torsdag 13 februari 2014

Löpning är bästa medicinen!

En löpare jag följer på jogg.se skrev i tisdags "Nyckelpass måste väl vara de pass man genomför när man är som tröttast och minst motiverad?" och lite så tänker jag just nu. Jag är tröttare än vanligt då det tar på krafterna att komma in nya rutiner och arbetsuppgifter och lära känna nya människor, samtidigt som det är väldigt roligt såklart.

Igår var jag rejält trött och sliten när jag kom hem, hämtade småsyskonen, handlade, lagade middag, nattade lilltjejen genom att läsa favoritboken som både hon och jag kan utantill och ville helst slappa resten av kvällen men nej, springa ikväll var ett sämre alternativ så jag bestämde mig trots allt för att springa i 60 minuter och frågade äldsta dottern om hon kunde natta lillebror om jag skulle bli lite sen då min fru inte var hemma.

På med pannlampa och ut i skogen, där det fortfarande var ganska isigt så jag sprang 5 km på den helt isfria banvallen bredvid järnvägen. En surrealistisk och ganska häftig känsla, ensam i mörkret där strålkastarna från tågen fick rälsen att glimma i mörkret långt innan tågen passerade strax nedanför mig som lysande ormar i mörkret.

Begav mig sedan ut på min standardmilrunda inne i samhället som jag kan utan och innan och jag blev allt piggare och farten ökade ner till maratonfart och snabbare ändå, förlängde rundan genom att igen tända pannlampan och vika av från asfalten och springa ut på en mörk grusväg och följt av sommardelen av Hälsans stig som inte heller den är belyst och fick därigenom lite naturlig fartvariation där det var isigt på skogsstigen. Tillbaka på asfalten och de sista 3 km hem där jag på pigga ben kunde höja farten rejält igen och komma ner i milfart en bra bit under 4 min/km innan jag joggade ner pigg och glad sista biten hem och kunde summera 16 km fartlek med en snittfart på 4:30 min/km, min favoritfart, det är ganska lätt men ändå löpning och absolut inte någon lusjogg!

Hemma hade dottern nattat lillebror, storebror kom hem glad från sin innebandyträning samtidigt som hustrun kom hem efter en tjejträff hon sett fram emot. Jag var nytankad på både endorfiner och energi och bra mycket piggare än innan löppasset. Jag vet ju detta, ändå är det varje gång lika fascinerande och svårt att förklara för andra, detta att ett löppass definitivt är den bästa och mest effektiva medicinen när jag är trött och sliten!!

14 kommentarer:

  1. I dagens samhälle så är det inte så många av oss som är så fysiskt trötta att vi inte orkar träna efter en krävande arbetsdag + allt som ska fixas hemma med barn, middag osv. Det är skallen som måste besegras. Jag tycker lite synd om dem som alltid låter soffan vinna. De har har aldrig upplevt den fantastiska känslan som du beskriver. Och, nej, det var inte så roligt att krypa upp ur minstingens varma och sköna säng när han hade somnat häromkvällen och ta bilen in till gymmet för att köra tuffa intervaller. Men ack så bra jag mådde när jag kom sedan:-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helt rätt Stefan och det är därför jag tror att löpningen blivit så populär, som en motvikt mot allt stillasittande. Jag känner igen känslan du beskriver, bra jobbat!!

      Radera
  2. Lät som en trevlig runda!
    Vad kör du för pannlampa? Är det någon du kan rekommendera?
    Tycker inte du att det är jobbigt att springa på isiga stigar? Jag får ont i höften/övre låret på insidan av någon anledning när det är halt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har en relativt enkel pannlampa Morgan, en Silva Trailrunner+, kostade ca 400kr på rea. Det finns klart starkare och bättre lampor men denna duger gott åt mig så länge det inte blir alltför tekniskt. Jo, på hala stigar blir det ett väldigt trippande, OK korta partier men inga längre sträckor.

      Radera
  3. Bra att du kom ut! Det är verkligen inte alltid man är motiverad. Särskilt inte såhär års...
    Och jag VEEET att man inte ska jämföra tempo, men åh vad jag skulle vilja springa i 4,30-tempo och se det som "lätt"...! ;-))

    Ha en fin fredag!
    Kram M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, ja det känns som bäst efter de passen när det tog emot innan! Nej, jämföra tempon är dumt men känslan av lätthet är säkert densamma, oavsett fart, ha en fin fredag du också! Kram.

      Radera
  4. Känner igen den där känslan av att löpa fast man är så långt bort rent motivationsmässigt. Det är det som gör att jag är fullpumpad med självförtroende, att jag faktiskt orkar och klarar av det. Löpare är ett härligt släkte i det fallet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det ger en boost att besegra latmasken vid de här tillfällena, helt klart!

      Radera
  5. Löpning kan verkligen göra underverk när man känner sig trött!
    Men det gäller att se upp lite också, så man inte tror att man är oövervinnelig och kan satsa max på alla fronter samtidigt. Ibland behöver man slappa lite också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sant och klokt! Igår var därför en skön familjedag med bio och "mello" och ingen träning i sikte, välbehövligt det också!

      Radera
  6. Jag säger som bureborn. Det är en balansgång och det går inte att tuta o köra på alla fronter. :-) Men jag tror du känner dig själv så pass väl att du inte gör det.
    Framförallt är du klok nog. :-)
    Kuta på känsla är absolut det bästa! "Värre" om man följer ett schema slaviskt och genomför stenhårda intervaller oavsett.
    Kul med ditt nya jobb!
    Och vi får väl göra ett nytt försök att ses!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Ingmarie, jo, jag har nog hyfsad koll på hur tufft jag kan köra, lördagen blev en lugn dag med bio utan träning och igår kunde jag trycka på lite på långpasset, för att idag igen ta det lugnare. Ja, vi får försöka boka in något nytt vid tillfälle.

      Radera