Jag har tagit det lugnt med träningen efter halvmaran, inte för att jag varit tvungen - de enda sviterna är förutom de stela benen en stel hälsena och en skavsår under ena armen - utan för att det varit skönt att pausa några dagar från löpningen och njuta av vad jag faktiskt åstadkom i lördags istället för att direkt ställa in siktet på nya mål. Över sjutusen "gubbar" fullföljde loppet och jag, en fyrtioårig fyrabarnsfarsa, kom på plats 174 och en sprang på en tid som jag för ett år sedan inte hade en tanke på att försöka nå.
Efter mina tävlingar får jag många kommentarer om att jag nu borde byta namn på den här bloggen eftersom jag springer fortare än 4:30-fart numera men bloggnamnet känns väldigt inarbetat och får vara kvar tills vidare.
Många frågar också om jag inte ska springa Lidingöloppet någon gång och jag svarar som vanligt - "kanske". Lidingö har aldrig lockat mig på samma sätt som t ex Stockholm Marathon eller diverse halvmaror. Kanske har jag fel men jag tycker ofta det är dåligt, regnigt väder under Lidingöloppshelgen och tanken på 30km kuperad terränglöpning på en bitvis trång och publikfattig och dessutom potentiellt lerig och tungsprungen bana, nej som sagt, det lockar inte riktigt även om jag gillar att ibland träna i terräng.
Samtidigt är det ett klassiskt lopp och den där silvermedaljen och en tid under 2:15 lockar men jag har förstått på löpare snabbare än jag att det är inte bara att åka ut till ön och hämta den. Dessutom ligger Lidingöloppet och Stockholm halvmarathon alltid nära varandra och som det känns nu kommer jag nio gånger av tio att hellre prioritera halvmaran. Loppet i lördags bara förstärkte åsikten att halvmaran är min absoluta favoritdistans och de två lopp jag verkligen vill springa nästa år är de båda halvmarorna i Stockholm, Kungsholmen Runt och Stockholm halvmarathon. När det gäller Stockholm Marathon 2012 så velar jag fortfarande, det lutar åt att jag anmäler mig men speciellt sugen på att ge mig ut och springa långpass är jag ju inte.
Igår drog jag igång träningen igen med ett lätt distanspass på kvällen, 11 kilometer i 4:40-fart för att få bort stelheten i benen, ett skönt och kravlöst pass där jag inte kunde låta bli att dra på ett par kilometer i 4:15-fart i slutet med ett leende i ansiktet.
Jag håller det fortfarande lite öppet huruvida det blir säsongsavslutning på Hässelbyloppet. Vi har inget inbokat den helgen (förutom barnen vanliga träningar) och det lockar lite att avsluta säsongen med en putsning av mina 38:46 från förra året och få milperset på ett stadslopp mera likt de 37:43 jag gjort på milen på bana i år. Återkommer i frågan.
Skulle gärna ta rygg på dig i Hässelby. Kanske kan vi t.o.m. växeldra även om jag tror att du kommer sticka som en avlöning när du upptäcker att 3:50-tempot är för långsamt :)
SvaraRaderaErik, om jag startar i Hässelby så kommer jag försöka springa så här, 3:48 min/km (tempo för 38 blankt, fortare vågar jag inte öppna av rädsla för att springa in i väggen) i åtta kilometer ungefär för att sedan höja tempot så mycket jag orkar sista 2km för att komma så långt under 38 minuter som möjligt). Välkommen att hänga på i så fall!
SvaraRaderaWow. Jag accepterar utmaningen om kroppen återhämtat sig tillräckligt efter Berlin. Vi ses!
SvaraRaderaVisst är det svårt att slå sig till ro. Nya utmaningar lockar hela tiden.
SvaraRaderaKommer springa Göteborgs halvmarathon den 8 oktober. Det blir min andra halvmara någonsin.
Känner mig nöjd efter helgens insats. Personligt på 10 km. Jag trodde aldrig att jag kunde springa så snabbt.
Som sagt, nya utmaningar lockar ännu mer nu
Jovisst är det så Mikael, och ju bättre man blir desto bättre vill man bli, det är lätt att löpningen tar alltför stor plats i tillvaron ;)
SvaraRaderaEfter din kolossalt fina miltid som såklart också var ett kanonpass innan halvmaran så finns anledning att tro att ditt PB ryker all världens väg nästa helg, varför inte en tid ner mot 1:25 vilket är helt rimligt!!
Klart du skall springa Lidingöloppet nästa år. För det första så är det två veckor mellan Stockholm halvmarathon och Lidingöloppet så det finns tid för återhämtning även om du kanske inte vill träna mer Lidingöloppsspecifikt. För det andra har du fel när det gäller vädret, det är oftast fint höstväder och nuförtiden är stigarna nästan lite väl bra grusade.
SvaraRaderaFör det tredje ser det ut som om du springer en hel del icke-asfaltlöpning och med backträningsinslag så då är det väl klart att du skall springa ett lopp som påminner om detta.
För det fjärde kan du seeda in dig i 1C minst och då är det inte så trångt.
För det femte finns det en viss charm med att det bitvis är publikfattigt, då hamnar fokus mer på naturen runt om och på de andra löparna.
För det sjätte så är löparen som är snabbare än dig endast obetydligt snabbare än dig. Jag tror du har alla möjligheter att fixa silver och att det är en perfekt utmaning, lagom svårt men möjligt.
Glömde en sak, 2:15 på Lidingöloppet är ju precis 4:30 fart genom tillvaron :)
SvaraRadera