lördag 13 juli 2013

Separationsångest (från ett par skor)

Inte så här fina längre...
Jag har många par löparskor. Flera par är på väg mot pension men jag har märkligt svårt att kasta vissa modeller! I torsdags sprang jag en lugn mil i mina gamla Brooks ST4:or, mina första "lättviktare" (väger ca 250g). Inköpta redan i december 2009 (!) har de hållit riktigt länge men efter drygt 1400 km är de faktiskt helt slut. Yttersulan är nött och har helt ramlat av bakpå, delar håller på att lossna, dämpningen är stum och plastbiten i hälkappen håller på att sticka ut ur tyget inne i skon. I början av rundan tänkte jag att "nä, det är dags för soptunnan nu" men mot slutet av det lugna passet när jag sprang några backintervaller ihop med sonen var de sköna på framfoten.

Efter målgång-snack, tre nöjda sub90-löpare, Kungsholmen Runt 2010 
Vi har umgåtts i vått och torrt och i 1400 km som sagt och de har suttit på mina fötter när drömgränser uppnåtts. Sub40 på milen för första gången på Hässelbyloppet 2010 och ett flertal millopp sedan dess, sub90 på halvmaran för första gången på Kungsholmen Runt 2010 och flera gånger på halvmaran sedan dess och på min första lyckade mara 2010 när jag sprang på 3:09 i Stockholm.

Bara 50 meter kvar av 42195 i Stockholm 2010
De är fortfarande sköna i framfoten men det är dags nu, pronationskilen är för stor för mig som nu springer i neutrala skor och jag gör inte mina fötter och ben gladare genom att springa omkring i skor som är helt slut! Så tack för alla fina stunder ihop, alla minnen och alla resultat!

Du förtjänar en plats i skohimlen där du efter att ha träffat skomakaren i entrén får springa omkring på somriga vägar med nya sulor och därefter vila på en schysst hylla. Träffar du mina gamla DS Trainer 14 och mina Nike Air Skylon så hälsa! Vad gäller träning så har jag åkt på en förkylning och känner mig hängig så ingen träning att rapportera om sedan i torsdags.

6 kommentarer:

  1. Du får ställa dem på en fin hylla hemma annars. ;-))

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, något måtta får det vara, de har åkt i soporna efter en stunds tvekan och ett "Tack" :)

      Radera
  2. Hej!

    Har en liten fundering jag hoppas du kan svara på:)
    Läste lite på din blogg och undrar över dina tankar kring långpassen. Du skriver att du oftast kör dem i lite snabbare fart, vilken "puls" ligger du på i förhållande till maxpulsen? och vad är syftet med de snabbare långpassen? Jag tycker själv det är väldigt trist och tråkigt att köra långpass "lungt" tempo men gör det för att "alla" säger att man ska springa dem i lugnt tempo..
    //Sara

    SvaraRadera
  3. Hej Sara, i år springer jag inte maraton och har inte heller sprungit så många långpass och de långpass jag sprungit har varit lugna, drygt 75% av maxpuls, vilket motsvarar ca 155 bpm i 5 min/km för mig, väldigt lugnt.

    När jag är mera långpassvan t ex innnan en mara stämmer det att jag ibland lägger in snabbare långpass eller långpass med fartökningar, lite tuffare, men väldigt nyttiga pass. Långpassen är ju mycket riktigt till för att stärka ligament, senor, skelett vid rörelse under lång tid liksom att jobba aerobt (i närvaro av syre, utan mhjölksyra) under lång tid i låg ansträngning och det blir lätt lite tråkigt och dessutom tar det lång tid, tid som inte alltid finns. Sällskap underlättar på de här passen tycker jag! När du är mera van, tycker jag du med fördel kan testa lite snabbare långpass, jag har kört långpass med puls på 85%, vilket motsvarar en puls på 172 för mig och det har inte varit några problem. Springer man mycket måste man hålla ner tempot på långpasset (och många andra pass) för att orka men jag tror att ett litet högre tempo på långpassen till viss del kan kompensera för lite mindre mängd.

    SvaraRadera