Det är dagen efter de tragiska händelserna i Boston, platsen för ett av de stora, klassiska maratonlopp jag drömmer om att någon gång få uppleva! Händelser som jag var omedveten om fram till kl. 22:00 igår kväll trots att jag följt målgången och rapporter från loppet under kvällen. Därefter fullkomligt exploderade mitt Twitter-och Facebookflöde av uppdateringar och kl. 22.30 när jag precis hade släckt lampan ringde Expressen och frågade om jag var på plats eller kände någon som var det.
Tre döda och över 130 skadade, varav minst 8 barn nu på morgonen. Bland dem en åttaårig pojke som precis kramat om sin pappa vid målgång och sedan gått tillbaka till sin mamma och syster på åskådarplats när första bomben exploderade, pojken omkom och mamman och systern ligger svårt skadade på sjukhus, så oerhört tragiskt, en sådan oerhörd onska!! Vem kommer på den vansinninga idén att placera en bomb mitt bland motionärerna på ett maraton? Löpning på motionärsnivå är fest, glädje och gemenskap, det tror jag alla som sprungit ett maratonlopp håller med mig om. Mitt i all trötthet, utmattning och beslutsamhet att besegra de 42 195 metrarna till målet finns en gemenskap, värme och vänlighet mellan deltagarna som nästan måste upplevas för att förstås. Vi är alla medlöpare, inte konkurrenter!
Ett maratonlopp är ingen plats för politiska, religiösa eller etniska konflikter men folksamlingar, var än i världen de är, och speciellt i USA, är tyvärr alltid potentiella mål för terrorister eller ensamma förvirrade galningar. Vi vet ju ännu inte vem som ligger bakom eller vad motivet är. Jag tänker idag på de drabbade samtidigt som jag känner en lättnad över att ingen jag känner som var där, drabbades!
Det är både min förhoppning och övertygelse om att glädjen och gemenskapen i löpningen är mångdubbelt starkare än en enstaka galnings förvirrande tankar och att en sådan här händelse varken kommer upprepas eller hindra människor från att springa stora maratonlopp tillsammans framöver!
Tyvärr tror jag att det kan vara just därför - att bomba en opolitisk folkfest ger på något sätt ännu större genomslag hos gemene man än att bomba ett mera politiskt mål. Men än så länge vet vi väl inget om motiv eller vem/vilka som ligger bakom, eller?
SvaraRaderaJag har länge tänkt tanken att detta skulle kunna hända. Var faktiskt lite nervös inför min egen start i NY maran. En startplats med 40 000 oskyldiga människor kändes som ett möjligt terroristmål i mitt huvud.
Visst har du rätt Anneli, större effekt på ett mål nästan ingen kunnat föreställa sig. Det mesta pekar ju nu på en enstaka störd individ istället för något terrornätveker. Trots att vår statsminister och utrikesminister mördats är vi kanske, även jag, lite naiva i Sverige och har på gott och ont, men mest på gott, ett öppnare samhälle där människor inte är så rädda, men inte heller så säkerhetsmedvetna.
RaderaFruktansvärt att det finns människor som anser sig ha rätt att döda oskyldiga människor, i detta fall glada människor som tittar på löpning. Hoppas de får tag i de skyldiga och att det inte händer igen, men det kommer det ju att göra och det kommer att påverka många framöver.
SvaraRaderaJag håller med dig Johan! Det kommer såklart hända igen då folksamlingar alltid utgör ett attraktivt mål! Det får också, större genomslagskraft och känns närmare när det drabbar ett sånt här arrangemang i västvärlden än i en oroligare del av världen där det tyvärr är vardag.
RaderaTänker lite på det Anneli skriver. En opolitisk folkfest får stort genomslag, och det värsta är att de som sprängde de där bomberna redan har nått sitt mål. Det har spridit sorg, rädsla och elände.
SvaraRaderaJa, de eller den person som gjorde detta har verkligen lyckats i sitt uppsått, med det maskineri som nu dragits igång får vi bara hålla tummarna för att personen åker fast och att straffet avskräcker från liknande händelser framöver!
RaderaJa fy! Det är fruktansvärt! Man kan ju varken sluta leva eller springa, men det är klart att man påverkas. Om inte annat så påverkas alla säkerhetsrutiner. Så trist!
SvaraRaderaVisst är det ondskefullt att ha ett marathon som mål, en folkfest med glädje och gemenskap men senaste dagarnas välvilja på sociala medier visar att det alltid finns med godhet än ondska och självklart slutar vi inte springa, gissar att Boston marathon 2013 blir fulltecknat mycket snabbt i september när anmälan öppnar, skulle väldigt gärna springa det själv någon gång!!!
SvaraRaderaHar du kommit igång förresten med löpning nu Katarina? Det var ett tag sedan jag tittade in på din blogg och dina fina bilder nu!
SvaraRadera