fredag 14 mars 2014

En hyllning till löpningens gemenskap!

Idag gjorde jag mitt andra trevande försök att hitta i mina nya omgivningar vid Brunnsvikens vatten på lunchen. Tänkte mig ca 35-40 minuter ute i solen och direkt fick jag en löpare i rygg. Han kommenterade att vi synkat tempot och frågade hur långt jag skulle springa. Då det visade sig att han tänkte springa runt hela Brunnsviken var det ett för bra tillfälle att gå miste om då jag ändå tänkt lära mig hitta runt och givetvis fick jag slå följe! Ganska exakt en timma senare hade han guidat mig runt på drygt 12 km distans på fantastiska parkvägar runt Universitetet och Hagaparken och vi hunnit med massor av trevligt löparprat längs vägen!

Av de saker jag lärt mig, förstått och tagit intryck av under de år jag sprungit är gemenskapen i löpningen - en individuell idrott - en av de saker jag tagit intryck av mest. Jag har skrivit om det många gånger och nämnde det också i podcasten och det här inlägget blir en hyllning till löpningens gemenskap.

Ingmarie, Anneli, Lennart (dold), Morgan och Thomas. Ett gemensamt pass i Sätrahallen för mer än tre år sedan! Tiden går...och bloggar tystnar längs vägen.

  • Till alla hälsningar längs vägarna.
  • Till allt tyst samförstånd mellan oss löpare på löprundor längs mörka höstvägar.
  • Till alla gemensamma träningspass.
  • Till alla SMS med en enkel fråga om jag ska med ut på en löprunda.
  • Till alla handskakningar och "Trevligt att träffas" före och efter lopp.
  • Till alla "Lycka till" på startlinjen och alla "Grattis, bra sprunget", kramar och ryggdunkningar efter målgång från kända och okända löpare.
  • Till allt engagemang och intresse, all öppenhet, vänlighet, nyfikenhet och sportmannaskap från andra löpare. 
  • Till alla som ropar något peppande från sidan på ett lopp.
  • Till all glädje åt andras framgångar.
  • Till alla kommentarer och tryck på gillaknappen i träningsdagboken efter ett träningspass.
  • Till all positiv feedback på den här bloggen.







Fokuserad, tyst gemenskap

9 kommentarer:

  1. Fint skrivet Staffan! Sånt här gillar jag. Jag gillar när det finns en liten djupare idé bakom. En idé som ofta är svår att komma på, men när man väl har kommit på idén, och sedan också formuleringarna så blir det väldigt bra. Som här. Jag tycker det här inlägget kändes fräscht.

    Nedan undrade du också vad vi läsare ville läsa om, och vad du skulle skriva om. Jag såg att du fick några svar, några gamla vanliga svar som tex "att du ska skriva om vad du själv vill". Ganska tråkiga svar :-). Mitt svar är att jag tror inte att det spelar någon större roll vad du skriver om så länge det är relaterat till löpning (det ärju en löparblogg :-)). Jag tror nämligen att det viktiga är HUR du skriver om ämnet. Jag tror att du kan skriva om vad som helst för det viktiga är HUR du väljer att skriver om det. Finns det en djupare idé (som här) så är det läsvärt.

    Ha det fint! // Lennart

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Lennart!! Jag gillar också de här inläggen mer än vanliga träningsrapporter men de här är inte lika enkla att skriva :-) Tack för bra tankar om vad jag ska skriva om också!

      Radera
  2. Underbart med spontant löpsällskap! Och en fin hyllning! Jag tror att löpare är sociala individualister.

    SvaraRadera
  3. Intressant med att löpningen som ju på nåt sätt är en ensam-varg sport är så social ändå. Bygger verkligen gemenskap.

    SvaraRadera
  4. Välkommen till Brunnsviken Staffan! Hoppas jag ser dig snart, tränar många pass i anslutning till sjön. Bor i Bergshamra där det finns många glada löpare. Gillar din blogg och det här inlägget var super!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Frank! Vad kul att du gillar bloggen och det här inlägget, hoppas vi ses på något pass!

      Radera
  5. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera