torsdag 25 april 2024

Går jag i mål med maraton i år?

Den grammatiskt orienterade reagerar nog på att det heter "Gått i mål maraton" och det hoppas jag göra i år igen och har gjort tolv gånger hittills men detta ska inte handla om det. 

Nej, det handlar om det jag känt den här träningscykeln inför årets Stockholm Maraton och till viss del ända sedan jag sprang maraton förra gången i Stockholm 2022. Jag börjar känna mig färdig med sträckan när det gäller att tävla/prestera. Jag har sprungit maraton sedan 2008. Det är långt, långt att tävla, långt att träna på och jag roas inte av utmaningen det innebär på samma sätt som förut. Nu är det april och den viktigaste träningsmånaden inför Stockholm men jag känner mig lite "off". Jag brukar ha örnkoll på hur många långpass jag sprungit, hur många över 30 km o s v men inte i år. Jag vet att jag bara har sprungit ett hittills över 30 km och det är klart färre än jag brukar. Jag ska springa ett till imorgon och ser inte fram emot det och det är detta det handlar om. 

Motivation och att målsättningen jag haft länge att springa ett maraton till under tre timmar på andra sidan femtio tyvärr inte längre känns realistisk, och att träna målmedvetet för att springa på 3:05-3:15, nej det motiverar inte mig.

Jag är stabil på låga 39 minuter på milen (de fem senaste loppen har alla gått mellan 39:32-39:02) men det är för långsamt och maratonfarten 4:15 min/km för Sub3, har länge känts för hård för att hålla i tre timmar.  Jag hade hoppats springa något mer lopp innan maran, t ex halvmaraton på Kungsholmen Runt nästa helg men har inte riktigt lust just nu och kanske är jag lite rädd för att "misslyckas" med att få ner min halvmaratid till neråt 1:25 för att känna att sub3 på maraton är realistiskt en gång till. Senast jag sprang halvmaraton sprang jag på 1:27.

Jag kommer kanske springa maraton igen, det är t o m troligt att jag kommer göra det, men att satsa på sträckan med ett uttalat mål, nej, den tiden känns just nu förbi, även om jag inte är redo att kasta in handduken ännu. Framtida maraton kommer nog mera vara av karaktären upplevelse/för skojs skull, samtidigt som just maraton inte är speciellt skoj om jag inte är tillräckligt uthållighetstränad för det. Kanske något lopp utomlands, jag har ju lovat det i present till mig själv om Stockholm Maraton går OK i år, och både t ex Boston och Chicago lockar samtidigt som tränar inför dem inte lockar. 

Stockholm Maraton kommer alltid vara ett favoritarrangemang för mig och jag har många minnen därifrån genom åren, minnen som kommer finnas med mig resten av livet. Jag kommer vara stolt om jag bärgar medaljen för tio genomförda lopp i juni och jag kommer alltid vara stolt för att jag sprungit under tre timmar hela sju gånger totalt, varv fem gånger på Stockholm Maraton. Jag minns alla lopp på olika sätt, det kalla, blöta vädret första sub3 2012, PB-loppet 2014, när jag hade min egen och min brors familj på plats på Stadion 2016, hur jag gjorde ett försök på PB igen 2017 men slog av lite på takten ute på Djurgården och ändå kunde springa in på 2:54 blankt efter att ha sprungit andra halvan med kontroll. Hur roligt jag hade med samma känsla av kontroll och bra form 2019 när jag förhandlade med mig själv nästan hela vägen in på Stadion om jag skulle spurta i mål för att springa på nästpers vilket jag till slut beslutade mig för, med tiden 2:53:52, kanske mitt allra roligaste maratonlopp. 

Jag minns också mina två sub3 på numera nedlagda Vintermaraton på norra Djurgården, hur jag kunde öka farten sista varvet av sex 2013 och springa in  på nya perset 2:57:02 och hur jag i nollgradigt väder hösten 2014 sprang in på 2:55 igen med god kontroll. 

Apropå handduken, jag har tränat bra i år, och planen är att träna på bra några veckor till innan nedtrappning. Kanske segheten jag känt av denna vecka släpper och formen kommer fram lite med extra vila. Jag återkommer innan Stockholm men planen just nu är ändå att pacea mig själv strikt i 4:15-fart och se hur det känns och utvärdera efterhand. Kanske går det det, eller så gör det inte det och då är det OK också men jag vill åtminstone ge det ett försök till att springa en till sub3 som 50+ istället för att bara jogga hela loppet och inte ge mig själv chansen. 

Stockholm 2010

Stockholm 2012, kallt och blött och första sub3, nummerlappen var ett tecken...

Vintermaraton Norra Djurgården November 2013

Vintermaraton 2014, en riktig folkfest...

Stockholm 2014

NYC 2015

Stockholm 2014 igen

Höll tungan rätt i mun på Djurgården 2016...

...och var så här glad när jag gick i mål

Stockholm 2017

I mål 2017

Sammanbiten just här 2019 och första gången i Enhörna-linne

Varmt och tungt på Söder Stockholm 2022...

...men tröjan var riktigt snygg det året

Annan huvudsponsor numera men här hoppas jag passera för tionde gången 1 juni och få en speciell jubileumsmedalj efteråt. To be continued...

måndag 15 april 2024

Race Report Spring Snyggt 10000m - 39:13.77 och plats 24/27 i andra heatet

När jag såg att Spring Snygg-podden skulle arrangera 10000m på Källbrinks IP i april var jag snabb att anmäla mig, då jag missade Enhörnas Påsksmällen 10 km på grund av Påsklovsresa. 

På tävlingsdagen kom jag i god tid till Källbrink där kvällens första av tre heat över 10000m redan var igång. Gott om publik, soligt väder men också ganska blåsiga förhållanden. Hade gott om tid att prata med trevliga människor, bl a klubbkamrat Kim som sprang fina 2:26 på Milano Maraton nyligen, Hannes och Molle från podden Kafferumslöparna med flera, innan uppvärmning. Hade varit lite nervös hemma men på plats kändes det mest bara roligt. Då vi var 27 löpare i heat nummer två, tog det ett tag innan varvräknarna hade hittat löparna de skulle ha koll på men till slut blev det dags för "På edra platser", pang och vi kom iväg utan problem. 

Strax dags för start

Pang, starten har gått

Kom in längs sargen efter första kurvan och in i tänkt måltempo 93 sekunder per varv för att springa under 39 minuter. Jag hade som vanligt klockan på "Banlöpning" med autolap på 400m vilket ger exakta angivelser förutom att farten brukar "fladdra lite" på klockan, vilket jag nu förhoppningsvis åtgärdat genom att byta ut datafältet "momentantempo" till "varvtempo", och de första tre varven låg där men samtidigt läste jag av klockan manuellt vid passeringen för 1 km och då visade klockan 3:46, alltså lite för snabbt. Startfältet hade vid det här laget dragits ut och jag hamnade, som så ofta, i spets för en ganska stor andraklunga. Det blåste en del motvind på upploppsrakan men det störde inte så mycket och känslan var att vinden avtog ju mer klockan blev. 

Redan på fjärde varvet började varvtiderna ligga på mellan 94-95 sekunder och jag överraskades här alldeles för tidigt, av ganska negativa tankar som ofta kommer på millopp men då betydligt senare in i loppet, tankar om att bryta/kliva av/sänka tempot/ta det som ett träningspass o s v. Ni känner säkert igen er, men det var extra jobbigt att tankarna kom så tidigt. Väl medveten om att sådana tankar kan komma och gå under ett lopp gjorde jag mitt bästa för att mota bort dem och fortsätta springa så jämnt som möjligt.

Loppet fortsatte med mig i spets för vår klunga varv efter varv, jag tittade över axeln några gånger men uppmanade inte någon att hjälpa mig att dra, det gjorde däremot John Kingstedt, som varvade uppgiften som speaker med att jogga runt på ytterbana och heja på oss löpare, men ingen kom upp. Vi passerade 5000m på min klockan på exakt 19:30 och här förstod jag att det skulle bli utmanande att klara 39 minuter och springa en lika snabb andra halva, även om jag brukar kunna öka i slutet. Givet den höga ansträngningen kändes det inte aktuellt att försöka höja farten heller med fortfarande långt kvar till mållinjen. Någonstans hade vår andraklunga blivit en tredjeklunga då några löpare gått om och bildat en mindre grupp lite framför oss. Jag ser på varvtiderna från klockan att jag efter passering halvvägs hade sex varv på raken på tider mellan 95-96 sekunder (96 sekunder per varv är 4:00 min/km) innan jag igen kunde öka med ett par varv på 94". Även om det gick lite långsammare kändes det ändå lite bättre mentalt nu att kunna räkna ner när det återstod klart mindre än tio varv och jag började också ta in på löparna framför och kunde springa om ett par av dem vilket gav lite extra krafter.

De sista jobbiga fem varven hade jag en löpare i rygg (som jag sett efteråt hette Erik Karlsson och siktade på samma mål som jag) som trots att han andades väldigt ansträngt ändå manade på mig med "kom igen" "nu kör vi" och liknande några gånger, vilket hjälpte - Tack - och med dryga kilometern kvar gick han om och fick en liten lucka. Jag sprang så fort jag orkade och försökte öka med 800m kvar och det varvet gick på 93" och sedan brukar jag kunna avsluta med ett riktigt snabbt sista varv neråt eller under 80 sekunder och jag tog i, men kanske inte som jag brukar kunna göra då jag insåg att jag inte skulle nå sub39 ändå. Efter riktigt snabba sista 200m gick sista varvet på 83" och jag passerade mållinjen på 39:13.77, med nämnda Erik en knapp upploppsraka framför mig på 39:02. Resultat finns här

Efter att ha pustat ut någon minut efter målgång kände jag mig pigg och som vanligt kom direkt tankar på varför jag inte tog i mera, men jag var ändå rätt nöjd. Det var jobbigt tidigt och jag fick absolut ut det jag hade i kroppen för dagen och jag är väldigt stabil på tider runt låga 39 minuter, vilket jag också fick mycket beröm för av andra deltagare, med tanke på min ålder. 


Efteråt blev det trevligt snack med andra löpare, nerjogg, lite skosnack med trevliga Stefan från Saucony och med Manne medan jag tittade på fina prestationer i det snabbaste heatet där bl a min klubbkompis Jimmy sprang under 36 minuter för första gången och Kafferums-Hannes klev in i finkafferummet och sprang under 32 minuter. Det var också kul att se mycket duktiga Anders Österlund Västerås SOK i M50 springa på finfina 32:14 även om han inte verkade speciellt nöjd efteråt när jag gratulerade honom till resultatet. 

Stort tack till Manne och John med föräldrar Anders och Monica för ett väldigt fint arrangemang!  En fin kväll med trevliga människor som gav energi! Roligt att vara tillbaka i lopp-bubblan. Jag är stabil på under 40 minuter fortfarande och även om jag vill springa aningen fortare gäller det att acceptera nuläget och jobba därifrån. Det här var 24:e gången jag sprang milen sub40 på tävling sedan 2010, jag hoppas att nummer 25 kommer på Långlöparnas kväll på Stockholm Stadion i juni!

Nu får det blir fokus mot Stockholm Maraton, slänger jag in någon spontan loppanmälan så får det bli av karaktären hårdare träningspass utan toppning eller specifika förberedelser. Närmaste kandidat för det är i så fall På Spåret 5000m där jag ändå planerat att vara publik och kolla på Almgren et al, då jag missar Premiärhalvan och Kungsholmen runt p g a andra aktiviteter.

onsdag 10 april 2024

Olika aspekter av att springa på nya platser

Det här med att springa i en ny stad, på ett nytt ställe och framförallt i ett annat land, det finns det ett par olika aspekter på.

Trots att jag använt Garmins klockor i säkert 15 år så har jag inte använt alla funktioner, ett sådant exempel är kartor och navigering efter banor. Trots allt så sker 99% av löprundorna på hemmaplan där sådant inte behövs och jag har nyligen lärt mig att skapa banor och för över dem till klockan och navigera efter dem, trodde jag. När jag sprang en ny runda på Sörmlandsleden för ett par veckor sedan fungerade det utmärkt. 

En aspekt av att springa i en ny stad är mysig, nu var jag för bekväm för att ge mig ut på ett morgonpass när jag var med familjen i Berlin förra veckan, vilket brukar vara det bästa, att se staden vakna, varor levereras till butiker, se människor starta sin dag och åka till jobbet och så vidare. Det är ändå mysigt att ta in en ny plats i löparskor. Se nya platser i staden, se vardagslivet, ta in dofterna och ljuden, se familjer umgås i en park, höra samtal, diskussioner och skratt på ett annat språk. Det är en speciellt känsla. 

Den här känslan försvann dock helt när jag skapade en bana på knappt 9 km i Garmin Connect och förde över till klockan, appen har funktionen att föreslå en runda baserat bara på vädersträck och längd. Jag gick ut på gatan utanför lägenheten, väntade på GPS-signal men fick sedan vänta en bra stund medans banan lästes in. Började sedan springa men det visade sig direkt att jag inte hade en aning om vilket håll banan var dragen åt, med-eller moturs? Jag provade båda hållen men åt varje håll jag sprang ökade avståndet till när klockan tyckte jag skulle svänga nästa gång. Det här med att ta in omgivningen blev det inte mycket av då jag istället fick stirra på klockskärmen och försöka lista ut hur/var jag skulle springa och vad de olika pilarna på klockan betydde. 

Ganska omgående avbröt jag navigeringen då försöken att navigera enbart skapade stress, och istället började jag springa helt på måfå. Jag har ett ganska bra lokalsinne och tänkte att om jag försöker springa en "fyrkant" och mestadels svänger åt samma håll, med vissa avvikelser för naturliga barriärer och att undvika de tråkigaste och mest trafikerade vägarna så borde jag komma tillbaka till ungefär där jag började. Med ett visst hum om också hur vissa platser förhåller sig geografiskt till varandra efter ett par dagar i staden blev det riktigt bra, och det blev trevlig löpning längs en park, längs vatten, genom lokala matmarknader där vardagslivet pågick och döm om min förvåning när jag utan att ha tjuvkikat på kartan/telefonen plötsligt kom fram till Henrich Heine Strasse från "fel" håll och "vår" tunnelbanestation, belägen bara några hundra meter från lägenheten.

Jag behöver lära mig navigera bättre efter kartan och tecknen i klockan, det är nog användbart men att lyfta blicken och springa på magkänsla på en ny plats är klart roligare.

Ett distanspass på drygt 8 km i Berlin, inte som tänkt men bra ändå