söndag 12 februari 2012

Ett skittråkigt distanspass avslutade veckan och detta med mängd kontra motivation

Idag hade jag tänkt mig ett kortare långpass uppemot 90 minuter men det fanns varken tid eller motivation för det.

Det blev istället 14km lugn distans @ 4:44 min/km med 165 i snittpuls. Fantastiskt soligt väder men bitvis riktigt kasst, moddigt underlag och det var överraskade tråkigt att springa idag. Skittråkigt faktiskt och jag var mest glad över att få korta ner passet och komma hem igen. Så kan det vara ibland, alla pass är inte roliga, alla pass går inte bra. Gissningsvis så är det turbulensen på jobbet som spelar en viss roll för motivationen just nu. Nåja, en bra löpvecka har det ändå varit, 48km på fyra pass varav två lättare kvalitétspass på löpband.

Ett par gånger per år ungefär brukar jag tänka att jag är på "träningsläger" på hemmaplan då jag av någon anledning har möjlighet att träna extra mycket och förrförra veckan var just en sådan vecka när dottern (och sonen) båda var på dagis mellan kl 9-14 varje dag. Det blev då över 85km löpning på fem pass och faktiskt över 100km om jag summerar de sju dagarna istället för en vanlig kalendervecka, ungefär dubbelt så mycket som jag brukar kuta och jag brukar klara av de här mängdökningarna fint någon gång då och då.

Dock märker jag några saker när jag genomför en sådan här vecka:
  • Själva planeringen av veckan är rolig, var ska jag springa, vilken typ av pass, när ska passen springas o s v.
  • Själva löpningen däremot är inte lika rolig. Nu är det visserligen vinter med allt vad det innebär av lägre fart, kyla, dåligt fäste och många lager kläder men ändå, när jag springer så här pass mycket under en vecka, orkar jag inte köra speciellt hårt på några kvalitétspass utan det blir mest långsammare distanslunk och själva löpningen blir därmed inte alls lika rolig att utföra. Jag kommer på mig själv med att uttråkad kolla på klockan för att se hur långt jag sprungit och tänka på hur långt det är kvar vs hur långt jag tänkt springa för dagen, tankar jag inte brukar ha i vanliga fall.
  • Löpningen har en tendens att kännas mer som ett måste än någonting jag valt själv för att jag tycker om det, under de här veckorna.
Jag har tränat mycket med mina mått mätt under en stor del av hösten och har märkt av de här tankarna då och då samtidigt som det säkert har gjort att jag är bättre grundtränad nu i början på året jämfört med tidigare säsonger. När mängden för mig överstiger 20 mil på en månad är det lätt att kilometersamlartankarna tar över. Mängden blir i fokus och samtidigt som det ger lite motivation så tar det motivationen också och träningen blir för enahanda vilket inte är det bästa för min utveckling som löpare.

Näe, som allra roligast brukar jag ha, när jag springer ungefär varannan dag eller när mängden ligger på mellan 15-20 mil per månad. Då är jag tillräckligt utvilad mellan passen och orkar köra kvalitétspass med bra intensitet och fart.

7 kommentarer:

  1. Bra inlägg! För mig finns det också en slags gräns där hög motivation övergår i ökad träning som leder till kraftigt minskad motivation. Samtidigt som jag i oktober bestämde mig för att pröva maran 2012 bestämde jag också att jag inte skulle springa mer än tre ggr/vecka på hela vintern, men att jag skulle försöka få ut så mycket som möjligt av de passen.

    Jag vet att det begränsar min mängd och att man kunde fått ett bättre resultat med mer träning, men långsiktigt tror jag upplägget är det bästa för mig. På tre pass är man dessutom alltid väl återhämtad och får till och med vila två dagar i rad varje vecka. Det gör att man kan köra ganska hårt, oavsett om det är fart eller mängd man prioriterar.

    Jag tror också att ens livssituation påverkar återhämtningen och där har du ju det extra tufft just nu. Med bara tre pass blir det lite lättare att hantera nätter med lite sömn, sjuka barn, träna på udda tider som tidig morgon eller sen kväll etc.

    Dessutom kan man kosta på sig att vila bort en förkylning i 3-4 dagar och ändå bara ha missat ett pass i sitt schema ;)

    SvaraRadera
  2. Det kan ju ibland vara lite kul att träna ner sig, men som du säger är det nog ändå smartast att se till att träningen 90% av tiden är kul, för det är så enklare att motivera sig själv till träning då.

    SvaraRadera
  3. För min del så ser jag ingen motsättning mellan planering av träning och motivation. Jag tycker det är roligt i vilket fall även om Gysing inte skulle hålla med om att träning ska vara rolig :)

    Tror aldrig jag har sprungit längre än 77 km på en vecka. Det är dags att spränga den vallen nu bara för att :)

    SvaraRadera
  4. Vi resonerar väldigt lika du och jag Magnus!

    MagnusN, precis enstaka toppar är helt OK och formmässigt upplever jag en bra effekt även om nu en veckas feber veckan efter tog bort den effekten den här gången. Men som du säger, det bör vara kul och ge energi merparten av tiden för att orka hålla på kontinuerligt!

    Planeringen tycker jag också kan vara kul Mikael, det är genomförandet som inte är så roligt när det bara blir en massa lugn distans. 77km är mycket, ett par gånger som sagt har jag varit över 100km och då är det riktigt riktigt mycket.

    SvaraRadera
  5. När jag är pappaledig i sensommar/höst ska jag försöka komma ut på ett träningsläger också med joggingvagn :)

    SvaraRadera
  6. Vilka tävlingar planerar du den här säsongen? Hade varit kul att ses vid nåt lopp i sommar

    SvaraRadera
  7. Det låter bra Mikael :)

    Ang tävlingar så vet jag inte riktigt, Stockholm marathon är inbokat såklart...vill även springa Stockholm halvmarathon i september och eventuellt Kungsholmen Runt (halvmara) i maj samt något millopp. Väldigt lösa planer ännu så länge!

    SvaraRadera