Tusen och en mil

”En resa på tusen mil börjar med ett enda fotsteg”  Lao Tse

Igår passerade jag ett tusen mil sedan jag (igen) började springa mer regelbundet och registrera min träning.

Jag minns inte fotsteget men jag minns själva löprundan på nyårsafton 2006 ihop med svärfar. Det första året sprang jag i ganska blygsam omfattning även om jag också tävlade vid något enstaka tillfälle, t ex sprang jag mitt hittills enda Varv i Göteborg det året. Inte anade jag då att jag skulle bli en sådan löparnörd, skriva en välbesökt blogg om något så enahanda som att sätta ena foten framför den andra, ha slitit ut en 7-8 par löparskor och ändå ha en halv garderob med skor jag använder.

Det har blivit mera löpning med åren och jag har blivit allt mer intresserad just mer jag lärt mig. Vem jag varit idag om jag inte börjat springa vet jag naturligtvis inte. Jag har naturligtvis blivit äldre (no shit Sherlock som ungdomarna säger...) och mer säker i mig själv och jag tror absolut löpningen bidragit till det och mycket annat positivt under de här åren. Jag är lycklig över att ha fastnat för något som gör att jag mår väldigt bra och som gör att jag känner mig stark, ung och i form! Eller om jag fastnat för det just därför kanske? Kanske är det bara kemi i centrala nervsystemet (endorfiner) men strunt samma. Jag har i löpningen ett verktyg för att å ena sedan hantera stress och för att få egen tid. För att planera, sätta mål och utmana mig å andra sidan. Visst finns det stunder när både löpningen och bloggandet tar väl mycket av mitt fokus och min tid men vid dagens slut är det så värt det som det heter på svengelska. Jag tränar ändå i så begränsad omfattning att det nästan alltid går att hitta tid utan att det för den skull krockar med annat.

Jag har träffat så många härliga människor tack vare löpningen och tack vare den här bloggen och det upphör inte att förvåna mig att det i en sådan individuell idrott finns en sådan gemenskap oavsett kapacitet, ålder eller kön!

tusen mil...tiotusen kilometer...tio miljoner meter...steg efter steg...

Jag firade med det här passet. En progressiv intervallstege på löpband, 90 sek gåvila rakt igenom, 0,5% lutning på bandet. Planen var egentligen 10 km SD sub 40 men efter tre kilometer var det lika tråkigt som...att stå och vänta på bussen...så jag tog en gångpaus och ändrade upplägg till denna intervallstege i ökande fart istället. Good Stuff! Bra kombo med fettisdag också, gott om energi hela dagen!

 

 

 

Jag siktar vidare...kortsiktiga tidsmål är en sak, att vilja och kunna springa i många år ännu är måhända ett viktigare mål! Tack för att ni hängt med så här långt! Ni hänger väl med även i fortsättningen?