Sköljde bort endorfinerna med fyra snabba tusingar

Med min bakgrund borde jag ju veta hur lång halveringstid endorfiner har och när effekten klingar av men jag har gått omkring med ett saligt leende på läpparna hela veckan efter halvmaran förra helgen och har vissa stunder fortfarande svårt att ta in att jag faktiskt sprang på 1:23 - JAG sprang på 1:23!!

Trots att förberedelserna var lite sisådär, småseg förkylning och inga genomförda nyckelpass av typen 15-16km distans med 5-6km snabbdistans på slutet. Uppenbarligen var de snabbdistanser och långa intervaller jag genomförde veckorna innan ändå fullt tillräckliga för att hålla mig kvar på den nivån jag uppnått i år med lite mera regelbundenhet på kvalitétspassen! Bifogar några miniatyrbilder från loppet i det här inlägget.


Kanske 500m kvar...minns inte mycket härifrån
förutom att Tomas stod någonstans och hejade...



Bara jag och en mållinje...

Två pass har genomförts de två senaste dagarna, i torsdags en lätt distansrunda med joggingvagnen, 7km i 4:50-fart med lite backar i högre fart på slutet.

Igår fredag blev det ett nog så jobbigt miniintervallpass som tog mig ner på jorden igen! Jag blev lite inspirerad efter att ha läst om de berömda 4 x 4 minutersintervallerna i Runners World. I och för sig har jag aldrig läst någon bra förklaring till varför man bara ska köra fyra repetitioner med så pass lång vila emellan, dessutom hävdar författarna att man ska springa en bit från max. Nåja, eftersom jag inte hade så gott om tid (lilltjejen sov eftermiddag och storebröderna var "barnvakter") beslutade jag mig för bara fyra tusingar i riktigt hög fart på cykelvägen nära hemmet, dvs klart högre än min mil-och 5km-fart och så blev det, 3:08, 3:32, 3:16 och 3:28 min/km och två minuters gåvila mellan varje.

Ursäkta franskan men satan i gatan vad jobbigt det var!! Efter första var jag naturligtvis helt rökt och på redan på andra hade jag mjölksyra upp över öronen i motvinden som var på halva tvåan och fyran och knappt styrfart när Garmin pep för 1000m. Trean gick bättre då jag inte toköppnade utan ökade efterhand. Med 600m kvar på sista ville jag bara gråta, sprang om barnens musiklärare som cyklade och hon skrattade: Va', SPRINGER du om mig? Jag svarade något i stil med; jaerghmph...På något sätt lyckades jag slutföra även den sista intervallen och besegra hjärnan som försökte övertala kroppen att bara lägga sig ner och invänta döden i närmaste dike! Egentligen ett ganska misslyckat pass då farten blev så ojämn p g a alldeles för tuff öppning och blåst men jag ville verkligen ta ut mig idag och få känna mjölksyran i musklerna och två av intervallerna gick snabbare än jag någonsin sprungit 1000 meter förut!

Två kilometers nerjogg runt kvarteret på det och dryga trettio effektiva och jobbiga minuter in i träningsdagboken!

Skeppsbron igen...

Älgar fram på Skeppsbron med 8km kvar...hällandning moi?

Idag vilodag och hysteriskt familjeschema med idrottsavslutningar, optikerbesök, simhallsbesök m m och imorgon kväll blir det ett distanspass med både långa och korta backintervaller ihop med några andra löpare från Nykvarn som reggar sin träning på Jogg.se, hoppas på ett både socialt och effektivt pass!

`

Slutar med att säga grattis till alla er som sprungit Lidingöloppet idag! Det ska bli spännande att läsa om era lopp så småningom!