Reflektioner efter en +120 km-vecka

Dags då att summera veckan som stannade på 121 km totalt och hela "träningslägret" räknat från torsdagen 23/1-2/2 stannade på 160 km på elva dagar. Det har gått överraskande bra vilket jag skrev i förra inlägget även om benen naturligtvis varit lite extra tunga, framförallt när jag inte sprungit.

Veckan avslutades med 19 km igår kväll på överraskande pigga ben, plusvädret hade lockat fram till lite bar asfalt och det går verkligen lättare när foten får bra fäste!

Skulle jag vilja springa så här mycket jämnt? Svar nej. Jag har sprungit ca tio mil per vecka ett par gånger tidigare och jag upplever att jag inte är lika sliten den här gången som tidigare. Självklart skulle jag kunna vänja mig vid den här träningsmängden om jag fortsatte nu men nej, det lockar ändå inte. Jag har bockat av de saker som inte har med träningen att göra i veckan men energin har inte helt räckt till för övriga saker. Även om inte löpningen i sig har tagit så mycket tid per dag så har den totala tiden för ombyte, träning, dusch och återhämtning varit ganska stor varje dag, inte minst behovet av återhämtning (läs, vila framför datorn istället för att göra något annat, vettigt hemma).

För mig så är risken med en sådan här träningsmängd att löpningen förvandlas från något lustfyllt till mera av ett "måste" och det vill jag inte riskera. Känslan på varje pass är klart tyngre än den brukar vara och är det något jag älskar med löpningen så är det känslan av att springa fort på ett par lätta ben i ett par lätta skor och så lätta ben har det som sagt inte varit i veckan även om de faktiskt varit lättare än jag förväntat mig.

Så vad var då syftet med detta och syftet med det här inlägget? Jo, jag har kört ett sånt här "träningsläger" några gånger förut och tyckt det varit roligt som "projekt" och också tyckt att det har gett en bra träningseffekt. Alla mil och alla långpass jag kan få in innan Stockholm marathon i slutet av maj och innan jag nu börjar på nytt jobb är bra! Syftet med det här inlägget då? Att stressa er att träna mer? Verkligen inte! Att inspirera? Ja, kanske det. Men framförallt att visa att det går, det går att tillfälligt höja träningsdosen dramatiskt när tillvaron ger utrymme för det, lyssna på kroppen och träna klokt och ni kan överraska er själva med hur mycket ni faktiskt klarar av, om ni vill!

Jag noterar till slut att allt fler springer allt mer! Jag följer många löpare på Jogg.se och trots att jag noterat en rekordmånad är det många som sprungit klart mer än jag. Killar och tjejer som precis som jag jonglerar jobb, familj och träning. Fokuset, disciplinen och faktiskt också hängivenheten under en av årets mörkaste och tristaste månader ur träningssynpunkt imponerar!