torsdag 6 februari 2014

Saker att roa sig med under ett långpass

Som om någon placerat ett blekt kaffefilter ovanför oss, lite så är känslan just nu tycker jag. En jämn nyans mellan grått och vitt, ett ogenomträngligt ingenting. Solen anas inte ens där bakom den ljusa fonden och hela tillvaron tycks ibland pausad, frusen, likt en kuliss där människor rör sig i tystnad men där livet och ljuset egentligen pågår någon annanstans.

Hur mycket vi inbitna löpare än tycker om vår löpning så är det en kärlek som sätts lite prov så här års då det kan ta emot lite extra att svida om från allt det gråa till neonfärgad spandex och ge sig ut och avverka sitt pass. Speciellt de extra långa passen kan ta emot lite extra innan jag kommer ut just nu så jag tänkte här dela med mig av lite saker jag roade mig med under förra veckans långpass.
  • Det uppenbara, lyssna på något, musik eller podcast, är du trött på samma låtar hela tiden vilket i alla fall händer mig då och då, se till att ladda hem någon ny öronspis! Sjung med i en låt!
  • Ett annat säkert kort, spring till/från/på något nytt ställe (ett råd som jag dock inte följde förra veckan). Ta bussen/tåget etc någonstans och spring hem. Nya platser och synintryck har en stark förmåga att få oss glömma bort hur tråkigt det faktiskt kan vara på en löprunda i februari.
  • Ge tummen upp för en passerande bil som tydligt lämnar utrymme och plats åt dig, passerar en bil alldeles för nära eller för fort, skaka på huvudet och gör valfri grimas.
  • Möter du någon löpare, hälsa! Skicka gärna med ett "bra jobbat" eller "ser lätt ut" eller något annat kort peppande. Alla vi som är ute och kutar nu i skymningslandet är värda lite beröm!
  • Checka av kroppen nerifrån och upp. Är fotleden avslappnad, hur känns fotisättningen? Är upplyftet av vaden efter steget avslappat eller slösar jag energi i onödan där? Är steget kort, sker landningen under tyngdpunkten? Hur är vinkeln i knäleden? Har du en bra position i höften, försöker du dra in svanskotan, alternativt kan du hålla en femkrona mellan skinkorna (just denna liknelse har en stark förmåga att hänga kvar och distrahera tankarna länge...), är axlarna avslappnade, ryggen rak och stolt? Armpendlingen lugn? Nacken, avslappnad, blicken långt fram? När du är klar med detta har du definitivt kommit någon kilometer ytterligare!
  • Har du en bit kvar på runda och springer förbi en avtagsväg eller stig och undrar vart den leder, följ impulsen och kolla! Du ska ju ändå springa ett tag till.
  • Springer du under ett träd, slå till en gren och försök hinna undan från den fallande snön.
  • Krama en snöboll, kasta på valfritt mål. Rör sig målet? Var beredd på att få en snöboll i retur eller i alla fall ett skratt alternativt valfritt okvädningsord kastade efter dig.
  • Springer du två varv på en enslig väg, spring i dina egna fotspår från första varvet eller precis intill dem för att sätta myror i skallen på nästa person som passerar, hur många har gått här egentligen, och HUR går de egentligen??
  • Bryt av monotonin med några löpskolningsövningar mitt i passet. Sprinta det snabbaste du kan 20 meter. Återgå till långpasstempot. 
Det är underbart att springa men som sagt, så här kan det krävas att man roar sig lite extra.

Den här veckan är väldigt lugn träningsmässigt, precis som jag tänkt mig, energin lägger jag på att komma in i nya rutiner och lära känna nya och väldigt trevliga kollegor och det kan tydligen göra mig tillräckligt trött trots att jag knappt fått några egna arbetsuppgifter ännu. En skön jogg i tisdags knappt 9 km i pratfart ihop med en kompis jag stötte på längs vägen, en kort jogg ikväll med samma kompis, ett lättare löpbandspass imorgon på lunchen är planen och så ett pass av något slag till helgen, så ser det ut i stora drag.

6 kommentarer:

  1. Ska lägga dina tips på minnet när det börjar bli tungt och mottigt efter spåret.

    SvaraRadera
  2. Bra och roliga tips! :) Speciellt det där med att hälsa och uppmuntra andra löpare, speciellt roligt är det att se hur vissa blir helt paffa ut över att någon som de inte känner hälsar (eller är det kanske bara här i Finland?). Jag brukar ibland räkna till 100 och sen ner från 100 till 0. Inte så roligt kanske men det tar en framåt ett par kilometer!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack :) ja, vissa verkar helt inställda på att INTE hälsa. Jag läste att någon tyckte att Sverige var helt autistiskt när vi har så lite ögonkontakt med varandra :)

      Radera
  3. Jag är så otroligt glad att det flyter på för dig nu!
    Kommer du köra något delmål innan maramålet?
    Tips 2 är superbra tycker jag. Från A till B.
    Och att springa åt "fel håll".Sällskap är också bra. :-)
    hejar gör jag i princip alltid. Eller i alla fall ger en blick och nick om jag är för trött för att både heja eller höja handen. ;-)
    (Ibland är jag dock så inne i min egen värld att jag nästan glömmer var jag är. hehe)
    För ja, det är allt lite tristare nu mot när det är shorts och t-shirt som gäller. men känslan efter att ha gjort sitt pass, DEN är densamma. :-) kanske t.o.m starkare nu.(?)

    SvaraRadera
  4. Tack Ingmarie :-)
    Jag vill gärna springa någon vårtävling, har tittat lite på 5000m inomhus i Storängshallen i mars eller kanske Påsksmällen i Enhörna i april men sätter inga mål på de tävlingarna utan ser de mer som avstämningar. I maj kanske jag springer Milspåret, det ligger ca 10 dagar innan Stockholm marathon och är ett fint arrangemang och där vore det roligt med en bra tid! Vårens stora mål får bli Stockholm marathon och där vore det roligt att komma ytterligare lite ner i tid, kanske mot 2:55. Resten av säsongen skulle jag vilja fokusera på 10 km, det känns som den distans, där mitt "pers" är sämst och där vill jag gärna utvecklas lite nu, jag tycker det är den svåraste distansen! Ja, belöningen är lite extra så här års men jag har börjat höra fågelsång i veckan och snart, snart är det kortbyxeväder igen!!!

    SvaraRadera