Tog plats alldeles längst fram vid snöret i starten och kom iväg helt utan trängsel men blev såklart passerad av ett gäng optimistiska löpare i den vanliga startrusningen.
Starten går, jag till höger i bild. Bild: Telge Stadslopp |
Lite antydan till hjärnspöken och negativa tankar direkt efter start och inte blev det bättre av att jag fick en löpare bredvid mig vars andning redan lät som ett fall för akuten men när jag lämnat honom bakom mig kändes det bättre och jag sprang riktigt bra. Jag hade inte autolap aktiverat på Garmin så några kilometertider kan jag inte bjuda på men jag passerade första kilometer på 3:32 vid skylten. Passerades av Hanna Lindholm från Studenterna (17:57 i mål) men vågade inte riktigt ta rygg så här tidigt då hennes tempo var klart högre. Andra kilometern tillbaka genom stan kändes också bra och kontrollerad även om ansträngningen såklart var hög.
Halvvägs! Bild: Telge Stadslopp |
Tredje kilometern och dags för den där backen, banans enda förutom starten som också går uppför. Backen är rejält brant och jag ville sakta ner för att inte springa mig stum men jag kände att det gick alldeles för långsamt uppför och jag kände mig inte alls så stark som jag brukar göra i backar utan tvärtom var benen stumma och trötta. Upp på krönet med drygt 1,5km kvar och det var nära här att jag lade ner alla ambitioner och t o m tog en gångpaus men det gjorde jag inte och det är nog det jag är mest nöjd med! Jag bet ihop och krigade på trots att tiden runnit iväg lite i backen och i partiet efter krönet! Hela den här race rapporten handlar väldigt mycket om den här backen så här är den, från en reklamfilm från hemsidan. Ser kanske inte så imponerade högt ut men brant är det!
Lättare löpning ner till kanalen och klockan visade snitt-tempo på 3:38 min/km istället för det önskade 3:36 som innebär 18 minuter. Fram till skylten som visade 4km och härifrån sprang jag bra igen, vågade mig inte på någon fartökning redan fast det var nog det jag hade behövt göra för att ta in de där futtiga sekunderna! Försökte behålla farten tills jag kommit över gångbron över Marenviken och upp på cykelvägen som inleder upploppet där jag verkligen tryckte på, tittade på klockan en sista gång med kanske 400-500m kvar till mål och insåg att det skulle bli tufft men gav det ett försök. Passerade svenska mästarinnan på 100km (!) Kajsa Berg, Huddinge AIS och en Studenten-löpare jag känner igen och som gjorde fina 36:38 på Enhörna Challenge 10km i juni och gav verkligen allt jag hade in mot mål. Hela loppet tiden hade jag också en löpare från Jogg.se framför mig i sin röda Bergströja från Tour de France och jag minns inte att jag närmade mig så i slutet men resultatlistan och bilden nedan visar att jag var bara en sekund bakom i mål. En sista maxning på upploppet innan jag fick pusta ut i målfållan med 18:06 på egen klocka vilket också blev det officiella resultatet. Fullständiga resultat finns här.
Målgång strax bakom Tobias i sin Tour de France-Bergströja. Bild Telge Stadslopp. |
Återhämtade mig väldigt fort, grämde mig såklart lite över de sex ynka sekunderna även om de känslorna gick över rätt fort. Pratade med fler löpare som tyckte att de tappat för mycket i backen och inte riktigt gjort de resultat de trott från början.
Dröjde mig kvar och pratade med bekanta i väntan på prisutdelning och utlottning av priser på nummerlappen där fem priser lottades ut varav högvinsten var en pulsklocka, Polar RCX5. Mitt nummer ropades upp som femte och sista nummer och jag fick gå upp på scenen där jag drog nitlotten i form av ett "joggingset" (dvs luvtröja och "mjukisbyxor" i tjock bomull) från Intersport som dock äldsta dottern lyckligt lade vantarna på direkt vid hemkomst. Pulsklockan gick till en dam i gångklassen som verkade lite undrande över vad hon skulle använda den till :)
5 km är såklart högintensivt men egentligen lite lättare än 10km där man måste springa lite klokare för att disponera krafterna rätt! På 5 km behöver man inte det utan utmaningen består i att våga och att orka stå emot de jobbiga tankarna hela vägen eftersom det är jobbigt nästan direkt från start. Obehaget går ändå över väldigt fort och utmaningen består i just det paradoxala; att vara här och nu och fokusera på rätt saker och inte på hur långt det är kvar eller hur jobbigt det är och samtidigt tänka framåt och veta att det hela snart är över och att jag visst vågar och orkar att plåga mig den korta sträcka som är kvar!
Nu lägger jag det här loppet till handlingarna. Det var ett steg i rätt riktning och visar att kapaciteten för sub18 finns där. Jag besegrade negativa tankar, krigade på, sprang riktigt bra nästan hela loppet och avslutade starkt och det tar jag med mig! Lägg också märke till att jag inte skrivit något om mitt ömma knä i race rapporten och det beror på att det blivit väldigt mycket bättre senaste veckan!
Det som gjorde mig mest glad var att du fortsatte att springa efter backen. Det visar att det menatal är tillbaka, och att Enhörna Challenge inte blir en vana så fort det tar emot lite :-).
SvaraRaderaBra jobbat, Staffan. Alltid inspirerande att läsa dina race reports, som visar att du, liksom alla oss andra har svackor under loppen. Håller med Lennart, att det är starkt att orka dra på efter backen sista 1.5K. "Pain is temporary, Pride is forever" funkar i sådana lägen:-)
SvaraRaderaSäger grymt bra ocg grattis igen. Och vad skönt att knäet är bättre :)
SvaraRaderaSnyggt jobbat, Staffan! Du inspirerar!
SvaraRaderaSom alltid en fantastiskt rolig race report! Roliga priser i utlottningen, liksom de som fick mottaga priserna. Jag hoppade vinna träningskläder i ett lopp en gång, men vann istället en matlåda (!?!?!) som jag dock använder dagligen nästan.
SvaraRaderaSub 18 finns runt hörnet, inga problem, liksom sub 37 ganska snart! alla tror det är lätt att springa, men Demonerna i huvudet är de som är svårast att slå.
Lennart, du tar orden ur munnen på mig, det var precis så mina tankar gick och det är lätt hänt att blir en dålig vana att ge upp, jag har haft det beteendet tidigare också men tidigare övervunnit det!
SvaraRaderaMagnus, jag är i allra högsta grad mänsklig och behöver de allra flesta gånger jag tävlar jobba en hel del mentalt med mig själv, endast på några enstaka lopp har jag känt mig så stark att jag inte behövt det, t ex årets Stockholm marathon och fjolårets Stockholm halvmaraton.
Tack igen Sara!
SvaraRaderaTack Petra, roligt att kunna göra det!
Tack Jonas, tävlingsrapporterna är ju det allra roligaste att skriva tycker jag! Ja löpning sitter förvånande mycket mellan öronen, sub37målet på milen har jag lagt på hyllan då jag vill klara 37:30 först men sub18 som förut kändes så tufft har jag nu tappat respekten för och vet att jag fixar!
SvaraRaderaMatlådor är bra pris men det var tom antar jag ;)
Det mentala är min stora svaghet. Du verkar vara på rätt spår vilket glädjer mig.
SvaraRaderaVanskligt med stadslopp. Det är inte bara att springa på en viss tid eftersom banprofilerna kan skilja nåt så oerhört.
Är som du övertygad om att sub 18 finns där.
Jag är nyfiken på vad jag kan göra på 5 km eftersom jag tränat på bra de senaste veckorna. Mängd och kvalitet. De senaste två veckorna har jag slagit mängdrekord 83 km och 89 km.
Mikael jag var tidigare riktigt mentalt svag när jag sprang tufft men det har blivit bättre, därför var DNF:en på Enhörna Challenge överraskande för mig men det var alla gånger för tätt inpå maran den gången. Desto viktigare då att jag tog tag i loppet i lördags så att det inte igen blir en vana att sluta kämpa när det tar emot lite.
SvaraRaderaDet syns sannerligen inte på dina resultat att det mentala skulle vara din svaghet, jag tycker ofta du löper offensivt och lyckas bra! Övertygad om att du har fina tider i dig!!