Ett skittråkigt distanspass avslutade veckan och detta med mängd kontra motivation

Idag hade jag tänkt mig ett kortare långpass uppemot 90 minuter men det fanns varken tid eller motivation för det.

Det blev istället 14km lugn distans @ 4:44 min/km med 165 i snittpuls. Fantastiskt soligt väder men bitvis riktigt kasst, moddigt underlag och det var överraskade tråkigt att springa idag. Skittråkigt faktiskt och jag var mest glad över att få korta ner passet och komma hem igen. Så kan det vara ibland, alla pass är inte roliga, alla pass går inte bra. Gissningsvis så är det turbulensen på jobbet som spelar en viss roll för motivationen just nu. Nåja, en bra löpvecka har det ändå varit, 48km på fyra pass varav två lättare kvalitétspass på löpband.

Ett par gånger per år ungefär brukar jag tänka att jag är på "träningsläger" på hemmaplan då jag av någon anledning har möjlighet att träna extra mycket och förrförra veckan var just en sådan vecka när dottern (och sonen) båda var på dagis mellan kl 9-14 varje dag. Det blev då över 85km löpning på fem pass och faktiskt över 100km om jag summerar de sju dagarna istället för en vanlig kalendervecka, ungefär dubbelt så mycket som jag brukar kuta och jag brukar klara av de här mängdökningarna fint någon gång då och då.

Dock märker jag några saker när jag genomför en sådan här vecka:

• Själva planeringen av veckan är rolig, var ska jag springa, vilken typ av pass, när ska passen springas o s v.
• Själva löpningen däremot är inte lika rolig. Nu är det visserligen vinter med allt vad det innebär av lägre fart, kyla, dåligt fäste och många lager kläder men ändå, när jag springer så här pass mycket under en vecka, orkar jag inte köra speciellt hårt på några kvalitétspass utan det blir mest långsammare distanslunk och själva löpningen blir därmed inte alls lika rolig att utföra. Jag kommer på mig själv med att uttråkad kolla på klockan för att se hur långt jag sprungit och tänka på hur långt det är kvar vs hur långt jag tänkt springa för dagen, tankar jag inte brukar ha i vanliga fall.
• Löpningen har en tendens att kännas mer som ett måste än någonting jag valt själv för att jag tycker om det, under de här veckorna.

Jag har tränat mycket med mina mått mätt under en stor del av hösten och har märkt av de här tankarna då och då samtidigt som det säkert har gjort att jag är bättre grundtränad nu i början på året jämfört med tidigare säsonger. När mängden för mig överstiger 20 mil på en månad är det lätt att kilometersamlartankarna tar över. Mängden blir i fokus och samtidigt som det ger lite motivation så tar det motivationen också och träningen blir för enahanda vilket inte är det bästa för min utveckling som löpare.

Näe, som allra roligast brukar jag ha, när jag springer ungefär varannan dag eller när mängden ligger på mellan 15-20 mil per månad. Då är jag tillräckligt utvilad mellan passen och orkar köra kvalitétspass med bra intensitet och fart.