Tack för peppande kommentarer på mitt förra inlägg. Det var inte den muntraste veckan på länge precis! Feber gav till slut med sig någonstans runt fredag morgon men huvudvärk, hosta och ont i kroppen ville vara kvar i min kropp över helgen. Dessutom fick jag hämta hem yngsta sonen som kräktes på dagis i onsdags och lilla Nora fick igen feber i slutet på veckan. Idag är jag tillbaka på jobbet, hemma ligger nu äldsta dottern och yngsta sonen i feber.
Ungefär här någonstans undrar ni, är inte detta en träningsblogg? Jodå, jag har svettats massor i veckan, men bara av den fysiska ansträngningen när kroppen försökt bekämpa febern. Träningsvärk i magen har jag också haft av allt hostande.
Nåja, igår var jag ändå så pass frisk att jag provade en jogg över sex kilometer och det gick bra med normalt låg puls och inga sviter efteråt. Jag tvekade lite när jag märkte att det blåste men klädde mig rejält med extra lager och täckte ansiktet så mycket jag kunde med halsduk och extra pannband över näsa och mun. Två pass blev det till slut i veckan i alla fall.
Imorgon tror jag faktiskt att jag packar väskan för ett lättare löpbandspass. Kylan ser inte ut att släppa så som jag hoppats på och jag tänker exponera min hals för så lite kalluft som möjligt de närmaste dagarna!
Skönt att du är på benen igen. Nu tar vi nya tag!
SvaraRaderaBara att starta upp igen. Lycka till
SvaraRaderaJag uppskattar även dina inlägg som inte rör träning direkt, även om det var hemskt att läsa om ditt och alla andras jobb på AZ.
SvaraRaderaSedan har i princip allt som händer med ens träning att göra på ett indirekt sätt. Det är livet vi lever och som måste fås att fungera med alla de element som ingår. Det sagt så är det skönt att se att du är på g igen! :-)
Har läst ditt förra inlägg först nu Staffan. Lider med dig. Tufft med dels ditt jobb och att du varit sjuk. Hoppas att du går stärkt ur detta och att det ordnar upp sig för dig med arbetslivet.
SvaraRaderaJa, herregud vilken vecka du haft! (ser jag nu när jag kikar in). Vilket chockbesked från arbetsgivaren! Och sen en sjukdomsexplosion på hemmaplan dessutom. Lider med dig! Men det låter lovande med joggingturen, och din inställning på jobbfronten känns stark och trygg. Det kommer garanterat ngt bra ur detta! (Lagom) långt till jobbet ger chans till snorkkning. :-)
SvaraRaderaDet gör vi Erik!
SvaraRaderaTack Mikael!
Staffan F, visst är det så att vi och vår träning påverkas av allt som händer omkring oss och jag tror att en blogg som bara handlar om framgångar och hur bra det hela tiden går och känns med löpningen, till slut blir ganska ointressant.
Det gör jag säkert Tomas, men det är en jobbig process att komma tillbaka till ett arbete där jag varit så länge och där så många mår så dåligt!
Bureborn, det kan man säga! Idag har jag chans till Snorkning med mina knappt 15km till jobbet, jag får tyvärr räkna med att den möjligheten försvinner om jag ska vara kvar i den här branschen då jag får försöka hitta ett jobb i Stockholm istället.
Bloggen blir intressantare när den sträcker sig utöver träningen. Hoppas du kryar på dig och att allt ordnar sig till det bästa!
SvaraRadera"Extra pannband över näsa och mun"... här vill jag gärna ha lite bildbevis.
SvaraRaderaHåller med dig Johan, jag vill veta lite mera vakom löparen. Det ordnar sig säkert för mig.
SvaraRaderaBlir nog inga bilder i efterhand Lars men jag använder ofta ett brett pannband som mössa och då jag har två st så hade jag den andra runt halsen och drog helt enkelt upp den över haka, mun och näsa då det var kallt att andas in.