måndag 24 februari 2014

Nå, hur gick det då? Jodå, alldeles utmärkt!

Det känns självklart att det här blogginlägget får besvara era funderingar på hur jag löste ekvationen som jag skrev om i förra inlägget. Det har varit full fart i helgen och att redogöra för allt i detalj skulle nog göra att ni tappade intresset. Hursomhelst, 25 km på söndagen var planen för helgens träning och jag är jag och givetvis såg jag till att fixa det och mer därtill. I lördags var jag speaker på sonens innebandymatch, något jag är både bra på och tycker är roligt och killarna tycker det är skoj när arrangemanget är proffsigt och bra. Sonen spelade dock inte den matchen vilket underlättade så jag behövde inte ha med syskonen utan de var hemma med storebror som också fixade lunch, lyx! Efter det hittade jag en lucka på 50 minuter innan middagen och pep iväg och fast jag inte tryckte på, förutom i slutet, blev det snabbdistans i marafart och en sväng på min standardmilrunda med 4:15 min/km i snitt inkl en fartökning i slutet, hoppsan.

Igår efter skidor och innebandyträning hade storasyster lovat att vara barnvakt efter att hon kom hem från stallet och hon kom hem 20 minuter tidigare än jag räknat med = bonuskilometer på långpasset!  Jag var redan ombytt, struntade i sista perioden på hockeyfinalen, jag har svårt att uppbåda samma engagemang för dollarmiljonärerna i hockeyn jämfört med våra mera folkkära skidåkare. Att en av dem dessutom tagit en otillåten substans höjer inte direkt mitt intresse, spelar ingen roll om det var en allergi-medicin eller hostmedicin, man ska ha koll på den nivån! Punkt! Två timmar och exakt nio minuter senare var jag hemma igen efter 28 km (4:36 min/km i snitt). Hälften av passet sprangs på vårlik men blöt, sugande grusväg, prickiga tights och fläckiga skor fick jag på köpet!



Jag stänger ytterligare en bra träningsvecka på 55 km löpning på fyra pass inkl tre kvalitetspass, (ja, jag räknar långpass dit) med både snabba tusingar och snabbdistans i maratonfart. Det går bra nu, riktigt bra och jag är lite imponerad över mig själv faktiskt, släng dig i väggen Jante! Nästkommande vecka kommer, precis som de tidigare, bjuda på en lugn uppstart, ett halvlångt lite snabbare pass, och ett kvalitétspass på löpband innan det blir helg igen.

Vi kör en bild igen

8 kommentarer:

  1. Skön känsla! Klart man får vara stolt!
    Jag känner likadant just nu faktiskt. Har fått till riktigt bra backintervaller och tröskelpass sista veckorna! Härlig känsla när det flyter! :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst får vi det Malin! Härligt att läsa om att det går bra nu!

      Radera
  2. Jante ska absolut ha sig en känga!
    Kan tänka mig att de där leriga grudvägarna inte direkt ger underverk för Kinvarans sulor utan hårdgummi?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Definitivt! Ut med Jante bara! Sulan på Kinvara 3 är något mer hållbar än på tvåan och den samlar inte lika mycket sten, Den här inte lika "veckad" och inte heller lika mjuk. Å andra sidan gör det skon riktigt hal om det skulle vara en isfläck någonstans, så det är ingen vidare bra vintersko och hållbarheten tycker jag också verkar vara lite sämre, mina börjar kännas slut redan efter ca 600 km, tvåan höll OK i 1100 km.

      Radera
  3. Härligt att det rullar på så bra! Vad är nästa mål?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Säsongen är lite oplanerad men jag är anmäld till Stockholmsmaran och kommer nog springa Stockholm halvmarathon och lite millopp också, jag vill förbättra miltiden en del, det personbästat är två år gammalt nu. Först ska jag dock springa 5000m i Storängshallen på tisdag men det tar jag mera som en avstämning.

      Radera
  4. Oj va du är bra!! Du flyger ju fram :-D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, tack för det Sara, ibland kanske men just nu känns det inte så :-)

      Radera