måndag 3 februari 2014

Reflektioner efter en +120 km-vecka



Dags då att summera veckan som stannade på 121 km totalt och hela "träningslägret" räknat från torsdagen 23/1-2/2 stannade på 160 km på elva dagar. Det har gått överraskande bra vilket jag skrev i förra inlägget även om benen naturligtvis varit lite extra tunga, framförallt när jag inte sprungit.

Veckan avslutades med 19 km igår kväll på överraskande pigga ben, plusvädret hade lockat fram till lite bar asfalt och det går verkligen lättare när foten får bra fäste!

Skulle jag vilja springa så här mycket jämnt? Svar nej. Jag har sprungit ca tio mil per vecka ett par gånger tidigare och jag upplever att jag inte är lika sliten den här gången som tidigare. Självklart skulle jag kunna vänja mig vid den här träningsmängden om jag fortsatte nu men nej, det lockar ändå inte. Jag har bockat av de saker som inte har med träningen att göra i veckan men energin har inte helt räckt till för övriga saker. Även om inte löpningen i sig har tagit så mycket tid per dag så har den totala tiden för ombyte, träning, dusch och återhämtning varit ganska stor varje dag, inte minst behovet av återhämtning (läs, vila framför datorn istället för att göra något annat, vettigt hemma).

För mig så är risken med en sådan här träningsmängd att löpningen förvandlas från något lustfyllt till mera av ett "måste" och det vill jag inte riskera. Känslan på varje pass är klart tyngre än den brukar vara och är det något jag älskar med löpningen så är det känslan av att springa fort på ett par lätta ben i ett par lätta skor och så lätta ben har det som sagt inte varit i veckan även om de faktiskt varit lättare än jag förväntat mig.

Så vad var då syftet med detta och syftet med det här inlägget? Jo, jag har kört ett sånt här "träningsläger" några gånger förut och tyckt det varit roligt som "projekt" och också tyckt att det har gett en bra träningseffekt. Alla mil och alla långpass jag kan få in innan Stockholm marathon i slutet av maj och innan jag nu börjar på nytt jobb är bra! Syftet med det här inlägget då? Att stressa er att träna mer? Verkligen inte! Att inspirera? Ja, kanske det. Men framförallt att visa att det går, det går att tillfälligt höja träningsdosen dramatiskt när tillvaron ger utrymme för det, lyssna på kroppen och träna klokt och ni kan överraska er själva med hur mycket ni faktiskt klarar av, om ni vill!

Jag noterar till slut att allt fler springer allt mer! Jag följer många löpare på Jogg.se och trots att jag noterat en rekordmånad är det många som sprungit klart mer än jag. Killar och tjejer som precis som jag jonglerar jobb, familj och träning. Fokuset, disciplinen och faktiskt också hängivenheten under en av årets mörkaste och tristaste månader ur träningssynpunkt imponerar!

14 kommentarer:

  1. Jävlar vilken bra vecka du har haft! Jag som tycker att jag är duktig att jag kan springa 6-7 mil på en vecka, för i jämförelse med ett år sedan så är det en "jättestor" ökning. Jag hoppas att dock med min lilla ökning att det ska ge någorlunda resultat ändå längre fram, lite resultat har det gett i 3000 m än så länge.

    Skit samma, mycket bra jobbat!

    SvaraRadera
    Svar
    1. 6-7 mil/vecka är ju väldigt bra Andreas och min normala veckodos ligger ju på ca 40 km/löpning. Du har utvecklats fantastiskt hittills och det ska bli skoj att följa dig framöver!

      Radera
  2. Bra vecka Staffan! Man kan göra mycket roligt om man slipper "vara på jobbet":-)
    Inför en mara är det bra att få in mer mängd under ett antal veckor, även om det just då kanske känns som ett "måste".

    Andreas: Din ökning kommer att ge tydliga resultat. Löpning är en väldigt rättvis idrott. Mycket träning = bra resultat. Givet att man håller sig skadefri samt att man får ta hänsyn till att vi alla har begåvats med en viss grundtalang, men för att förädla den så är löpmängden det överordnade.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Stefan! Så sant, det där jobbet som kommer och stör :-) Några fler 120km/veckor kommer det kanske inte bli innan maran och det är fortfarande långt dit men jag hoppas kunna träna bra och smart även fortsättningsvis i vår.

      Radera
  3. För mig är det inspirerande att du betonar lusten i löpningen. Du beskriver också på ett bra sätt vad som händer när träningsdosen ökar, dvs att tiden och orken inte riktigt räcker till för själva livet. Att hitta rätt balans är svårt, men du tycks ha hittat den balansen. Det här är mer imponerande än en övertecknad träningsdagbok!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Oliver, jag blir glad av din kommentar!! Ja, glädjen och energin för allt annat är såklart viktigt för mig!

      Radera
  4. Fantastiskt bra. Otroligt för en som började springa sent i livet. Hoppas någon förläggare får upp ögonen för dig. Du har mycket att berätta. Tack för inspirationen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Niklas! Oj, det var inga dåliga ord, roligt att kunna inspirera!

      Radera
  5. Snyggt! Även jag försöker öka min mängd, men tar det lite med måtta. Har landat på 75-80 km nu och verkar kunna hantera det. Framöver kanske det blir mer dock :-)
    Men jag har ju bara två barn som du vet...så det borde vara lätt fixat...?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Johnny! Det är en bra veckodos mitt bland familj och jobb!! Det vet du!

      Radera
  6. Ja, andra springer verkligen mycket! Jag springer förvisso mindre än önskat (just nu) men kommer ändå aldrig komma upp i klass med många andra. Jag fattar inte hur de hinner med familj och jobb-pusslet?! :-o

    Kram M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det handlar ju om att bestämma sig för vad man vill och vad som är viktigt också. Jag vill inte springa +10 mil i veckan som jag skrev i inlägget men det betyder ju inte att jag inte beundrar de som både vill och lyckas göra det. Hos vissa bloggar får jag intrycket att hela familjens liv kretsar kring en persons träning och den obalansen i familjen skulle inte jag vilja ha!

      Radera
  7. Grattis till nya jobbet! Till en bra mängdvecka också :)

    SvaraRadera