Syrefattig och fundersam löpare

En skön påskhelg med finväder har passerat! 10km långsam löpning på sega ben på långfredagen och 16km i måndags varav knappt 13km i lite högre fart, 2x6,3km i 4:20-tempo. OK känsla men lite jobbigare än det "ska" vara. Trots vila sedan i måndags är låren sega och trötta och "känns" eller småvärker/pirrar hela tiden som efter ett tuffare pass, mycket konstigt! Jag har varit ganska trött också och därför kollade jag mitt Hb-värde i helgen, 120 g/L är inte så dåligt, för att vara jag, men inte heller bra, riktvärdet för killar är 130-170 g/L.

Någon gång ska jag skriva en sammanfattning av min "historia" kring detta men för nya läsare så har jag dragits med dåligt Hb-värde i perioder sedan 1999 då det upptäcktes vid en rutinkontroll att mitt Hb-värde var riktigt dåligt, 63 g/L. Läkaren var förvånad att jag överhuvudtaget kunde stå upp och trodde jag anpassat mig till det här under flera år. Jag hade ett enda kraftigt anfall med blodiga diarréer om vi nu ska gå in på detaljer, när jag pluggade i mitten av nittiotalet men ung och dum som jag var så sökte jag aldrig vård för det!

Sedan dess har otaliga röntgenundersökningar passerat, ultraljud, gastroskopier, coloskopier, filmning av hela magtarmkanalen med en liten kamera i en kapsel, scintigrafier m m men någon orsak har aldrig hittats. Tyvärr, även om det är betryggande att jag är välutredd. Närmaste gissning är att det är ett ytligt kärl i tarmslemhinnan som "läcker" då och då.

Som sagt, 120 är inte uselt, inte för att vara jag, men jag är mest förvånad över timingen. Jag äter järntabletter regelbundet (Duroferon eller Niferex) 2-3 ggr/vecka men i ärlighetens namn tar jag ibland pauser, ganska långa pauser då jag känner mig pigg och frisk. En sådan lång paus, och då menar jag flera månader, hade jag i höstas. Samtidigt tyckte jag under hela hösten att det gick ganska trögt att träna även om jag presterade OK på tävling.

I vinter har jag ätit järn mera regelbundet, åtminstone 4-5 gånger i veckan och att Hb-värdet skulle vara lågt nu var faktiskt inte vad jag väntade mig och det gjorde mig lite nedslagen. Tankar som, "det är ingen idé att hålla på med målinriktad löpträning när jag ändå inte kan göra mig själv rättvisa utan ständigt måste fightas mot dåliga Hb-värden" har infunnit sig. Prio nr 1 just nu är att få upp värdet i mer normala nivåer. Det gör jag genom att öka på dosen av järn till två gånger om dagen till att börja med.

Får jag snart upp Hb till normala nivåer hoppas jag den tröga känslan försvinner och att det därmed blir både lättare och roligare att springa igen. Känslan i benen vet jag inte hur jag ska råda bot på. Om känslan inte vänder kan jag se min löpning ta lite olika vägar härifrån. En väg är att försöka omvärdera min löpning och helt lägga ner den delen som handlar om målinriktade prestationer och tider och bara springa för hälsans skull. En ganska stor förändring för mig som drivits av att förbättra min prestation på olika distanser. Ett annat alternativ är att jag provar nya saker för att hitta tillbaka till glädje och motivation. Jag är lite rådvill om vägen framåt för tillfället men fortsätter hoppas att jag om några veckor ska ha hittat en annan känsla i min löpning igen!

Slutligen, grattis till er som sprang bra på Påsksmällen. Jag ler åt ironin åt att jag anmälde mig till Premiärmilen istället för jag ville testa något nytt och en snabbare bana och så drar Påsksmällen om banan p g a snö och is så att backarna försvann och banan istället blev en väldigt snabb och flack 2,5km varvbana på asfalt.