måndag 29 maj 2017

Sammanfattning av långpassen innan Stockholm Maraton 2017

Traditioner ska hållas och jag brukar summera långpassen innan jag springer maraton. I år ser det ut så här och den korta läsningen är att det ser ut ungefär som vanligt. Tretton långpass på drygt 20 veckors träning. Det som skiljer från tidigare år är att jag har något färre pass över 30 km i år och jag skulle gärna haft något ytterligare, å andra sidan har jag känt på de längre passen att uthålligheten inte är ett problem och att jag kunnat springat längre om jag velat och tiden funnits vilket ofta är vad som begränsar mig.

April som jag tycker är den viktigaste träningsmånaden inför Stockholm Maraton innebar mycket träning, över 300 km löpning totalt för första gången och naturligtvis bidrog de fem långpassen under månaden till det. Jag var ledig en vecka och kunde summera årets enda vecka med över 110 km löpning. Sedan blev det en lite för långt uppehåll på nästan en månad då helgerna var bokade med annat men i stort sett känner jag mig nöjd med mina förberedelser!

Januari
8/1 25 km 5:09-fart
21/1 25 km 4:55-fart med 5 km marafart i slutet

Februari
5/2 33,4 km 4:37-fart med 9+2 km marafart på slutet
19/2 25 km 4:58-fart

Mars
5/3 28 km 4:44-fart
18/3 32 km 4:24-fart

April
3/4  24,3 km 5:05-fart
4/4 31 km 4:58-fart
9/4 25 km 4:47-fart
22/4 21,1 km 3:55-fart (Atea Mälarmaraton)
29/4 35,1 km 4:47-fart med 11 km marafart som avslutning

Maj
21/5 21,1 km 4:02-fart
25/5 18,2 km lugnt 4:58-fart.

Efter den snabba halvmaran på träning 21/5 har kroppen trilskats en del, jag har haft en känning vänster lår. Ibland har jag trott att jag dragit på mig en muskelbristning då det varit stelt och ömt men känningen har vandrat runt lite och jag tror inte det varit en bristning ändå. Dessutom har jag varit öm under fotsulorna när jag gått upp på morgonen. Jag har självmasserat en del och kört foamroller. Det sista fartpasset 3000-2000-1000-500m sprang jag igår kväll och känslan var bra och pulsen låg i "rätt" fart trots att det var högsommarvarmt och när jag vaknade imorse hade jag har inga känningar vare sig i fotsulorna eller i låret så nu är jag ganska pepp!


Sista fartpasset genomfört i högsommarvärme på ett bra sätt!

tisdag 23 maj 2017

Färdigtränad

Om mindre än två veckor springer jag min tionde mara. I och med söndagens generalrepetition är jag färdigtränad. Visst kommer jag träna, kanske t o m springa ett lugnare långpass den kommande långhelgen men ändå, träningen är gjord nu. Nu handlar det om att få den rätta känslan att infinna sig, känslan av att tävlingsfarten är ganska lätt, att kroppen känns fräsch, att känna den där känslan av en kropp full med energi som bara väntar på att få släppas loss - jag hoppas ni vet vad jag menar och att ni också fått känna av det någon för för det är en fantastisk känsla! - och att mentalt känna att det är dags, att längta till startfållan! Det är ändå en märklig känsla av att vara "klar" att vila lite extra fast försommarkvällen bara skriker "kom ut och spring".

De sista snabbare och längre passen ska ge självförtroendet en skjuts och en skopa realism åt målsättningen och båda uppfyllde jag i söndags. Jämför jag med förra året när jag sprang maran på 2:55 så sprang jag exakt samma tävlingsförberedande pass på samma bana två sekunder snabbare per kilometer nu med samma snittpuls. Alltså är jag kapabel att springa maran på 2:55 även i år. Gott så! Nu är det så att jag har jag sprungit maran på 2:55 två gånger innan och det motiverar mig inte så mycket, däremot är det hela fem minuter ner till de 2:50 jag gjorde 2014 och att springa på sub 2:55 vore nästpers och något som motiverar mig mera.

Att det under första halvan av passet kändes så lätt att hålla 4 min/km fick mig som vanligt att drömma om att klara det där drömmålet på sub 2:50 (4:02 min/km). I slutet av passet kändes det inte lika realistiskt längre men min poäng är att det räcker att känna att kapaciteten att springa på ungefär den tid man vill.

Vi vill ofta göra detaljerade planer men spekulerande som även jag hamnar i kanske hör till den mentala uppladdningen men det tillför inte så mycket annat. Maraton är långt. Mycket kan hända. Förhållandena på tävlingsdagen kan variera väldigt vad gäller temperatur, vind, dagsform och de kan variera mycket mer än de planer vi gjort upp på förhand om t ex 4:02-fart/km eller 4:05-fart per km. Vi måste ändå anpassa oss till yttre omständigheter och hur kropp och till viss del huvud när startskottet går och vi passerar linjen.

Jag strävar efter att springa snabbt men avslappnat och kontrollerat första halvan. Det kan kännas jobbigt ganska tidigt och jag kan tvivla men jag måste ändå till en viss del känna att det är realistiskt att jag kan hålla ända in i mål i den aktuella farten. Att tänka "Jag kör på så får jag se hur länge det håller" är inte en tanke jag vill ha i början av ett maratonlopp, då är risken stor för ett ojämnt genomfört lopp med sämre tid än jag hade kunnat springa på om jag gått ut lite lugnare. 

Generalrepetition...
På promenad i kvarteret efter generalrepetitionen, en del av nedvarvningen...
Solskensjogg i helgen

tisdag 16 maj 2017

Nyorientering

De senaste tre veckorna har jag fokuserat på annat än löpning och bloggande. Fokuserat på att komma in i nya jobbet och det har varit minst sagt intensivt men roligt. Hustrun har också börjat nytt jobb och det har varit en period av nyorientering, att hitta nya rutiner, en viss vardagsstress och jag ska vara ärlig och skriva att det också funnits en viss frustration över att tiden inte räcker till, vare sig för att träna i den omfattning jag velat eller att jag ibland prioriterat fel och valt träning före familjetid. Lägg till det att de två senaste helgerna varit helt uppbokade av visserligen trevliga, aktiviteter med familj och släkt och tiden för löpning har varit ännu mindre.

Jag var beredd på detta och det kommer vara ett tag och det är bra för mig att få perspektiv på vad som är viktigt. Löpningen är väldigt viktig för mig och jag hoppas och tror den kommer vara så även i många år framöver men den är inte nummer ett och betalar inte heller min lön. Jag har i perioder då jag varit understimulerat på jobbet lagt för mycket fokus på mitt motionärsspringande! Nu med nytt jobb regleras det sig själv.

Det känns som om jag knappt sprungit alls de senaste tre veckorna vilket naturligtvis inte är sant! Efter att ha sprungit över 300 km i april bjuder maj på lite mindre löpning vilket passar bra med tanke på Stockholm Maraton även om jag nu fick springa det längsta långpasset hela fem veckor innan maran. De pass jag genomfört har gått bra, riktigt bra t o m. Jag har blandat riktigt lugna återhämtningspass i skogen där jag njutit av Storlommens ensliga klagan en sen kväll vid Yngerns strand med snabbare pass och benen har känts fräscha på fartpassen tack vare den extra vilan. Jag har sprungit snabba trehundringar, mina snabbaste 5 x 2 km och min tänka maratonfart känns riktigt bekväm på träning men ännu återstår ett par längre pass i maratonfart innan jag känner mig helt färdig och förberedd inför maran.

Kärleken till löpningen är oförändrat stor trots korta stunder av frustration när jag umgåtts med tanken på att lägga ner ambitionerna. Jag har i princip bestämt mig för att pausa maratonträningen under en period efter årets Stockholm Maraton, det passar bra att i år säga hejdå till den gamla maratonbanan som i år springs för sista gången, jag kan den, uppskattar den och nästa år när banan är helt ny kommer jag inte stå på startlinjen. Jag kommer att springa maraton igen men det kan vänta till en annan tid, när jobbet kräver mindre av mig och jag känner att tiden finns för långpassen som krävs. När det är värt att göra den prioriteringen för så känns det inte nu! Jag vill gärna springa någon mera utlandsmara, t ex Boston, men det kan definitivt vänta! Flera år faktiskt, tills barnen är äldre.

Nu kommer kortare och snabbare att passa bättre tidsmässigt och jag tycker ju det är roligt att springa fort! Jag kommer att öka andelen snabbare löpning och ligga på en lägre träningsvolym och hoppas att det gör att jag igen kanske kan bli lite snabbare på kortare distanser för nu känns det som om jag bara har en växel.

  

 

När det gäller bloggen har jag flera utkast liggande men jag tänker ofta "Är det här intressant?", "Vem vill läsa det här?". Slås av samma tanke nu faktiskt. Lite känns det som om orden är på väg att ta slut, att jag närmar mig målet och som att jag skrivit färdigt efter snart åtta års bloggande om löpning men bloggen kommer att finnas kvar. Responsen är klart mindre nu än när bloggen var i sin prime för tre-fyra år men jag skriver inte lika ofta heller längre och har själv förändrats de här åren. Bloggande som företeelse är också rätt svalt jämfört med för några år sedan. Jag uppskattar fortfarande att jag här kan uttrycka mig och skriva om löpning när andan, lusten och skrivklådan infaller och skulle sakna det om jag helt sonika slutade.

Jag har det bra och dagarna och veckorna går rasande fort och som alltid så här på försommaren skulle jag vilja bromsa tiden lite men framförallt önskar jag mig lite vårvärme nu!

måndag 1 maj 2017

Ett Valborgsmaraton

Nej, jag har inte ägnat Valborgshelgen åt att leta upp en lokal liten mara! Däremot har jag sprungit 42,3 km i helgen. De två kommande helgerna blir utan långpass p g a släktträffar så jag sprang mitt längsta långpass innan Stockholm Maraton i lördags morse, 35 km med de 11 sista kilometerna i marafart omkring 4:10 min/km. Det gick OK eller kanske t o m bra även om jag gärna skulle sprungit några sekunder fortare på per kilometer på den avslutande fartdelen men givet att förra helgens halvmara fortfarande sitter lite i benen och att det var rejält blåsigt var det helt OK. Jag sprang två timmar lugnt med min löparkompis David och sedan hade jag en tid att passa så jag jag fick skynda på lite, stannade hemma för toabesök och intag av en gel och gav mig sedan ut och sprang fortare och känslan var ganska stabil genom hela fartdelen och jag kunde t o m avsluta med passets snabbaste kilometer. Ibland är det bra att ha lite bråttom! Känslan var att jag hade kunnat fortsätta ett tag till i samma fart, jobbigt men kontrollerat, precis den känslan jag vill ha på mina "examenslångpass" innan ett maratonlopp.

Träningsdagboken visade drygt 293 km för april efter långpasset och jag har länge tänkt att det vore roligt att någon gång klara att snitta en mil om dagen i en hel månad, något jag aldrig tidigare gjort och när hustrun ville träna en utomhusklass med vårt lokala gym var jag inte sen att haka på, eller rättare sagt, det fanns inte på kartan att jag inte skulle få ihop de resterande sju kilometerna på månadens sista dag. Med lite återhämtningsjogg, som kändes förvånansvärt bra, dagen efter långpasset, lite löpning under träningspasset och jogg hem fick jag ihop ytterligare sju kilometer och kunde bokföra 300,3 km i april och en avslutning på april med 42,3 km på två dagar, som ett Valborgsmaraton med väldigt kort uppjogg :-)

Jag brukar lägga det längsta långpasset ca tre veckor innan ett maraton men nu fick det blir fem veckor innan men jag känner absolut ingen stress för det! Jag har mängden, uthålligheten och halvmaratonloppet förra helgen visade att jag också har fartuthålligheten för att springa på en tid jag är nöjd med. Sedan har jag rutinen och vet därför också att maraton är maraton och har man inte en bra dag skrattar distansen åt en och det går aldrig att ta något för givet. Det är mycket som kan gå fel men jag har gjort det jag kunnat, tränat bra och kan ägna maj åt att dra ner lite på löpmängden och träna lite mer fart och sedan ladda för loppet med gott självförtroende.

Både jag och hustrun har precis börjat nya jobb och vi håller på och vänjer oss vid nya arbetstider, ny vardagslogistik, vem som hämtar vem, vem som skjutsar vart och mitt i allt det känns det skönt att kunna fokusera lite mindre på löpning och lite mer på jobb under en period!

Löpning längs med havet i Oskarshamn i Påskhelgen