Lars Winnerbäck
Nja, byt ut "min löpning" mot "mitt liv" så har ni en textrad av Winnerbäck.
Mitt liv är det bra ställt med men min löpning blir jag inte riktigt klok på. Jag tjatar om mina ben och måste göra det. Ni vet att jag vilat ganska mycket nu, tre pass förra veckan, men korta och lätta,10+6+6km. Benen kändes bra i söndags. Började den här veckan igen med två vilodagar och trots vila så började benen gnälla igen, lustigt nog mer när jag sitter eller ligger ner än när jag går och står, det är ungefär mitt på låret på fram-och baksida där det värker.
Provade ett kort lunchpass igår igen, det känns som alla pass är korta just nu. Sju km inkl en hyggligt snabb fyrahundring på Södertälje IP (1:27/3:37 min/km) med OK känsla och ganska snabb löpning tillbaka till jobbet, 2 km på 4:24-3:49 utan att bli alltför trött. Känslan i början av passet var däremot bedrövlig! Hög anstränging trots lugn fart med ett kantigt löpsteg, jag har ju ändå hållit igång med lite löpning och så snabbt borde det inte försämras. Den usla känslan höll i sig ungefär halva passet och först på den snabbare tillbakavägen började det kännas klart bättre.
Det lustiga är att formen nog inte är så dålig om jag bara blir kvitt snoret varje morgon och den utmattade känslan i benen. Jag har ätit en hög dos med järn sedan mitt risiga Hb-upptäcktes och skurit ner på kaffe och mjölkprodukter vilket hämmar järnupptaget och jag tror mitt Hb-värde är bättre, vilket jag ska kolla snart! Jag blir som sagt inte klok på vad jag göra, konsultera sjukgymnast? Byta till nya fräscha skor då mina Kinvara som jag sprungit 800 km i nu börjar bli lite stumma? Vila ännu mera men det verkar ju inte hjälpa?
Det här pendlandet i hur jag upplever min löpning nu är svårt att hantera. Ena sekunden tycker jag att jag analyserar, tänker och känner efter för mycket. Att jag är löjlig och att det bara är att bita ihop och springa på! I nästa sekund känns det som om jag hela tiden nu arbetar mot min kropp istället för med den och jag funderar allvarligt på att helt lägga ner ambitionerna, tävlandet och även bloggandet när det känns som sämst! Inte ett lätt läge att pendla mellan dessa två hela tiden, t o m på samma pass...
Så här tänker jag nu, mer vila verkar i nuläget inte göra varken till eller från. Vilar idag och inleder en testvecka imorgon med mer målmedveten träning så får jag se vart det leder. Testveckan inleds med att pendla (haha) hem i löparskorna. Redan på lördag blir det längre distans med inslag av tröskel/lättare snabbdistans. I veckan någon form av lättare intervaller, distans och så ytterligare något lättare kvalitétspass i form av backe eller fartlek och så avslutar jag med ett längre pass nästa helg, med en vecka kvar till Kungsholmen Runt. Kvalitativa pass utan att köra något på max. Utfallet på testveckan avgör min ambition med halvmaran.
Knepigt, mycket knepigt.
SvaraRaderaEnda gången jag haft känningar djupt i låren är efter 32 km asfalt och efter trailmaran i januari. Det kändes som träningsvärk i skelettet typ. Dock gick det över efter några dagar.
När jag haft dippar så har jag lagt ifrån mig klockan och sprungit i skogen, långt från prestationer och analyser - kanske något att testa?
Hej Staffan, jag kikade lite i din träningsdagbok och kollade statisk från den här vinterns träning jämför med förra. Det verkar som att du har sprungit mindre i vinter än förra vintern. Jag fick det till ca 23 mil mindre mellan Nov-Mars den här vintern jämfört med samma period i fjol. 23 mil är ganska mycket för dig som inte har så jättehög mängd annars heller, det motsvarar en hel riktigt bra månads träning eller mer för dig.
SvaraRaderaDu tror inte att det kan ha med saken att göra? Kanske kan kroppen reagera negativt när man arbetat sig upp till en hög nivå under flera år om man sedan drar ner på träningen under en längre period, då kroppen väntar sig att man ska fortsätta bygga på med träning?
Det brukar väl vara ett typiskt tecken att dagsformen är väldigt upp och ner när man inte är riktigt genomtränad. Ibland får man till grymma pass och tävlingar, medan man ibland har totala kalkondagar.
Jag bara spekulerar och hoppas kanske kunna bidra med någon idé som kan hjälpa dig på traven. :-)
Tack för din kommentar och analys Gabriel, jag har själv summerat träningen och kanske skriver jag ett inlägg i forumet på jogg.se för att bolla lite.
RaderaDu har nämligen helt rätt, jag tränade mer förra vintern med det uttalade målet att prestera bra på Stockholm marathon i juni 2012. Däremot har jag den här vintern/våren tränat mindre än början av säsongen 2011, en säsong när jag tidigt tog ett beslut att skippa maran och en säsong när jag under vår-sommar-höst var i väldigt fin form och satte mina nuvarande personbästan på 10km och halvmaraton.
Mina träningsår tenderar att se ganska likadana ut, om jag springer Stockholm marathon så tränar, med hjälp av regelbundna långpass som mest under våren för att efter maran springa färre långpass och då blir mängden lite mindre. Jag kände mig sliten redan i höstas och skrev i min årssammanfattning att jag skippar Stockholm marathon 2013 och tänkte inleda 2013 med lite mindre löpning/träning. Så har det blivit jämfört med 2012 men jag har ändå tränat mer än 2011 så jag vet inte.
Det handlar inte riktigt om dagsform detta för mig då jag känt mig sliten en längre period och känslan i benen nu också suttit i ganska länge. Kanske är det så att jag upplever krav och osäkerhet i tillvaron och löpningen nu tyvärr också blivit en plats där jag känner att jag behöver "prestera" och det blir bara negativt alltihop, lite mental och fysisk "pyspunka" helt enkelt.
Som känslan är just nu i kroppen och i benen är jag ganska övertygad om att lösningen INTE är att träna mer, snarare tvärtom! Tack för hjälpen och idéerna!
Ja du känner ju din kropp och vet hur det borde kännas. Säkert är det en kombination av flera olika saker; dåligt HB, kravfylld vardag, lite bristande motivation efter 2:59-maran, en ohyggligt lång vinter osv.
RaderaMen träna på och bit i så kommer det ett "släpp" för eller senare.
Att analysera sönder saker tror jag man bör undvika. Man hittar svagheter/ fel/ kanske borde göra så i alla situationer.
SvaraRaderaLider med dig, Staffan!
SvaraRaderaFrågan är hur mycket som sitter i huvudet? Ibland riskerar man ju att känna efter för mycket. Men samtidigt tror jag att du känner dig själv och din kropp väldigt väl. Känner du sig sliten så är du antagligen det, oberoende av hur mycket eller lite du tränat på sistone.
Är en aning orolig över dina planer på målmedveten träning. Lova att du inte kastar in handduken om det blir bakslag! Skulle det visa sig att det går fortsatt tungt och benen trilskas (hoppas verkligen, verkligen inte det) tycker jag att du ska vila. På riktigt. Totalvila från allt vad löpning heter i minst två veckor. Halvmaror finns det gott om!
Jag lider också med dig. Det är mycket "enklare" om man vet vad som felar och man därmed vet vad man ska jobba med/mot.
SvaraRaderajag vet ju vad jag hade gjort och vem jag hade besökt. :-)
Svårt läge. Om dina järnvärden är ok och du fortfarande är trött är det svårt att veta vad som är fel. Att det sitter i huvudet tror jag inte på. Det onda i benet borde du kolla upp, om du inte vet hur du fixar det själv (med massage). Annars, lyssna på kroppen (jag gjorde inte det): tar det emot, fortsätt inte pusha på.
SvaraRaderaJag tror en liten liten del sitter i huvudet Sofia men bara lite, men det sitter mycket mer i benen ;) Jag har valt att prova en lite mer målmedveten vecka efter mycket funderande då nästan två veckors vila (ca 50% av normal mängd) inte gett någon förändring, det blir absolut inte någon maxansträngning men löpsteget och pulsen ska upp lite för att se vad som händer, hela tiden kommer jag beakta kroppens signaler noga såklart, tack för omtanken!
SvaraRaderaVisst är det Ingmarie, jag har sjukgymnast och naprapat på jobbet, naprapaterna är duktiga men sjukgymnasterna vet jag inte, gick till en (som också springer) när jag började springa och fick ont i benhinnorna, kanske ska prova där igen, men jag har ingen som du har, som känner mig.
Nej, det sitter inte enbart i huvudet MagnusN, helt klart inte, lite "pyspunka/dränerad" har/är jag nog p g a jobbet men det var jag även 2012 och det fungerade. Har provat lite triggerpunkter och massage själv men tyckte snarare det förvärrade situationen, på kort sig.
Ja, det var därför jag föreslog att du söker för det..det krävs ett visst handlag och att man vågar ta i, speciellt om man haft problem ett tag, och innan man hittar rätt punkt blir det inte bättre.
Radera