Snabbt utför

Nej, det handlar tyvärr inte som snabb löpning i nedförsbacke utan hur snabbt det går att vänja sig vid att inte träna. Halsont XL satte effektivt stopp för all träning i helgen, en helg som inleddes med att köra hem en minst sagt fullastad bil från IKEA i fredags kväll. På kassakvittot stod tre garderober med en massa inredning till dotterns rum, en ny bokhylla samt en massa annat plock som lampor etc.

Min fru jobbade hela helgen och jag lovade mig själv att ta det lugnt med monteringen men då vi inte har väldigt gott om biytor för förvaring är det jobbigt att ha en massa skrymmande paket liggande varför garderoberna i alla fall var på plats måndag kväll.

Tränat har jag inte gjort sedan i torsdags då jag sprang ett lugnt distanspass på tio kilometer, det kändes bra i halsen då men kanske gjorde det lugna passet att halsontet kom tillbaka? Jag var frustrerad i helgen över att inte kunna springa men de senaste dagarna har jag liksom vant mig vid känslan. Redan igår var halsen tillräckligt OK för att springa en sväng men jag avvaktade ännu ett dygn men ikväll blir det lugn uppstart igen.

Helvila från träningen i sex dagar har jag inte haft sedan februari då jag hade feber i nästan en vecka. Nåja, det spelar ingen som helst roll, benen kommer att vara pigga och på en vecka tappar jag inte så mycket och det finns ändå ingen anledning att i november vara stressad över utebliven träning och toppform!

Jag kommer springa några lugna distanspass först och fortsätter halsen kännas bra så blir det eventuellt ett långpass iho med David och jag pratat om att köra ett långpass ihop på söndag, jag har inte sprungit långpass sedan Stockholm halvmarathon i september så varför inte?