 |
| Foto: Run The Edge |
Jag har tidigare skrivit några inlägg om Stockholm marathon som jag sprungit fyra gånger. De här inläggen hör till de allra mest lästa på bloggen.
Mentala marathontips för rookies
Mina tankar om långpass inför marathon
Ett inlägg om marathonbanan i Stockholm
Ett tidigare inlägg om själv marathon-sträckan är också välläst handlar om fascinationen för marathonsträckan än om Stockholm marathon specifikt.
Vad är det med marathon som fascinerar så?
Jag står som bekant över Stockholm marathon i år och jag känner mig helt nöjd med det beslutet. Tre timmar var och är en riktig drömgräns för mig och när jag klarade det i förhållanden som nästan kan klassas som värsta tänkbara (även om 30 grader varmt säkert hade varit svårare att springa fort i) finns inget sjävklart nytt mål att sträva efter. 2:57? 2:55? 2:53? Fantastiskt fina tider, men drömgränser? Nej. 2:50 vore nästa drömgräns att ta sikte på men det innebär 4 min/km i drygt fyra mil och det känns för långt borta med min träningsmängd. Jag har sprungit halva sträckan fortare än så men nej, jag är inte beredd att lägga tiden som skulle krävas för en sådan satsning. Jag kommer springa marathon igen och som känslan är nu sikta mot tre timmar igen. När det någon gång blir dags igen får jag se om den motivationen finns där då.
 |
| Målgång på ett blött, kallt och regnigt Stockholm Stadion 2012. Minne för livet! |
Men nu var det inte detta inlägget skulle handla om utan nu går vi in i april, den kanske viktigaste träningsmånaden inför just Stockholm. Grunden är förhoppningsvis lagd trots den långa vintern och det är dags att vässa upp träningen om man siktar på något annat än att bara ta sig runt. Långpass med fartökningar, längre tröskel, intervaller, vägen mot målet ser olika ut. En stor del av löpar-Sverige har siktet inställt på Stockholms Stadion 1 juni och det är lätt hänt att man nästa känner sig lite utanför festen (eller masspsykosen som jag kallade det vid tillfälle) som hela den långa våruppladdningen utgör. Team Stockholm marathon samlar stora skaror för långpass varje helg, det twittras och facebookas om långpass, det anordnas träningskvällar och events och allt möjligt i anknytning till Stockholm marathon. Varje gång jag kommer till Östermalms IP på tävlingsdagen, ser folkmyllret och hör speakern slås jag av känslan av förväntan och den samlade energin i luften, en rakt igenom fantastisk känsla som i mitt tycke saknar motsvarighet i löpar-Sverige.
 |
| Målgång på ett soligt Stockholm Stadion 2010. Minne för livet! |
Min inställning till marathon är kluven. Jag har skrivit många gånger att träningen med de obligatoriska långpassen både stressar och tråkar ut mig även om den blev lite roligare och mer varierad med det nya periodiserade upplägget jag körde efter Mackans utmärkta bok förra våren. Uppladdningen tar mental fokus och kraft på ett helt annat sätt jämfört med kortare sträckor. Ett tiokilometerslopp kräver ingen mental uppladdning i jämförelse medans jag lever med marathonförberedelser på ett helt annat sätt.
Å andra sidan så sätter marathonsträckan spår efteråt på ett positivt sätt på ett helt annat sätt jämfört med kortare lopp. Ett millopp lägger jag till handlingarna efter några dagar medans jag minns ett marathon länge länge efteråt, minns målgången och går omkring med ett fånigt leende ibland i flera veckor efter loppet.
Hur laddar du för Stockholm marathon och hur går dina tankar just kring marathonsträckan jämfört med andra sträckor du tävlar på?
Jo även jag har lite blandade känslor inför mara-säsongen. Jag ska också stå över Sthlm marathon i år men det är med lite blandade känslor. Det börjar (äntligen...) bli lite varmare och det lockar faktiskt en hel del att dra ut på de riktiga långpassen. Men, det känns också lite bra att slippa dem och kunna fokusera på halva distansen.
SvaraRaderaJag tror det är bra att ibland bryta mönster. Med tanke på att du kört flera Sthlm marathon i följd är det nog bra med ett break. Intressant läsning och inlägg som vanligt! Din blogg är bra!
Jag kör på med en ett tredje stockholm marathon. Får se hur det blir nästa år....
SvaraRaderaJag tycker att marauppladdningen kräver extremt mycket och som du skriver är det väl inte alltid så skoj med den träningsmängd och med de välbehövliga långpassen.
Å andra sidan är marathon en sån kittlande utmaning att träna inför och sätta tidsmål på. Mycket kan hända på loppet och framförallt den sista milen, det kan jag skriva under på.
2:50 är målet i år vilket känns som en rejäl sänkning från 3h. Det här är ett tufft mål men jag har antagit utmaningen och nu ska det verkligen tränas så att jag ger målet en chans.
Mitt mål är att springa marathon varje år tills jag passerar 55. År alltså. Uthållighet snarare än en specifik tid.
SvaraRaderaJag har aldrig sprungit maraton, inte ens i närheten, men tänker kommentera ändå. :) Halvmaraton har jag sprungit på träning flera gånger, men aldrig som lopp. Ser drygt 20km som övre gräns för mig. Med min 187cm och 93kg så anser jag att halvan är helt tillräckligt.
SvaraRaderaDu skriver att ett millopp inte står sig länge, vilket säkert är sant om man sprungit maraton. Allting handlar väl om hur stor händelse det är för en själv. Förra sommaren sprang jag Kanontian på 50:43, vilket för mig var enormt. Vi snackade med kompisarna före att vi måste komma under timmen, men tänk om vi skulle orka pressa ner oss till 55 minuter. Förbättrade personbästa med 7-8 minuter, så du kan tänka dig hur stort det var för mig. Jag har det fortfarande med mig, och nu när formen dalat under vintern så kan jag inte fatta hur jag lyckades förra sommaren. För denna sommar skulle sub 50 vara naturligt mål, men nu är jag "rädd" att försöka på nytt, rädd att jag inte skall lyckas. Eller egentligen finns rädslan i att jag skall överanstränga mig, som jag gjorde förra hösten.
Detta blev lite off topic, men tanken var att Kanontian på 50:43 är mitt "stockholm maraton" :)
Jag är faktiskt lite sugen. Tänker att det skulle vara lite roligt. Skulle köra en blandning av Mackan och Canava- stil men avskyr trängseln. Enda motiveringen är att det är 10 år sen jag sprang första gången men. Nä. Vi kan heja från sidan :)
SvaraRaderaTack Tobias! Ja, att stå över 2011 var ett bra sätt att bli sugen på att springa igen 2012!
SvaraRaderaEtt tufft mål Olov! Kommer såklart hålla tummarna hårt för dig!
Också ett bra mål Anneli!
Visst är det så Running Mima och det var inte min mening att föringa kortare distanser! Jag förstår såväl ditt resonemang och det var ju grymt att slå ditt mål med nästan tio minuter!
Men är det så trångt då Annie, skulle du inte få starta i grupp C? Jag har aldrig upplevt trängsel som något problem i Stockholm. På ett så långt lopp som marathon är inramningen och publiken ett plus och kanske också ett måste för mig, jag skulle aldrig kunna tänka mig att springa 16 mil på en milslinga i skogen utan publik men tur vi är olika. Jag hejar gärna ihop med dig om jag har möjlighet att åka upp på tävlingsdagen, får eventuellt Englandsbesök den dagen.