Jag är fortfarande sjuk och även om febern börjar släppa så är jag fortfarande ganska risig och det har inte blivit någon löpning sedan i måndags och jag lär ta det lugnt någon dag till innan jag försiktigt startar upp igen.
Jag brukar inte fokusera på mitt jobb på bloggen men dagen efter gårdagens huvudnyhet är det svårt att låta bli. Att mitt jobb kommer att flyttas den sista december i år har jag vetat om ganska länge. Jag har jobbat på det här företaget sedan 2000 och även om vi inte varit framgångsrika att ta fram nya produkter de senaste åren så hade jag inte förväntat mig detta, att man lägger ner ett helt forskningssite som dessutom är bland de främsta i världen inom sitt område, neurovetenskap. Neurovetenskap omfattar olika smärttilllstånd, Alzheimers sjukdom (det jag själv jobbat med senaste åren), MS, Parkinson o s v. Svåra områden där de medicinska behoven framöver är gigantiska, inte minst inom Alzheimers sjukdom med en åldrande befolkning, men där det i hela branschen varit förtvivlat svårt att få fram nya läkemedel. Många andra läkemedelsföretaget har också lämnat det här området för att det helt enkelt är för svårt och kostar för mycket.
Samtidigt som jag kan förstå att kostnaderna för höga, så är detta Sveriges överlägset mest lönsamma företag, med en vinst 2011 på 84 miljarder och som betyder mer i pengar för Sveriges totala export än vad fordonsindustrin gör. Detta företag friställer nu 1200 högt kvalificerade medarbetare. Det får mig också att fundera över rimligheten hos förväntningarna på marknaderna. Europa och hela västvärlden befinner sig i djup ekonomisk kris, Euron verkar nära kollaps, är det då i det läget rimligt att år efter år förvänta sig en obruten svit av ökande vinster och bättre resultat? Jag kan inte tänka mig en bransch som passar den globala kvartalsekonomins krav på snabb avkastning på investerat kapital sämre än läkemedelsindustrin med sina utvecklingstider på 10-12 och gigantiska investeringar med hög risk under tiden.
På måndag ska jag tillbaka till jobbet och på något sätt känns det ändå bättre att följa händelseutvecklingen på plats än att försöka hålla mig informerad hemifrån. Jag är ganska tagen av detta! Jag slutar där, att blogga om annat känns just idag inte så viktigt!
Hej Staffan.
SvaraRaderaJag lider med dig. Det är alltid tufft och chockartat att råka ut för den typen av händelser. Det har hänt mig vid 3-4 tillfällen. Och man har alltid lika svårt att se logiken i besluten och blir mer och mer ointresserad av att arbeta för dessa storföretag med vinst som enda riktmärke.
beslutet att lägga ner hela denna forskningsavdelning (eller mer) känns även för en oinsatt som helt vettlöst och overkligt.
/Peter
Att inte veta hur framtiden blir kan vara enormt påfrestande. I synnerhet för digmed stor familj! Men jag är övertygad om att det kommer att lösa sig på bästa sätt! Kanske t.o.m bli bättre.:) Kram på dig!
SvaraRaderaAh shit alltså..det förstår jag att du tar hårt, kaninte vara kul. Hoppas allt ordnar upp sig för dig/er.
SvaraRaderaBra skrivet, jag instämmer helt. Som din kollega (med jobbet kvar än så länge för oss i produktionen) får du du mitt deltagande för det svåra året som kommer. Som löpare i 4:30-fart kan du nog leta upp nåt nytt, eller hur?
SvaraRaderaTråkigt att läsa att du inte är nå pigg.
SvaraRaderaMen lika tråkigt att läsa om jobbet.
Vet inte vad jag ska säga riktigt. Känns riktigt surt tycker jag...
Tack Peter! Det är tredje gången för mig jag hamnar i samma sits och varje gång har det faktiskt blivit bättre men någon gång måste väl den sviten brytas. Jag har haft det fantastiskt bra under många år nu, nära till jobbet, stor frihet vad gäller arbetstider och möjlighet att t ex träna på luncherna. En hel del av det befarar jag blir till det sämre nu...
SvaraRaderaVisst är det påfrestande Ingmarie och som sagt jag har ju varit med förut men det blir onekligen en större grej utav av frågor om jobb och bostad när man har stor familj. Jag hoppas du har rätt men misstänker att jag i alla fall kommer att få längre till jobbet så småningom...bortskämd med det har jag varit i drygt 10 år nu!
Magnus, det ordnar sig säkert...så småningom men det är jobbigt innan man kommer dit.
Ola, den teoretiska möjligheten att hitta något inom produktion för en generalist som jag finns ju men jag gissar att den inte är så stor, det kanske blir neddragningar även där?! Hoppas det, men något som gör att jag får betalt för att springa blir nog svårt att hitta :)
Linda, tack, du behöver inte säga något, tack för omtanken!
Riktigt surt och tråkigt Staffan! Ta hand om dig och jag hoppas det kan komma något gott ur detta trots allt! Pepp pepp!!!
SvaraRaderaTrist. Tänkte på dig när jag hörde på radion. Utan att vara insatt i det hela så känns det som att ledningen skjuter sig i foten och att stor kompetens kommer försvinna (kanske inte helt men folk kommer säkert bli spridda mellan olika företag etc)
SvaraRaderaHåller tummen att det kommer lösa sig bra för dig och dina kollegor.
Så är det Daniel!! Tack för pepp och det blir säkert bra så småningom men jag tror det är viktigt att stanna upp lite och reflektera över hur man känner innan man rusar vidare i yrkeslivet!
SvaraRaderaTack för din kommentar Ellinor, den värmer! Vi har hållit på i massor av år och kostar massvis med pengar så krasst ekonomiskt är beslutet lätt att förstå men världen är ju inte bara siffror och pengar, tack och lov!
Hej Staffan!
SvaraRaderaVi går också igenom en sån period nu. Min fru jobbar på St Jude Medical som du säkert redan vet la ner sin verksamhet i Sverige för inte så länge sen.
Det kommer att lösa sig. Jag är helt säker på det.
Tack Lennart, det visste jag inte. Det gör ju i princip alltid det men jag har vant mig att ha riktigt nära till ett fritt och bra jobb och även om det ordnar sig kan processen dit vara jobbig!
SvaraRaderaVet inte vad jag ska skriva egentligen eftersom jag inte är insatt. Jag skickar lite styrka så att hela din familj klarar sig bra genom det här.
SvaraRaderaTack Mikael, du hehöver inte säga något!
SvaraRaderaÄr du med i apotekarsocieteten? Antar att du känner till den, men om inte så är den en politiskt obunden organisation som bland annat försöker påverka makthavare till bättre förutsättningar för läkemedelsforskning och Life Sciene-företagande i Sverige. Alla med läkemedelsintresse får vara med. Namnet till trots.
SvaraRaderaAbsolut Anneli, medlem i flera kretsar också, sedan flera år tillbaka! Det känns dock inte som en speciellt betydelsefull organisation i sammanhanget tycker jag, i så mening att den syns så mycket utåt.
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaJag har blivit petad dock under mer trista förhållanden efter ett lov som problemlösare. Tyvärr är det så att det suger hårt och folk som inte fått sparken vet inte vad det handlar om. I dagens näringsliv är vi ju mer och mer specialiserade. Själv sparng jag som en galning och under de turerna klarnade min framtid allt efterhand. Mitt tipps: kör stenhårt med nätverket men vänta lite tills du är i balans, annars blir det tok.
Vidare måste man ur boxen och sälja in sina förmågor mot andra branscher vilket kräver lite tänk och framförallt intelligent markandsföring.
SZ
Hej, tråkigt med jobbet men du kommer säkert att landa på fötterna oavsett vad som händer.
SvaraRaderaSZ, tack för din kommentar, vi får fantastiskt fina villkor om vi måste vara kvar till datumet som är satt, frågan är bara om man vill vara kvar bara för att få "paketetet"?! Och ja, det blir inte lättare att ge sig ut och sälja sig själv när man blivit lite bekvämare och äldre och inte har samma hunger som en tjugoåring.
SvaraRaderaUlf, tack för din kommentar, det är jag övertygad om men en viss försämring (längre till jobb, mindre semester, mindre möjligheter att träna o s v) ser jag framför mig. Bortskämd har man blivit!
För ngra år sedan fick jag sluta på mitt (typ) drömjobb pga en arbetsskada - jag är faktiskt 2% medicinsk invalid! Det lärde mig att fast det inte blir som man tänkt sig, kan det bli bra ändå.
SvaraRaderaMed detta snusförnuftgt klumpiga försök till uppmuntran sagt tycker jag som du att det är huvudlöst och oroande att man lägger ner en forskningsite pga uteblivna resultat trots den enorma potentialen i Alzheimer mm - hälften av de som föds idag lär ju få uppleva sin 100-årsdag enl kvalificerade gissningar. Det är tråkigt att forskningsresultaten måste ge snabbare cash än så, jag tror den sortens kortsiktiga vinsttänkande kommer att skapa problem i framtiden.
Liknande tendenser ser jag oxå på min arbetsplats (universitetssjukhus) som blir mer produktionsfokuserad, vilket kanske blir på bekostnad av utvecklingen, vi får se.
Löpning på arbetstid borde för övrigt vara en mänsklig rättighet! När ska abetsgivarna inse att varje tränad km ger en proportionell ökning av produktiviteten?
/snoris
Ulf, jag håller med om att aktiebolagsformen nog lämpar sig extremt illa för just läkemedelsutveckling med de långa ledtiderna och sin höga risk. Danmarks två största läkemedelsbolag drivs framgångsrikt i stiftelseform utan de kortsiktiga kraven på snabb avkastning! Det låter tråkigt det du beskriver, att du blev av med jobbet! Jag har varit i den här situationen ett par gånger tidigare och de har gått bra båda gångerna. Löpare är strukturerade målmedvetna typer med en förmåga att sätta mål och planera sina aktiviteter därefter, väl så användbara egenskaper i arbetslivet idag, fram för mera löpning på arbetstid!! Jag ser också till att vara grymt effektiv de dagar jag tränar på jobbet!
SvaraRadera