En träningsdag men inte för mig

Idag har det varit en dag fylld av träning, men inte för mig.

Jag hade tänkt mig en timmas löpning i lugnt tempo i helgen men när den inte blev av igår misstänkte jag att risken för att den skulle utebli även idag var ganska stor. Yngsta sonen har tränat innebandy och äldsta sonen har spelat tre innebandymatcher (6-7, 16-1, 11-5 mot Strängnäs, Katrineholm och Hölö-Järna), jag funktionärade och satt i sekreteriatet och efter det hämtade vi dottern från hennes fotbollsträning och där någonstans insåg jag att det inte skulle bli någon löpning idag.

En motiverad helt frisk Staffan skulle förmodligen snörat på sig skorna för en löprunda ändå. En lite omotiverad och småförkyld Staffan orkade däremot inte ge sig ut i mörkret och kylan när klockan var 20.00 och jag äntligen fick sitta ner med familjen en stund. Veckan stannade därför på bara 24km fördelat på två pass, varav visserligen det ena gick i hygglig fart. Det blev heller inga intervaller i veckan p g a att jag inte känt mig helt hundra i halsen.

När jag summerar januari efter ett lunchlöp imorgon kommer det stå 120km i träningsdagboken. Inte urdåligt men inte heller bra. En inledning på året som påminner om 2009 men då sprang jag långpass vilket jag inte gör just nu och utan långpass kommer jag ha förtvivlat svårt att få någon större mängd på mina 3-(4) pass/vecka. Nåja, fokus i år är ju inte att samla kilometer utan att träna smartare och lite tuffare, men snabbare löpning kräver ett bättre underlag än vad det är ute nu och en hals som inte är raspig.

Det jag tar mig med är att jag ändå varierat farten och genomfört ett par skapliga intervallpass och att jag alternativtränat med lite längdskidåkning och kört en hel del löpskolning/styrka.

Ikväll inspireras jag istället av andras bloggposter, inte minst den om Ingmaries fina halvmararesultat i Barcelona, och blickar framåt! För varje dag med sol så exponeras allt mer asfalt fri från snö och is!

Mina tankar om långpass inför maraton och hur jag gjorde våren 2010

Strax innan Djurgårdsbron, ca 14km kvar, Stockholm marathon 2010

Jag kommer inte att springa Stockholm maraton 2011 men jag kommer under våren att skriva om mina erfarenheter efter tre lopp. Först ut, långpassen.

Långpassen är en viktig del av löpträningen, ännu mera så om målet är att springa maraton. Långpass är en relativ benämning, för en nybörjare kan det betyda 12km, för en mera van löpare kanske 20km eller 90 minuter (min definition).

Det finns många åsikter om hur ofta och hur länge de ska köras. En vanlig sådan är att långpassen ska springas sakta med fokus på ”tid ute” snarare än distans för att vänja kroppen vid ansträngning under lång tid. Dessutom rekommenderas långsamma långpass för att man inte ska bli så sliten så att det påverkar veckans övriga pass. Så har långpassen i Szalkais program sett ut även om han tydligen nu snäppt upp farten en aning i programmen.

En annan åsikt är att varje vecka måste innehålla långpass på x kilometer/minuter och ihop med ovanstående råd om lång tid ute kan långpassen då upplevas som stressande, framförallt om man kombinerar familj och maraträning. Vi är många som vill springa maran som inte har tid eller lust att vara ute och mysa runt i 3-4 timmar varje söndag!

Är man ovan vid att springa långpass tycker jag gott att man kan eller SKA fokusera på att ta det lugnt men mera vana löpare kan med fördel lägga in snabbare partier i långpassen enligt mig. Två bra exempel är 2x3km i marafart sent i passet (se exempel 31/1 eller 25/4 nedan) eller att avsluta sista 10km i tänkt marafart (ex 16/5 nedan). En tuffare variant är att springa hela passet i en fart som ligger nära tänkt marafart (se 27/3). Ett sådant pass ska dock inte genomföras nära inpå tävling och det gäller att lyssna noga på kroppen före och efter ett sådant pass! Jag har tyckt det varit bra träning att växla till ett högre tempo, både fysiskt och mentalt när man redan sprungit i t ex två timmar.

Nedan har ni alla mina långpass med sträcka och snittfart från första januari fram till race day, Stockholm maraton 2010 (3:09:46), 12 pass på 21 veckor. Ibland gick det nästan en månad, ibland bara en vecka mellan ganska tuffa pass. Alla pass utom ett körde jag tidiga söndagsmorgnar, ibland så tidigt som start i mörker 06:30-07:00 och då valde jag att se det som en del av den mentala träningen. Ju längre fram på våren desto lättare att gå upp tidigt naturligtvis.

• 7/1: 33km distans - 4:56 min/km
• 31/1: 28km inkl 2x3km farthöjning @4:30 min/km - 4:52 min/km
• 8/2: 23,2km lugn distans - 5:01 min/km
• 21/2: 25 km progressivt med snabbare andra halva - 4:42 min/km
• 28/2: 23,3km lugn distans - 5:09 min/km
• 20/3: 30km lugn distans - 5:14 min/km
• 27/3: 36km tufft långpass - 4:36 min/km
• 25/4: 32,2km inkl 2x3km farthöjning (km 14-16,22-24 @4:25-4:30) - 4:52 min/km
• 30/4: 20km lite snabbare - 4:35 min/km
• 8/5: Tävling Kungsholmen Runt 21,1km - 4:11 min/km
• 16/5: 30km med 10 sista km snabbt (4:30-4:20, sista km på 4:05 min/km) - 4:42 min/km
• 23/5: 26km sista långpasset i tävlingsfart - 4:30 min/km

Jag har sett till att äta och dricka bra dagen före, gått upp tidigt och ätit en normal frukost och druckit mycket och startat 30-45 minuter senare och varit hemma lagom till frukost nr 2 med resten av familjen :-). Framförallt efter 30km+-passen har jag varit noga med vätske-och matintag, stretchning och att försöka ta det lugnt dagarna efteråt.

Alla de här långpassen under våren 2010 finns i min träningsdagbok på jogg.se. Veckomängden inkl långpassen var 41km/v i snitt (90 mil på 22 veckor) och jag vill med det här inlägget visa att det går att prestera hyggligt på maran med lite mindre träning och lite färre långpass än vad som brukar rekommenderas. Jag är inte unik, Morgan kutade t ex NYCM på fina 3:19 med klart mindre träning än jag. Titta gärna på träningsprogram men tveka sedan inte att ändra till det upplägg som passar just Dig!

Trött! Letar ljuspunkter och D-vitamin!

Sådan far...sådan son

En vinter som aldrig tycks ta slut och en bebis som fortfarande efter fem månader vaknar varannan eller var tredje timma, kanske inte så konstigt att man är trött!

Jag tycker det är motigt nu, motigt att gå upp på morgonen, motigt att gå till jobbet, motigt att träna också faktiskt och just nu känner jag inte heller att jag blir så mycket piggare av det. Skulle helst vilja gå och lägga mig och vakna en solig morgon med fågelkvitter i april.

Det finns såklart bra stunder, bra träningspass men det krävs ovanligt lite för att putta ner mig och få mig att känna att det mesta är motigt igen. Jag tränar trots allt på men utan större inspiration, jag längtar efter värme, barmark, löpning i t-shirt och snabba pass i tunna skor.

Jag är nog inte ensam om att tycka så här och trots allt så finns det lite positivt att ta vara på. Långsamt återvänder ljuset, ett renoveringsprojekt hemma som vi pratat om i flera år ser äntligen ut att bli av, en resa är bokad i sommar och på jobbet är det återigen lite mer energi. Dessutom kommer jag om planen går i lås att gå på ett halvårs föräldraledighet i slutet av augusti.

Jag försöker hålla jobbet utanför bloggen men i september fick vi beskedet att mitt och mina kollegors jobb på sikt skulle ”centraliseras”, dvs försvinna – Hösten var därefter rätt tung på jobbet med mycke negativ energi. Nu har man insett att det var ett misstag att fatta det beslutet och verkar vara på väg att ändra det vilket jag ser som ett friskhetsttecken - förmågan att ändra ett felaktigt beslut utan prestigeförlust.

Färdiggnällt! Jag kommer låta träningen mala på ungefär som nu ett tag till, försöka variera den utan att köra stenhårda intervaller just nu. Dessutom funderar jag på att börja äta extra D-vitamin, de multivitaminer jag äter under vintern tror jag innehåller alldeles för låg dos. Jag gärna ha tips från D-vitamin-knaprande bloggare på vad man ska köpa, varifrån och hur mycket man ska äta för att det ska vara optimalt. Lite respekt för överdosering av fettlösliga vitaminer har jag trots allt…

Igår kväll blev det löpskolning och styrka med innebandygrabbarna. Tränarna skällde rejält på killarna efteråt för att de inte lyssnade på mig, förvånande eftersom jag tyckte det gick ganska bra!

Idag rullade jag i alla fall runt ute i solen i mina lätta Brooks-dojjor, 11km i 4:34-fart relativt lätt och piggt, life isn't that bad after all...

Veckosummering och löpning på is

Anneli skrev om mellanmjölksträning och min vecka har innehållit mindre löpning än hennes vecka men ändå varit bra, någonstans mellan standardmjölk och mellangrädde! 41km löpning på tre pass varav två med kvalitétsinslag (korta intervaller och distans med 5 km tröskel) . Senast idag 15km lugna km i 4:57-fart i soligt vackert vinterväder på morgonen med bara ett par halvsnabba kilometer i mitten. Dessutom körde jag ju faktiskt 20 minuter löpskolning med sonens innebandylag i tisdags och räknas det har jag ju kört fyra pass.

Det är fortfarande lite halt på sina ställen. Jag försöker anamma principerna bakom Pose när jag springer, rak höft, lätt framåtlutning där farten regleras, kort steg med hög frekvens och snabb isättning under kroppen, snabbt upplyft av fot och underben mot rumpan och fram/upp med knät igen men kolla in det här klippet, skulle jag försöka det där fick jag nog uppsöka närmaste akutmottagning efteråt...klippet har jag lånat från Daniel.

Veckans andra kvalitétspass - trist formbesked eller är det underlaget som fortfarande ställer till det?

Tidig start på arbetsdagen, nästan inga möten och lite lugnare på jobbet för tillfället möjliggjorde ett längre lunchlöp idag. Att sedan duscha och kasta i mig lunchlådan på fem sekunder gör mig inget så länge jag kan springa på luncherna ett par gånger i veckan.

Snygga pulskurvan från 8x200 och 4x400m i onsdags

Korta intervaller i onsdags där jag inte riktigt kunde matcha planen och idag ett längre distanspass med tröskelinslag som gick ganska tungt. Tanken var ett rejälare distanspass i lite högre fart men jag hamnade ganska omgående på tröskelpuls efter 1-2km så jag körde på. Det tog ett tag att inse att jag stängt av "autolap" på min Garmin på intervallpasset i onsdag vilket jag vanligtvis har inställt på 1km. Hur jag än sprang på så gick det inte mycket fortare än strax under 4:30-fart i drygt 7km men eftersom sprang i femfart i början så gick det givetvis klart fortare i slutet och kurvan visar också att jag faktiskt kom ner på ganska bra fart ungefär där jag tror att min tröskelfart ligger omkring 4:05 min/km.

Hastighet i grönt och pulskurva i rött

Jag kan Södertäljes topografi bra efter mina lunchlöp och avslutade den snabbare löpningen efter drygt 7km med att försöka ge gärnet i en ganska tuff backe. Eftersom jag redan låg på 192 i puls (ca 95% för mig) innan backen så tänkte jag se om jag kunde få fram en ny maxpuls men jag tror inte det är idealiskt att först springa så långt som drygt 7km innan ett sådant test. Lite is omöjliggjorde också maxfart uppför men jag tog ändå i så att jag var fullständigt slut vid krönet och pulsen jobbade sig upp i 197 bpm. Någon minuts pusta ut innan jag fortsatte ytterligare 8km i lugnare 4:57-tempo innan jag avslutade snabbt i ännu en brant backe.

Ansträngningsgraden idag var relativt hög, visst fläckvis halka med tjuvsläpp ger lite lägre hastighet och lite högre ansträngning. Jag har tagit en rejäl paus från knaprandet av mina järntabletter så mitt Hb-värde kanske ligger aningen lägre än det ska men kanske att jag tappat lite av den fina form jag hade under förra säsongen. I och för sig inte hela värden just nu i januari men ändå lite trist om det är så.

Totalt 15,3km @ 4:43 min/km och 177 i snittpuls. En titt i träningsdagboken och jag hittade några pass från september-oktober som jag kallat för "medelhård distans" där snittpulsen var ungefär som idag eller något lägre men där farten låg ca 20 sek/snabbare per kilometer....suck...men också faktiskt pass från november-december 2010 med sämre väglag som var ganska lika dagens pass så det är kanske inte så illa trots allt. Vi säger det, det är väglaget och inget annat!

Önskar alla en trevlig helg!

Korta intervaller - copy but not paste

Klicka för förstoring...

Jag fortsätter med två fartpass i veckan varav ett intervallpass. Detta är ett mål för året och jag vet, jag har inte skrivit något om årets mål här men det kommer.

Idag var tanken att planka blogg-grabbarnas pass på Bosön förra veckan som jag tyvärr inte kunde vara med på. Jag lyfter på löparkepsen och erkänner att jag inte riktigt kunde matcha deras tider idag. Sega ben och ganska hög puls redan på uppjoggen. Antingen p g a gårdagens löpskolning/styrka med sonens innebandylag eller på att jag i morse kände en antydan till raspighet i halsen.

Jag beslutade mig ändå för att köra och här kommer kanske anledning nr 2 till att jag upplevde att passet inte gick så bra. Dåligt påläst så började jag med 8x200m istället för 4x400m och tvåhundringarna med snittlängd på 203m avverkades med ett snitt på höga 36 (ca 3:00 min/km) vilket var mitt riktmärke fartmässigt även om det är överfart. Vilan var en minuts gåvila. De två sista var definitivt en pina!

Redan här kan man säga att fläskfiléerna var både möra, hängda och syrade…

Två minuters serievila och sedan igång med 4x400m med 2 min gåvila, snitt på 1:22 (3:25 min/km) och det var ingen vacker syn mina vänner! De två sista gick snabbast men ingen så snabbt som jag tänkt och alla fyra sprangs avstannande på stolpiga ben då jag var rejält trött!

Den avslutade långa intervallen på 1600m ville benen inte alls medverka i och då jag inte kunde övertala dem varken med hot eller muta att pinna på fortare än 4:15-fart så gav jag upp försöket och påbörjade nerjoggen istället. För att tala om för benen att de inte ska få styra och ställa hur som helst över min träning så höll jag hygglig fart, 4,6km i 4:38-tempo som avslutning.

Ett bra pass ändå och på pluskontot noterar jag löpning i solsken och i princip snö-och isfria cykelbanor!

Man har inte roligare än man gör sig

Söndag eftermiddag; en dryg timmas löpning planerad under dotterns innebandyträning. Väglag; glashal blöt blankis blandat med lite grus. Jag försökte hålla blicken långt fram och springa med korta avslappnade steg men det gick inte, spände mig, tappade fästet och tvingades stanna hela tiden! Farten var löjligt låg, över sex minuter per kilometer och pulsen i nivå med en söndagspromenad. Skrattade i samförstånd med de andra löpare jag mötte för vi var flera ute och halkade runt!

Gav upp de patetiska försöken efter tre kilometer och försökte bara ta mig en annan väg med bättre fäste tillbaka till bilen och där plötsligt, då man minst anar det, var den, ASFALTEN! Hyggligt ren från is och snö, visserligen på bilvägen men what the heck - man kan inte få allt här i världen! Då det sprungits tvåhundringar lite varstans förra veckan så körde jag fyra stycken i farter mellan 3:42 min/km ner till 3:13 min/km med gå-/ståvila då jag släppte förbi lite bilar :-)

Vilken känsla, vilket underbart underlag!! Jag vågade inte alls trycka på max eftersom det ändå var lite is kvar och strängen med asfalt var smal men ändå, jag hade glömt känslan av att springa fort med bra fäste! Härligt, precis den kick jag behövde nu för att orka med löparförutsättningarna ett tag till.

Det blev bara knappt 5km totalt men från att ha tänkt avbryta passet till ett kort pass med lite spontana intervaller. Man har inte roligare än man gör sig.

Lite tidigt att hoppas på vår men nu när snösmältningen börjat kan det få fortsätta. Funderar på att lämna bilen igång på tomgång senare i veckan för att påskynda detta med global warming - tycker den debatten har glömts bort lite på sistone...

Veckans Bloggläsare hos Marathonbloggen

Idag syns jag som Veckans Bloggläsare hos Petra på SvD. Du hittar artikeln här.

Hal lugn distanslöpning, skruv och bokrecension

Det är fortfarande lite stiltje i löparbloggosfären, färre inlägg på bloggar och färre kommentarer, även här. Annars har jag väl börjat tråka ut er? Även jag har tagit det lite lugnare med bloggen över helgerna men eftersom jag tycker att Let's Dance är ett riktigt trist och platt program så sitter jag ikväll i samma soffa som resten av familjen men läser löparbloggar istället.

Idag sprang jag 11 lugna km i 5:10-pratfart med David på lunchen. Ett backdrag på slutet annars inte mycket att orda om, trevligt med sällskap, frisk luft och dagsljus! Bara på ett ställe blev det lite...intressant, en brant S-formad nerförsbacke utan grus men med ett tunt lager snö ovanpå blankisen. Det blev lite extra...intressant då jag hade ett par hala lättviktsskor på fötterna. David som dragit i några korta skruv genom sina gamla Kayanos (!) hade klart bättre grepp än jag! Kanske värt att testa på ett par gamla skor? Skruvarna kan ju gängas ur sen.


Nu en recension av "Running Within" som jag haft liggande här på bloggen ett tag nu. Boken går mycket ut på att få läsaren att se bortom kortsiktiga mål, tider och prestationer och att uppskatta andra inre, djupare värden med löpningen.

Den innehåller många bra, konkreta tips för att sätta mål, slappna av, att förbereda sig för tävling, att besegra trötthet och utmattning under en tävling, ihop med visualiserings-och affirmationsövningar och det märks av den är skriven av löpare för löpare.

Den första delen av boken läste jag i följd med stort intresse och stor behållning, mot slutet blev det lite tjatigt med att hela tiden fokusera på den inre mentala resan med sin träning men de konkreta tipsen och enstaka kapitel kommer jag garanterat att återvända till och läsa om, t ex inför en tävling.

Layoutmässigt är boken lite grå och trist och de svartvita bilderna på löpare i outfit från 80-talet gör att den känns äldre än den är. Ändå är det en bok jag helt klart rekommenderar för de som gillar att läsa om löpning, den kostar bara 140kr hos Bokus.com.

Intervaller och löpskolning - en rolig dag!

Igår en träningsdag helt i min smak!

Först ett lite lättare intervallpass på band på lunchen, 10x2 minuter i fyra-fart eller 15km/h med en minuts pausjogg i 6 min/km. Eftersom jag blir törstig som jagad Gnu under torrperioden i Serengeti när jag springer på band så lade jag in serievila med drickapaus efter fem intervaller så det blev 2x5x2 min. Avslutade med 3x200m i 3:20-fart eller 18km/h utan några problem, de kändes faktiskt riktigt lätta. Totalt 11km i 4:37-fart.

Att bedriva tröskelträning på band i farter mellan 14-15km/h börjar kännas riktigt bra för mig som inte brukar gilla att springa på band men kvalitétspass ute just nu är svårt utan skridskor…

Flåset var inget problem men benen kändes sega och hållningen inget vidare som vanligt när jag springer på den bakåtrullande gummimattan. Jag tror nu att jag kommit på varför jag upplever bandlöpning i en given hastighet som mera ansträngande än löpning i samma hastighet ute, tvärtom hur många andra verkar uppleva det. Förutom att det är varmt och ofta dåligt ventilerat så upplever jag att det krävs mera energi av mig att upprätthålla den lätt framåtlutade hållningen med hög höft på bandet än när jag springer ute. Jag hamnar gärna lite ”efter” med kroppen på bandet och får därmed ett sämre steg.

På kvällen 20 min löpskolning/fysträning med 25 grabbar i nioårsåldern (sonens innebandylag). Det gick det förvånansvärt bra att hålla ihop gruppen även om de löprelaterade övningarna gick klart bättre än de mera balansinriktade som krävde mera instruktion. Vi körde utfallssteg, indianhopp, hälkick, höga knälyft, tålöpning på raka ben (en benövning som säkert heter något annat), mångsteg och avslut med jogg med lagkompis på ryggen. Grabbarna blev både varma och ganska trötta och det var en del skratt i hallen och sonen upplevde det inte som alltför pinsamt heller.

Nästa tisdag kör vi igen. Undrar om de fixar plankan i 30 sekunder utan att fuska?

Längdskidor vs löpning och en liten liten seger

Lördagen bjöd på drygt tre varv eller 14km längdskidor i det lokala kuperade motionsspåret ihop med David (som körde fem varv). Fjorton km löpning i 5:13-tempo fixar jag nog de flesta av veckans dagar utan att bli alltför sliten men efter skidåkningen var jag TRÖTT!!

Längdskidor innefattar som bekant även överkropp där armarna förmodligen får jobba alltför mycket då tekniken brister! Efter bara tre pass i vinter så går det bättre och bättre även om det går löjligt långsamt i uppförsbackarna då mina skidor är lite för styva i spannet trots utprovning (2007) och jag därför brukar ha bakhalt. Får väl åka med rygga alternativt äta lite mera vispgrädde…Desto roligare är det att krypa ihop och susa nedför! En rolig och bra träningsform!

Och så igår en liten liten seger, ni vet säkert hur det kan vara; löpning är inplanerad men i takt med att timmarna går fyllda med aktiviteter minskar lusten att ge sig ut i mörkret. Dessutom hade det töat under dagen för att sedan frysa till isgata. MEN jag gav mig ändå ut! Bättre att korta ner rundan än att ställa in och den bästa träningen är den som blir av...bla bla hurtigt klämkäck!

Passet i sig absolut inget att skriva hem om, 8 extremt försiktiga kilometrar i lugn 5:14-fart på såphala nödtorftigt sandade cykelvägar men jag genomförde det! Jag tror mycket på de här kortsiktiga lätt uppnåbara målen för bibehållen kontinuerlig motivation. Ett mål behöver inte alltid vara en avlägsen drömtid på loppet med stort L vid en tidpunkt långt borta!

Dessutom var passet ett bra tillfälle att träna kort steg med landning under kroppen.

Träningslusten återvänder

Min långa ledighet från den 23 december går mot sitt oundvikliga slut. Nackdelen med långa ledigheter är att det känns jobbigare när de är slut. Det postiva är att jag återigen kommer in i rutinerna och det påverkar träningen i positiv riktining!

Jag har tagit det lugnt under ledigheten precis som jag tänkte mig. Så här har det sett ut;

25/12 - Riktigt lugnt långpass 20km @5:19 min/km
29/12 - "Staffanmil" 13km 4:44 min/km med fartökning var tredje kilometer
2/1 - Längskidor 5,2 km @ 5:42 min/km i snitt om det nu är relevant på skidor, snittpuls i alla fall 165.
4/1 - Distanslöpning med en snabb avslutande kilometer (3:55 min/km), 8,3km @4:48 min/km.

Riktigt mycket vila således men långt ifrån helvila. Det har känts som lagom vila helt enkelt. Dessutom har jag varvat med snöskottning (altantaket idag drev upp pulsen rejält...), skridskoåkning och ett par kortare pass i pulkabacken.

Väderleken fortsätter att utmana oss löpare med ett slirigt tufft underlag men jag känner ändå nu ett sug efter lite mera regelbunden löpning så lite ledigt från löpträningen och bloggen har gjort mig gott!! Imorgon blir längdskidor ihop med min kompis David och på söndag kväll hoppas jag avsluta ledigheten med ett löppass.

Jag fortsätter fundera kring mål år från år och pendlar å ena sidan från hur rimligt det egentligen är nu efter fjärde barnet att jag ska fokusera på att bli ännu snabbare och bättre till att vara helt övertygad om att med en bättre optimering (läs mera regelbundenhet) av intervallpassen så finns det mycket att ta ut ur den här kroppen!

Nästa vecka ser lite spännande ut. Jag hoppas kunna delta i det gemensamma intervallpass som Lennart planerar och dessutom lovade jag i ett svagt ögonblick att hjälpa till med lite fysträning i äldsta sonens innebandylag. Jag tror jag ska köra kort och mycket lekfull löpskolning för att både få grabbarna att kämpa lite samtidigt som de ska tycka det är lite kul. Det är alltså över 20 st nioåringar...få se hur det går...

Trevlig helg!

"Staffanmil" avslutade 2010 och 2011 börjar lugnt

Jag har haft lite ledigt både från löpningen och från bloggen om ni undrar vad jag haft för mig. Skrivklådan stillades ett tag efter att jag skrivit ihop min långa årssammanfattning!

Jag avslutade i alla fall 2010 med en 13km lång fartlek i form av en "Staffanmil" - distanspass med fartökning var tredje kilometer; 4:05, 4:06, 4:12, 3:58 min/km på de snabba kilometrarna varvat med distanslöpning i fart mellan 4:50-5:10 min/km. Sprang i mina Adios för första gången ute och jag måste säga att de verkligen är löpglada och jag tror vi kommer trivas bra ihop!!

Träningsdagboken för 2011 gapar ännu tom på löpning men igår åkte jag i alla fall fem bakhala kilometer längdskidor, kul och riktigt bra träning! Som Nix redan kärnfullt konstaterat kan det - hur konstigt det än låter - vara svårt att få tid till träning när man är ledig när man har stor familj. Det är så mycket annat som man måste och vill göra. Pulkabacken, skridskor, sällskapsspel att spela, julklappsfilmer att se etc. Lilltjejen sover fortfarande riktigt uselt trots att hon är fyra månader så det är OK att det nu inte bedrivs så mycket eller så målmedveten träning. Fokus just nu är mera att faktiskt överleva...

Dessutom skrev jag i december att jag faktiskt också planerat en hel del (säsongs)vila under ledigheten. Kommer snart i alla fall att skriva något om hur jag ser på detta med mål för 2011. God fortsättning!