måndag 30 maj 2011

Stockholm Marathon #2 - Film från starten och att växa genom möten med människor!

Att jag inte sprang maran i lördags gjorde mig paradoxalt nog till en bättre löpare och satte igång tankar som kanske också gör mig till en mer närvarande människa!


Mobil-film från 11:30-starten.
Jag tänkte skriva om för och emot att springa maran i Stockholm 2012. Vad som stod på för-listan är givet; stämningen, löpargemenskapen, känslorna vid målgången o s v. På emot-listan stod tidiga vintriga långpass, att maran tar ett stort mentalt fokus och att jag sätter press på mig själv och ta det hela på för stort allvar och det är här lördagen kommer in.

Thomas som imponerade i lördags, med kompisar
När jag stod och pratade med Sofie, nyss hemkommen från en transatlantisk jobbresa, Anneli som haft en minst sagt turbulent arbetsvecka och coola Janne med flera slog det mig att jag kan springa maran ändå. Det ska vara kul att springa maran och inte någon press! Jag måste inte sikta på pers eller att gå under någon drömgräns. Jag har inget att bevisa, 2010 kom jag på plats 554 av ca 15 000 fullföljande med mina 3:09:46. Jag kan ta ett "fikalopp" och känna mig helt tillfreds bara för att få vara en del av festen (och kanske ändå knipa en pallplats ihop med Janne och Lars i tävlingsklassen för fyrabarnsfarsor?).

Jag kan också gå ut tufft i 4:15-tempo för att se hur långt det håller, men jag måste inte prestera något!

Jag behöver heller inte börja med 30km-pass i december utan träna på som vanligt under en eventuell lång vinter och börja köra några långpass lite senare under våren när det mentalt inte är så tungt att sticka ut tidiga morgnar vilket varit min lösning på kombinationen stor familj - marathonförberedelser. Jag känner löpare som sprang sub 3:10 i lördags efter bara fem långpass under våren, inte närmare 15 som jag haft i benen.

Lyckas jag tänka och agera annorlunda så skulle den press jag av någon anledning sätter på mig själv i samband med tävling i allmänhet och maran i synnerhet försvinna. Jag har lagt ett väldigt fokus - för stort fokus - under våren på maran de tre gånger jag sprungit. Ett fokus som förmodligen bara marginellt bidragit till slutresultatet och som inte gagnat mig eller min omgivning.

Så tack Anneli, Sofie och Janne m fl som gissningsvis helt omedvetet fick mig att inse några saker om mig själv. Saker som gör mig till en bättre löpare och en mera närvarande människa som man faktiskt kan prata vettigt med i slutet av maj nästa år! Inlägget om för-och emot maran kommer jag nog aldrig att publicera för det är klart att jag vill uppleva Stockholm Marathon igen, med nummerlapp på bröstet!

lördag 28 maj 2011

Stockholm Marathon från åskådarplats

Herregud så löpsugen jag blev av att åka upp och titta på Stockholm Marathon tidigare idag!! Först en snabb titt på mässan där ett par skor och en snygg blå marathon T-shirt inhandlades, sedan till bloggträffen där det var kul att träffa på Janne, Anneliten, Sofie, Hempa, Sydney-Petra, Therese, Jonna, Madeleine och Petra som flög förbi.

På väg mot starten hittade jag även Tomas mitt på IP. Sedan begav jag och sonen oss ut till Lidingövägen för att se elitlöparna värma upp, hejade på Patrik (slutade SM 5:a - grattis!!) och Ingmarie och hann bli riktigt nervös (?) innan startskottet gick och vi fick följa de första startgrupperna springa iväg.

Här skulle jag lagt in filmen från starten men det strular just nu och jag har inte tid att sitta med det så den kommer förhoppningsvis senare i veckan.

Tunnelbana ner till City och lunch innan vi såg elitlöparna springa förbi Centralstationen efter 12km. Det var sedan svårt att hinna med att de bekanta i mängden av löpare trots att det från åskådarplats inte ser ut att gå så fort ens för de främsta löparna. 

Löpstilarna varierade verkligen och snart tätnade leden av löpare men de jag hann med att heja på innan jag åkte hem var Ingmarie, Hässelby-Karin, Anders, Tobias, Morgan, Odda, Lina, Tomas, Andrea.

Hemma igen var det sedan spännande att följa kompisarnas framfart vid datorn. Grattis till alla fina prestationer!!! Nästa år står jag säkert på Lidingövägen i fållan jag också för inte vill jag missa den här festen nästa år igen!!

Förresten gjorde det faktum att jag inte sprang idag att jag insåg ett par bra saker, återkommer till det!

torsdag 26 maj 2011

Jag tar mig friheten att gissa marathon-tider


Det har känts rejält senaste veckan att jag inte är bjuden på kalaset på Stockholms gator på lördag och jag hade inte förväntat mig något annat så här dags heller. Visst hade jag kunnat göra en Sofie och tagit ett fikalopp men det hade också krävt några fler långpass än jag sprungit i vinter och sannolikt blivit en rätt jobbig långfika så det känns ändå rätt att ha skippat maraträningen under den långa vintern med en nyfödd bebbe hemma. Någon nämnde dessutom att risken är överhängande att Stockholm marathon återkommer 2012 också om suget efter maran återkommer.

Jag misstänker dock att årets Finisher T-shirt kommer att vara äckligt snygg och det är ju halva grejen med maran, att få glassa omkring i den veckan efteråt och känna sig sådär oproportionerligt duktig och speciell.

Här roar jag mig med att gissa vad några bloggkollegor kommer att prestera på Stockholms gator på lördag. Jag har begränsat mina gissningar till några läsare som jag träffat IRL och som har hängt med riktigt länge här på bloggen men önskar givetvis alla läsare ett stort lycka till och jag hoppas träffa på flera av er på lördag! 

Ingmarie sprang en halvmara i Barcelona i vintras på 1:29 utan att ta ut sig alltför hårt vill jag minnas och som alla vet är hon en riktig evighetsmaskin. Om bara fötterna tillåter henne att festa på Stockholms gator i sina Newtons kommer hon att springa på…hm…3:08:14

Lennart missade 3:30 i New York med en hårsmån i höstas men har sedan dess radat upp träningskilometer och långpass likt ett Schweiziskt urverk och skriver själv att han är bättre förberedd än någonsin tidigare. Det blir ett fint PB på lördag och sub 3:30 med tiden…hm…3:23:21.

Hempa med den makalösa utvecklingen sedan förra året som med hjälp av stor träningsflit sprungit intervaller och långpass trots att det senare inte riktigt är hans cup of tea. Kungsholmen Runt nyligen på finfina 1:25 och målsättningen på 3:20 verkar för lågt satt. Dock oprövad på distansen med bara en mara i CV´t. Kommer att öppna något snabbare än målfart och få jobba en del på slutet men klara sitt mål med marginal. Tiden blir...hm…3:16:15.

Anneli har kontinuitet i träningen och är snabbare än hon tror och kan hon bara hitta ett par skor som funkar så finns alla förutsättningar för ännu ett fint Stockholm Marathon…Hon kommer att ha sällskap med Lennart en stund i starten och springa nära sitt pers på 3:27:46.

Om jag klarar av att vara hyggligt snabb på begränsad träning så är Morgan Mästarnas Mästare på detta. Vårens ytterst begränsade löpträning för hans del kommer att göra att han får se Stockholm Marathon i år som ett långpass utan ambitioner på personbästa vilket han själv skriver. Jag tror ändå att han fixar maran på hyggliga...3:47:56.

Tomas är bättre förberedd än de flesta vad gäller antalet kilometer i träningsdagboken men har fått kämpa lite med motivationen på sistone. Får han bara till det och orkar kämpa hela vägen vilket jag tror han gör så blir det pers för honom. Tiden?...hm…3:12:11.

Sofie har själv uttryckt att hon ska fika sig runt Stockholms gator, en något udda fika blir det ju med sportdryck, buljong, saltgurka, banan och slutligen avslagen cola vid stadshuset och Dextrosol på Torsgatan men man får ta vad som finns på menyn och hon har mera kapacitet i sig än hon tror och kommer att fika sig runt på...hm...3:51:35.

Lars är en svårknäckt nöt efter 1:37 på Kungsholmen Runt samtidigt som han fick en del av den tidigare maraträningen påverkad av skador och fick cross-traina istället i våras. Tippar på en tid runt...3:45:41.

Just nu lutar det åt att jag dyker upp på IP på lördag förmiddag ihop med äldsta sonen, hoppas på att fynda lite på mässan för att sedan träffa på några av er och till sist kolla in loppet från åskådarplats ett tag. Jag är så vågad att jag lägger ut mitt mobilnummer här  - 0730 - 71 50 44 - Träffas bloggare någonstans så vill jag såklart hänga på, slå en signal innan ni lämnar in prylarna!

Lycka till och hoppas ni får ett fint lopp på lördag allihopa!

onsdag 25 maj 2011

Progressiv snabbdistans

Jag gillar verkligen progressiva pass och tror att det är väldigt bra uthållighetsträning att steg för steg öka farten med ben som redan börjar bli trötta och efter gårdagens lunchpass kan jag bokföra ytterligare ett bra kvalitétspass på kontot! Idén var 5km snabbdistans enligt 4:30-4:20-4:10-4:00-3:50 min/km, dvs från förra årets marafart ner till milfart ungefär.

Efter 2km uppjogg och lite ojämn fart i början kändes det bra och de två första betades av med lätthet trots lite motlut, vände och hade inga problem med 4:10-farten och kilometern på 4:00 var sedan ganska mycket utför och gick därför lätt den också. När även den avslutande kilometern på 3:50 landades på 3:47 utan större problem och jag faktiskt fick slå av på takten i ett motlut för att matcha min plan så bestämde jag mig för att köra ytterligare en kilometer, nu i 3:40 min/km. Nu började jag bli trött men lyckades hålla högt tempo genom att fokusera på att hålla en hög kadens. De sista 400m blev tuffa på syrade ben och klockan noterade 199 i puls och 3:33 min/km på den avslutande kilometern.

Hämtade andan en stund innan jag avslutade med 2,6 nerjogg på rejält trötta ben. Totalt 10,6km @ 4:23 min/km med 179 bpm i snittpuls (88% av max) och 199 bpm i maxpuls. Tiderna för snabbdistandelen: 4:29- 4:22-4:07-3:57-3:47-3:33 min/km.

Extra kul just nu att jag bara går ut och kör, jag som inte behöver vila och ladda för maran på lördag har inga som helst problem att motivera mig till att pressa hårt utan tycker bara det är kul att springa fort just nu. Bara att hoppas att den känslan håller i sig!

måndag 23 maj 2011

Drygt 11km över stock och sten

Morgonlöpning med David söndag morgon avslutade löparveckan, drygt 11km i skogen. Sällskap, två Garmin, karta och kompass minimerade risken att springa vilse, speciellt eftersom jag överlät det mesta av kartläsandet till David.


Tempot inget att yvas över, nära 6 min/km på smala stigar fulla med rötter och stenar, över bergshällar och förbi nedfallna träd, varvat med lite snabbare löpning på lite mer öppna partier. Långsammare än pratfart således även om ansträngningen bitvis var hög ändå och koncentrationen för att inte snubbla gjorde att åtminstone jag inte pratade så mycket.

Inga spännande iaktagelser av fauna-karaktär den här gången, det blev senare när jag husfixade lite på eftermiddagen och blev getingstucken i foten...getingar på golven brukar väl vara en sensommarföreteelse? Nåja, jag brukar bli getingstucken ungefär en gång varje sommar och nu har jag ju liksom klarat av det för i år! Läsare av den här bloggen ska nu inte bli oroliga, 4:30-fart genom tillvaron kommer inte förvandlas till någon fältbiologisk orienterarblogg. Jag var tämligen kass på skolorienteringen som yngre och trivs bäst på asfalt i löparskor men som omväxling för fötter och skalle är en runda i skogen då och då svårslagen!

För övrigt gläds jag åt att det presterats fina resultat i Göteborg i helgen och att formen finns där - fredagens tusingar på bana verkar vara det snabbaste pass med tusingar jag någonsin sprungit! Nu hoppas jag kunna komma iväg och springa Semesterloppet 10km i vackra Mariefred lördagen efter midsommar!

Då jag missar partyt nästa lördag (kanske kommer jag upp och tittar på loppet och till ÖIP innan om några bestämmer sig för att ses) kommer jag att roa mig i veckan genom att lägga ut ett inlägg där jag kommer att gissa på lite maratider för några av er - stay tuned!

fredag 20 maj 2011

Fredagsmys: 6x1000m på bana och löpskolning barfota i gräset

Så här tomt var det inte på IP idag
Efter avklarad deadline på jobbet med nöjda uppdragsgivare var det dags att dämpa suget efter intervaller på Södertälje IP idag på lunchen. Som vanligt var det idrottsdag där - årskurs 6 sprang 60m, hoppade höjd, längd och kastade kula men jag fick hållas på tartanen även om jag fick kryssa lite mellan banorna och inte kunde hålla till på innersta banan hela tiden. Lite snorig näsa så känslan fick avgöra upplägg, i tankarna fanns både tusingar, "Olgor" eller fyrahundringar i tröskelfart om det inte skulle kännas bra efter första test-tusingen.

Första tusingen på 3:37 kändes bra trots lite motvind på bortre långsida så det blev 6x1000m med 200m långsam gåvila tillbaka till startlinjen. Kilometertiderna 3:37-3:30-3:34-3:33-3:33-3:31 ger 3:33 min/km i snitt med en medelpuls på 185 bpm - förvånansvärt bra! Minns inte när jag sprang så snabba tusingar senast även om vilan idag var ganska lång, närmare 2 minuter. Längden på intervallerna varierade mellan 986-1010m p g a kryssandet mellan barnen som förresten var roliga och peppade med kommentarer som "vad snabb du är", "du borde vara med i OS".

Bra känsla hela vägen och jag återhämtade mig fint under vilan men var trött i benen inför de två sista. Jag lekte med tanken att köra två till men då hade nog tiderna försämrats. Istället några minuters löpskolning barfota i gräset innan grabbarna i åk 6 ville ha med mig på 60m och vem kan tacka nej till det? "Gubben" var såklart tvungen att visa dem var skåpet skulle stå trots 15 varv i benen. Jag var långsam i starten och fick ta i men var sedan klart först över mållinjen och fick en skämtsam fråga om jag dopat mig :-)

Totalt ca 9,8km löpning med upp-och nerjogg och jag känner mig riktigt fräsch i benen efteråt trots den höga farten! På söndag morgon blir det återbesök i skogen, denna gång med löparsällskap och med Garmin på armen så jag hoppas slippa springa vilse nu!

Trevlig helg och ett stort lycka till till er läsare som springer Varvet imorgon, hoppas att det inte är för många "goa gubbar" ivägen för er!

torsdag 19 maj 2011

Lost in the Forest - all alone

Efter två dagars intensivt jobbande var det underbart att igårkväll snöra på sig löparskorna för en halvtimmas löpning i skogen. Jag hade Garmin kvar på jobbet men igår hade jag verkligen behövt den för jag sprang vilse!

Skogen nära mig begränsas av järnvägen på enda sidan och vägar på de andra men jag hade ingen lust att komma ut på andra sidan och helt plötsligt springa 20km runt skogen när jag tänkt mig en kort rensa-skallen runda.

Tanken var att hitta en närbelägen sjö jag aldrig hittat fram till. Sprang söderut på en relativ löpvänlig stig där jag kunde höja farten bitvis och det var en underbar känsla! Kom till ett kalhygge och 100m bort stod en älgko med en kalv och tittade på mig. Fortsatte en bit till, såg en uggla sväva bort mellan träden och efter ca 15 min löpning såg jag sjön mellan träden och jag lämnade stigen och sprang obanat men det var så sankt att jag inte kom ända fram och här någonstans måste det ha blivit fel.

Jag hittade inte tillbaka till där jag lämnade stigen och jag trodde nu att jag fortsatte bort när jag i själva verket måste ha sprungit i någon slags cirkel för jag sprang i själva verket hemåt igen. Kände ändå inte igen mig och tänkte efter en stund att "nä, nu vill jag inte fortsätta längre, jag vänder och kutar hemåt". Vände och efter en stund hade jag igen kalhygget på vänster sida när jag förväntat mig att nu ha det på höger sida om mig. Jag brukar alltså påstå att jag har bra lokalsinne! Klockan närmade sig 21.00, det var mulet så jag fick ingen vägledning av solen och jag insåg att jag helt plötsligt var vilse och för en stund var det inte så lattjolajbans där i tystnaden!

Lugnade mig och bestämde mig ändå för att fortsätta bort från kalhygget i vad jag trodde var riktining bort och trodde jag skulle komma ut vid Jägarskogen, ett naturreservat 4km hemifrån vid sjön Yngern (en av Sveriges renaste insjöar, det Ingmarie är något för din vattenlöpning!) men blev förvånad (och lättad) när jag till slut istället skymtade järnvägen mellan träden och kunde kuta de 500m hem.

Det dråpliga var att vid järnvägen träffade jag två tjejer på Mountainbike som frågade mig "vart går den här stigen" och jag svarade med ett leende: "Tro mig, ni vill inte anlita mig som guide" och förklarade att jag precis sprungit vilse. Totalt blev det 40 minuter löpning, uppskattningsvis ca 8km, ibland snabbare än femfart, ibland långsammare. Nästa gång får Garmin följa med. Jag vill ju åtminstone kunna se var jag varit när jag väl kommer hem...

tisdag 17 maj 2011

Born to Run - Recension

Det fanns inte på världskartan att hinna med ett lunchpass idag och imorgon ser det minst lika illa ut. Racerskorna i väskan får hoppas på ett kvalitétspass senare i veckan. Istället sitter jag hukad över powerpoint väldigt likt människan till höger i bild.



Nu har jag läst ut Born to Run av Christopher McDougall. Boken är lättläst, intressant och inspirerande men åker tillbaka in i bokhyllan med blandade intryck.

Inledningen känns lite lång och handlar inte så mycket om löpning. Det är istället en färgstark reseskildring i jakten på Caballo Blanco, en mystisk individ som springer i de Mexikanska bergmiljöer - Kanjons - där boken utspelar sig. Direkt när man börjar läsa en bok skapar hjärnan bilder av det man läser. Jag tror att det är därför man ofta blir besviken när man ser en film som är baserad på en bok man tidigare läst, eftersom filmen inte stämmer med de bilder hjärnan skapat.

Miljön där boken utspelar sig gjorde det utmanande för min hjärna att få ett grepp om hur det faktiskt ser ut då det är en främmande miljö för mig. De mustiga personporträtten i boken drar också ner betyget för mig. Studenter i surfarshorts som festar hårt hela natten men ändå presterar på topp på ultralopp dagen efter utan vätska, som springer maran under tre timmar inkl att "stanna och ta en öl efter 37km" och skygga indianer jag inte riktigt får grepp om som festar hårt på majsöl hela natten för att på morgonen springa lopp i bergen över 160km med sandaler på fötterna, det funkar inte riktigt på mig och gör att jag får svårare att förhålla mig till boken då berättelsen mest av allt liknar en skröna bitvis.

Då uppskattade jag mera de kapitel i boken som skildrar människans unika förutsättningar att springa långt vad gäller uthållighet, andningsfysiologi och anatomi även om jag får lite svårt att förhålla mig även till dem av anledningen jag beskriver ovan. Jag har förstått att den här boken är lite av en "Ikon" bland minimalist-/barfotalöpare. Den statusen uppnår den inte hos mig. Med en bättre balans mellan det mera faktainriktade innehållet och de frejdiga personbeskrivningarna så hade betygen blivit högre.


Summa summarum: En trevlig, lättläst bok med en del läsvärt innehåll.

Edit 18 maj: jag kompletterar mitt inlägg med Dagens Nyheters recension som så lämpligt fanns i kulturdelen av tidningen idag på morgonen.

söndag 15 maj 2011

Efterrätt

Blogger verkar funka hyggligt igen men jag saknar fortfarande ett inlägg och kommentarer. Trist och riktigt förvånande!

Kvällen lugna lätta 12km distans i 4:46-fart med lätta steg och låg och fin puls utgjorde helgens efterrätt. Just som jag sprang och lät tankarna pendla fritt mellan jobb och husfixande prickade en fluga min öppna mun och studsade runt i svalget och då jag inte lyckades harkla upp den blev den efterrätt i en mera bokstavlig mening. Urk!

Det är ju livsfarligt i svenska naturen just nu! Huggorm under löparskosulorna på förra helgens långpass, en geting i nacken innanför skjortan när jag var linjeman på dotterns fotbollsmatch på lördagseftermiddagen. Dotterns lag vann med 5-1 och dottern agerade mycket placeringssäkert och distinkt från sin högerbacksplats.

Just getingar (på vinden) ihop med brist på tid var orsaken till att det heller inte blev något fixande med huset som jag planerat i helgen. Yngsta sonen fyllde fem idag och firades med kalas på förmiddagen och en tur till Mariefred och en tur med museijärnvägen där på eftermiddagen.

Veckan kommer att bjuda på intensivt jobbande och jag lär få problem med att få in mina två lunchpass i veckan. Jag har hållit bra kvalité i senare delen av april och maj men det var ett tag sedan jag sprang intervaller nu. Trots tidsbristen är jag sugen på att testa både tusingar på bana och något av de passen som nämndes i senaste RW, tex 2x2400m där jag då skulle varva 400m i 3:45-fart med 4:15-fart som "vila" i sex varv, två serier, en form av "Olgor".

RW förresten...ett riktigt bra nummer den här gången, Ingmaries läsvärda artikel om Löparjanne, bra tips på tuffa träningspass och så lättviktsskotestet där mina maraskor Brooks ST dock fick sämst betyg av modellerna som "extrem pronationssko". Visst är de uppbyggd i hälen men då jag landar på mittfoten åtnjuter jag väl mest löpkänslan i framfoten som dock fick bra betyg. I övrigt blev jag sugen på modellerna Asics Tarther, Puma Roadracer och Saucony A4 - skor jag egentligen inte behöver...

lördag 14 maj 2011

Blogger strul

Hela Blogger-plattformen verkar skakig just nu, förra inlägget är "tillfälligt borttaget" och kommentarer sedan i onsdags är också borta. Återkommer när det förhoppningsvis fixat till sig eftersom jag inte vill lägga tid på att skriva blogginlägg som sedan bara försvinner ut i cyberrymden!

tisdag 10 maj 2011

Långpass OCH Daniels långa stege - i samma pass

Den här stackaren såg jag inte förrän den var precis under mig
när jag flög förbi på andra fyraminutaren.
Tur att det inte var under joggvilan!
Tack för fina kommentarer på förra inlägget - det är så lätt att bli fartblind och tappa perspektiven så här i hänryckningens tid! Ju bättre man blir som löpare desto mera fartblind tenderar man också att bli och det är då man ska lyssna extra noga på omgivningen!

Dags att rapportera lite träning från helgen som gick.

Jag har sprungit pass med riktigt bra kvalité nu ett tag vilket syns genom att snittfarten i träningsdagboken sjunkit rejält i april och maj. Inte så många rena intervallpass men desto fler progressiva pass och snabbdistanser.

I fredags sprang jag ett bra lunchpass, 7km snabbdistans @ 4:10 min/km progressivt från 4:40-fart ner till 3:35-fart på den avslutande lättsprungna utförskilometern.

I lördags eftermiddag fick jag till ett pass av det lite ovanligare slaget för mig, nämligen kombinationen långpass OCH intervaller i form av Daniels långa stege som han lånat från Therese på 2x 5-4-3-2-1 min med 1 min joggvila rakt igenom. Ett pass jag kört en variant av förut inomhus på bana men nu sprangs det istället på kuperad grusväg vilket tog väldigt bra. "Joggade" upp i 3,8km i fart något snabbare än 4:30 min/km och tryckte sedan igång första femminutaren och det kändes lätt i 3:50-fart. Jag sprang en av mina favoritrundor som är 15km och som mest går på grusväg förutom km 3-6 som går på asfalt. På den andra femminutaren fick jag börja jobba på den ganska kuperade grusvägen men höll samma tempo och återhämtade mig fint med en minuts joggvila. Den här rundan innehåller en helt fruktansvärd 500m lång brant backe som jag kallar min alldeles egna Abborrebacke och på den andra fyraminutaren var det dags att ta sig an den efter en kort fotopaus i början, se ovan. Med pulsen rusandes upp till 193 bpm och farten sjunkandes till 4:10 min/km besegrade jag backen på grymt stumma ben, återhämtade mig mot alla odds på joggvilan och kunde sedan avsluta bra med ökande fart på de lite kortare intervallerna och på den avslutande enminutaren låg jag nära 3 min/km och var riktigt trött.

Jag förlängde passet genom att genomföra en längre nerjogg på ett varv i vårt kuperade terrängspår Oxvreten i Nykvarn, ett varv på 4,5km som är väldigt kuperat runt själva klubbstugan och det blev till slut 6,6km nerjogg i 4:48-tempo.

Totalt 20,1 kuperade kilometer i 4:22-fart, bra för att vara det första 20km-passet sedan 1 mars! Behöver nog springa några fler +20km-pass för att orka prestera hela vägen på halvmaran framöver...

söndag 8 maj 2011

Motivation och dess följder



Förmodligen dags att sluta sura nu över att ett lopp - Kungsholmen Runt - som jag inte ens tänkt springa och inte hade möjlighet att delta i p g a familjelogistiska skäl, bara hde 50 platser kvar på tävlingsdagen så att en efteranmälan skulle varit en riskabel strategi. Jag känner mig nästan alltid i toppform när det drar ihop sig till tävling och då kostar det på att inte kunna delta samtidigt som det också kostar på ibland att dra iväg och tävla vilket det här långa inlägget handlar om. I och med bloggandet så är också en löpartävling numera så mycket mera än en löpartävling - ett tillfälle att igen träffa löpare som jag numera betraktar som både bekanta och vänner!

Den är hög ibland och låg ibland - motivationen. För mig är den hög just nu, jag är i form och löpningen går lätt. Kombinerat med att det är en fantastisk vår där man kan springa runt i lätta tunna kläder och lyssna till koltrastarnas konsert på kvällarna och samtidigt uppleva den vackra skira grönskan, doften av dagg i gräset, rensopad asfalt och torra stigar...för att inte bli för poetisk här och nu så avslutar jag med...och den omistliga doften av när de okänsliga grannarna kryddat samtliga rabatter i villakvarteret med kogödsel...så är löparlivet ganska fantastiskt här och nu.

Nu är också tävlingssäsongen igång och man behöver man inte åka särskilt långt för att varje helg kunna springa med en nummerlapp på bröstet.

Maj är samtidigt, i skarp konkurrens med december, en av de mest intensiva tiderna på året. På jobbet ska diverse saker avslutas innan semestrarna tar vid, på hemmafronten bör trädgården om man nu har en sådan, åtminstone hjälpligt gås igenom med en räfsa, utemöbler fräschas upp, huset ses över efter den långa vintern och eventuella skavanker fixas till. Har man dessutom idrottande barn i skol-eller förskoleålder så brukar det knös in diverse avslutningar på vinteraktiviterna och föräldramöten inför t ex fotbollssäsongen, skolorna håller öppet hus och i villakvarteret är det städdag. Det fina vädret gör att man vill vara ute så mycket som möjligt och det blir mera social samvaro med grillning under den här perioden. Nu ska också sommarsemestern bokas om man ska få tag på den där eftertraktade stugan eller resan. Det är inte konstigt att vi är helt slut när det är dags för semester vilken också brukar vara intensiv och vips så är det höst igen och dags att igen kliva upp i ekorrhjulet...

Näe, vänta nu, nu är jag både lite väl nattsvart och off-topic, det var inte detta som inlägget skulle handla om. Jag vill verkligen inte klaga, jag lever i ett fritt och vackert land, har en fantastisk familj, bor bra och har tid och råd att ägna mig åt egna intressen.

Men det är nu, när motivationen är som högst, det är som härligast att springa och det finns massor av roliga lopp att välja på som jag också brukar fråga mig vad som är rimligt, när det gäller tid att lägga på löpningen och framförallt tävlandet? Visst, jag tränar inte jättemycket räknat i tid (eller kilometer). Jag läser fascinerat bloggar där duktiga löpare tillika flerbarnsföräldrar arbetar heltid och ändå plöjer 15-milaveckor och fattar inte hur de får ihop det även om jag själv inte har någon strävan efter att träna i den omfattningen.

Jag springer främst för att det är kul och för att jag mår bra av det men då och då är det också kul att få nåla fast den där nummerlappen och få ett objektivt mått på hur bra eller dålig jag faktiskt är. Det sägs ofta att det bara är att prioritera men ibland är det lättare sagt än gjort om alla i en familj ska känna att de har lika möjligheter att få tid till egna intressen.


Förra året sprang jag fem tävlingar (Kungsholmen Runt halvmara, Stockholm Marathon, E18-toppet halvmara, Telge Stadslopp 5km och Hässelbyloppet 10km), ett par tävlingar mer än jag brukar springa. I år lär antalet tävlingar bli 3-4st. Jag bor inte speciellt långt från Stockholm, dryga halvtimman med bilen eller knappa halvtimman med snabbtåget men ändå, med transporttid och tid att värma upp, varva ner och slippa stressa hem direkt så går det åt en halv dag om jag ska tävla i huvudstaden, en hel dag om det är dags för maran. En dag då vi kunde fått något annat gjort eller spenderat tillsammans hela familjen. Min familj supporterar mig i min löpträning och har ett flertal gånger hejat fram mig på olika lopp men det är en hel del lopp jag skulle vilja springa som jag aldrig kommer iväg på. Kanske finns det inget givet svar men jag känner ibland  när det drar ihop sig till tävling och jag som vanligt råkar ha prickat in toppformen, att det kostar på för mig och familjen att jag sticker iväg och tävla samtidigt som jag vill tävla. Att enbart löpträna och aldrig ställa upp i någon tävling skulle kännas väldigt trist. Frågor som; är det rimligt att dra iväg för att springa den här tävlingen? Hur mycket tålamod kan jag kräva av min familj, snurruar runt i mitt huvud samtidigt som jag lätt blir lite småsur om jag inte kommer iväg på ett lopp jag sett fram emot.

Hur resonerar ni kring detta? Känner ni igen tankarna (för jag är väl inte vara ensam om att fundera i de här banorna?) och hur går era tankar om att få in tid till både träning och sedan också tävling i en vardag och på helger när mycket annat bör hinnas med?

För övrigt har jag sprungit ett par bra pass sedan sist, senast igår ett ganska långt pass med Daniels stege  men det här inlägget är redan långt nog så det tar vi en annan gång. Idag blir en heldag med familjen då Skansenbesök står på programmet! Hörs!

torsdag 5 maj 2011

Mina halvmaror

Nöjda sub 90-löpare, Jag, Thomas, Tobias och Espen efter Kungsholmen Runt 2010
Hempa skrev om sin halvmarasvit vilket inspirerade mig till det här inlägget om mina fem halvmaror hittills -min definitiva favoritdistans att tävla på!! Jag gillar att springa i den speciella intensiteten man gör på halvmaran, snabbt men ändå kontrollerat. En fart där man man kan och orkar fokuserar mycket på löptekniken och kan vinna tid genom att hålla god teknik. Halvmaran är inte som den flåsiga högintensiva löpningen på milen och är inte så mentalt och muskulärt utmanande som maran. Här är mina fem halvmaror hittills:

  • Göteborgsvarvet 2007: 1:44:59
  • Stockholm halvmarathon 2007: 1:32:59
  • Stockholm halvmarathon 2009: 1:32:15
  • Kungsholmen Runt 2010: 1:28:08
  • E18-loppet 2010: 1:26.50

De två första sprangs utan riktiga ambitioner på resultat, Varvet 2007 ville jag ändå klara i  feminuters-tempo (1:45) och det gick ju vägen :). Mitt främsta minne av halvmaran i Stockholm 2007 är ett 21km långt leende, det gick så lätt trots att träningsvolymen då var knappt hälften så mycket jag springer idag.
Stockholm halvmarathon 2009
På samma halvmara 2009 hade jag för första gången den uttalade ambitionen att göra ett bra resultat och då sub90, vilket inte lyckades, Jag sprang ihop med Tobias och efter 11km kom farthållaren för 1:30 ikapp oss och vi förmådde inte riktigt följa med men jag höll ändå ihop löpningen bra sista milen.

Kungsholmen Runt förra året passerades drömgränsen 90 minuter och det med marginal med 1:28:08 och underrubriken på den race rapporten är "tröttheten som aldrig kom" och så kändes det, jämnt disponerat, milarna på 41:50/41:35 ungefär och en ganska snabb avslutning omkring 4 min/km på de två sista km. Jag var toknöjd länge efter det loppet och red på en positiv våg av känslor ända fram till maran några veckor senare.
Fullständigt slut efter målgång i E18-loppet
Det senaste personbästat på E18-loppet var både väntat och oväntat. Jag var i grymt bra form hela tävlingssäsongen förra året men i september hade vi precis fått barn och vi stressade iväg samma morgon och det blev minst sagt en stressig uppladdning. Banan var ny för mig och tiderna därmed svåra att jämföra men jag upplevde loppet som relativt kuperat. Det som var annorlunda den gången mot de större loppen var att det var så gott om plats så långt fram i fältet och att jag slutade på elfte plats.


Vilken är din favoritdistans och varför?

tisdag 3 maj 2011

Note to self: Frys inte ner träningskläderna!!

Packar jag shorts, T-shirt och bara en tunn jacka för en planerad lunchrunda när termometern på morgonen visar tre plusgrader och det vräker ner snö klockan nio på morgonen finns ingen anledning att göra lunchlöpningen lite senare ännu mera frostbiten genom att också lägga en djupfryst lunchlåda i väskan med (rena) träningskläder och sedan glömma ta ur den när jag kommer till jobbet så att kläderna också är nästintill djupfrysta när jag ska ta på mig dem!

Väl ute gick det ändå ganska bra efter den första kalla kilometern även om jag kanske drog till mig aningen mera blickar än jag brukar göra från alla mössor, tjocka jackor och paraplyer som var ute och promenerade.

Dagens pass var en av mina vanliga lunchrundor som sprangs åt "fel" håll för att få ett långt sugande motlut att jobba i. Jag började med 5km löpning där jag utgick från 4:45-fart och progressivt höjde farten ner till strax under 4 min/km på den fjärde kilometern och det kändes lätt och fint. Direkt på den femte kilometern följde nu den ca 800m långa stigningen som är riktigt brant i början och sedan segt böljande uppför. Kilometern i den här backen gick i 4:20-fart innan jag tog en välbehövlig kort paus efter 5km @4:23 min/km med en fin snittpuls på 173 bpm.

Efter detta blev det 4,6km "nerjogg" i 4:35-fart inkl fyra riktigt hårda stegringslopp på den fjärde kilometern med fart ner till 2:36 min/km registrerad på den sista.

Ett pass som bara var tänkt som en lugn lätt jogg men jag har så kul i löparskor just nu och kan inte låta bli att trycka på när känslan är så lätt så lätt!!