå genomföra alla i hyggligt jämn fart och avsluta med de två snabbaste.

EFTER lövstädning av bana 1...

Bara jag och höstlöven på IP idag

Så här blev det, en serie jag är nöjd med tanke på att det var på förmiddagen. Hade ingen tanke på att köra speciellt hårt och blev faktiskt lite förvånad när första gick så snabbt som 1:21 och då blev riktmärket att genomföra en jämn serie. Korta intervaller kanske inte är ett nyckelpass nu under grundträningsperioden men å andra sidan är det nog inte fel att låta benen få känna på lite fart om det är precis ett sådant pass man känner för att genomföra, lite lustlöpare som jag är. Totalt med upp-och nerjogg över 14km löpning och en vecka med fyra pass och 60km in i träningsdagboken, vilket jag är mer än nöjd med!

För den tidsintresserade....

Löparryggsäck till transportlöpning i vår!

Jag har köpt en löparryggsäck från Wiggle. Efter läsande av lite trådar på Jogg.se och funderingar vad jag egentligen är ute efter så föll valet på Inov-8 Race Elite 15 där siffran 15 står för antalet liter, en enkel ryggsäck framtagen med fokus på låg vikt. Jag var ute efter en säck som inte är alltför liten utan rymmer lite ombyte utan att för den skulle vara för skrymmande och tung och efter testlöpning tror jag mig ha hittat precis vad jag var ute efter!

Tanken är att i vår försöka få in transportlöpning till/från jobbet lite oftare, åtminstone en gång i veckan till att börja med, för att på ett enkelt sätt behålla volym i träningen när jag börjar jobba igen. Jag har 15km till jobbet på ganska springvänliga småvägar men hittills har jag tyckt det varit för krångligt med logistiken (ombyte, nycklar, skor, vad måste jag ha med mig hem, vad kan jag lämna på jobbet o s v...) och när jag provat att springa med ryggsäck så har jag aldrig gillat det eftersom de vanliga ryggsäckar jag provat suttit ganska värdelöst på ryggen vid löpning.

I tisdags packade jag säcken halvfull med kläder och tog med den på ett första testpass distans och redan när jag satte den på mig den kände jag att den verkligen satt tight och som gjuten på ryggen. Under löpningen som stundtals gick ganska snabbt, ner mot 4 min/km kände jag knappt att jag hade den på ryggen, den sitter verkligen på plats, rör sig knappt någonting i sidled och är så pass smal att armrörelserna inte alls påverkas.

Säcken är framtagen med fokus på enkelhet och låg vikt vilket märks, den väger nästan ingenting, den har bara ett stort fack med längsgående dragkedja samt ett par mindre fack för förvaring av småprylar i fästet runt midjan.

Ett testlöp säger ju inte mycket men jag tror verkligen den erbjuder precis det jag var ute efter och att den kommer hjälpa mig få till transportlöpning lite oftare än tidigare!

Lätt distans med löpglädje och årets längsta långpanna

Skrev i förra inlägget att jag skulle ta det lugnt på tisdagens distanspass för att spara mig till gårdagens långpass.

Så blev det inte riktigt utan distanspasset blev ett sånt där härligt pass med mycket flyt och löpglädje och jag fick snarare ligga och bromsa för att inte springa fortare ändå. Jag testsprang också en löparrygga som jag köpt från Wiggle och som jag kommer skriva om i ett inlägg snart och den satt helt perfekt och det kändes knappt att den satt där! I alla fall tassade jag runt 9,2 km @ 4:25 min/km med lätt känsla hela vägen.

Så igår blev det långpass, denna gång utan vagn då hustru och dotter var på annat håll. Dryga två timmars löpning en kylig men solig höstförmiddag och det var otroligt skönt, åtminstone där solen låg på! Iväg i vanlig distansfart och första milen flöt lätt runt 4:35-4:40 min/km där jag sprang fram på grusvägar ner mot Mälaren på en ny runda lite längre västerut än mina tidigare långpassrundor. Efter ca en mil gjorde jag en tur-och retur-avstickare ner till Björnnässtrand, ett sommarstugeområde vid Mälaren och som jag varit lite nyfiken på men Heureka vad backigt det var och jag tillät mig själv lite Gallowalking, för att inte låta pulsen och ansträngningen dra iväg allför mycket. Farten hamnade ändå strax under fem minuter per kilometer.

Någonstans runt 16-17 km började det ta emot lite mentalt, jag var lite frusen i mina två lager (underställ och Craft-tröja/jacka) och benen började bli stela, tog en kort paus för att sträcka ut lite men njöt samtidigt av att springa i nya, vackra omgivningar på grusvägar bland gamla knotiga ekar och hästhagar. Passerade halvmaran på 1:40 och tillbaka på asfalten och lite plattare omgivningar gick det lite lättare igen. Nu började det också bli tråkigt, jag ville mest hem och tog ytterligare en kort paus innan jag från ca 25km kunde avsluta med ett par sista kilometer i riktigt god fart runt 4:20

Det längsta passet i år, 28,1km @ 4:42 min/km och snittpuls på 80% av HRmax vilket kanske är lite för hög ansträngning när man som jag är lite långpassovan just nu och förmodligen sprang jag lite för snabbt. Det är en träningssak att lära sig springa långpassen lite lugnare men just nu blir jag riktigt uttråkad av att springa någon längre stund runt 5 min/km och farten på det här passet upplevde jag som behaglig i princip hela passet, det var mera benen som reagerade med lite ovana av att vara ute och kuta så länge.

Att man blir lite seg i ett par timmar efter långpass hade jag också glömt bort men det är väl också en vanesak...

"Du vet att du är en Löpare..." och kanske dags att plocka fram de långa tightsen

...Är titeln på en hysteriskt lång men ganska rolig diskussionstråd på jogg.se där jag själv tidigare bidragit med ett par inlägg till de övriga mer än 500 bidragen. En sådan tanke slog mig i lördags när vi klev av 69:ans buss mot Blockhusudden på Djurgården i Stockholm och den första tanken som slog mig var "Här passerar ju Stockholm marathon-banan efter ca 18-19 km i början på andra varvet".

Igår var en fulltecknad dag då ny ventilation installerades i det täta hus byggt i början på 80-talet som vi bor i. Vi har haft en del problem med kondens eftersom den gamla ventilationen var felinstallerad och nu verkar det redan fungera mycket bättre efter justering idag. Alltså ingen träning igår förutom ett tiominuters styrkepass framför TV-nyheterna och det var en hel evighet sedan. Inte sedan jag såg på nyheter alltså utan sedan jag genomförde ett hemmastyrkepass. Av döma av träningsvärken i magmusklera idag tog det bra!

Imorgon finns en lucka på ett par timmar när jag faktiskt tänker ge mig ut på ett långpass. Därför tänker jag också ta det lugnt ikväll på det distanspass jag ska sticka ut på om cirka en timme. Termometern visar bara två plusgrader så det ser ut som det blir premiär ikväll för långa tights!

Resten av veckan kommer nog att innehålla en vagnsjogg på fredag och ett lättare intervallpass på bana på söndag, kanske 12x400m med 1 min ståvila, ett roligt pass jag inte sprungit sedan i somras någon gång!

Säsongsvila light den här veckan?

Många tar nu tar en period utan löpning - säsongsvila . Det gör inte jag. Jag är varken skadad, sliten någonstans eller omotiverad eller känner för att ta en paus från löpträningen och då tror jag inte heller jag behöver vila?!

Jag tog några lugna dagar efter Hässelbyloppet och det kändes fullt tillräckligt då. Sedan har jag, som så ofta efter ett lopp, varit i bra form och sprungit några riktigt bra pass. Jag tänker istället utnyttja att jag är ledig dagtid hela hösten till att fortsätta lägga en bra grund och träna något fler pass än jag brukar. Den här veckan blir det dock en form av mental vila då jag inte kommer att fokusera speciellt mycket på träningen då det är en hel del annat som behöver fixas här hemma med huset bland annat. Jag kommer att springa några distanspass vilket kanske inte så spännande att läsa om och så kanske något snabbare pass igen mot slutet av veckan när min att-göra-lista innehåller lite färre punkter än nu. Ett slags säsongsvila light om ni så vill.

Man kan säga att den ofokuserade veckan startade redan i eftermiddags med 11km lugn distans i femfart och det hela kändes rätt segt efter en mycket trevlig helg med lite för mycket rödvin och lite för lite sömn när brorsan med familj varit här och hälsat på! Jag tänkte t o m förkorta passet idag men sänkte tempot och var ute ungefär så länge jag hade tänkt och mot slutet kändes det bättre.

Slutar det här inlägget med att gratulera min kompis David till en mycket fin tid - 3:05:42 - på Vintermaran i Stockholm igår! Imponerande!

En chans och en lättare snabbdistans

Idag jobbar min fru sista dagen på sitt jobb, ett jobb som hon haft ganska många år nu. Med hjälp av innestående semester och lite föräldradagar börjar hon inte nya jobbet förrän efter nyår. Det innebär en lyxig chans - att få riktigt mycket ledig tid ihop nu under den tristaste, mörkaste tiden på året. Tid att bara vara, tid att fixa med ett par par projekt hemma  under nästa vecka, bl a byta ut ventilationen i huset och att göra om ett sovrummen, tid att fixa inför julen utan någon stress. Dessutom kommer vi att hinna med att vara ute mycket och få dagsljus, en lyx så här års!!

Förutom allt detta så ges naturligtvis massvis med tid att träna! Det är ju en fantastisk löparhöst vi har och de långa tightsen ligger ännu oanvända i garderoben! Jag hoppas komma ut på några långpass och också fortsätta med kvalitétspassen. Igår kväll blev det en lättare snabbdistans i form av ett test-pass i det som ska vara min M(arathon)-fart enligt Jack Daniels baserat på min halvmara i september och ett VDOT på 55.

Det blev 12,5 km varav 11 km @ 4:12 min/km och det kändes väldigt kontrollerat och inte speciellt slitsamt men jag har alltid tyckt att det är lite svårt att hitta just den här farten, första fem km gick i 4:08 min/km innnan jag slog av lite på takten och landade där jag skulle fartmässigt. Ett bra pass och den fina formen finns där, lite synd att man inte ska springa Vintermaran i Stockholm i helgen!

Jag hade gärna sprungit ett lätt kortare distanpass idag men det ser inte ut att hinnas med. Min fru jobbar sent, bror med familj kommer och hälsa på framåt kvällen vilket ska bli riktigt kul eftersom det var ett tag sedan! Innan dess ska lunch fixas till kidsen, middag och en efterrätt med bland annat blåbär och valnötter förberedas och ungefär sjuttioelva andra saker hinnas med. Jag är rätt duktig på att laga mat men desto kassare på att baka (men en jävel på att diska efteråt) så vi får väl se hur det går med det sistnämnda. En fullmatad dag med andra ord, dags att kavla upp skjortärmarna och lämna tangentbordet!

Ha en trevlig helg!

Framförhållning - Stockholm marathon 2012

Oktober slutade lustigt nog med 18 mil löpning och 18 blogginlägg. En bra månad på många sätt!

Framförhållning behöver man om man vill delta i de stora loppen 2012. Om några veckor kommer Stockholm Marathon 2012 att vara fulltecknat.

Framförhållning kallas det också när man upptäcker att ett av de lopp jag tidigare skrev att jag verkligen vill springa 2012, Kungsholmen Runt går den femte maj, samma datum som svärmor fyller 65 år. Mina svärföräldrar ställer verkligen upp för oss och har gjort det ett antal gånger när jag åkt till huvudstaden för att springa lopp! De är idrottsintresserade och tycker också det är kul att åka upp och titta på Stockholm Marathon när jag springer. Det kan ju dock hända att svärmor vill hitta på något (annat än att kolla på lopp) med familj och barnbarn på sin födelsedag.

Träningen får jag in utan större problem i veckopusslet, men tävlingarna kommer utöver det på helger när min fru ibland jobbar och vi har mycket aktiviteter. Lika mycket som jag uppskattar och vill åka iväg och tävla så gör jag det ofta med lite dåligt samvete och en känsla av att det tar värdefull ledig tid, detta är något jag skrivit om innan.

Samtidigt behöver jag något lopp att se fram emot under vinterträningen och förra vårvintern kändes det trist att varken springa maran eller Kungsholmen Runt. Nu har jag velat fram och tillbaka ett tag, först var jag övertygad om att jag skulle springa maran, sedan var jag mera sugen på att istället satsa på Kungsholmen Runt och sedan har jag tänkt om både en och två gånger. Kanske kan jag trots allt springa båda loppen när det närmar sig, jag tycker ju egentligen halvmaran är roligare men blev ändå grymt sugen på att delta i maran igen när jag var uppe och tittade på loppet i år.

Att min löparkompis D anmälde sig häromveckan hjälpte mig att fatta ett beslut, nämligen att ta det säkra för det osäkra och säkra (hänger ni med?) en startplats i Asics Stockholm marathon 2012 och det känns roligt! Jag har lagt en bra träningsgrund i år trots att jag inte varit lika flitig med långpassen och kan jag bara fortsätta som nu så behöver jag nog inte tycka att maraträningen är så tuff rent tidsmässigt. Har en del del tankar om detta och några idéer som jag kommer "älta" här framöver, ha ha!

Jag hoppas ni hänger med på resan?!

Nästa år igen!