Fartlek i skogen

Ibland har jag fått kommentarer som "springer du lika fort som vanligt så springer du inte terräng" och liknande. Jaså? Terränglöpning måste inte vara väldigt tufft, många höjdmeter med hinder som ska forceras - våtmarker/träsk och branter så tuffa att det helt enkelt inte går att springa. Jag vill springa, inte klättra och kanske är det av den anledning jag ännu inte lockats att tävla i något traillopp då jag tycker många lopp, som t ex Salomon Trail Tour och liknande förstärker den här bilden av terränglöpning, och det är snarare exkluderande än inkluderande tycker i alla fall jag.

Vanliga terrängrundan, bild från annat tillfälle

Naturen på min terrängrunda bjuder inte på så dramatisk natur men väl blandskog med stigar av varierande svårighetgrad varvat med hällmarker och vackra sörmlandska sjöar. Den är ganska flack, även om det finns några backar och t o m ett par stycken som är riktigt branta. Den är också delvis riktigt lättsprungen, som i den yttre delen i naturreservatet Jägarskogen som är en röjd stig gjord för att man ska kunna ta sig runt t ex med en barnvagn. Större delen av rundan är dock en singeltrack (stig som är så smal att inte två personer i bredd ryms) med rötter och stenar, ibland nästan igenvuxen, ibland över klipphällar där det kan vara svårt att följa stigen, den går över diken, genom midjehöga ormbunkar där stigen inte syns och på ganska många ställen får jag ta mig över nedfallna träd som ligger över stigen och i Jägarskogen forcera gärdsgårdar och grindar.


Jägarskogen, bild från annat tillfälle

Efter en dag på stranden sprang jag min runda igår kväll och den här rundan håller på att bli en favorit när jag vill springa utan fokus på tider eller annat. Ganska pigga ben efter vila fredag-lördag och en tänkt lugn runda blev ganska snabb utan att för den skull bli ett hårt träningspass. Det är en härlig känsla att springa snabbt på en smal stig i skogen med grönska och träd alldeles intill då känslan är att det går mycket fortare än det faktiskt gör! Lite naturlig fartlek under full koncentration där varje steg blir olika långt p g a markens ojämnheter, många steg får sidledsförflyttningar av samma anledning samtidigt som det gäller att våga stå på och fästa blicken en bit fram. Jag var stark igår och inte en gång tappade jag balansen eller snubblade utan höll fin fart och fullt fokus framåt! Dessutom hade jag väldigt roligt!

Avslutade med några intervall-liknande extraslingor i högre fart med gåvila mellan och med en fartökning på asfalt de sista 1500m så skrapade jag ihop 13km rolig, snabb och bra terränglöpning med en fartsnitt på 4:57 min/km. Det går visst att springa fort i terräng, det måste inte gå i 8 min/km!