Larvigt men roligt!

Förra veckan summerar jag till tre pass och bara 22km löpning. Det var länge sedan jag sprang så lite men kanske kanske är det precis rätta medicinen för mina schletna ben, vissa tecken just nu tyder på det! Just därför fortsätter jag ta det lugnt några dagar till med träningen!

En trevlig helg har spenderats på Örebrocupen med sonens innebandylag. En glad son, spännande matcher och mysig hotellvistelse och restaurangbesök för oss som inte spelade matcher. Klart energigivande!

Sonen med nr 14 på ryggen fångad med mobilen. Redan i tolvårsåldern går det fort i innebandy!

Lätt kort distanspass söndag kväll, 5km distans följt av lite stretch en kilometer hemifrån. Ser två gubbar i min ålder som springer samma väg som jag har hem och har inte en tanke på att jaga ifatt dem. Strax kommer två unga tjejer och joggar, också samma väg som jag har hem så jag avbryter stretchen och springer hemåt för att slippa springa om dem direkt. Kör några lätta stegringar med joggvila och märker att jag snabbt tar in på gubbarna även under joggvilan. Bestämmer mig för att leka tävling på träning och jaga lite och prova om jag just nu har någon fart i kroppen. Så när jag har kanske 700 m kvar och de är ca 200 m framför mig ökar jag farten markant, strax är jag ikapp dem och fullkomligt blåser förbi och jag hör hur de skrattar till långt bakom mig. Lämnar dem snabbt bakom mig och fortsätter trycka på, inte max men med hög intensitet och klipp i steget. Stannar när klockan piper för 6 km och visar att den sista kilometern gick på 3:39 och går glad i hågen de hundra meterna till dörren. Larvigt? Javisst men lite roligt också och det kan jag behöva just nu!